11:35:00
Through the dark - Kapitel 7
”I hope that the guard, that Nates brother know, is working today or we will never get inside.”
”Yeah.” sa jag frånvarande. Min händer drog desperat i det svarta tyget som min korta kjol var gjord utav.
”Aw stop it Claire.” bad Jenna då hon hade upptäckt vad jag höll på med. ”Don’t be so insecure, you look awesome.” Jag log ett knappt synligt leende mot henne medan jag släppte tyget. Jag hade tagit på mig en kort, svart kjol som slutade en bit nedanför rumpan och en tajt svartfärgad topp till det som nästan räckte ner över axlarna. Trots att mina ben hade blivit bruna efter den heta solen och att de blivit vältränade efter mitt slit på gymmet under vintern kunde jag inte låta bli att känna mig osäker. Nate och Jennas vänliga ord och komplimanger hade hjälpt tills vi steg ut ur bilen och jag hade redan hunnit ångra mitt val utav kläder. Orolig över vad andra skulle tycka om mina ben och rädd för att min rumpa skulle kika fram under den fick mina handflator att bli fuktiga. Plötsligt kände jag en trygg hand på min axel samtidigt som jag i ögonvrån såg att Nate ställde sig bredvid mig.
”Please say that you can do something.” utbrast Jenna och tittade menande på Nate, sedan på köerna och sedan tillbaka på honom. Hans charmiga leende placerades på hans fylliga läppar medan han lätt ryckte på axlarna.
”I can see what I can do.” svarade han nöjt och började röra sig mot köerna. Folkmassan var tät, och några gav oss irriterade och stränga blickar när vi trängde oss förbi. Plötsligt lät ett ljudligt ljud i min mobil som låg tryggt i den lilla väskan jag hade med mig. Jag fumlade hastigt upp den medan jag försökte se till så att jag inte råkade gå in i någon. När mina ögon träffade den upplysta skärmen och fick läsa vem det var som hade skrivit stannade jag tvärt. Mitt hjärta slog hårt i bröstet och tankarna om min korta kjol försvann. Förvåning och oro över vad han ville trängde sig istället in innanför mina tinningar. Jag hade inte hört någonting ifrån honom sedan kvällen han hade skjutsat hem mig från Jenna och då han hade skrivit in sitt nummer på min mobil. Med fuktiga fingrar låste jag upp mobilen och klickade mig in på sms:et.
From: Harry Styles - 23.37
Message: Coming to the Qlub tonight? Wanna see those hips of yours!”
Jag klickade irriterat bort sms:et och låste mobilen utan att svara. Hans förföriska och påstridiga sida fick mig att bli nervös och irriterad men jag kunde ändå inte undvika det faktum att hans sms fick mitt hjärta att hoppa över ett slag, dock visste jag inte om det berodde på att han ibland gjorde mig rädd eller om det berodde på att han faktiskt såg bra ut. Mina fötter, som jag hade tvingat på ett par höga klackar, började återigen att ta mig fram genom den trånga folkmassan medan jag försökte skaka bort mina tankar. Nate, som stod längst fram med vakten från förra helgen, tittade otåligt på mig när jag lyckats klämma mig fram.
”Hurry up.” mimade han medan vakten gav mig ett sliskigt leende som fick mig att rynka pannan. Nate tog min hand och drog mig sedan in genom dörren där Jenna väntade. Musiken som spelades i lokalen var öronbedövande, och de glada och dansande människorna som befann sig där fick min kropp att bli varm och lycklig.
”What took you so long?” ropade Jenna och höjde på sina ögonbryn.
”My mom texted so I had to answer.” ljög jag utan att ha några tankar på att berätta för dem att jag hade Harrys nummer.
”I thought girls could do two things at the same time.” konstaterade Nate vilket fick mig att höja mina ögonbryn och göra en grimas mot honom innan vi båda brast ut i skratt. Jenna skakade på huvudet med ett leende på sina läppar innan hon gjorde en gest med sin hand om att vi ska följa efter henne.
”Let’s get something to drink!” ropade hon och började ta sig fram mellan de dansande kropparna. Vi gjorde som vi blev tillsagda och följde efter. Nate var som klistrad bakom Jenna vilket fick mig att le innan jag plötsligt kände hur någon tog ett grepp kring min handled och drog mig tillbaka ut från den stora massan.
”What the..” började jag med en irriterad ton innan jag vände mig om och tittade storögt på den långa pojken framför mig. Ett retsamt flin lekte på hans läppar medan hans stora hand fortfarande kramade om min handled. Mitt hjärta började slå fortare i bröstet och mina handflator blev snabbt fuktiga. De smaragdgröna ögon letade sig in mina och hans perfekta tandrad syntes tydligt. Hans bruna lockar var dragna bakåt och en prickig skjorta pyntade hans vältränade kropp som var uppknäppt en bit nedanför bröstet. Den strukna kavajen han hade över gjorde honom äldre och mer elegant. Hans ögon lämnade mina och lät dem istället granska min kropp vilket fick det att väcka mina tankar om min alldeles för korta kjol. Jag försökte diskret dra i tyget vilket fick honom att le och leta sin blick upp till mitt ansikte igen.
”You look hot.” sa han med sin raspiga stämma och höjde gillande på ögonbrynen.
”Thanks.” svarade jag kort, medveten om att mina kinder började hetta.
”I send you a text. I haven’t got any answer so I assume that you haven’t seen it.” Hans ord fick mig att sluta dra i tyget och istället låta mitt självsäkra yttre komma till användning.
”I have seen it. I just didn’t answer.” svarade jag nonchalant medan jag samlade ihop mitt tjocka hår i min hand och lade det över min ena axel. Hans smilgropar blev tydligare medan han skrockade till och lät sina ögon falla till marken. Min panna rynkades då jag hade förväntat mig en annan reaktion. Efter några sekunder tittade han upp och mötte självsäkert min blick igen.
”Do you want to dance?” frågade han, ignorerade det jag hade sagt. Jag höjde på ena ögonbrynet medan en tyst suck lämnade min mun.
”No I don’t.” svarade jag bestämt och försökte rycka loss min arm ur hans grepp men jag misslyckades.
”Come on.” Han bet sig löst i underläppen medan hans hand släppte taget kring min handled och istället letade sig ner till min lilla hand som han lät begrava i sin. Den var kall mot min och hans beröring fick det att pirra i min mage. Mitt hjärta slog hårt mot bröstet och dess slag ekade i mina trumhinnor. Jag förstod inte hur han kunde få mig att känna såhär? Han fick mig att bli osäker, nervös och rädd men samtidigt lockade han mig till att känna lust. Hans fingrar flätade sig in i mina innan han drog med mig ut på dansgolvet, utan att ge mig en chans att svara. En suck trillade ur min mun medan jag försökte hänga med i hans hastiga rörelser när han drog mig med sig över golvet. I en liten lucka bland de dansande kropparna stannade han och drog mig sedan tätt intill sig.
”But Harry.. I don’t want to..” försökte jag och slängde en blick mot folkmassan runt omkring oss. Hans händer letade sig bak mot min svank och som vanligt ignorerade han det jag hade sagt. ”Why aren’t you listening?” suckade jag och lät mer som ett litet barn som ville att sin mamma skulle skynda sig genom affären.
”Because it’s not important.” svarade han hest och vägrade låta sina ögon släppa mina. Jag höjde förvånat på mitt ena ögonbryn.
”So what I say is not important?” utbrast jag och försökte lirka mig ur hans grepp.
”I didn’t mean it like that.” svarade han kort medan hans händer, som var placerade på min svank, tryckte mig ännu hårdare mot honom utan att låta mig komma ur hans grepp. ”It’s not important because if you didn’t want to dance you would already be gone by now.” Mina ögon vidgades och jag insåg snabbt att det fanns en viss sanning i det han sa även om han aldrig lät mig gå. När jag inte sa emot fick det ett retsamt leende att leta sig fram på hans läppar. Suckandes placerade jag mina händer på hans breda axlar medan jag bet mig löst på insidan utav kinderna.
”So..” började han och lät sina fingrar massera min svank. Våra kroppar var tätt tryckta mot varandra och det fick mig att känna mig både obekväm men samtidigt bekväm. Jag ville inte vara nära honom men ändå fanns det någonting som där som ville att jag skulle vara det. ”That thing I texted you about.. That I wanted to see your hips do that sexy move.” Han bet sig löst i sin underläpp och lät sin blicka glida ner mot mina höfter.
”Harry please.” suckade jag samtidigt som jag himlade med ögonen och försökte undvika mitt snabbt slående hjärta. Han mötte frågande mina ögon igen medan han fuktade sina läppar med sin tunga. ”Girls doesn’t like when boys are acting like that.” Ett lågt skratt lämnade hans strupe vilket fick mig att rynka pannan.
”Are you sure?” frågade han kort och enkelt. ”Because your beating heart is telling me something else.” Jag tittade förvånat på honom samtidigt som jag kände hur mina kinder började hetta. Kände han det? Nervöst försökte jag pressa mig en bit ifrån honom men som han inte tillät mig att göra. Mina ögon letade sig ifrån hans och landade istället på människorna runt omkring oss. Mellan de dansande kropparna skymtade jag en lång kille som stod med armarna i kors och stirrade på oss. Det mörka i den okända killens ögon fick min rädsla att krypa fram och mina händer, som vilade tryggt på Harry axlar, att krama hårdare om dem. Jag försökte intala mig själv om att han inte tittade på oss men det var för tydligt för att kunna försöka tränga bort. De kalla och mörka ögonen, och det ovänliga kroppsspråket fick min andning att bli häftigare.
”What is it?” frågade plötsligt Harry vilket fick mig att hastigt lägga mina ögon på honom igen. Han höjde frågande på sitt ögonbryn med en fundersam rynka i pannan.
”Nothing.” svarade jag kort och skakade på huvudet. Jag försökte andas i normal takt och koncentrera mig på Harry, som inte verkade tro mig, men jag kunde inte låta bli att snegla bort mot killen ännu en gång. Hans blick var fortfarande klistrad på oss och hans ansiktsuttryck tomt. Han kunde endast vara några år äldre än oss och under hans ljusblåa t-shirt skymtade en muskellös kropp.
”Who are you looking at?” försökte Harry vilket fick mig att titta tillbaka på honom. En tung suck lämnade min mun medan jag lät min ena hand dra undan min lugg från pannan innan jag lade tillbaka den på hans axel.
”There is this guy over there who is watching us.” sa jag och gjorde en diskret gest med huvudet åt killens håll. Han sneglade mot det hållet han stod och försökte se mellan de dansande ungdomarna. Plötsligt hårdnade hans mjuka ansikte vilket fick mig att nervöst bita i min läpp. ”Do you know him?” frågade jag, osäker på om jag ens vågade säga någonting. Hans, innan avslappnade axlar, var spända och han nickade långsamt till svar.
”Yeah. It’s Kevin.” mumlade han, fortfarande med sin blick kvar mot killen som tydligen hette Kevin. Harrys ögon hade svartnat och jag sneglade diskret bort mot Kevin vars blick var lika svart som Harrys. Obehaget växte i mitt bröst och det enda jag ville var att gå tillbaka till mina vänner. Att Harry var vän med någon som fick min rädsla att växa så fort fick mig att börja tänka att Harry kanske inte var så bra ändå.
”I.. I need to go.” stammade jag medan min blick flackade på golvet, allt för att slippa möta hans ögon. Mina händer lämnade hans axlar och placerades istället på hans vältränade bröst innan jag försökte trycka mig hur hans grepp. Hans blick landade på mig, fortfarande mörk.
”Why?” frågade han kort. Hans röst var bestämd och det charmiga som hade funnits i hans ton innan var borta. Mina nervösa ögon stirrade ner i golvet, sökandes efter ett bra svar. Tankarna yrde vilt omkring och jag försökte bestämt få dem på plats. Trots att mina händer desperat försökte trycka mig ifrån honom lät han inte sina händer lämna min svank.
”I need to go to the bathroom.” svarade jag innan jag tog mod till mig och tittade upp i hans ögon. De var fortfarande mörka men inte så att jag blev rädd, bara osäker. Min röst, som i mitt huvud, skulle låta självsäker och trygg lät mer som ett rop på hjälp. Jag väntade spänt på vad han skulle svara, säker på att han inte skulle låta mig gå. Plötsligt nickade han medan han lät sina händer lämna min svank vilket fick en lättnad att skölja över min kropp. Jag lade nervöst mitt hår över min ena axel medan jag började gå därifrån innan jag plötsligt kände hur han tog tag i min arm. Jag vände mig spänt om.
”Are you coming back?” frågade han med ett ansiktsuttryck jag inte kunde läsa av. Jag tittade nervöst på hans hand som var fastklamrad vid min arm innan jag mötte hans blick och nickade stelt. Han gjorde likadant innan han släppte min arm och lät mig gå därifrån.
...
Jag lutade mig trött över det, inte längre så, vita handfatet och försökte få ner mitt fort slående hjärta i normal takt. Gruppen tjejer som stod bredvid mig pratade ljudligt med varandra medan de smetade på nytt smink i deras redan sminkade ansikten. Mina händer kramade hårt om handfatet och jag ville bara att de skulle försvinna ut därifrån så att jag kunde få vara ifred. Mina ögon flackade mellan mig, tjejerna och toaletterna genom den fläckiga spegeln, utan att kunna fokusera på en sak. Min rosa tunga fuktade nervöst mina rödmålade läppar medan jag försökte få tankarna på plats i mitt huvud. Det djupa mörker i deras ögon som de båda delade fick rysningar att gå längs min ryggrad och sättet Kevin hade studerat oss gjorde mig rädd. Svordomar, endast som viskningar, lämnade min mun när jag började tänka att det bästa hade varit om jag aldrig hade träffat Harry. Han verkade vara trubbel och han gjorde mig nervös, men ibland på ett bra sätt då hans förföriska sida trädde fram. Tjejernas fnitter som hela tiden fanns i mitt bakhuvud fick irritationen, som jag hade lyckats begrava, att smyga sig fram i min kropp ännu en gång. Mina händer, som fortfarande var hårt klistrade om handfatet, började vitna medan jag slängde en irriterad blick på dem i hopp på att mina stirrande ögonen skulle få dem att gå. En tung suck lämnade min mun när det inte hjälpte samtidigt som jag löst skakade på mitt huvud så att mina lockar smekte mina kinder. Med hjälp utav mina händer tryckte jag mig bort från handfatet för att lämna det illaluktande och trånga utrymmet.
”Just so you girls know.” sa jag kort och stannade upp vid dem. Tjejerna rynkade sina ögonbryn och tittade frågande på mig. Mina nävar vart hår knutna och min blick bestämd. ”This is a bathroom where you do your needs not a chatroom where you can have hours of conversations.” Förvånad över hur jag hade tilltalat dem lät jag mina fötter ta mig fram över golvet, vidare bort mot dörren som skulle ta mig ut därifrån. Jag kunde känna deras brännande blickar i ryggen och höra deras dömande viskningar eka i mitt huvud men jag orkade inte bry mig, istället höll jag huvudet högt. Irritationen och osäkerheten i min kropp var för stor. Min hand kramade om det silvriga handtaget samtidigt jag lätt tryckte upp dörren vars vita färg var täckt med texter och nummer i olika färger innan jag tog mig ut till den överbefolkade lokalen. Min blick vandrade över de människor som befann sig i min närhet, orolig över att jag skulle möta Kevin eller Harry. Jag hade bestämt mig för att inte gå tillbaka till Harry utan istället leta upp Jenna och Nate så fort som möjligt. En stor grupp killar stod bredvid mig och skrattade ljudligt med varsin öl i händerna. Nyfiken om vad de pratade om rörde jag mig omedvetet närmare medan mina ögon fortfarande sökte efter de två killar jag inte ville möta. Musiken var inte lika hög vid toaletterna vilket mitt trötta huvud uppskattade. Plötsligt landade min blick på pojken med bruna lockar och på den andre med det sträva, mörka håret. Jag drog mig hastigt närmare gänget killar som var bredvid mig, försökte se ut som om jag tillhörde dem medan jag studerade Kevin och Harry när de förde en diskussion med argsinta blickar. Mina fötter rörde sig långsamt närmare, fortfarande intill gänget killar. Med spetsade öron bet jag mig i underläppen, både nervös och nyfiken.
”What the hell are you doing Harry?” frågade Kevin strävt.
”What?” Harry röst var irriterad och tack vare det nedsatta ljudet kunde jag höra tydligt vad de pratade om.
”Why are you after her all the time? Why aren’t you just doing it?” Kevins röst var uppjagad och hans närvar var hårt knutna vilket gjorde att hans armmuskler framhävdes desto mer. Hans ord fick min panna att rynkas. Pratade de om mig? Vad tänkte Harry göra?
”I’m waiting for the right moment.” svarade han kort med ett ansiktsuttryck så tomt att det inte gick att läsa. Mina ögonbryn for automatiskt upp, förvånad över vad han precis hade sagt. Mitt hjärta pulserade fort i bröstet och mina handflator började bli fuktiga. Jag vände bort min blick och såg istället killgänget framför mig, vars huvuden var vända mot mig. De tittade frågande på mig, tysta med leenden på läpparna. Jag tittade osäkert på dem samtidigt som jag kände hur den generande situationen fick mina kinder att hetta. Ett nervöst skratt lämnade min mun innan jag snabbt skyndade mig därifrån; skakandes på huvudet. Men den pinsamma situationen ersattes strax med vad Harry precis hade sagt. Mina fingrar flätades nervöst ihop medan jag letade efter Nate, en trygg och stadig klippa att luta sig emot. Vad hade Harry menat? Vilket perfekt ögonblick väntade han på? Och pratade han om mig? Min andhämtning blev häftigare desto oroligare jag blev. Plötsligt kände jag bekanta fingrar linda sitt starka grepp runt min handled, tvingade mig att stanna. Jag vände mig stelt om och mötte den mörka blicken, inte lika argsint som innan. Tankarna som flimrade förbi innanför mina ögonglober, kändes som en film som han tydligt kunde se.
”I though you were coming back.” mumlade Harry kort. Hans ögon borrade sig djupt in i mina, lät inte mina osäkra titta bort.
”I was..” började jag, medveten om att min röst lät ostadig. ”But my friend texted me so I have to find him.” ljög jag, osäker på om han trodde mig men hans stela ansiktsuttryck gick inte att läsa av. Jag ville fråga vad han och Kevin hade pratat om men rädd för vilken reaktion eller vilket svar jag skulle få fick mig att låta bli. Hans grepp kring min handled var stark men inte så att det gjorde ont men han lättade inte heller på greppet efter min bortförklaring. ”So.. I need to hurry.” prövade jag samtidigt som jag försökte lirka ur min handled ur hans grepp, men mitt försök hjälpte inte. Han tittade länge på mig utan att svara, som om han försökte fundera ut vad han skulle säga. Hans rosa tunga smekte hans hjärtformade läppar.
”I would like to take you out for a coffee or something.” sa han kort, tom på uttryck. Hans ord fick min kropp att reagera med en ryckning, förvånad över vad han hade sagt.
”What?” frågade jag i brist på ord. En djup suck ramlade ur hans mun medan han med sin lediga hand drog den genom sina tjocka lockar.
”I would like to take you out for a coffee or something.” upprepade han, fortfarande kort men mer bestämt.
”No thank you.” I ett tappert försök kämpade jag med att hålla min röst självsäker och trygg. Han bet sig hårt i läppen, hans tålamod verkade rinna ut.
”I don’t see the big deal in this Claire, it was just a suggestion. As two friends.” prövade han strävt.
”We are not friends.” påpekade jag med rynkade ögonbryn. Mina ord fick hans grepp att lätta och hans stela ansikte att mjukna. De hjärtformade läpparna letade sig upp mot kinderna och bildade ett retsamt leende vilket fick mig att frågande höja på mitt ena ögonbryn.
”So we are already more?” konstaterade han med en nöjd ton. Mina axlar sjönk medan en frustrerad suck lämnade min mun vilket fick hans redan stora leende att bli bredare.
”I’m not going.” sa jag istället bestämt med huvudet högt och mina ögon spända i hans. Jag förväntade mig att han skulle fortsätta men till min förvåning så släppte han min handled medan hans leende långsamt sjönk.
”You know what?” började han vilket fick mig att frågande höja på ögonbrynet samtidigt som jag skakade på huvudet och drog min hand mot mig. ”I’ll pick you up at seven tomorrow night.” Att han ignorerade mig gjorde mig inte förvånad men jag ville inte åka med honom någonstans.
”Harry, why aren’t you listening? I don’t want to, respect that.” Jag slog bestämt ut med mina armar och höjde irriterat på ögonbrynen. Men istället för att få den reaktionen jag ville ha, att han skulle förstå, så valde att låta sitt leende leta sig fram igen.
”I’m listening and I respect that. But you are a pretty bad liar, I can see that you want to.” sa han självsäkert vilket fick mig att himla med mina bruna ögon samtidigt som jag började fundera på det han hade sagt. Var det så? Ville jag? Hastigt skakade jag på huvudet för att få bort tankarna.
”Are you serious?” frågade jag. Han ryckte lätt på axlarna samtidigt som han lade sina armar som ett kors över sitt bröst.
”I know where you live Claire, I’ll just knock the door until you open up.” påpekade han utan röra en min. Hans vältränade armar syntes genom den svarta kavajen då han spände sina händer i ett hårdare grepp över dem.
”Harry come on..” mer hann jag inte säga förrän han plötsligt avbröt mig.
”I’ll pick you up at seven tomorrow. Coffee or a movie, you decide.” informerade han och blinkade retsamt med ena ögat.
”Harry please, I don’t wa..” Jag avbröt trött mig själv, såg hans långa gestalt försvinna bland de dansade kropparna. När han inte längre fanns inom mitt synfält lämnade en djupt frustrerad suck min mun.
Förlåt för att det tog lite tid att lägga upp detta kapitlet, har varit lite mycket nu den senaste veckan men här har ni iallafall kapitel 7!
Tack för kommentarerna på förra kapitlet, blir jätteglad! Hoppas ni kan kommentera lika bra på detta!
Ha det så bra så länge och Glad Påsk!! :)
xxx
Sjukt bra! Blir spännande att läsa nästa del! :)