imagineonedirection

"Tjena sötnos!" ropade Charlotte så att det brusade i högtalarna. Jag skrattade och vinkade glatt igenom kameran på Skype. "Vad var det du ville prata med mig om som var så bråttom då?" frågade hon glatt och tog en klunk utav sitt vatten som hon hade i handen. Jag tittade mig omkring i rummet för att försäkra mig om att Vicky inte var på ingång.
"Alltså någonting har hänt Vicky." sa jag så tyst jag kunde. Hennes breda leende försvann snabbt och hon tittade frågande på mig.
"Vad menar du?"
"Hon beter sig bara konstigt. Hon är aldrig glad, hon låter ofta väldigt nervös och hon är inte bara kort mot mig utan Zayn också. Hon har inte träffat honom på flera dagar och hon går inte ens till skolan längre." Charlotte höjde på ena ögonbrynet.
"Vad konstigt. Men när började det då?" frågade hon och vilade sin haka i handflatan.
"För några dagar sedan då jag kom hem från Harry. Jag hade sovit hos honom över natten och jag lämnade henne på kvällen. Hon hade inte varit konstig eller någonting då men morgonen därpå så lät hon så nervös och hennes kind var alldeles svullen." svarade jag och tittade mig ännu en gång omkring i rummet för att försäkra mig om att Vicky inte kom in. Charlotte tittade ner och funderade en stund.
"Jag vet faktiskt inte vad som kan ha hänt men det låter inte likt Vicky att vara sådär nervös. Hon är alltid så positiv om allting." svarade hon. Jag nickade instämmande.
"Kan inte du försöka prata med henne? Se om du kan få ur henne någonting?" frågade jag och började trumma med mina fingrar på mitt knä.
"Jo självklart." Jag gjorde tummen upp och plötsligt hörde jag fotsteg närma sig rummet. Jag tittade snabbt upp och sedan på Charlotte igen.
"Vi får höras senare. Love you, pusshej." sa jag innan jag lade på.

Vickys perspektiv

Jag gick ut från mitt rum för att hämta ett glas vatten. Jag hörde Molly prata med någon i vardagsrummet men jag ignorerade det och fortsatte in till köket. Jag tog ut ett glas från skåpet och fyllde det med kallt vatten. Jag lutade mig mot diskbänken och tog en klunk då min blick fastnade på sprickan. Mitt hjärta började bulta hårdare. Framför mig såg jag hur han tryckte upp mig och slog sin knytnäve hårt i väggen. Jag skakade på huvudet, vände mig om och försökte hindra mina tårar. Jag hörde hur någon kom in i rummet.
"Är du okej?" Jag vände mig om och gav Molly ett försiktigt leende. Jag kände själv att mina ögon var tårfyllda så jag försökte komma på en snabb förklaring.
"Visst, jag svalde bara vattnet i fel strupe." sa jag och gick snabbt ut ifrån köket. Jag gick in på mitt rum och smällde igen dörren efter mig. Jag satte mig på sängen i skräddarställning och lutade mitt ansikte i mina handflator. Jag tillät tårarna strömma ner. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, vart jag än gick så påminde det mig om händelsen och om Brandon. Jag äcklades bara utav att tänka på hans namn. Från den snälla, glada killen i skolan till den elaka, mörka killen som ville skada mig. Plötsligt hör jag en försiktig knackning på dörren. Jag torkar snabbt bort mina tårar innan dörren försiktigt öppnas.
"Kan jag komma in?" frågade Molly och log ett otroligt leende.
"Visst." svarade jag kort och tittade bort mot fönstret för att hon inte skulle se att jag gråtit. Hon gick fram mot sängen och jag såg i ögonvrån hur hon försökte fånga min blick.
"Vicky.. Hur mår du egentligen? Jag har känt dig enda sedan vi var små, du kan inte ljuga för mig." sa hon försiktigt och satte sig framför mig i sängen. Jag skakade på huvudet.
"Det har inte hänt något." svarade jag, fortfarande med blicken fäst i fönstret. Hon suckade högt.
"Du måste berätta för mig Vicky. Är det något allvarligt som hänt?" Hon sträckte sig försiktigt efter min hand men jag drog snabbt undan den. Jag blev irriterad och gav henne en ilsken blick.
"Det har inte hänt någonting, okej!" ropade jag och kände hur tårarna var ännu en gång på väg att tränga sig fram. Hon ryggade tillbaka och reste sig upp.
"Okej, fine. Men imorgon måste du till skolan, annars kommer du bli avstängd." svarade hon kort och gick med snabba steg ut ur rummet. Jag suckade, lade mig ner i sängen och tryckte kudden mot mitt ansikte.



Nästa morgon

Jag och Molly satte oss längst bak i bussen, färden var tyst, ingen sa ett ord. Jag trummade med fingrarna på väskan, nervositeten bubblade inom mig. Tänk om Brandon skulle göra någonting i skolan. Jag börjde nervöst pilla med mina naglar. Jag vet inte om Molly märkte min nervositet men i ögonvrån såg jag hur hon ibland tittade oroligt på mig. Vi klev av bussen och ju närmre vi kom skolan desto långsammare gick jag.
"Kommer du?" frågade Molly som hade hamnat en bit framför mig. Jag nickade svagt till svar och ökade min takt så att jag hamnade bredvid henne. Vi gick in genom skolans portar och allt var precis som vanligt. Folk gjorde sitt och brydde sig inte om någon annan. Vi gick upp för stentrappan till våra skåp och jag kände hur mina händer började skaka av nervositet. Jag såg Brandon stå vid sitt skåp men han var för upptagen för att märka mig. Tårarna var nära på att tränga sig fram, jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag tog Mollys hand och hon tittade frågande på mig men sa ingenting utan kramade om min hand. Jag gick snabbt förbi honom, nästan intryckt mot väggen ifall han plötsligt skulle märka mig. Jag ville vara så långt borta från honom som möjligt. Jag låste snabbt upp mitt skåp och slängde in min väska och jacka. Jag tittade diskret åt Brandons håll. Där stod han och skrattade med sina kompisar, inte berörd över vad han gjort. Jag tog fram mina matteböcker och stängde snabbt mitt skåp innan jag vände mig om mot Molly. Hon gav mig ett varmt leende innan hon fortsatte leta efter sina böcker i sin väska. Jag började stampa med ena foten i golvet, jag ville inte vara kvar här men jag ville inte heller vara själv. Plötsligt kände jag en arm läggas om mina axlar. Jag hoppade till och tittade upp men snabbt for min blick ner igen.
"So you're back Vicky. I have missed you." sa Brandon och kramade om mina axlar. Jag stelnade till och fäste blicken på mina böcker som låg tryckta mot bröstet. Jag kände ännu en gång hur jag började skaka, inte utav nervositet utan utav rädsla. Molly vände sig om och log mot oss.
"You seems to be friends again." sa hon glatt och stängde sitt skåp. Jag skakade diskret på mitt huvud.
"Yes. She forgave me. Right Vicky?" Jag kände bådas blickar mot mig och jag nickade svagt. "See you later girls." sa han glatt och gick därifrån. Jag vände snabbt och gick mot matte salen. Hjärtat skenade iväg och jag kände hur en tår sakta föll ner från min kind.
"Hey Vicky, nice to see you.." sa Erin som satt vid en bänk längst fram i salen. Jag höjde handen i en snabb hälsning och gick skakandes och satte mig vid en bänk längst bak. Jag slängde ner mina böcker på bänken och lutade min panna mot mina handflator samtidigt som jag lät tårarna sakta rinna ner. Bara några minuter senare kom våran mattelärarinna Mrs. Moore in.
"Welcome class." sa hon glatt. Hon blickade över rummet och fastnade med blicken på mig. "Welcome back Miss. Domingo, nice to see you." Jag torkade diskret bort mina tårar och tittade upp. Jag mötte ett brett leende och jag försökte le tillbaka men lyckades inte. Mrs. Moore vände sig om och började skriva upp saker på tavlan. Jag tittade bort och mötte Mollys blick. Hon satt bredvid Erin och tittade på mig med en frågande och orolig blick. Jag tittade snabbt ner i mina böcker och började kladda något ointressant i mitt skrivhäfte. Efter en stund kom Brandon in skrattandes, alla tittade hastigt upp. Mrs. Moore suckade högt. "You are already late, don't disturb my lesson more! Be quiet and sit next to Miss. Domingo." sa hon irriterat och pekade på min plats. Våra blickar möttes och han gav mig ett sliskigt leende. Jag tittade snabbt ner i mitt block igen. Han satte sig nöjt bredvid mig och lade sina böcker på bänken. Jag ville sitta så långt bort som möjligt från honom så jag började flytta min stol tills bordsbenet tog emot. Han hoppade en aning närmare mig och öppnade sedan sina böcker. Jag kände mig instängd och panikslagen. Tårarna var nära att tränga sig fram men jag fick göra allt för att hålla tillbaka dom. Jag kände en varm hand på mitt ben. Jag kände hur mina ögon spärrades upp och jag försökte skaka loss hans hand. Han tog ett hårdare grepp om mitt ben. Jag tittad upp mot honom och gav honom en bedjande blick. Han tittade hotfullt på mig så jag tittade snabbt ner igen. Han började smeka innersidan på mitt lår. Jag stelnade till och mina käkar spändes hårt. När han närmade sig ljumsken reste jag mig hastigt upp så att min stol föll bakåt. Alla tittade chockat bakåt.
"Mrs. Moore, I need to go on the bathroom." sa jag och rusade ut från klassrummet utan att vänta på ett svar. Det var tomt i korridorerna så jag lät tårarna rinna. Jag småsprang fram till mitt skåp, drog ut min jacka och väska, och rusade ut från skolan.

Jag låg på magen i sängen med ansiktet tryckt mot kudden. Ilskan bubblade inom mig. Vad höll han på med? Kunde han inte bara låt mig vara ifred? Jag grät hysteriskt och jag snyftade högt. Plötsligt hör jag hur min dörr sakta öppnas.
"Vicky?" Molly gick sakta fram till min säng och satte sig på sängkanten bredvid mig. "Vad är det som har hänt? Snälla berätta för mig. Jag börjar bli orolig." Hon lade en värmande hand på min axel. Jag svarade inte utan låg tyst. "Snälla Vicky.." Hon suckade och fortsatte. "..Du kan väll hänga med till killarna? Det kan vara roligt för dig att träffa dom, att träffa Zayn." Jag skakade bara på huvudet. Hon väntade en stund innan hon fortsatte. "Gumman, är det Brandon det handlar om? Är det fortfarande det där med vad som hände på festen? Du måste komma över det i sådanafall." sa hon lugnt och smekte försiktigt min axel. Jag stelnade till och kände hur jag blev argare än vad jag var innan. Jag slängde mig upp så att hon nästan flög bakåt.
"Festen? Det där har jag kommit över för länge sedan! Du behöver inte bry dig, du förstår ändå inte!" nästan skrek jag fram samtidigt som tårarna började rinna ännu en gång. Hon tittade chockat på mig.
"Men snälla berätta då. Jag vill bry mig, jag vill förstå! Berätta vad som hänt!" Jag skakade på huvudet.
"Men jag vill inte att du ska förstå.." svarade jag lugnt. Jag lade mitt huvud i kudden igen. Hon var på väg fram mot mig igen. "Åk till din Harry bara, jag bryr mig inte. Lämna mig bara ifred." Jag hörde hur hon stannade upp och sedan hur min dörr sakta stängdes.

Några timmar senare..

Jag gick sakta ut ur mitt rum, det var mörkt i lägenheten förutom ljuset från mitt rum. Molly hade antagligen åkt för ett tag sedan. Jag tände lamporna och gick in till badrummet. Molly skulle inte komma hem än så jag tvättade av mig sminket. Svullnaden om kinden hade lagt sig men både ögat och kinden var fortfarande mörkblåa. Jag skakade på huvudet och gick ut från badrummet. Plötsligt knackade det hårt på dörren. Jag stelnade till och stirrade på ytterdörren. Med nervösa steg gick jag fram och tittade i kikhålet. Det var Brandon. Jag kände hur mina ben svek mig och jag gled sakta ner på golvet.
"Vicky open the door! I know you're in there." sa han argt och slog ännu hårdare på dörren. Jag hoppade till, tårarna började rinna och jag kröp på alla fyra bort från dörren och mot närmaste vägg. "Open the fucking door!" ropade han och slog flera gånger på dörren. Tårarna rann fortare och fortare ner för mina kinder. Rädslan spred sig i hela kroppen och det lät nästan som om han skulle slå in dörren vilken sekund som helst. Plötsligt tystnade det. Hade han gått? Skakandes reste jag mig upp och gick mot dörren. Precis när jag skulle titta ännu en gång i kikhålet hörde jag honom börja slå på dörren igen. "I fucking hear you Vicky! If you don't open the door, I'm gonna break the door and then kill you!" röt han. Paniken spred sig och jag visste inte vad jag skulle göra. "I will count to three! One...two...th.." Jag öppnade hastigt dörren och jag möttes utav ett elakt flin. Jag backade snabbt undan och han klev in. Han låste dörren om sig och drog av sig sin jacka. "You have no idéa of how much I have missed you Vicky. Why haven't you been in school?" frågade han och gick närmare mig. Jag tittade upp och spände mina ögon i hans.
"You know why you bastard! I fucking hate you! You are such a coward! Do you really have to rape a girl to show how big you are?! But do you know what? That only makes you smaller!" försökte jag säga med så stadig röst som möjligt. Hans sliskiga leende försvann och hans blåa ögon övergick till svart.
"You shouldn't have said that." sa han hotfullt. Rädsla och nervositet började bubbla upp inom mig. Han tog ett fast tag om min hals med sin ena hand och tryckte mig mot väggen. Jag hann knappt uppfatta vad som hände förräns jag kände en olidlig smärta i min kind. "If you just haved picked me instead of your stupid boyfriend this would never happened." Han försökte kyssa mig men jag drog snabbt bort mitt huvud. Han tog sin andra hand och klämde ihop mina kinder. Min ena kind värkte något enormt, tårarna börja sakta rinna. Han tryckte sina läppar mot mina samtidigt som hans hand letade sig in under min tröja.
                                                                                                                                                                                         
Tack för alla fina kommentarer ni skriver, dom värmer!
Jag ska åka bort imorgon och vara borta i en vecka ungefär vilket gör att jag inte kan skriva något kapitel på ett tag. Jag håller på med kapitel 24 just nu men det är inte säkert jag hinner lägga ut det imorgon annars så får ni vänta en vecka;)
Kommentera mycket nu iallafall så att jag har någonting att se fram emot, Kärlek!
xx