19:59:00
Through the dark - Kapitel 2
”You need to buy new jeans honey.” sa hon och började leta i sin väska som stod på golvet.
”What’s wrong with these?” frågade jag med höjda ögonbryn och tittade ner på dem.
”They are not even whole, there’s hole in the knees.” Hon pekade med sitt finger på mina byxor medan hennes blick fortfarande befann sig i väskan.
”That’s because that it is pretty modern and I have made them myself.” påpekade jag.
”So you destroy your own jeans? And they are not even black anymore, they are gray.” Jag himlade trött med ögonen innan jag slängde upp min väska på axeln.
”Mom, I gotta go. I’m in a hurry or else I will come to late.”
”Oh okay, wait!” utbrast hon och fumlade upp sin plånbok med bara en hand. ”Take these.” Hon räckte över tre hundra till mig vilket fick mig att snabbt skaka på huvudet.
”No, no mom. You need those money yourself. I like these jeans.” protesterade jag med händerna framför mig. Hon tog ett hårt grepp kring min ena handled innan hon placerade pengarna i min handflata och stängde min hand.
”Take them and buy new jeans after school.” beordrade hon med ett leende innan hon placerade sina händer på mina kinder och gav mig en mjuk puss på pannan.
”Thank you mom.” skrattade jag medan jag stoppade ner pengarna i min jackficka. ”But I really need to go now.” Hon släppte mig samtidigt som hon nickade.
”Okay, bye honey.” Hon vinkade hastigt med sin hand innan jag öppnade dörren och skyndade mig ut. Solen hade letat sig fram och min kropp slogs mot värmen som solen redan hade hunnit utgöra trots att det fortfarande var tidigt på morgonen. Det var en ovanlig värme för att vara London men jag var samtidigt glad att se solen framme istället för att behöva oroa mig om att det skulle börja regna. Jag tittade mig omkring innan jag lämnade tomten och satte av mot höger för att ta mig mot busshållplatsen. Min hand gled ner i jackfickan där jag fumlade upp min mobil och insåg att bussen skulle gå om bara fem minuter. Mina fötter ökade drastiskt takten och snart kändes det mer som om jag sprang än gick. Det tog bussen 35 minuter att ta sig in till centrum och skolan, och missade jag den skulle det inte komma en till först förrän om en timme så då skulle jag bli försenad. Efter en stund, när jag skymtade busshållplatsen där bussen redan stod, började mina ben springa ännu fortare. Jag hann precis fram när busschauffören valde att stänga dörrarna och slog hårt en gång med knytnäven på den. Min blick landade på busschauffören och till min lättnad så såg jag att det var mannen som körde, han var alltid så snäll och trevlig medan det fanns en äldre kvinna som var mindre glad och alltid lyckats få allas humör att bli lika sura som hennes. Ett brett leende dolde sig under hans stora och mörka mustasch innan han öppnade dörren och lät mig kliva på.
”Welcome onboard.” skrockade mannen och klappade sig lätt på magen som räckte fram till ratten.
”Thank you.” skrattade jag medan jag försökte få tillbaka min andhämtning. Jag betalade med mitt kort innan jag tog en plats på den så alltid tomma bussen. Som alltid valde jag en plats långt bak och där satte jag mig närmast fönstret innan jag lutade mig bakåt. Min andhämtning var fortfarande häftig efter mitt fem minuters springande och min puls gick fortfarande på högvarv. Svettpärlor hade bildats i min panna och äcklat drog jag undan några hårstrån som hade fastnat där. Jag ångrade genast att jag hade valt att springa i min jacka som sög åt sig mycket utav värmen. Med min ena hand fumlade jag bort hårbandet som alltid satt, för att kunna få bort mitt långa hår då det ofta kunde vara ivägen för mig, kring handleden på min andra hand och satte upp mitt hår i en slarvig tofs. Plötsligt hörde jag hur det plingade till i min mobil som låg i min jackficka. Jag tog upp den och läste sms:et som var från mamma.
From: Mommy
Message: Hey honey. Don’t forget your time at the counselor this morning. I will call your school. Have a good day, see you tonight. xx
”I totally forgot.” mumlade jag för själv innan jag snabbt knappade in ett svar och skickade iväg. En tung suck lämnade min mun innan jag trött lutade mitt huvud mot fönstret och lät min blick vandra mellan alla hus och träd vi åkte förbi, fortfarande med min mobil vilandes i handen.
...
Jag sjönk ner på stolen utanför kuratorns rum och jag kände tydligt hur fort mitt hjärta pulserade i bröstet då jag vart tvungen att springa dit också. Min höga tofs hade glidit ner i nacken och irriterat fick jag dra i svansen för att den skulle hålla sig uppe. Jag tittade mig omkring i den tomma korridoren innan jag plötsligt hörde röster vilket fick mig att titta ner i golvet och låta min långa svans glida ner en bit för mitt ansikte. Spänt väntade jag på att rösterna skulle komma runt hörnet men det gjorde de inte utan de försvann längre bort. Ett lättad suck lämnade min mun samtidigt som jag lutade mig bakåt i stolen och stirrade upp i taket. Jag ville inte att någon skulle veta att jag var hos kuratorn, jag skämdes nästan. Den enda som visste någonting om det var Nate och det var han som hade varit där under hela den tuffa perioden. När jag hade fått reda på att jag var adopterad och att mina riktiga föräldrar var döda hade min värld vänts upp och ned. Jag hade blivit otrevlig mot alla, min familj, vänner och lärare. Nästan varje dag gick jag ut och drack medan min frånvaro i skolan blev högre och högre. Tillslut gav mina föräldrar upp och lät mig gå till kuratorn. Efter det hade jag strax övergått till mitt vanliga jag. Oväntat öppnades dörren bredvid mig vilket fick mig att överraskande resa upp från stolen och vända mig om där kuratorn stod. Hon gav mig ett vänligt leende innan hon aktade sig från dörren.
”Come on in Miss Parkes.” sa hon mjukt och gjorde en gest med sin hand om att jag skulle gå in. Jag gav henne ett snett leende innan jag tog upp min väska, som hade legat på golvet, och gick in. Hon stängde dörren efter oss innan hon gick förbi mig och ställde sig bakom sitt skrivbord. ”Sit down please.” Jag nickade, gjorde som jag blev tillsagd och satte mig ner på stolen framför hennes skrivbord. Hon slog sig ner och placerade sina händer på bordet. ”How’s everything going?” Jag ryckte lätt på axlarna medan mina fingrar flätades tillsammans där de vilade tryggt i mitt knä.
”I’m just fine but..” började jag men avbröt mig själv. Hon tittade på mig över sina kantiga glasögon.
”But?”
”I keep having my dream, every night. It won’t disappear.” suckade jag trött innan hon nickade och skrev ner det jag sa på ett papper som hon hade framför sig.
”Is it always the same? Or does it happen different things?”
”No, it’s always the same. The same scene, the same persons..” Min blick for hastigt ner på mina händer som var hårt sammanflätande så att mina fingrar blev vita och tårarna brände bakom mina ögonlock. Kuratorn måste märkt hur jobbigt det var för hon tystnade och väntade tills jag tittade upp igen. ”It always feels so real. Like I’m in the dream, like I’m there. The feelings, everything. I wake up screaming, crying or scared. Sometimes all of them..” Jag tystnade och försökte irriterat stänga inne tårarna som envisades med att ta sig ut. Drömmen hade hemsökt mig på nätterna så länge jag kunde minnas och bara att prata om den var jobbigt. Jag tyckte inte om den, den fick mig att må dåligt och känna en rädsla jag aldrig tidigare känt av. Min kurator nickade förståeligt och skrev ner det på sitt papper innan hon tittade upp.
”Claire.. Like I’ve said before. Many dreams can give you that kind of feelings.” sa hon ömt med ett leende som inte kändes speciellt äkta. En tyst suck lämnade min mun medan jag diskret himlade med ögonen. Hon förstod inte.
”But they feel so real. I can’t even explain it.” försökte jag medan hon bytte till ett nytt papper och nickade på sitt huvudet så att hennes sträva hår rörde sig.
”But how’s everything going in school now?” frågade hon istället vilket fick mig att spänna ögonen i henne. Jag kände hur irritationen bubblade upp inom mig men som hon inte verkade märka av utan istället satt hon med sitt vanliga leende placerat på sina läppar. En tung suck lämnade min mun när jag märkte att hon inte verkade bry sig om att hon ignorerade vårt tidigare samtal.
”Fine.” mumlade jag till svar innan jag sjönk tillbaka i stolen.
...
”She is so irritating!” utbrast jag och började svänga runt med min väska så att Nate var tvungen att hoppa undan.
”Ey, watch it.”
”Sorry.” andades jag och placerade istället väskan över min axel. I ögonvrån såg jag hur Nate bet sig fundersamt i underläppen.
”What happened Claire?” frågade han tveksamt och gick tillbaka det steget han hade hoppat undan så att vi hamnade bredvid varandra igen.
”She is so weird. She keep ignoring my dreams. I bet she’s tired of hearing me talking about it.”
”But that’s her job for God’s sake!” utbrast han och jag hörde tydligt irritation i hans röst. Jag vände min blick mot honom, såg att hans käkben var tydligare än innan och hur hans bröstkorg åkte ut i en stor suck.
”I know and I don’t even want to be there. But unfortunately I have to.” Jag blåste ut luften som jag hade samlat i mina lungor medan jag stannade vid mitt skåp och öppnade det.
”Let’s talk about something else.” Han lade en värmande hand på min axel och placerade sitt charmiga leende på sina fylliga läppar.
”I agree.” svarade jag glatt och lade in min väska. ”What do we have now?” Ett skratt lämnade hans mun medan han öppnade skåpet och vände blicken mot mig. Jag höjde frågande ett utav mina ögonbryn.
”Couldn’t come up with something funnier?” frågade han med ett leende vilket fick mig att dra på smilbanden medan jag lätt ryckte på axlarna.
”You wanted to change subject and I did.” Jag blickade med ena ögat innan han skakade på huvudet och tog ut ett par böcker.
”We got math.”
”Of course.” mumlade jag lågt till svar medan jag trött tog ut den alldeles för tunga matteboken. Nate måste ha hört mig för plötsligt brast han ut i skratt igen.
”I said that we should’ve talked about something else.” Jag vände min blick mot honom medan jag stängde mitt skåp och den här gången var det hans tur att blinka åt mig.
”Ha ha ha.” sa jag ironiskt vilket fick oss båda att le innan vi började gå mot vår lektion. Han började prata om någonting som hade hänt dagen innan men som jag inte kände för att lyssna på. Även om jag försökte så kunde jag inte släppa fokusen på hur kuratorn hade betett sig, på hur hon hade ignorerat det jag berättat om. Ännu en gång började irritationen att växa inom mig och jag fick ta ett par djupa andetag för att inte visa det men Nate måste ha märkt av det för plötsligt så avbröt han sig själv och slutade prata. Vi sa ingenting förrän vi började skymta vårt klassrum och Jenna som vinkade glatt till oss.
”Hey guys.” sa hon glatt och avbröt vår tystnad. ”Where have you been Claire?” Hon höjde på sina ögonbryn och hennes fråga fick mig att osäkert klia mig på armen.
”I’ve been at the..” började jag medan jag tittade mig omkring och upptäckte vår klasskamrat som log med hela ansiktet och visade upp sin silverfärgade tandställning. ”..dentist.” svarade jag sedan med ett leende, stolt över att jag hade kommit på en bra ursäkt. Nate såg mitt stolta leende och bet sig i läppen med ett leende medan han skakade på huvudet. Jag spände blicken i honom men Jenna verkade inte märka min osäkerhet eller mitt stolta ansiktsuttryck utan nickade bara åt mitt svar.
”Well, I can honestly say that you didn’t miss anything funny.” skrattade hon vilket fick mig att göra tummen upp med ett leende på mina läppar. ”By the way, what are you up to tonight?” Vi hann knappt öppna våra munnar förrän hon fortsatte. ”I have heard about this club that are going to have a lot of different celebrities this weekend and I was wondering if you wanted to join me?” Ett snett leende hamnade på hennes läppar medan hennes ena ögonbryn åkte upp. En fundersam rynka placerades i min panna innan jag kom på att hon menade klubben där personer under 18 år släpptes in. Under några veckor hade det pratats om att b-kändisar skulle komma dit och uppträda, både jag och Nate hade funderat på att gå dit.
”Me and Claire talked about going there tomorrow, on saturday but I don’t mind going two days in a row.” svarade Nate glatt och placerade sitt charmiga leende på sina läppar.
”Great!” utbrast Jenna lyckligt. ”What about you Claire?” Hon tittade förväntansfullt på mig medan jag i ögonvrån såg hur Nate lade sina armar i kors över sitt bröst och tittade på mig med ett höjt ögonbryn och ett leende lekandes i mungiporna. Han visste mycket lika väl som jag att fredagar var kvällar jag umgicks med min familj. Både min mamma och pappa hade bestämt att fredagar skulle vara en dag som spenderades med familjen sedan kunde jag få göra vad jag ville på lördagen.
”Friday is a family night..” svarade jag och bet mig löst i läppen.
”Oh but please. I really want you to join as well.”
”Yeah, we really want you to join as well.” sa Nate sarkastiskt då han också visste att mina föräldrar aldrig skulle tillåta det. Jag blängde surt på Nate innan jag vände blicken mot Jenna och mötte hennes gröna och förhoppningsfulla ögon.
”I will try.” lovade jag.
...
Värmen låg som ett tjockt täcke i luften och det var fortfarande ljust ute även om det hade hunnit bli kväll. Nate hade skjutsat mig till köpcentret där jag sedan hade fått klara mig själv med att hitta ett par svarta byxor som passade. Jag svängde in på vår tomt och gick med trötta ben fram till ytterdörren. Min rygg var kladdig utav värmen, likaså skaftet från plastpåsen som vilade i min hand. Jag tryckte lätt ner handtaget innan jag gav dörren en knuff så att den sköts upp. Glada röster fyllde min hörsel så fort dörren var öppen och den svala luften som fanns därinne fick mig att le och min kropp att slappna av. Jag trampade av mig mina skor innan jag lät min jacka glida av och landa mjukt på golvet. Med mina fötter släpandes efter mig gick jag in till köket där rösterna kom ifrån. Jag stannade vid dörröppningen och lutade mig trött mot väggen medan jag studerade min familj. Pappa stod med en stor slev i handen och rörde runt i en gryta som stod på spisen medan mamma och Farrah satt vid det dukade bordet och spelade kort.
”Hey everyone.” sa jag med ett leende.
”Oh hey honey.” svarade mamma som tittade upp från korten. Farrah vände sig om med ett brett leende innan hon återigen koncentrerade sig på spelet.
”Mom focus.” sa hon allvarligt vilket fick oss att börja skratta innan jag placerade min blick på pappa.
”Dad are you cocking?” skrattade jag förvånat. Han nickade långsamt medan han med stora ögon hällde upp salt i sin hand.
”Yeah, he saw a cooking show during the afternoon and he really wanted to try it on.” svarade mamma och lade ner ett kort på bordet.
”Really?” Jag slängde ner påsen med byxorna på golvet innan jag gick fram till honom vid spisen. ”What is it?” frågade jag nyfiket innan han hastigt vände sig om och skjutsade undan mig.
”It’s going to be a surprise.” utbrast han med ett leende innan han vände sig om igen och rörde om i grytan.
”Okay, okay.” Jag satte upp händerna i luften medan jag gick bort till bordet och satte mig ner bredvid Farrah.
...
”Well, this need to be said. It was really good honey.” sa mamma glatt när hennes tallrik var tom för andra gången. Pappa log stolt medan han fyllde på sitt glas med vin. Jag lade ifrån mig mina bestick på tallriken innan jag nickade instämmande.
”It was really good, thank you so much for the dinner.” sa jag uppriktigt och log varmt mot honom. Han höjde sitt glas mot mig och smuttade lite på vinet innan han reste sig upp för att duka av.
”So which movie are we going to watch tonight?” frågade mamma medan hon lutade sig fram, placerade sina armbågar på bordet och lät sin haka vila i hennes händer. Farrah började svamla fram en massa filmer som mamma lyssnade intressant på. Mina fingrar flätades ihop under bordet samtidigt som jag löst bet mig på insidan utav kinderna. Medan jag hade letat efter byxor i köpcentret hade jag funderat ut en bra lögn som jag kunde berätta för mina föräldrar så att jag kunde smita ut under kvällen. Jag visste att det inte var någon idé att fråga snällt om att få gå ut för det skulle jag inte få så istället skulle jag berätta en vitlögn.
”What do you think?” frågade plötsligt mamma vilket fick mina tankar att avbrytas. Jag höjde frågande på mina ögonbryn innan jag lätt skakade på huvudet.
”About what?” frågade jag oförstående innan jag placerade min underläpp över min överläpp. En tung suck lämnade hennes mun medan hon skakade på huvudet.
”About looking at Frozen. Have you seen it?” Jag skakade hastigt på huvudet. ”Good then Frozen it is.” sa hon vilket fick Farrah att placera ett stort leende på sina läppar och skynda sig upp från stolen till skafferiet.
”Jacob, can you help her with the snacks.” bad mamma och slängde en menade blick på Farrah som stod på tårna och sträckte sin arm så långt upp hon kunde får att nå till den översta hyllan. Pappa skakade på huvudet med ett leende samtidigt som han gick till Farrah. Jag tog ett djupt andetag innan jag lät mina axlar sjunka ihop.
”Mom..” började jag tyst med en hes röst. Hennes blåa ögon träffade mina samtidigt som hennes ena ögonbryn åkte upp. ”I don’t feel so good.” avslutade jag innan ett högt hostade flög ur min mun. Hon reste sig upp och lade sin hand mjukt på min panna.
”You’re not warm.” sa hon innan hon flyttade sin hand och istället lät den pilla i mitt hår.
”I think I just wanna go to bed..” suckade jag tungt innan jag kände en mjuk puss på min kind.
”Are you sure?” frågade hon vilket fick mig att långsamt nicka till svar medan jag reste mig upp från stolen. ”Okay I will come up to you later.”
”No, no. It’s okay mom. I just want to be alone.” Jag drog mina ben trött efter mig medan jag började gå ut från köket. ”Goodnight everyone.”
”Goodnight Claire.” sa de i mun på varandra innan jag försvann ut från rummet. Jag vred försiktigt mitt huvud bakåt och när jag insåg att ingen tittade efter mig skyndade jag mig in på mitt rum och stängde dörren efter mig. Jag fiskade snabbt upp min sminkväska i farten, som låg i min väska, innan jag satte mig ner på golvet med en duns framför spegeln. Mina ögon studerade noga mitt ansikte och det tog inte lång tid förrän jag insåg att hela ansiktet kunde behöva en förbättring. Medan en suck lämnade min mun hällde jag klumpigt ut allt, som befann sig i den lilla necessären, på golvet. Jag hann bara dra mascaran över mina ögonfransar innan min mobil vibrerade och ett sms från Nate dök upp på den upplysta skärmen.
From: The Nate 21.08
Message: C, I’m outside.
På stressade ben reste jag mig och drog av mig t-shirten jag hade på mig för att sedan ta på mig en beige blus som jag inte hade använt på länge. Jag studerade min spegelbild och det jag såg fick duga. Mina fingrar drog igenom mitt vågiga hår för att få bort några tovor innan jag slet upp mitt täckte på sängen och slängde in några kuddar under det. Om mina föräldrar skulle titta till mig så skulle de anta att jag sov. Jag granskade den stora och avlånga högen innan jag lätt ryckte på axlarna.
”Well that almost look like me.” mumlade jag retsamt för mig själv innan jag tog på mig ett par boots och öppnade mitt fönster. Solen hade börjat gå ner och luften var svalare än vad den hade vart under dagen vilket fick mig att andas ut. Jag drog mitt ena ben över fönsterkanten innan jag satte mig ner på den och tittade ner mot brandstegen som bara var någon centimeter under mitt fönster. Jag hade gjort detta många gånger innan men jag kunde ändå inte undgå att bli nervös över höjden. I mitt huvud dök det upp massvis med olika fantasier om hur jag skulle tappa fotfästet eller missa ett steg och ramla ner så att benen i min kropp skulle sticka ut åt alla möjliga håll. Drastiskt skakade jag på huvudet för att få bort de obehagliga tankarna innan jag tog ett djupt andetag och sträckte ut mitt ben mot stegen. Jag gjorde likadant med det andra innan jag försiktigt stängde fönstret efter mig och började klättra ner. När jag tillslut tog sista steget och kände marken under mina fötter började kunde jag slappna av och andas normalt igen. Med snabba fötter joggade jag med böjd rygg över gräsmattan bort mot Nates bil som stod parkerad en bit längre fram. Jag öppnade dörren till passagerarsätet och klev in. Nate som inte hade varit beredd på den plötsligt öppnade dörren tittade förvånat på mig innan ett leende placerades på hans läppar.
”So you made it huh?” skrattade han charmigt med glittrande ögon. ”Was it okay for your folks?” Jag snörpte på munnen innan jag vred mitt huvud mot honom.
”Kind of.” svarade jag med ett falskt leende på läpparna vilket fick honom att brista ut i skratt med huvudet riktat mot taket.
”Did you have to sneak out?”
”Yeah.” skrattade jag medan jag tog på mig säkerhetsbältet.
”Did you survive your ladder or did you fall down?” frågade han och blinkade med ena ögat då han visste om att jag inte tyckte om att behöva klättra ner för den.
”No I fell and now I’m sitting her with a couple of broken bones but that doesn’t stop me from a night out.” sa jag sarkastiskt innan vi båda brast ut i ett hysteriskt skratt. ”Start the car now, don’t make me regret that I sneaked out!” utbrast jag.
”Okay, okay.” skrattade han medan han vred om nyckeln, startade bilen och tryckte ner gasen så att bilen började rulla framåt.
Här har ni kapitel 2, även om ni inte nådde gränsen över 5 kommentarer ;) Men snäll som jag är så slängde jag upp andra kapitlet ändå haha. Men jag fick ändå 2 kommentarer vilket jag tackar och bugar för! Blir alltid lika glad! Kommentera dock gärna mer på detta, vill så gärna vet vad ni tycker osv haha, så jag sätter gränsen som 3+ denna gången och hoppas att ni kommenterar. Tycker det är så kul att få respons! Men ni får ha det så bra så länge! :)
xxx
Jättebra, som vanligt! :) Tack för den långa delen!