20:26:01
Love is louder than the pressure to be perfect - Kapitel 48
Jag borstade försiktigt igenom mitt lockade hår för att få ett finare fall på det. Det var äntligen lördag och jag skulle strax ge mig av för att möta upp DeAnna då vi skulle ha en picknick. Jag drog på mascara på mina ögonfransar innan jag gjorde en stilcheck i spegeln. Jag hade tagit på mig en enkel och svart maxiklänning med ett par vita converse till. Jag sjöng med i låten Alive med Krewella samtidigt som jag granskade mig själv från topp till tå. Håret hade lagt sig perfekt över axlarna och min solbrända hy gjorde att jag såg fräsch och pigg ut. Med ett nöjt leende på läpparna hörde jag plötsligt hur ett sms trillade in på mobilen. Jag plockade upp min iphone från sängen och öppnade sms:et som var från DeAnna.
From: DeAnna Bloom 17.22
Message: Hey Rock! I’m gonna be a little late but you can go now. I will meet you there we decided to have our picnic. Hope that is okay with you. xxx
Jag kliade mig lätt på armen med min lediga hand samtidigt som jag läste igenom sms:et innan jag fundersamt skrev in ett svar.
To: DeAnna Bloom 17.22
Message: Hi! That is okay but how will we do with the food and so on? We decided that we would go to the shop. xxx
Jag lade ifrån mig mobilen innan jag gick fram till mitt skrivbord där jag hade lagt mitt läppsyl. Jag strök den över mina läppar innan jag lade ifrån mig den och fokuserade återigen på hur jag såg ut. Medan jag väntade på svar från DeAnna började jag pilla lite med mitt hår igen. Det var typiskt att hon skulle vara försenad. En fundersam rynka dök upp i min panna när jag tänkte på att hon sa att jag skulle gå före när vi igår hade bestämt att vi skulle handla till picknicken tillsammans. Jag suckade högt innan jag hörde hur ännu ett sms trillade in på min mobil. Jag tog snabbt upp den och läste sms:et från DeAnna.
From: DeAnna Bloom 17.24
Message: I know hun but I’ve already fixed that, don’t worry. Just go to the place we decided to be in and I will meet you there. xxx
En tung suck for ur min mun samtidigt som jag knappade in en ett svar.
To: DeAnna Bloom 17.25
Message: Okay, I will meet you there. See you in a bit! xxx
Jag skickade snabbt iväg sms:et innan jag tog på min jeans jacka och slängde en extra blick i spegeln. Nöjd och glad tog jag fram mina hörlurar och placerade dem i öronen innan jag skyndade mig ut från mitt rum och sedan ner för trapporna.
”Bye mom, see you later!” ropade jag högt när jag kommit ner till hallen. Jag tog på mig mina svarta Ray ban’s som låg på hallbordet samtidigt som jag hörde hur mamma dök upp bakom mig.
”Okay, have fun and don’t be home to late.” svarade hon mjukt. Jag vände mig om och gav henne ett stort leende.
”I will be home about a couple of hours, bye.” Jag hann höra mamma säga ett snabbt hejdå till svar innan jag satte på musiken i mina öron och försvann ut genom ytterdörren.
Med musiken på högsta volym och den varma kvällssolen i ansiktet gick jag med lätta och snabba steg bort till den lilla skogen jag och DeAnna hade bestämts att träffas i. Tyst nynnandes på låten som spelades i mina hörlurar svängde jag av till vänster och såg hur en massa träd började skymta framför mig. Deras kronor var alldeles klargröna och grenarna var så täta att man inte såg igenom. Jag log lite för mig själv när jag tänkte på hur vackert det egentligen var. Sommaren hade jag alltid älskat, solen, värmen, allt det gröna som slog ut, och alla långa och mysiga kvällar med vänner och familj. Snabbt vaknade jag ur mina tankar när jag var tvungen att irriterat ta bort mitt hår som hamnade i ansiktet när en sommarvind svepte tag i det. Jag samlade ihop håret i handen och jag lade det på plats över min ena axel samtidigt som jag klev över en låg stenmur innan jag fortsatte in i skogen. Skogen var inte tät men det räckte för att solens strålar inte skulle kunna tränga sin in. Det var svalare därinne vilket gjorde att jag fick dra min jacka tätare runt kroppen. Jag tittade mig snabbt omkring för att försäkra mig om att jag kände igen mig då jag och DeAnna hade varit där några dagar innan för att se om de fanns bra platser. Jag såg trädet, som både jag och hon var överens om, hade en gren som var formad som en människoarm. Jag nickade bestämt för mig själv då jag visste vilket väg jag skulle ta. Efter några korta minuter kom jag fram till den stora eken där allting redan stod framdukat. En fundersam rynka placerades i min panna när jag såg den stora, blå- och röd rutiga filten vid trädet där ljuslyktor stod tända. En stor korg stod i ena hörnet utav filten och i mitten stod några saker som glas och tallrikar framdukat.
”She has put a lot of time on this.” skrattade jag hjärtligt innan jag slog mig ner på filten. Min blick fastnade på några skålar som stod framme med olika frukter i så som melon, mango och kiwi. Jag kunde inte låta bli att nappa åt mig några då jag kände hur det började kurra i min mage. Jag tog upp min mobil ur min jeansjacka för att se om DeAnna hade skickat något sms om att hon var på väg men det var tomt. För att jag skulle höra om hon skickade något sms satte jag på ljudet innan jag placerade min mobil i fickan igen. Med en stor melon bit i munnen började jag nynna på en låt samtidigt som jag otåligt började trumma på mitt lår och med blicken fokuserad bland träden framför mig. Efter vad som kändes som en evighet så hade DeAnna ännu inte dykt upp. Mitt korta tålamod började försvinna och jag tog gång på gång upp min mobil i väntan på ett sms även om det inte hade kommit ett endaste knyst ifrån mobilen. Jag knappade snabbt in ett sms och frågade vart hon var innan jag lade mobilen bredvid mig på filten. Min blick var så djupt fokuserad på ett utav de brinnande ljusen att jag nästan missade ljudet utav en gren som knäcktes på mitten längre in i skogen. Jag vred så hastigt på huvudet att det smärtade i nacken.
”Aouch.” mumlade jag för mig själv samtidigt som jag masserade min nacke med min ena hand och fäste blicken mot det hållet ljudet hade kommit ifrån. ”DeAnna is that you?” frågade jag en aning osäkert utan att få något svar. Det hade börjat bli mörkare inne i skogen då solen inte nådde in. Jag kisade med ögonen för att försöka få en bättre syn om vem det var som kom. En mörk gestalt kom fram bakom några buskar med något stort och långt i handen. Mitt hjärta höll på att hoppa ut ur bröstet då jag trodde att det var ett stort gevär personen höll i handen men sedan skymtade jag färgen brunt och insåg snabbt att det inte var något gevär utan en gitarr. Min blick förflyttades snabbt från gitarren till personens ansikte som jag så väl kände igen.
”Hey.” sa han lugnt med ett snett leende på läpparna, det underbara leendet som en inte enda person kunde motstå. Chockat och hastigt reste jag mig upp från filten.
”Zayn what are you doing here?” frågade jag förvirrat. Han skulle precis svara när jag avbröt honom. ”I think it’s better you leave. DeAnna will come about just a few minutes.” Jag pekade åt det hållet jag hade kommit ifrån samtidigt som min blick förflyttade sig ner till hans gitarr igen och plötsligt var det som om allting föll på plats. Han gav mig ett försiktigt leende samtidigt som en fundersam rynka dök upp i min panna. ”DeAnna isn’t coming, right?” Han skakade långsamt på huvudet.
”I wanted to talk with you..” Jag avbröt honom snabbt med en skakning på huvudet.
”This is unbelievable.” mumlade jag så lågt för mig själv att Zayn var tvungen att fråga vad jag sa. ”No, I gotta go.” sa jag snabbt och försökte samla ihop mina grejer med gråten i halsen. Plötsligt kände jag en hand som greppade tag i min arm och drog mig upp ur min böjnings position.
”Please Rock, just let me talk with you.” bad han och tittade på mig med sina stora, vackra och bruna ögon. Hans beröring från hans hand fick mig att bli knäsvag och hans ögon fick mig att bli alldeles nervös. Han släppte min arm och jag kände hur gärna jag ville be honom hålla i mig igen men jag lät bli. ”I want to tell you something.” sa han lugnt och tog upp sin gitarr som han hade placerat på filten. Jag tittade förvirrat på honom när han började spela på instrumentet. Han tittade upp från sina händer och gav mig ett lätt leende innan han öppnade munnen och började sjunga.
Med kladdiga händer från handsvett tog jag gitarren som låg på sängen innan jag skyndade mig ut från mitt rum och vidare ner till hallen.
”I’m going now mom!” ropade jag samtidigt som jag drog på mig mina converse. Mamma kom med snabba steg ut till hallen med en utav mina systrar efter sig.
”Good luck now honey.” sa hon samtidigt som hon placerade sina händer på mina kinder och gav mig en puss på näsan. Efter mycket om och men hade jag berättat för mamma om vad jag skulle göra ikväll.
”Thanks mom.” mumlade jag innan jag tog upp gitarren som jag hade lutat mot väggen när jag skulle tagit på mig skorna.
”I hope that everything will work out between you two.” Jag suckade högt samtidigt som jag placerade mina andra hand på handtaget till ytterdörren.
”Nothing has done so far so don’t hope to much.” Hon gav mig ett medlidsamt leende innan hon gjorde en slängkyss mot mig.
”I love you no matter what. You will fix this.” uppmuntrade hon mig och korsade sina fingrar vilket fick mig att le innan jag vände mig om och klev ut genom ytterdörren. Jag tog upp mobilen med min lediga hand när jag kom ut på trottoaren. Jag tog fram sms:et som hade dykt på skärmen.
From: DeAnna 17.32
Message: She bought it and is on her way to the place we decided. Good luck now.
Jag log lite för mig själv när jag läste sista meningen. Även om DeAnna inte alls var förtjust i mig så försökte hon ändå vara trevlig vilket jag uppskattade. Jag kunde inte tacka henne nog för att hon ställde upp och hjälpte mig med det här.
To: DeAnna 17.33
Message: This means very much to me, thanks DeAnna.
Jag skickade iväg sms:et innan jag lade ner min mobil i byxfickan. Jag hade inte kommit långt när en oro känsla börja krypa i bröstet. Hur skulle Rockelle reagera? Hon kanske bara skulle gå? Kanske skulle hon skratta åt mig? Eller i värsta fall, kanske skulle hon säga nej till mig ännu en gång? Det blev allt blötare i mina handflator och det skulle inte förvåna mig om det plötsligt skulle börja rinna svett längs gitarrhalsen. Jag skakade snabbt bort mina ironiska tankar när jag skulle kliva över den låga stenmuren för att komma in till skogen. Med hjärtat som rusade i 300 tog jag mod till mig och började klampa fram över rötter och stenar som stack fram ur marken. Jag försökte att tänka positivt med allting, att det skulle gå hur bra som helst men ändå påmindes jag om alla andra gånger jag hade försökt och sedan var jag tillbaka till de negativa tankarna. Frustrerat skakade jag på huvudet, bestämd om att jag måste sluta tänka negativt. När jag började närma mig stället Rockelle skulle vara på stannade jag upp och torkade av mina händer på byxorna innan jag tog nya tag. Plötsligt råkade jag trampa på en pinne vilket fick mig att bli rädd. Jag skakade snabbt på huvudet åt min fånighet när jag plötsligt hörde Rockelle ropa någonting.
”DeAnna is that you?” Hon lät en aning osäker på rösten och jag tog ett djupt andetag för att lugna ner mig själv. Utan att säga någonting fortsatte jag fram. Hjärtat rusade i bröstet på mig och det kändes nästan som om att hon skulle se min tröja åka fram och tillbaka.
”Hey.” sa jag lugnt med ett snett leende på läpparna när jag klivit fram bakom buskarna och såg Rockelle sitta på filten jag hade lagt ut. Hastigt reste hon sig upp med en chockad min.
”Zayn what are you doing here?” frågade hon förvirrat. Jag skulle precis till att svara när hon avbröt mig. ”I think it’s better you leave. DeAnna will come about just a few minutes.” Hon pekade med fingret åt det hållet hon hade ryggen mot. Hennes blick förflyttades ner till min gitarr och en fundersam rynka placerades i hennes panna vilket fick mig att le försiktigt. ”DeAnna isn’t coming, right?” Jag skakade långsamt på huvudet till svar.
”I wanted to talk with you..” började jag men hon avbröt mig snabbt med en skakning på huvudet. Jag såg henne röra på munnen men hörde inte vad hon sa. ”What did you say?” frågade jag försiktigt.
”No, I gotta go.” svarade hon och vände sig om för att plocka ihop sina saker. Jag suckade tyst innan jag gick fram till henne, lade ner min gitarr på filten, tog tag i hennes arm och vände henne upp mot mig igen.
”Please Rock, just let me talk with you.” bad jag henne och tittade henne djupt i ögonen. Hennes ögon var en aning glansiga och det såg nästan ut som om hon skulle börja gråta. Jag släppte hennes hand och sa lugnt; ”I want to tell you something.” Jag tog upp min gitarr som jag hade placerat på filten. Jag fäste blicken på mina händer för att försäkra mig om att jag placerade mina fingrar på rätt plats. Hjärtat bultade fortfarande hårt i bröstet och handsvetten var tillbaka. Med darriga fingrar började jag spela, jag tittade upp från mina händer och fäste blicken i hennes ögon. Jag hade aldrig sjungit för henne förut och jag var rädd att hon skulle skratta ut mig. Jag samlade mig och tog ett djupt andetag innan jag gav henne ett lätt leende och började sjunga.
”Can’t blame you for thinking that you never really knew me at all. I tried to deny you but nothing ever made me feel so wrong. I thought I was protecting you from everything that I go through. But I know that we got lost along the way. Here I am with all my heart, I hope you understand. I know I let you down but I’m never gonna make that mistake again. You brought me closer to who I really am. Come take my hand, I want the world to see what you mean to me. What you mean to me. Just know that I’m sorry, I never wanted to make you feel so small. Our story is just the beginning. We’ll let the truth break down these walls. And every time I think of you I think of how you pushed me through and showed me how much better I could be.You make me feel like I’m myself instead of being someone else. I wanna live that everyday. You say what no one would say. You know exactly how to get to me. You know it’s what I need, it’s what I need. Here I am with all my heart, I hope you understand. I know I let you down but I’m never gonna make that mistake again. You brought me closer to who I really am. So come take my hand, I want the world to see what you mean to me. What you mean to me.”
Jag slutade spela och lade ner gitarren bredvid mig. Rockelle tittade på mig med en berörd min och hennes ögon glänste. Jag såg en ensam tår rinna längs hennes kind vilket fick det att hugga till i mitt bröst.
”I don’t know what to say..” mumlade hon tyst och jag hörde tydligt hur gråten satt i halsen på henne. Jag tog några försiktiga steg närmare henne. Hon backade inte så jag tog yttligare några steg så att det bara var några ynka centimeter mellan topparna på våra skor.
”I’m so sorry Rockelle, for everything. I truly am.” sa jag lugnt och jag kände hur jobbigt det var för mig att hålla inne mina tårar. Hon hade blicken placerad på våra skor och jag hörde hur hon snyftade till. Jag placerade tveksamt mina händer på hennes överarmar och till min förvåning så flyttade hon inte på dem utan hon lät de vara kvar. ”Please say something.” sa jag osäkert. Hon snyftade och strök med sin ena hand under näsan.
”I don’t know what to say Zayn. I.. I want to forgive you so badly.. but..” svarade hon, fortfarande med blicken i marken.
”Please don’t say that.” sa jag med gråten i halsen och släppte hennes armar. Hon tittade upp på mig med en orolig blick. ”I can’t handle this Rockelle. I want you so much and I like you so much that I can’t even describe it with words. You are the one and you have always been.” Jag hade placerat mina händer i håret och jag visste inte vart jag skulle fästa blicken, ibland sökte den sig ner till marken, sedan upp i skyn och sedan på Rockelle. ”I beg you Rock, forgive me. I didn’t want to hurt you so many times and I didn’t want to kiss Ashley. You have to believe me.” bad jag med förtvivlan i rösten. Hon tittade osäkert på mig med tårar rinnandes längs kinderna och en ryckande haka.
”I-I don’t know..” stammade hon. ”I want to believe you but I’m so unsure.” Jag skakade hastigt på huvudet innan jag lade handen för pannan och tittade ner i marken. Tårarna hotade med att tränga sig fram och jag gjorde allt för att hålla inne dem. Jag tog ett djupt andetag innan jag tog upp min blick och mötte hennes.
”I’m telling you the truth Rockelle. She was the one who kissed me. I had you, the one I always wanted.” sa jag. Plötsligt bröt hon ut i gråt och lade sina händer för ansiktet.
”I-I-I..” stammade hon men lyckades inte få fram någonting. Jag gick återigen fram till henne och lade mina händer på hennes överarmar. Jag kände att hon försökte vrida sig ur greppet men den här gången vägrade jag att släppa.
”Rockelle..” började jag och tog min ena hand under hennes haka och höjde huvudet. Hon tog bort sina händer och tittade på mig med sorgsna ögon. Hjärtat slog hårt i bröstet på mig och det gjorde så ont i mig att se henne så ledsen, speciellt när jag visste att det berodde på mig och mina dumma beslut. Jag drog undan en hårslinga från hennes ansikte och fäste den bakom örat. ”Rockelle..” sa jag igen och hon nickade försiktigt samtidigt som hennes haka började rycka igen. ”I love you.” Hennes min övergick snabbt från sorgsen till förvånad. ”I know that you don’t feel the same, you hate me and I can understand that. But I love you so much. I can’t help it, you mean the world to me.” Utan att jag hade märkt det hade mina tårar börjar rinna ner för mina kinder. Plötsligt såg jag ett litet leende leta sig fram på hennes läppar samtidigt som hon placerade sina händer på mitt bröst.
”I love you too Zayn.” sa hon samtidigt som en till tår rann ner för hennes kind. Mitt hjärta slog hundra volter när hon uttalade orden och jag visste knappt vad jag skulle göra. Hastigt lade jag mina armar om hennes lilla kropp och tryckte henne så nära mig som jag kunde. Jag ville ha henne ännu närmare men det gick inte. ”Your heart is beating so fast.” skrattade hon lugnt. Jag nickade bara samtidigt som jag kände hur hon lade sina armar om min midja.
”I will never ever, ever hurt you again.” sa jag uppriktigt. Hon släppte taget om mig och tittade på mig samtidigt som hon nickade med ett försiktigt leende på läpparna. Jag tittade länge på henne och kunde inte heller låta bli att le.
”I love looking at you when you smile.” sa jag vilket fick henne att le ännu bredare. Hon placerade sina händer bakom min nacke och min blick fastnade snabbt på hennes välformade läppar. Jag tog ett djupt andetag samtidigt som hjärtat började rusa i bröstet på mig ännu en gång. Rockelles blick gled också ner till mina innan jag lutade mig en bit framåt och innan jag visste ordet av det var våra läppar hårt tryckta mot varandras. Mitt hjärta rusade ännu fortare och jag blev nästan rädd att jag skulle falla ihop och dö. Så glad var jag och så jag hade längtat efter att få vara nära henne igen. Efter en lång stund lämnade mina läppar hennes så att vi båda kunde hämta luft. Vi tittade på varandra med ett leende på läpparna samtidigt som våra händer fann varandra.
Och här kommer äntligen kapitel 48, hundra år senare. Och det är t.o.m långt haha! Förlåt för att det tagit så lång tid men som sagt jag mår inte bra och det gör jag fortfarande inte. Kommer inte att veta riktigt när nästa kapitel kommer ut men detta kapitlet, 48, är förmodligen det näst sista eller så är det två kapitel kvar. Vet inte riktigt än, får se hur jag lägger upp det.
Tack iallafall för kommentarerna på förra kapitlet och speciellt på för ni som har skrivit och stöttat, betytt jätte mycket. :)
xxx