imagineonedirection

 

Lydia parkerade mjukt utanför arenan och jag studerade alla exalterade tjejer som gick runt med lyckliga leenden på läpparna. 

”I. Am. So. Nervous.” sa Sophia och lutade sig över mig för att se närmare. Jag nickade instämmande samtidigt som jag bet mig nervöst i underläppen. Jag flätade ihop mina svettiga fingrar innan jag tog ett djupt andetag och försökte lugna ner mitt hjärta som slog fort i bröstet. 

”Have fun now girls.” sa Lydia plötsligt som hade vänt sig om. Hon studerade oss noga där vi satt i baksätet innan en brett leende placerades på hennes läppar. ”The boys will be speechless when they see you.” Både jag och Sophia skrattade nervöst. ”Now go out of the car and I will come and pick you up after the concert.” beordrade hon mjukt samtidigt som ett skratt for ur hennes mun. 

”Thanks for the ride.” skrattade jag och öppnade bildörren så att vinterkylan svepte in i bilen. Jag klev ur och lät kylan omsluta min kropp innan jag lade armarna i kors och smekte mina armar upp och ner.

”Bye mom.” ropade Sophia bakom mig innan jag hörde hur hon smällde igen bildörren och ställde sig bredvid mig. Jag log mot henne där hon hoppade utav glädje samtidigt som han klappade med sina händer. ”I can’t believe that this is actually happening.” sa hon exalterat. 

”I know.” svarade jag instämmande och blickade ut över arenan där massvis utav tjejer samlades. Vi började röra oss mot arenan samtidigt som miljoner tankar flög runt i mitt huvud. Undran som hur de skulle vara, hur de skulle se ut i verkligheten.. Massvis utav frågor svävade runt. När vi väl hade kommit fram till massan med fans fick vi trycka oss fram för att komma till luckan där vi kunde visa våra biljetter. 

”Hello.” sa Sophia glatt till den ljushårig kvinna som stod i luckan. Hennes bruna ögon var vänliga och hon log ett mjukt leende mot oss.

”Welcome girls. Can I please see your tickets.” sa hon med en raspig röst. Vi nickade och räckte fram våra biljetter. Hon skannade av våra biljetter innan hon vände sig om och ropade efter en kille som jag inte hann uppfatta namnet på. En välbyggd man öppnade upp en dörr på sidan och vinkade in oss. ”Since you girls got meet and greet tickets you get to go in now. Just follow Ryan and he will show you the way to the other girls.” log hon och pekade bort mot mannen som fortfarande stod vid dörren. Vi nickade med glada leenden innan vi gjorde som vi blev tillsagda. 

”Follow me.” sa han med en barsk röst, en röst som påminde om min pappas men hans ögon var vänligare och visade ingen som helst ilska. Vi följde efter honom i en lång korridor innan vi svängde av till en ännu större korridor. Jag började känna hur handsvetten bröt ut i mina händer samtidigt som vi stannade vid en hiss och väntade på att den skulle komma ner till vår våning. ”Are you girls excited?” frågade plötsligt Ryan. 

”If we are. Super excited.” svarade Sophia lyckligt innan jag hann öppna munnen. Jag kände mig ändå väldigt tacksam över det då jag för nervös för att säga någonting. Ryan skrattade högt innan vi klev in i hissen och väntade på att den skulle ta oss till tredje våningen. Strax därefter klev vi ut och han ledde oss till ett rum. ”This is it.” mumlade Sophia och jag nickade instämmande innan Ryan öppnade dörren där det redan var ungefär 10 tjejer. Några satt i sofforna som var där och andra stod och minglade i hörnen.  

”Have fun now girls.” sa han med ett leende innan han lämnade oss i rummet. Några tittade nyfiket på oss och jag tittade mig omkring samtidigt som jag studerade tjejerna som var där. Jag insåg snabbt att de alla var otroligt fina vilket fick mig att genast titta osäkert ner på mina kläder. Jag studerade de ljusa jeansen och den vita blusen. Sophia märkte min osäkerhet och lade en trygg hand på min rygg.

”You look awesome.” sa hon vilket fick mig att le. ”Come on.” Hon tryckte mig lätt på ryggen innan hon gick fram till en soffa som det fanns plats på. Hon rätade på ryggen och lade sitt ena ben över det andra. Jag studerade hennes kroppsspråk och försökte göra likadant för att se lite mer självsäker ut. Jag knäppte mina händer och tog ett djupt andetag innan jag blåste ut lika djupt. Jag kunde fortfarande inte förstå att jag faktiskt satt här och killarna, från ett band jag älskat så länge, snart skulle kliva in det här rummet. Strunta i fjärilarna, det kändes som om jag hade ett helt zoo i min mage och nervositeten steg mig till huvudet. Hur skulle jag bete mig? Vad skulle jag säga? Alla möjliga sorters frågor om vad jag skulle göra cirklade i mitt huvud och även om jag försökte fokusera på något annat så gick det inte. Plötsligt öppnades dörren och alla huvuden i rummets vreds hastigt mot dörren i hopp om att det skulle vara dem men det var istället en kvinna som stod i dörröppningen. 

”Hello girls, I could see some disappointment in your faces when you saw that it was me who walked in.” skrattade hon vilket fick alla att le. ”The boys are stuck in traffic but they will be here about ten minutes so don’t worry, they will come.” sa hon vänligt innan hon klev ut ur rummet och stängde dörren. 

”My heart was about to pop out.” sa Sophia innan hon suckade vilket fick mig att skratta. ”Do you have your camera ready?” frågade jag stressat. Hon tog upp den ur sin väska och höll upp den. 

”I do now.” log hon och lade den mjukt i sitt knä. ”Can you believe this is actually happening? I mean we are going to meet them in real life just about ten minutes.”

”I know, it’s crazy.” svarade jag.

”Hey.” sa plötsligt en tjej som hade satt sig ner bredvid oss. Vi vände hastigt på våra huvuden och gav henne två glada leenden. 

”Hello.” svarade vi i mun på varandra. 

”I’m Ashleigh.” sa hon och slängde med sitt långa orangefärgade hår. Hennes blåa ögon var stora och hennes fräknar framhävde hennes fina drag vilket gjorde att jag genast kände mig osäker på mitt egna utseende. 

”I’m Sophia and this is Leah.” Jag vinkade försiktigt där jag satt på andra sidan om Sophia. Ashleigh log ett vitt leende samtidigt som hon nickade. 

”Nice to meet you. Are you guys nervous?” frågade hon glatt. Jag och Sophia tittade på varandra innan vi återigen tittade på henne och nickade. 

”We are nervous.” skrattade Sophia. 

”Extremely.” lade jag till och log. Mer hann vi inte säga till varandra tills dörren öppnades igen och kvinnan, som tidigare hade klivit in, stod i dörröppningen. 

”Sorry for the delay but the boys are here now.” Alla tjejer började jubla och klappa sina händer. Hon tystade oss med ett leende på läpparna. ”Have your cameras ready and try to stay calm.” Hon blinkade åt oss innan hon klev ut. Alla samlade ihop sina saker och reste sig hastigt upp. Sophia kunde knappt stå still och jag kände hur hjärtat slog hårt i bröstet. Zoot som pågick i min mage blev större och adrenalinet pumpade runt blodet. Dörren öppnades igen och Paul gick in i rummet, bakom honom skymtade jag Liam som tittade över axeln på honom. Mitt hjärta gick som en racerbil i bröstet och jag kände hur Sophia tog tag i min hand och kramade om den hårt. Våra naglar pressades in i varandras händer men det var knappt någonting vi märkte av. Efter Liam kom Harry, sedan Louis, Niall och sist kom Zayn in. Handsvetten bröt ut i mina händer och jag försökte räkna till 10 för att lugna ner mig själv men redan vid 2 så hade jag tappat bort mig. Jag kunde inte fatta det. Jag var i samma rum som One direction, de stod bara några meter ifrån mig. Medan killarna ställde sig i en rad, leendes mot fansen samtidigt som de ibland viskade saker till varandra, började tjejerna i rummet bilda en kö så att de kunde gå fram och ta bilder med dem. Jag och Sophia hamnade sist då vi hade varit som paralyserade. En efter en gick fram till killarna för att ta kort och prata med dem, och jag kände hur nervositeten började stiga mig till huvudet. Vad skulle jag göra? Vad skulle jag säga? Tänk om det inte skulle komma ut ett enda ord ur min mun? Jag och Sophia tittade på varandra med nervösa miner. 

”I can’t believe this.” mimade hon till mig.

”Me either.” mimade jag tillbaka innan jag tittade fram igen och insåg att det bara var två tjejer kvar innan det var vår tur. Vi släppte varandras händer, som hade varit hårt sammanflätade, för att istället förbereda oss själva. I vad som kändes som flera timmar gick tjejerna framför oss och det var äntligen vår tur. Jag såg hur killarna tittade oss på med breda leenden och plötsligt kändes det som om jag inte kunde röra mig. Först när Sophia tryckte mig diskret på ryggen och tog första steget fram vågade jag röra mig. Hundra tankar om vad de skulle tycka om mig flög runt i mitt huvud och det mesta var så negativt att det bara blev värre att gå fram. Jag sneglade upp på Sophia som hade ett brett leende på läpparna och mitt självförtroende sjönk hastigt. 

”Hey girls. How are you?” frågade plötsligt Louis. 

”We’re good, how are you?” svarade jag och genast blev jag chockad över att jag ens hade svarat och utan att låta som en komplett idiot. 

”We’re really good, right guys?” Han tittade på killarna som nickade instämmande. 

”Are you watching the show later?” frågade Zayn och tittade på Sophia innan han tittade på mig och log. Jag kände hur mina kinder blossade och mitt hjärta slog fortare i bröstet när hans bruna ögon mötte mina. 

”We are!” svarade Sophia glatt innan jag hann svara. ”And it’s our first concert so you guys have to be good.” Hon blinkade mot dem och de började skratta. 

”We will try.” skrattade Harry och Niall i mun på varandra. Jag log mot dem och sneglade sedan bort mot Zayn som fortfarande log åt mitt håll. Jag harklade mig och flätade ihop mina fingrar samtidigt som jag försökte fokusera på de andra. 

”What’s your name by the way?” frågade Niall och tittade nyfiket på oss. 

”I’m Sophia.” svarade hon och tryckte sina händer mot bröstet. ”And the cutie over here is Leah.” Hon pekade på mig och jag kände hur hela mitt ansikte blev som en tomat. Jag försökte mig på ett leende och höjde handen i en lätt vinkning. De log mot mig och nickade. 

”Two beautiful names on two beautiful girls.” sa Niall och gjorde tummen upp. Jag sneglade upp mot Sophia och såg hur hennes ögon glittrade när han hade sagt det. Jag log nervöst och drog lite försiktigt i mitt hår. Sophia harklade sig och räckte fram sin kamera. 

”Would you mind?”

”Not at all.” svarade Zayn glatt innan Sophia räckte kameran till en kvinna. Louis placerade sig själv i mitten och Sophia ställde sig bredvid honom med Niall på andra sidan om sig. Zayn tog tag i mig och ställde sig mellan honom och Liam medan Harry ställde sig bredvid Niall. När Zayn placerade sin hand om min midja blev hela min kropp stel och i ögonvrån såg jag hur han märkte av det. Han sneglade ner på mig och klappade mig löst på sidan, och konstigt nog hade det en lugnade effekt på mig. 

”I wanna see some big smiles!” ropade kvinnan glatt innan hon tryckte på knappen och en blixt syntes från kameran. Jag som trodde att det var färdigt var på väg fram när Louis plötsligt ropade nej och sa att vi skulle göra några roliga miner. Zayn drog tillbaka mig och mina kinder blev alldeles röda. Jag försökte ignorera tjejernas blickar i rummet och räckte snabbt ut tungan medan kvinnan tog ett till kort. Sophia gick fram till kvinnan, tackade och tog sedan emot kameran. 

”How do we look? Were they good?” frågade Niall och Liam nyfiket. 

”Yeah they are good.” skrattade Sophia samtidigt som jag tittade beundrande på henne. Jag kunde inte förstå hur hon kunde vara så lugn. Medan hon stod och pratade med Niall och Liam kände jag mig plötsligt utanför där jag stod en bit ifrån. Jag vågade inte heller gå fram för då kanske de skulle tycka att jag var jobbig, de kanske inte ens ville ha mig där utan bara få prata med henne. Inte för att jag trodde att det var sådana men det kändes som om jag hade det intrycket på alla, oavsett vilka det var. Plötsligt kände jag en hand på min axel vilket fick mig att hastigt vända mig om. Där stod Zayn och Louis med breda leenden. 

”Are you having a good time?” frågade Zayn och jag sneglade försiktig ner på min axel där hans hand fortfarande var. Han tog snabbt bort den och log vilket fick Louis att börja skratta. Mina kinder blev röda och jag nickade bara hastigt på det Zayn hade frågat. Mitt hjärta började slå fortare i mitt bröst och jag blev nästan förvånad över att jag inte hade svimmat än. 

”Are you looking forward to see the concert?” frågade Louis nyfiket. Hans fråga blev som en enda stor röra i mitt huvud och jag fick ta ett djupt andetag innan jag började placera alla ord i rätt ordning. 

”Yeah, I’m really excited.” svarade jag ärligt. ”I’m really sorry that it is over between you and Perrie.” Så fort jag hade uttalat orden ångrade jag mig genast och jag förstod knappt själv att jag hade sagt det. Zayn såg en aning obekväm ut och jag slängde hastigt handen över munnen. ”I’m so, so sorry. I didn’t mean to bring that up.” sa jag, fortfarande men handen över munnen. ”I don’t even know why I said it, I’m sorry.” Zayn skrattade lätt.

”It’s okay.” svarade han och log mot mig. ”It’s pretty sad but it didn’t work between us. And I believe everything happens for a reason.” Louis log finurligt mot oss innan han backade undan och gick bort till några andra tjejer. Jag nickade för att visa att jag hade hört det han hade sagt. Vi stod tysta en stund innan han öppnade munnen. ”I just need to say that you’re really beautiful.” Mina ögon blev stora som tefat och jag kunde inte tro att han precis hade sagt det. Istället för att bli allt för glad försökte jag tänka att han bara sa det för att vara snäll men jag kunde inte låta bli att le. 

”Thanks.” svarade jag samtidigt som jag pillade under naglarna och kände hur mina kinder hettade. ”You look pretty good yourself.” Han skrattade och log mot mig. 

”Thanks.” Vi blev genast avbrutna när kvinnan ropade att konserten skulle börja om en timma. Kvinnan log där hon stod vid dörren och Zayn slängde en blick på mig. ”Well I got to go.” skrattade han.

”Yeah..” svarade jag tyst och nickade. 

”But.. I hope you’ll have a great time at the concert. And.. I’ll see you around.” Han log mot mig innan han skyndade sig bort till de andra killarna som stod vid dörren. 

”Bye girls! Nice meeting you.” ropade Harry och killarna nickade instämmande innan de vinkade hejdå.

”Bye!” ropade alla i mun på varandra förutom jag innan killarna klev ut ur rummet. Jag stod som förstelnad kvar när jag i ögonvrån såg hur Sophia närmade sig. Tjejerna började prata ivrigt med varandra om vad som hade hänt inne i rummet. Bilderna om att jag och Zayn hade pratat spelades gång på gång i mitt huvud och jag kunde knappt tro att det var sant. Och han hade faktiskt sagt att jag var vacker. Det hade kommit som en chock. Istället för att golvet var i mitt synfält var där istället plötsligt en mobil som lös starkt. Jag tittade hastigt upp och såg Sophia med ett lyckligt leende. Min blick for ner på mobilen. 

"Niall is following me on twitter!” tjöt hon. Jag tittade storögt på henne samtidigt som min mun bildades till ett o.  

”Shut up!” ropade jag ut och mitt ansikte blev som ett enda stort leende. ”That is crazy.” Hon nickade instämmande och det verkade som om hennes leende bara blev större och större för varje sekund. Hon tryckte sin mobil mot bröstet samtidigt som hon hoppade. Plötsligt kände jag mig avundsjuk. Där stod Sophia som var lycklig över att hennes drömkille följde henne på twitter, en kille som var med i ett känt pojkband, en kille som egentligen inte många blir följd utav och så fanns jag, utan någonting. 

”By the way, I saw that you were talking to Zayn.” Hon blinkade mot mig och jag rodnade snabbt samtidigt som avundsjukan om att Niall följer henne på twitter försvann. ”What did he say?” frågade hon nyfiket samtidigt som hon lade ner sin mobil i tryggt förvar i sin väska. Jag log generat. 

”He said I was beautiful.” nästan stammade jag fram vilket fick Sophia att börja skratta. 

”Oh my God Leah! This is unbelievable. I said that Zayn would think that! Who is always right? I am!” Hon pratade så fort att jag knappt uppfattade hennes ord vilket fick mig att börja skratta. 

”But seriously can you believe this? Niall is actuallt following you on twitter, that is crazy.” sa jag chockat. Hon nickade instämmande samtidigt som hon andades ut. ”You seem so calm Soph, I don’t get it!” utbrast jag vilket fick henne att börja skratta.

”I’m so happy so I don’t know if I’m gonna smile or cry.” svarade hon mig och ryckte på axlarna. Plötsligt rann en tår nerför min kind och strax därefter en på hennes vilket fick oss båda att börja skratta. All min nervositet släppte och nu visste jag knappt heller om jag skulle skratta eller gråta. Jag tittade ner på mina händer och insåg att de skakade vilket fick oss att skratta ännu mer. Skratten blev bara högre och högre, och tårarna sprutade ur ögonen på oss båda. Plötsligt avbröt en harkling våra skratt och vi tittade förvirrat bort mot dörren med breda leenden på läpparna samtidigt som vi torkade bort våra tårar. 

”You need to go now girls.” sa kvinnan som tidigare hade sagt att konserten skulle börja om en timma. Jag tittade mig omkring i rummet och insåg att alla andra tjejer redan hade gått. Jag och Sophia samlade ihop våra saker och gjorde som vi blev tillsagda innan vi försvann ut ur rummet.

 

...

 

Arenan fylldes med skrik och applåder när killarna sprang ut på scenen till Up all night. Jag och Sophia hade ställt oss upp på våra platser som var riktigt bra. Vi skrek lika högt vi och applåderade när killarna sjöng. Lyckan var mig upp över öronen och jag kunde inte få in att jag fick höra när de sjöng live. Jag sneglade på Sophia som sken som en liten solstråle där hon stod och hoppade, och jag kunde inte undgå att le. Up all night avslutades och Zayn började prata med sin otroliga stämma. Jag log för mig själv och kunde knappt få in det i huvudet att jag bara för en timma sedan hade stått och pratat med honom, och att han hade tyckt att jag var vacker. Innerst inne visste jag att han sa det för att vara snäll och att han säkert sa det till de andra tjejerna också men det struntade jag i, det kändes ändå så bra. Plötsligt sattes Kiss you igång vilket gjorde att både jag och Sophia tittade på varandra med breda leenden. Vi båda älskade den här låten på albumet, den gjorde oss alltid på topp humör.  Vi började sjunga med i låten samtidigt som Sophia skojade och gjorde olika rörelser med händerna och huvudet, vilket fick mig att börja skratta samtidigt som jag försökte sjunga. När Niall började sjunga jublade Sophia högt vilket fick några tjejer på hennes sida att titta irriterat på henne innan de återigen koncentrerade sig på vad som pågick på scenen. Jag himlade med ögonen och fortsatte sedan att sjunga. Ett diskret leende hamnade på mina läppar när Zayns höga ton kom.