imagineonedirection

 

 

Jag satte mig ner i sätet närmast fönstret. Harry satte sig bredvid mig och därefter Louis. Liam, Niall och Zayn satte sig framför oss. Jag log diskret för mig själv och tänkte på vad roligt detta skulle bli. Harry reste sig snabbt upp och klappade på Zayns axeln innan han satte sig ner igen.

"Are you nervous man?" frågade han glatt. Zayn tittade bakåt och ryckte på axlarna till svar.

"I don't know. A little bit maybe." Jag log snett åt hans svar. Han var nog nervös över hur Vickys reaktion skulle vara, att hon kanske inte skulle tycka om det. Jag visste att hon skulle bli chockad men något otroligt glad. Hon berättade nästan varje gång vi pratade med varandra via telefon eller skype om hur mycket hon saknade honom. Det skulle bli en rolig överraskning för henne att vi allihopa skulle komma till Sverige. Dom enda som visste om att vi skulle komma var mina och Vickys föräldrar. Charlotte hade jag inte berättat någonting för eftersom hon aldrig kunde vara tyst när det gällde överraskningar, det blev alltid att man berättade det i sista minuten för henne om vad som pågick men det brydde hon sig aldrig så mycket om eftersom hon alltid blev så exalterad. Jag log vid tanken på Charlotte. Hon är som en tio åring, alltid på topp. Alltid gjorde hon någonting roligt som fick en att skratta tills tårarna sprutade. Hon är alltid livlig och ingenting stoppar henne. Men hon har också en seriös och mer vuxen sida som hon visar när det verkligen behövs. Plötsligt brusar det till i högtalarna och en mans röst säger att vi alldeles snart skulle lyfta. Bälteskylten tänds och jag dubbelcheckar mitt bälte. Jag lutar huvud bakåt, tar ett djupt andetag, blundar och andas ut lika djupt. Alltid blev jag så nervös innan flygplanet skulle lyfta. Jag kände en varm hand som försikigt flätade in sina fingrar i mina. Jag öppnade ögonen och mötte Harrys leende. Jag log svagt tillbaka och kramade om hans hand när jag kände hur planet sakta började rulla.

 

Jag klev ur killarnas bil och vinkade glatt hejdå innan jag skyndade mig in till mitt hus. Killarna skulle åka vidare till sitt hotell som dom skulle bo på men dom hade snällt skjutsat mig hem först. Jag nästan slet upp ytterdörren och möttes på direkten utav mamma som omfamna mig.

"Hej mamma!" sa jag glatt. Hon släppte taget om mig och gav mig en blöt puss på pannan. Jag skrattade svagt och drog med baksidan utav handen mot pannan. Hon log stort mot mig.

"Åh vad jag har saknat dig gumman." sa hon.

"Vad vi har sakta dig rättare sagt." sa pappa och tonade på ordet vi när han kom nerför trappan.

"Pappa!" ropade jag glatt och kramade om honom. Han gav mig en utav sina berömda bamse kramar som jag längtat så efter. Jag lutade mitt huvud mot hans bröst och andades in hans doft. Han doftade som han alltid brukade göra, en blanding utav kaffe, mint och hans parfym som han använt i så många år som jag kan minnas. Han släppte taget om mig och smekte mig lätt på kinden innan hans läppar formades till ett finurligt leende. Jag tittade frågande på honom och plötsligt kände jag två armar om min midja. Jag höll hårt om armarna när han snurrade med mig ett varv och jag började skratta högt. Han släppte taget och jag vände mig hastigt om.

"William." sa jag glatt och kramade om honom.

"Hey lill sis." sa han lika glatt och besvarade min kram. Adriana kom också fram rusandes och jag och William lät henne delta i vår kram.

"Jag har saknat er som attans." sa jag och släppte taget om dom innan jag gav Adriana en snabb puss på huvudet. Hela familjen log mot mig och jag hade nog aldrig varit såhär glad av att se dom.

Efter en stund när jag packat upp mina grejer satt vi allihopa vid köksbordet och åt lite mat. Jag hade längtat så efter mammas hemlagade mat. Jag tog en stor tugga utav köttfärslimpan.

"Så Vicky vet fortfarande ingenting?" frågade mamma och tog en klunk utav sitt vatten. Jag skakade på huvudet.

"Nej. Hon kommmer verkligen bli överraskad." svarade jag med handen som täckte munnen eftersom den var full med mat. Mamma nickade.

"Förresten när ska vi få träffa den berömda Harry?" sa hon och log mot mig. Jag kände hur mina kinder blev röda. Allihopa tittade finurligt på mig. Jag tittade på var och en av dom innan jag ryckte på axlarna.

"Snart tror jag väll." svarade jag och tog en klunk utav min mjölk. Harry ville träffa mina föräldrar och jag hade lovat honom att han skulle få göra det. Men självklart var jag nervös och hade ingen stor lust med att han skulle göra det. Pappa var en aning överbeskyddande, mamma och William kunde bli riktigt pinsamma ibland och Adriana var ett stort fan utav One direction så det skulle bli väldigt intressant, det kunde sluta hur som helst. Plötsligt plingade det till i min mobil och jag drog hastigt upp den ur fickan. Pappa suckade lågt.

"Du behöver väll inte hålla på med mobilen när vi äter?" frågade han. Jag tittade upp mot honom och log.

"Det är ganska viktigt." svarade jag och tittade ner på min mobil igen. "When are we going to Charlottes place? xxx" Jag funderade en stund innan jag snabbt knappade in ett svar. "Pick me up about an hour:) xxx" Jag skickade iväg mitt sms och åt upp det sista utav maten.

"Tack för maten, det var super gott men I gotta hurry." sa jag och reste mig upp med tallriken i handen och glaset i den andra. Mamma nickade.

"Varsågod gumman." Jag satte ner tallriken och glaset i diskmaskinen innan jag småsprang uppför trapporna och in på mitt rum.

 

Bilen stannade utanför Charlottes hus och vi alla klev ut ur bilen.

"This place is amazing." sa Niall och killarna nickade instämmande. Jag tittade upp mot hennes vita hus. Huset var stort, nästan tre våningar. Det var väldigt fint och påminde väldigt mycket om ett amerikanskt hem. Jag visste att dom skulle bli imponerade utav inredningen. Det var romantiskt men ändå modernt och eftersom Charlotte älskade vitt så var det väldigt ljust. Hennes hem har alltid gett mig en mysig känsla. Vi gick fram till den svarta ytterdörren och när vi var alldeles utanför hörde vi tydligt hur musik spelades därinne. Jag fiskade upp mina nycklar ur fickan. Charlotte hade gett mig och Vicky en varsin nyckel hem till henne ifall vi skulle behöva komma in någon gång. Jag satte nyckeln in låset och vred om. Det klickade till så jag drog ut nyckeln och öppnade försiktigt dörren. Musiken måste spelats på högsta volym för jag blev nästan chockad när dörren gled upp. Vi smög in och jag stängde tyst dörren efter oss. Jag kände genast igen låten, det var Love it med Icona Pop. Vi tog av oss våra skor och gick med tysta steg mot vardagsrummet.

"I got this feeling on the summer day when you were gone!" sjöng hon inifrån rummet. Jag vände mig mot killarna och lade mitt pekfinger över mina läppar. Dom nickade med leende på läpparna och vi tassade in till vardagsrummet. Jag lade min hand för munnen för att inte brista ut i skratt när vi ställde oss i dörröppningen. Charlotte dansade glatt och galet med knallrosa mjukis shorts på sig och ett kort, pösigt vitt linne som visade halva magen. Hon hoppade fram med sina långa, smala modellben och slängde vilt med armarna. Hennes långa, blonda hår studsade fram och tillbaka. "You want me down on earth, but I am up in space. You're so damn hard to please, we gotta kill this switch!" hennes röst lät nästa högre än musiken själv. Hon hade ännu inte märkt oss och hennes dans blev allt mer galnare. Jag tittade bakåt på killarna som stod med stora leende på läpparna. Jag tyckte nästan lite synd om Charlotte men jag kunde inte avsluta det. "You're from the 70's, but I'm a 90's bitch. I love it!" Hon headbanga och slängde vilt med sitt hår. Hon vände sig om mot vårat håll med ett stort leende på läpparna. Hon hoppade till och från hennes mun kom ett gällt skrik. Hon lade sina händer för munnen och hennes ögon var stora som tefat. När hon väl såg att det var jag tog hon istället upp sina händer i luften och hon öppade sin mun.

"Aaaaaaaah!" skrek hon högt, sprang fram till mig och drog in mig i sin famn. "Vad fan håller du på med?! Du skrämde ju skiten ur mig! Vad gör du här?!" frågade hon högt och släppte taget om mig. Hennes läppar var formade till ett stort leende men jag såg tydligt att hon var chockad. Hon hade ännu inte lagt märke till killarna som var en bit bakom. Jag började skratta. Hon tittade frågande på mig och jag nickade svagt bakåt. Hennes blick for upp och hamnade bakom mig. Hennes ögon blev ännu en gång stora som tefat och hennes mun formades till ett o.

"Surprise!" ropade jag, vände mig om och killarna log stort. Hon lade sin hand ännu en gång för sin mun.

"Gud vad pinsamt." hörde jag henne viska så tyst så att det knappt hördes vilket gjorde att jag började skratta igen. Plötsligt vände hon sig mot mig och slog till mig på armen. Hennes panna vad rynkad och hon tittade surt på mig. Jag smekte min arm där hon slog till mig och försökte dölja mitt leende. Hon vände sig sedan snabbt tillbaka mot killarna och hennes läppar formades till ett leende.

"Hello guys." sa hon glatt. Killarnas leende var så stora så jag tyckte nästan att det var tur att dom hade öron som stoppade leendena annars hade väll dom gått upp på huvudet. Var och en gick fram och kramade om henne. Hon besvarade glatt deras kramar och vände sig mot vardagsrummet. "Welcome to my crib!" ropade hon halvt. Killarna och jag började skratta.

"Well, if you want something Molly knows where the things are. And yeah, I get upstairs and change." sa hon och gjorde tummen upp. Hon vände på klacken och småsprang upp för trapporna.

"She seems to be fun." sa Liam med skrattet i halsen. Jag log.

"She is." svarade jag och vi gick mot köket. "So do you guys want something?" frågade jag och öppnade kylskåpet.

"I don't think so. Something to drink maybe." svarade Louis. Niall tittade chockat på honom.

"I'm starving." utbrast han. Jag skrattade lågt.

"Well I can fix a sandwich for you." svarade jag och började ta fram pålägg och smörgåsar. "Do you guys also want something?" Jag vände mig om mot dom med flera glas som var stapplade på varandra i händerna. Killarna tittade på varandra.

"Maybe.." svarade dom i kör. Jag satte ner glasen på borden och log. Jag började ställa fram alla saker på borden och satte mig sedan ner vid bordet. Strax därefter kom Charlotte ner. Hon hade fått på sig ett par jeansshorts och en blus.

"If I'm gonna be serious I can't see a big difference between this outfit and the other one." sa jag och skakade på huvudet med ett leende på läpparna. Hon ryckte på axlarna och gav ifrån sig ett svagt skratt innan hon slog sig ner mellan Louis och Zayn. Hon tog åt sig en smörgås och bredde snabbt på smör innan hon slängde på en ostskiva. Hon tog ett stort bett utav smörgåsen innan hon tittade upp mot oss.

"So.. guys. Why are you here? I knew that Molly was going home about a few weeks but not the whole crew. So what is this about?" frågade hon nyfiket. Vi alla log mot henne. Jag tog en klunk utav juicen innan jag började berätta om överraskningen för Vicky som vi skulle ha.

 

 

Jag fixade till dom sista lockarna i håret innan jag granskade mig i spegeln. Sminkte var på och håret var på topp. Charlotte hade sms:at mig innan och frågat om inte jag ville komma hem till henne och äta någonting gott och sedan gå ut och festa. Och mat och fest var något jag inte gärna sa nej till. Min blick for ner till min kropp och jag granskade mitt val av kläder. Jag hade tagit på mig ett par svarta skinn shorts och en ljusgrå, virkad tröja.

"Looking great." sa jag i ett försök om att egoboosta mig själv. Jag tittade snabbt på klockan insåg att det var time to go. Jag tog min mobil och gick snabbt ner till hallen. "Jag drar nu!" ropade jag och drog på mig mina Jeffrey campbells. Mamma kom ut från köket och lutade sig mot väggen i hallen.

"Ha det så kul nu då." sa hon och log ett finurligt leende på mig.

"Det ska jag." sa jag lite osäkert och öppnade sedan ytterdörren. Jag höjde handen i en lätt vinkning innan jag gick ut och stängde dörren.

Jag klev av bussen och gick bort mot Charlottes hus. Det var tur att hon inte bodde så värst långt bort från busshållsplatsen. Det var ljummet ute och det var fortfarande en aning ljust. Jag gick med osäkra men snabba steg. Jag tyckte inte om att vara ute själv på kvällarna. Min osäkerhet hade kommit efter händelserna med Brandon, han hade gjort mig feg och osäker. Visst hade jag alltid varit ganska försiktig när jag var ute men aldrig såhär.

"Fan för honom." viskade jag och tittade ner i marken. Strax kom jag fram till Charlottes hus och det lyste i varenda fönster. Jag suckade högt, hon skulle alltid ha tänt när kvällen började närma sig även om det fortfarande var ljust ute. Jag klev in på hennes tomt och jag gick glatt fram till ytterdörren. Jag plingade på innan jag öppnade dörren. "Hallå?!" ropade jag glatt och tog av mig skorna. Ut från vardagsrummet kom Charlotte. Hon hade ett stort leende på sina korall målade läppar. Hennes blåa ögon glittrade och hennes solbrända hy klädde henne. Charlotte blev väldigt lätt brun vilket jag var avundsjuk på. Hon gick fram till mig och tog tag i mina armar med ett finurligt leende. Jag tittade frågande på henne och log svagt. Hon backade in mig i vardagsrummet. "Vad håller du på med?" skrattade jag osäkert. Hon log bara och vände mig sedan om när vi var i mitten utav vardagsrummet.

"Surprise!" Ropen fyllde mina öron och jag kände hur chockad jag blev. Jag hade vidöppen mun och jag bara stod där, kände mig nästan paralyzerad. Där stod dom allihopa, Molly, Harry, Liam, Niall, Louis och Zayn. Min underbara Zayn stod där. Plötsligt kände jag hur mina ögon fylldes med tårar och jag tog snabbt upp handen för min mun. Charlotte hade hängt sin arm om mina axlar. Jag skakade på huvudet och istället hamna mina fingrar på läpparna. Jag skrattade svagt.

"Are you really here?" frågade jag med gråten i halsen. Molly nickade och småsprang fram till mig. Hon drog in mig i sin famn och kramade mig länge. Jag kände hur en tår rann nerför min kind. Vi släppte taget om varandra och jag torkade snabbt bort den. Jag kramade om alla killar förutom en. Min blick sökte desperat efter honom där han stod bakom allihopa. Jag trängde mig försiktigt fram och mötte hans blick. Han gav mig ett svagt leende. Jag bet mig i underläppen och kände hur ett leende spred sig på mina läppar.

"Zayn!" sa jag tyst och gick in i hans famn. Han kramade hårt om mig och lyfte upp mig en bit ovanför marken. Mina armar var om hans nacke och mitt ansikte var tryckt mot hans axel. Jag hade saknat honom så. Han släppte ner mig och log stort. Han lade sina händer runt min nacke och torkade bort en ensam tår med sin tumme. Jag log svagt. Han lutade sig fram och gav mig en mjuk kyss på munnen. Jag blundade och njöt. Hans läppar försvann från mina och mina ögon öppnades snabbt igen.

"I have missed you." viskade han med sin panna lutad mot min. Jag log försiktigt.

"I have missed you too." viskade jag tillbaka.