15:53:00
Love is louder than the pressure to be perfect - Kapitel 34
Previously in Love is louder than the pressure to be perfect: "Come on, let’s go." Jag nickade snabbt innan jag plötsligt hörde en bil vilket fick oss båda att vrida huvudet tillbaka åt huset. Jag rynkade pannan när den svarta range rovern kom körandes in på tomten. "Is it Zayns family?" frågade Felicia. "No, they don’t have a range rover." svarade jag fundersamt. Vem kunde det vara om det inte var Zayns familj? Jag kisade med ögonen och försökte se vem det var som satt i bilen men solen reflekterades i rutorna. Bilen bromsade in och motorn stängdes av. Jag höjde på ena ögonbrynet och väntade otåligt på personen som skulle kliva ut. När bildörrarna öppnades och två långa gestalter klev ut kändes det som om mina ögon blev lika stora som tefat och min haka lika lång som min egna kropp. "Fuck." mumlade jag och i ögonvrån såg jag hur Felicia nickade instämmande.
"Zayn and Harry? God, you got to be kidding with me." suckade jag, fortfarande med blicken fäst på dem. I ögonvrån såg jag hur Rockelles ansikte såg ut som ett enda stort frågetecken.
"This can’t be happening." mumlade hon surt. Jag kliade mig fundersamt i håret. "I’m going home. I don’t want to be here if Zayn is going to be here. I’m going home." svamlade hon snabbt fram vilket fick mig att titta förvånat på henne.
"You are not going home!" sa jag och tonade på varenda ord. "Don’t let Zayn ruin this." Hon gav mig en tveksam blick innan hon tittade tillbaka mot huset där Harry och Zayn hade börjat plocka ut sina väskor ur bilen. "Rock, please. This is not easy for me either. Come on, we will just ignore them and pretend like they aren’t here." Hon tittade tillbaka på mig innan hon gav mig en snabb nickning.
"Okay." mumlade hon snabbt fram. Jag såg tydligt på hennes ansiktsuttryck att hon tyckte att det var jobbigt att Zayn skulle vara här.
"Come on." sa jag lugnt och räckte ut min hand mot hennes. Hon log försiktigt mot mig innan hon greppade tag i min och kramade om den.
"I don’t want him here." sa hon frustrerat. "I’m just going to be more sad about it then I already was." Jag nickade förstående.
"We will just have to ignore that they are here Rock." sa jag lugnt.
"I know but just knowing that he is here will eat me up." suckade hon.
"Yeah, but it’s not like we are going to seem them everyday." Hon ryckte lätt på axlarna.
"They will be bathing and walking around by the lake so the chances that we are going to see them is pretty big." Jag drog lätt ner mungiporna samtidigt som en rynka placerades i min panna. Jag ville inte alls ha Harry här heller men ändå fanns det en svag känsla inom mig som sa att det var roligt att han var här. När vi lämnade mitt hem och åkte hit kände jag att det var skönt, skönt att slippa tänka på Harry men ack så fel jag hade då han ändå dök upp i mitt huvud även om han inte ens var i närheten. Men nu när han var här, i närheten igen så kändes det bra, nästan lite för bra.
Efter vad som kändes som tre timmar så var vi äntligen hemma från våran shoppingtur i affären. Alla hade varit oense om vad vi skulle ha för mat, dricka och snacks. Men efter många om och men kom vi tillslut överens och nu hade vi lyckats komma hem med lite smått och gott.
"We’re home!" ropade jag när jag klev in genom ytterdörren med två stora kassar i händerna.
"In here." ropade Felicia tillbaka inifrån vardagsrummet.
"Hello." sa jag glatt och kikade fram i dörröppningen där hon och Rockelle satt och spelade kort.
"Hey." sa de båda ganska tyst. En fundersam rynka placerades i min pannan innan jag fortsatte bort mot köket. Strax därefter kom Liam, Niall och DeAnna in med en varsin kasse.
"Why did you guys take so long?" frågade Felicia, som också hade kommit, och lade sina armar om Liams midja. Han tittade bakåt på henne och log.
"Sorry but DeAnna, Louis and Niall didn’t agree about what we were going to buy." sa Liam i en suck med ett leende på läpparna. Felicia skrattade lätt åt hans svar innan hon släppte taget om honom och började rota igenom våra kassor.
"Where is Rockelle?" frågade Niall snabbt samtidigt som han och DeAnna började plocka in varor i kylskåpet.
"In the living room." svarade Felicia innan hon tog upp en godispåse som hon snabbt öppnade och tog utav.
"Well just take from our candy, it’s cool." mumlade jag ironiskt samtidigt som jag himlade med ögonen. Felicia räckte ut tungan åt mig med ett flin på läpparna innan hon tog ytterligare en godis i munnen. Jag skakade snabbt på huvudet med ett leende på läpparna. "Take it and leave." Jag tittade därifrån och låtsades som om jag var helt bedrövad. Hon gick fram till mig med en förskräckt min.
"I’m so sorry Louis, please forgive me." sa hon dramatiskt och lade sina armar om mig.
"No, just leave me alone." Jag lade handen för ögonen och låtsades som om detta kunde vara det värsta som någonsin hänt. Jag kikade fram mellan mina fingrar och såg Felicia ge mig valpögon.
"Louis, please." bad hon desperat.
"You two are ridiculous." skrattade DeAnna som stod med armarna i kors med Liam och Niall bredvid sig, som också stod och tittade på oss. Jag lade armen om Felicia samtidigt som vi båda började skratta.
"We are not ashamed of that, right Louis?" Hon tittade upp på mig med ett leende.
"Of course not. Ridiculous is our middle name." sa jag stolt samtidigt som hon nickade instämmande.
"Exactly." Hon gjorde tummen upp mot dem innan hon skrattade.
"I love how goofy she is." sa Liam med ett leende på läpparna och blicken fast klistrad på Felicia.
"Who doesn’t love the goofiness." sa DeAnna med ett lika stort leende fast med blicken på mig.
"This is to much for me." sa Niall dramatiskt. "I’m out, bye. I will go to Rock." Han himlade snabbt med ögonen innan han gick ut ur köket och vidare bort till vardagsrummet. Vi skrattade åt honom samtidigt som vi skakade på huvudet.
"Well okay then." sa Liam plötsligt med händerna i luften. Jag, Felicia och DeAnna rynkade fundersamt på pannan.
"What?" frågade jag.
"If you and DeAnna want to unpack by yourselves it’s okay. Me and Felicia can do something else." Jag suckade samtidigt som jag himlade med ögonen med ett leende på läpparna.
"And who is ridiculous now, huh?" frågade jag med ett höjt ögonbryn. Med ett leende lade han armarna om Felicias midja innan han snurrade ut henne ifrån köket och ut på verandan vilket fick henne att börja skratta högt.
"Typical Liam." suckade DeAnna glatt samtidigt som hon följde dem med blicken tills de var utom synhåll. Jag nickade instämmande samtidigt som jag skrattade lågt innan min blick landade på DeAnna som nu stod och lade i ordning matvarorna i kylskåpet. Jag granskade hennes långa, bruna lockar som hängde över ryggen, hennes lösa shorts som satt på hennes smala, solbrända ben och hennes armar som jobbade med att få sakerna på rätt plats. Jag log för mig själv samtidigt som jag bet mig i underläppen innan jag gick fram till henne och lade mina armar om hennes midja. Jag började kyssa hennes hals och ett lågt fniss for ur hennes mun.
"Why are you so beautiful?" frågade jag mellan mina kyssar samtidigt som jag mjukt placerade mina händer på hennes mage. Hon lade sin hand på min kind innan hon flyttade på sitt huvud så att hon istället kunde ge mig en mjuk kyss.
"Cause I was born this way baby." citerade hon Lady Gaga. Jag skrattade åt hennes svar innan jag gav henne ännu en kyss. Hon log varmt mot mig innan jag släppte taget om hennes midja och började plocka upp de sista matvarorna ur den sista kassen.
Jag sträckte mig där jag låg på sängen innan jag kikade bort mot fönstret där morgonsolen sken rätt in i rummet. Jag suckade högt då jag insåg att jag hade glömt att dra ner rullgardinen kvällen innan. Jag vred på mig så att jag låg med ryggen mot fönstret, blundade och försökte somna om. Suckandes och desperat försökte jag hitta en skön plats men min kropp kändes förvånansvärt pigg och det var omöjligt att somna. Jag öppnade irriterat ögonen igen innan en hög suck for ur min mun. Jag satte mig upp ur sängen samtidigt som jag trött kliade i mitt blonda hår. En rysning spred sig igenom min kropp när jag svepte bort täcket som höll min kropp varm innan jag tyst reste mig upp. Jag drog snabbt på mig gårdagens shorts och en t-shirt innan jag öppnade dörren och kikade ut över övervåningen. Det var knäpptyst i det stora huset, förmodligen så sov alla fortfarande. Fundersamt tog jag upp min mobil och tittade på hur mycket klockan var. Den visade 10.07. Jag lade ner mobilen i fickan igen innan jag kliade mig trött på huvudet. Vad skulle jag hitta på nu? Ett högt ljud hördes ifrån min mage vilket gjorde att mina funderingar om vad jag skulle göra försvann. Jag flög nerför trappan och vidare in till köket där jag sedan direkt sökte mig till kylskåpet. Jag började med att ta fram mat till mig själv innan jag beslöt mig för att göra i ordning frukost till allihopa. Snabbt började jag ta ut mjölk, yoghurt, olika pålägg som ost och skinka, och juice, innan jag tog ut bröd och flingor. Nöjt tittade jag på bordet där allt mat stod innan jag tog fram sex glas. Jag gjorde två tummen upp mot bordet innan jag skyndade mig uppför trappan för att väcka de andra. Tyst smög jag till den första dörren där Louis och DeAnna sov. Jag tryckte örat mot dörren för att höra om de var vakna men det var alldeles tyst. Jag lade handen försiktigt på dörrhandtaget innan jag slet upp dörren så den råkade smälla i väggen. DeAnna satte sig hastigt upp i sängen med håret som hade lagt sig över på ena sidan och ögon lika stora som två tallrikar. Hon tittade sig förvånat omkring i rummet innan hon placerade sin blick på mig. Jag lade handen för munnen och försökte hålla mig för skratt innan hon kastade iväg en kudde på mig. Hon träffade mig rätt i ansiktet vilket fick mig att nästan ramla omkull.
"You scared the shit out of me." sa hon surt innan hon lade sitt ansikte i sina händer. Jag skrattade lågt innan jag tittade bort på Louis som låg bredvid henne. Han sov fortfarande tungt vilket fick mig att skaka på huvudet.
"Wake that sleepy head up, the breakfast is ready." sa jag snabbt med ett leende på läpparna.
"Louis." suckade hon lågt innan jag stängde dörren. Jag flyttade mig till dörren bredvid där Felicia och Liam sov, och gjorde sedan likadant. Förväntansfullt tittade jag bort mot deras säng men det var ingen som reagerade.
"Hello?" frågade jag tyst. "Are you guys dead?" Fortfarande ingen som reagerade. Suckandes gick jag fram till fönstret och rulla upp rullgardinen så att det starka ljuset sken rätt in på sängen där de låg. Felicia som låg med huvudet på Liams bröst drog snabbt ner det så att det gömdes bakom honom.
"Rise and shine." sa jag glatt vilket fick Liam att börja skratta, fortfarande med slutna ögon medan Felicia mumlade låga svordomar för sig själv innan hon rulla ihop till en liten boll under täcket. "The breakfast is ready so you have to go up." sa jag snabbt innan jag smög fram till sängen och hastigt drog bort täcket.
"Oh God." sa Felicia innan hon lade sina armar om benen och tryckte dem hårt mot bröstet samtidigt som jag såg hur hennes hud knottrades.
"Out Niall." skrattade Liam innan han satte sig upp och drog täcket över henne. Jag skrattade högt innan jag klev ut ur rummet och vidare bort till Rockelles sovrum. Jag tog ett djupt andetag innan jag bet mig i underläppen och började banka på hennes dörr.
"Leave me alone!" ropade hon högt och tonade på vartenda ord. Jag skrattade högt innan jag hastigt öppnade dörren.
"Time to get up, the breakfast is waiting for you." sa jag glatt.
"It has to wait for me a little more." Med ett leende på läpparna skakade jag på huvudet.
"No Rock. Everyone is waiting for you, come on." Jag klev ut ur hennes rum och fick se de andra stå utanför sina dörrar. Allihopa såg lika trötta ut förutom Liam som fortfarande hade ett leende på läpparna. Bakom mig hörde jag hur Rockelle mumlade något för sig själv innan hon ställde sig bredvid mig och gnuggade sina ögon på grund av det starka ljuset. Jag slog ihop händerna och log finurligt mot dem. "Finally we can eat. I’m starving!"
Här har ni kapitel 34! Lite bättre uppdatering än förra gången, inte en vecka iallafall! ;)
Ganska fantasilöst kapitel och en hel del perspektiv, haha, men det kommer bli bättre sedan! Kommer att hända lite mer.
Iallafall, tack för alla jättefina kommentarer på förra kapitlet, blir alltid lika glad! Speciellt över långa kommentarer, just saying ;)
Skulle ni kunna kommentera lika bra på detta så skulle det betyda mycket! :)
xxx