imagineonedirection

2014-05-19
00:25:37

Through the dark - Kapitel 11

Previously in Through the dark: ”C, you know you can tell me everything..” började han lågt och försökte fånga min ögonkontakt, återskapa den vi tidigare hade haft. ”I know, I know.” utbrast jag utan att möta hans blick, medveten om vad jag skulle säga. ”But I can’t tell you this.” Jag sneglade tveksamt upp mot hans ansikte och de besvikna ögonen fick mitt hjärta att gå i tusen bitar. ”Okay.” mumlade han missnöjt medan han tog upp sin hand mot sitt huvud vilket gjorde att mitt grepp kring hans arm lättade och gled ner. Hans fingrar drog långsamt genom hans tjocka hår och hans bruna ögon var istället riktade framåt. ”You will know, but not now. I need to think things through first, it’s a bit complicated.” Mina fingrar hade återigen klamrat sig fast om hans arm samtidigt som jag försökte återfå vår ögonkontakt. Han vred sitt huvud och blickade ner mot mig, besvikelsen var som bortblåst. ”Will I get disappointed?” frågade han allvarligt och den plötsliga frågan fick mina ögon att vidgas i förvåning. Mina tänder gnagde försiktigt tag om mina kinder, ville inte ljuga för honom men jag hade inget annat val om konversationen skulle få ett stopp.”No.” ljög jag kort och säkert, medveten om hur besviken han hade blivit om han fick reda på att jag hade gått ut med Harry och hur arg han hade blivit om han fick reda på att han hade gjort mig illa. Han nickade nedstämt, verkade fortfarande inte säker på mitt valda ord med tanke på den fundersamma rynkan som prydde hans annars släta panna.
 
                                                                                                                                                                                                                                                                
 

Mina fötter hoppade lätt upp och ned vilket fick mitt långa hår att studsande smeka mina kinder. Den öronbedövande men samtidigt njutbara musiken fick mina ögon att slutnas och mina mörka ögonfransar att snudda vid mina kinder. Min vita tandrad prydde mitt leende och lyckoruset i min kropp fick mig att uppspelt öppna mina ögon igen, studerade mina två vänner som dansade bredvid mig. Deras leenden var lika märkbara och stora som mitt, och våra ögon glittrade ikapp med varandras. Den sena lördagskvällen hade glidit på bra och efter några drinkar så hade vi inte kunnat slita oss från dansgolvet. Mina ringklädda händer letade sig upp mot taket, lät mina höfter röra sig i takt med musiken. Ljudet letade sig sin väg in i mitt bröst, kändes som om mitt hjärta slog i takt med det, fick min kropp att dras med och känna känslan som om jag tillhörde låten. Mina tänder gnagde löst i min underläpp, njöt utav inlevelsen. En lätt knackning nuddade min ena axel, fick mitt sinne att dras tillbaka till verkligheten. Jag vände mig om och mötte Nates hasselbruna ögon som utstrålade lycka vilket fick ett leende att automatiskt landa på mina läppar. 

”We are going to get a drink? Are you joining us?” frågade han med sin mun nära mitt öra så att jag kunde höra honom trots det starka ljudet. Jag tittade mig tveksamt omkring, medveten om att jag inte ville lämna den dansande omgivningen men efter att ha stoppat mitt intensiva hoppande så kände jag hur min kropp började bli utmattad och att jag skulle behöva en välförtjänt paus. 

”Yeah.” ropade jag till svar innan vi började röra oss bort mot baren som Jenna redan hade hunnit ta sig till. Vi klämde oss förbi de dansande och lyckliga kropparna innan mina ögon synade Jenna som satt rakryggad i en utav barstolarna, sippandes på en färgglad drink. Hennes ben var lagt över det andra och hennes rostfärgade, raka hår vilade tryggt på hennes axlar. De fylliga läpparna var stängda och de gröna ögonen studerade människorna i omgivningen. Medveten om hur vacker hon var fick ett sting utav avundsjuka att börja växa inom mig. Diskret skakade jag av mig tanken när jag och Nate satte oss ner bredvid henne. Jag lät mina armar placera sig på disken medan jag lutade mig en bit fram och beställde en drink. Bartender nickade hastigt innan han vände sig om och tog fram ett glass. En trött suck trillade ur min mun samtidigt som mina ögon studerade mina svartmålade naglar. Svart färg prydde bitar utav min hud bredvid mina naglar men det var ingenting man lade manke till. 

”There you go.” sa bartendern med hög stämma för att överrösta musiken, även om den var dämpad. Jag nickade tacksamt medan jag började leta i min väska efter pengar. 

”Let me pay for that.” hörde jag plötsligt en röst säga som jag inte kände igen. Jag höjde mitt huvud, tittade på mannen som hade dykt upp bredvid mig. Ett snett leende var placerat på hans läppar så att en bit utav den raka och bleka tandraden syntes. Hans ögon var blåa och vänliga, och hans ansikte var solbränt. Han verkade vara närmare trettio vilket var för gammalt för mina ynka sjutton år. Jag skakade hastigt på huvudet. 

”I can pay for my own drink, thank you.” svarade jag kort, försökte visa att jag inte var intresserad. Jag vände bort mitt huvud, var på väg att räcka fram mina pengar till bartendern innan den okände mannen hann stoppa mig. Han räckte fram sitt kort som bartendern tog emot trots att jag tydligt hade visat att jag inte ville att någon annan skulle betala. 

”You didn’t have to pay..” började jag och tittade storögt på honom men blev snabbt avbruten utav hans mörka stämma. 

”But I wanted to.” Det sneda leendet var tillbaka på hans glansiga läppar. 

”Well okay, thank you then.” mumlade jag irriterat, kände inte för att fortsätta någon längre konversation med honom, innan jag diskret skakade på huvudet. Jag tog upp det svala glaset i min hand, vände mig om mot Jenna och Nate med vidgade ögon. Deras munnar var som smala streck, såg tydligt hur leenden i deras mungipor ville spricka fram. Deras miner fick mig själv att knappt kunna hålla mig för skratt innan jag plötsligt kände hur han knackade mig på axeln. En tyst suck lämnade min mun medan jag himlade med ögonen. Jag vände mig stelt om, mötte de blåa ögonen. 

”Would you like to dance?” frågade han vilket fick min haka att åka några centimeter längre ner. Hans plötsliga fråga fick ett generat och högt skratt att lämna min mun innan jag hastigt och förvånat slängde min hand över munnen. Hans leende försvann och en fundersam ryka tog form i hans panna. 

”I’m sorry, but you are way to old for me.” sa jag ursäktande, försökte hålla mig för det skratt som ännu en gång hotade med att lämna min mun. 

”But..” började han innan jag skakade på huvudet. 

”No I’m sorry.” Jag ryckte löst på mina axlar, log ursäktande innan jag smuttade på min drink och ställde ifrån mig den. Min kropp vändes återigen och riktade sig mot Jenna och Nate. Jennas, inte alls så diskreta, leende prydde hennes läppar och Nate tittade dömande på mannen bakom mig. Jag kände återigen hur han knackade på min axel vilket fick mig att känna mig illa till mods med tanke på att han inte lät mig vara ifred. Min kropp reste sig hastigt upp från stolen innan jag tog tag i Jennas hand och drog henne med mig. 

”Weren’t you supposed to go out?” frågade jag och tittade menande på henne. Hon skulle precis svara innan jag hann avbryta henne. ”Good.” svarade jag hastigt medan min hand kramade hårt om hennes och gjorde en gest med huvudet mot Nate. ”Bye.” sa jag sedan kort och nonchalant mot mannen innan jag med bestämda kliv letade mig en väg ut från lokalen.  

 

...

 

Mina ögon studerade Jenna när hon placerade den vita cigaretten mellan sina fingrar, lät den flyttas från hennes läppar där den hade vilat tryggt och sedan hur hon njutningsfullt blåste ut den vita röken ur sin mun. Jag stirrade ogillande på röken och när den odrägliga lukten snuddade mitt luktsinne fick det automatiskt min näsa att rynkas. 

”How can you even like that?” frågade jag och tittade skeptiskt på det avlånga och smala materialet mellan hennes fingrar. Hon tittade frågande på mig, som om orden inte kunde nå fram sin väg till hennes trumhinnor.

”I don’t know.” svarade hon sedan och ryckte löst på sina axlar. ”It’s a habit.”

”Maybe you should do something about it then.” påpekade Nate som stod bredvid oss. Jag nickade instämmande samtidigt som Jenna himlade trött ögonen innan ett leende dök upp på hennes läppar. 

”Maybe.” mumlade hon innan hon tog ytterligare ett bloss. Jag skakade diskret på huvudet innan min blick flyttades ifrån mina vänner och istället gled över de olika människor som passerade oss den sena lördagskvällen. De flesta var ungdomar och skratt lämnade deras munnar eller gillande blickar som gled över de attraktiva personerna som gick förbi dem. Det öronbedövande ljudet från lokalen fick några från de långa köerna, till ingången, att hänga med i musiken. Det hade regnat under hela dagen och solen hade varit gömd bakom de mörka molnen vilket gjorde att kvällen hade blivit kall och vilket fick mina bara armar att knottras.

”Are you going to throw that away so we can do back inside again?” frågade Nate och tittade menande på Jennas cigarett. Hans valda ord fick lyckoruset att vakna till liv i min kropp återigen, längtade efter att få komma in i den varma lokalen och dansa tätt tillsammans med mina vänner. Hon nickade hastigt innan hon tog ett sista bloss och slängde den på marken. Cigaretten hamnade på den hårda asfalten innan den blev släckt och klämd utav Jennas spetsiga klack. 

”I don’t know if I dare to back inside.” skrattade jag och de förstod genast varför jag sa som jag gjorde. 

”He was such a weirdo, and he was like 50 years old.” överdrev Jenna med ett skratt som bubblade i strupen. Nate nickade instämmande. 

”But don’t talk to him again. Those kind of guys are creepy.” informerade han vilket fick mig att himla med ögonen innan jag krokade hans arm. 

”I know dad.” svarade jag och räckte ut tungan åt honom. Han tittade skeptiskt på mig med ett höjt ögonbryn innan han gjorde en grimas och drog loss sin arm ur mitt grepp. Jag skrattade högt innan Nate tog täten mot ingången. Jag började följa efter honom innan en bestämd och stor hand plötsligt tog tag kring min handled; ledde till att jag var tvungen att tvärstanna. Det välbekanta kramandet kring handleden fick mig att sluta mina ögon, medveten och säker på vem det var. Jag vände mig stelt om, öppnade mina ögon och mötte den självsäkra utstrålningen.

”Hey babe.” mumlade Harry charmigt medan han bet sig i underläppen. Utan att reagera på hans valda ord gled min blick över till den långa killen bredvid honom. De kalla ögonen och det ogästvänliga kroppsspråket fick en obehagkänsla att sprida sig som en våg över min kropp. Det var Kevin. Han stirrade spänt på mig, vägrade låta vår ögonkontakt brytas. Min andhämtning blev häftigare medan mina nävar var spända; orsakade smärta i mina fingrar så att mina knogar började vitna. 

”Relax Claire.” sa plötsligt Harry då han hade känt mina spända muskler i armen. Han drog mig närmare sig vilket fick ögonkontakten med Kevin att brytas och mitt hjärta att lugnas. Jag mötte Harrys ljusgröna och glittrande ögon, och de bekanta lockarna var som vanligt tillbakadragna från det välformade ansiktet. Hans lediga hand letade sig upp mot min kind som han smekte ömt medan hans blick blev intensivare. Jag tittade oförstående på honom, försökte röra mig bort från hans beröring men som han inte lät mig göra. 

”What are you doing?” frågade jag nervöst och oförstående. Hans tänder var som fast klistrade på hans underläpp medan han drog mig yttligare lite närmare, lät sin hand släppa min arm och istället leta sig bak till min rygg. Omedveten om vad som hände försökte jag återigen dra mig ur hans grepp men han var betydligt starkare än mig. 

”Can you let me go.” bad jag, kände hur mitt hjärta började slå hårt i bröstet. Som om orden aldrig yttrat min mun började hans hand leta sig i under min tröja vilket fick mina ögon att förvånat vidgas. 

”Come on Claire, let’s do the thing we never got to finish.” viskade han förföriskt, lät sina påstridiga beröringar fortsätta även om jag desperat kämpade med att komma ur hans grepp. ”You know you can’t resist me darling. I could tear this little top of yours apart with my bare hands.” Plötsligt dök det upp en bred hand upp inom mitt synfält, placerades på Harrys bröst och knuffade hastigt undan honom medan jag kände hur en annan hand tog ett säkert fäste kring min arm och drog mig därifrån. 

”She asked you to let her go.” röt Nate bredvid mig och min förvånade kropp kändes förlamad där jag stod bredvid Jenna med hennes trygga armar lindade kring mig. Kevins blick blev intensiv, visade tydligt hur arg han var. Även om de inte längre var i min närhet kände jag hur min oro fortfarande tryckte inuti mig. Ett lågt skratt lämnade Harrys mun, verkade inte brydd om Nates hårda knuff. 

”Well she didn’t do that for a couple of days ago.” sa han och förflyttade sin blick på mig. Ett retsamt flin lekte på hans läppar och orden han hade yttrat fick mina ögon att vidgas. Jag kände Jennas oförstående ögon bränna i mitt ansikte medan ilskan inom mig bubblade upp, arg över att han berättade det. 

Shut up.” mimade jag till honom, försökte visa med mitt ansiktsuttryck att det han sa inte var okej. 

”What?” mumlade Nate, oförstådd om vad Harry pratade om. 

”We were all over each other. I just wanted to do the things we never got to finish, if you know what I mean?” Harrys ord, höjda ögonbryn och retsamma ansiktsuttryck var droppen för Nate. Han drog tag i Harrys skjortkrage och tittade ilsket in i hans ögon. Jag ville stoppa det som höll på att hända men min kropp var som paralyserad. 

”Calm down.” pressade jag oroligt fram men som om orden aldrig yttrat min mun fortsatte de. 

”If you fucking touch her..” varnade Nate samtidigt som Kevin var på väg fram mot honom med knutna nävar, allt för att få bort honom ifrån Harry. Min hand for automatiskt upp mot min mun, rädd att han skulle slå Nate. Men som om Nates plötsliga rörelser och varning inte berörde Harry lämnade ett skratt hans strupe medan han stoppade Kevins näve som var på väg upp mot Nates ansikte. 

”We don’t want a fight.” sa han lugnt innan hans leende försvann och ansikte hårdnade. Han knuffade hårt undan Nate så att han tappade taget kring hans skjortkrage. Jag krånglade mig snabbt ur Jennas famn innan jag skyndade mig fram till Nate. Harry skrattade lågt åt Nate som hade stapplat bakåt vilket fick mig att argt borra in mina ögon i hans. 

”You are a fucking jerk Harry.” sa jag strävt och knuffade honom på bröstet. Hans leende försvann drastiskt när mina händer nuddade hans bröst och gav honom en hård knuff. Hans ögon svartnade vilket fick obehaget i min kropp att växa medan jag backade tillbaka till Nate. 

”Let’s go back inside.” mumlade jag till mina vänner, försökte ignorera de irriterade och mörka blickarna från både Harry och Kevin. 

 

...

 

Jag satte mig ner på en utav barstolarna innan jag lät mina smala fingrar flätas ihop så att min händer formades till en liten boll som jag sedan lät ligga tryggt i mitt knä. Mina ögon studerade mina händer, vågade inte skapa ögonkontakt med mina vänner, speciellt inte Nate. Jag visste vad som pågick i hans huvud, jag visste vad han tänkte och hur han skulle agera vilket fick mitt hjärta att pulsera fortare i bröstet. 

”What was that about?” frågade han plötsligt. Hans fråga fick mig att knipa ihop mina ögon medan jag hårt bet mig i läppen. ”Claire?” Hans röst var strävare, mer bestämd. Jag öppnade återigen mina ögon, tittade tveksamt upp i hans som verkade utstråla alla sorters känslor. Irritation, förvåning, besvikelse. Jag försökte desperat svälja bort den hårda klumpen i min hals medan jag kände mig omedveten om vad jag skulle svara. Det gick inte att undvika det djupa och tunga andetaget som lämnade hans mun. Den tydde på frustation som han försökte lugna. 

”I..” började jag innan jag tvärt avbröt mig själv, fortfarande omedveten om hur jag skulle förklara. Mina ögon lämnade Nates och placerades istället på Jenna. Hennes armar låg i ett kors över hennes bröst och hennes ögon utstrålade besvikelse även om jag kunde se hur hennes ansikte och kropp utsände medlidande. Hennes tänder bet löst i hennes underläpp och jag såg tydligt att hon inte tänkte lägga sig i diskussionen som höll på att skapas mellan mig och Nate. 

”Did you go on a date with him?” frågade han plötsligt vilket fick oss återigen att skapa ögonkontakt. Jag tog ett djupt andetag, försökte dra ut på tiden medan den varma och tjocka luften smeka mina lungor. Mina fingrar kramade hårdare om varandra samtidigt som jag nickade, väntade på den stora explosionen som skulle lämna hans mun men som jag aldrig kom. Hans, annars små ögon, stirrade uppspärrat på mig, kunde tydligt se frustationen över min bekännelse. 

”Why?” frågade han istället, lät bli att kommentera mitt erkännande. Jag tittade mig förvirrat omkring medan olika tankar skapade oreda i mitt huvud, medveten om att jag inte hade en aning om varför jag egentligen hade gått med på att gå ut med Harry. Ett knappt synligt ryckande på mina axlar blev mitt svar på hans fråga vilket fick en tung suck att lämna hans läppar. 

”Claire, he is dangerous. He is't exactly a boyfriend material.” utbrast han plötsligt vilket fick mig att förvånat vidga mina ögon. ”He has some weird friends and you saw what he almost did to Jack.” Min blick for ner på mina händer, vars bruna färg hade börjat vitna utav mitt hårda kramande. ”And the fact that you didn’t tell me about this, it really makes me disappointed.” informerade han bestämt medan han lät sina ögon söka sig ifrån mig och istället landa på omgivningen omkring oss. 

”I didn’t say anything because I didn’t want to see the reaction of yours. You get so mad.” utbrast jag, slog ut med min ena hand och tittade menade på honom. 

”I’m not mad Claire, only disappointed. That Harry guy is weird and you know that. And if you only would have told me the truth from the very beginning maybe I wouldn’t have react like this.” påpekade han strävt innan han bestämt vände sig om och stegade ifrån oss. 

”Nate!” ropade jag efter honom men hans ryggtavla försvann snabbt bakom de dansande kropparna vilket fick min sorgsna blick att landa på Jenna. Hon tittade medlidande på mig, försökte ge mig ett leende men som hon inte lyckades få fram. 

”I will go talk to him.” informerade hon, lät sin hand vila tryggt på min axel innan hon skyndade sig därifrån, lämnade mig ensam vid den halvfulla baren.

                                                                                                                                                                                                                                                                
Här har ni kapitel 11! Förlåt för att det tog sådan tid att lägga upp det men internetet har krånglat och jag har inte mått så bra. Men hoppas ni tycker om det och tack för kommentarerna på förra kapitlet, skulle bli jätteglad om ni kunde kommentera lika bra på detta! Ha det så bra så länge! :)
xxx
 
Kommentarer:
2014-05-19 @ 19:29:19
#1: Sofia

Sjukt bra, som vanligt! Skulle kunna läsa en tjock bok skriven av dig, så jag kan läsa och läsa utan att det tar slut, haha! Frustrerande att vänta på nästa, men det är för att det är så bra!! :)

2014-05-20 @ 14:45:14
#2: Anonym

sååå bra!! spännande vad harry kommer att göra. längtar tills nästa :)

2014-05-21 @ 06:45:58
#3: lovisa

superbra!!

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: