imagineonedirection

2013-04-18
23:04:00

Love is louder than the pressure to be perfect - Kapitel 46
Previously in Love is louder than the pressure to be perfect: ”Hello there your sexy thing.” sa hon flirtigt och log mot mig. ”Well hello.” svarade jag och gav henne en blinkning. Vi båda skrattade lätt åt varandra. ”Was it good?” Jag tittade på hennes mat samtidigt som jag upp min gaffel. Hon ryckte lätt på axlarna till svar. ”I’ll take that one as a no.” Jag lade ifrån mig gaffeln och tog istället en klunk utav juicen som jag hade med mig. ”Have you done something with your hair? It looks lighter.” frågade hon plötsligt samtidigt som hon tog tag i en hårslinga från min hästsvans och studerade den. ”It’s because of the sun.” svarade jag med ett leende. Hon nickade förstående innan hon släppte ner den och tog upp sitt vattenglas från bordet. ”What did you want to ask by the way?” Jag gav henne en frågande blick samtidigt som jag tog in ett salladsblad i munnen. ”Oh yeah..” Hon tittade tveksamt ner i tallriken vilket fick mig att rynka pannan. Hon satt så i några sekunder men för mig kändes det som timmar. ”Have I done something?” frågade jag osäkert vilket fick henne att hastigt titta upp. ”No, no!” svarade hon samtidigt som hon viftade med händerna. Hon tittade en stund på mig innan hon plötsligt log ett gigantiskt leende. ”Do you want to hang out on saturday? Just you and me? Do something fun, maybe we can go out for a walk and have a picnic?” Hon svamlade fram allting så fort så att jag var tvungen att tänka efter om vad hon hade sagt innan jag nickade glatt. ”Of course we can. It would be fun.” Vi båda log stort mot varandra innan vi fortsatte att äta.
                                                                                                                                                                            
 

Jag låste upp ytterdörren och klev in i det tysta huset. Med ett höjt ögonbryn tittade jag mig omkring i hallen samtidigt som jag tog av mig skorna.

”Hello? Anybody home?” ropade jag och spetsade öronen för att höra om det var någon hemma men jag fick inget svar tillbaka. En lättad suck for ur min mun samtidigt som jag slängde ifrån mig väskan på golvet. Det var skönt när ingen var hemma, behövde inte tänka på någon annan förutom mig själv. Kunde stänga allt ute och bara fokusera på allt som svävade omkring i mitt huvud. Jag klev in i köket och satte sedan på vattenkokaren innan jag tog fram en kopp och en tepåse. Medan jag väntade på att vattnet kokade upp lutade jag mig mot köksbänken och tittade ut genom fönstret där några regndroppar hade börjat falla. Jag började tänka på Liam, han hade inte pratat med mig sedan allt hade hänt i somras. Jag kände mig förkrossad över det men jag visste att jag bara hade mig själv att skylla på. Funderingar om att jag skulle gå fram och prata med honom hade cirkulerats i mitt huvud sedan länge men om jag tjatade på honom så kanske han inte ville ge mig en chans. Det bästa var nog att låta honom komma till mig när han visste vad han skulle göra. Vattenkokaren stängdes av och jag vände mig om innan jag hällde upp det kokande vattnet i koppen. Jag ställde ifrån mig den innan jag lade i tepåsen och doppade den i vattnet några gånger. Suckandes slängde jag påsen och gick upp till mitt rum där jag sedan ställde mig vid fönstret med händerna omslutna om koppen. Det hade börjat regna kraftigare ute och det smattrade hårt mot fönstret. Jag satte mig ner på fönsterbrädet samtidigt som jag tog en klunk utav den varma drycken. Min blick drogs över Harrys hus som låg mitt emot. Det lös i några lampor på nedervåningen men det var det enda. Plötsligt kände jag hur allting kändes hopplöst. Ingenting funkade för mig och jag kände hur några tårar började rinna ner längs mina kinder. Jag lade ner koppen bredvid mig på fönsterbrädet innan jag lade mina händer för ansiktet. Jag visste inte varför jag var ledsen, allting kändes bara surt. Jag tog bort mina händer från ansiktet innan jag tog ett djupt andetag och gick bort till min säng för att lägga mig ner. Snyftandes lade jag mig ner på sidan med handen under kudden samtidigt som jag stirrade tomt framför mig, återigen mot fönstret. Jag försökte koncentrera mig på annat genom att försöka räkna regndropparna som hamnade på det men de rann ner lika fort som de dök upp. Jag suckade högt innan jag tittade upp mot mitt nattduksbord där bilden på mig och min mamma var. Jag var en liten bebis på den bilden, en bebis som inte hade ett enda bekymmer, en bebis som hade en mamma med en trygg famn. Mina ögon fylldes med tårar på nytt och jag såg hur bilden blev allt suddigare. ”Mamma..” viskade jag samtidigt som jag tryckte mitt ansikte mot kudden och lät tårarna rinna hejdlöst. ”Mamma..” Jag drog upp mina ben till bröstet och placerade mina händer för ansiktet. Jag saknade henne så mycket, och jag ville bara att hon skulle trösta mig på det sättet hon brukade göra. Att hon skulle ta mig i sin famn, hålla om mig med beskyddande armar och låta mig gråta samtidigt som hon tröstande vaggade mig fram och tillbaka. Hon hade vetat vad jag skulle göra, hon skulle ha förslag och hjälpa mig igenom det men nu fanns hon inte här. Jag kände mig ensam, ensam och liten. Jag kände mig dum för hur jag hade betett mig mot Liam och Harry, och om jag hade kunnat så skulle jag inte ha gjort som jag gjort. Snyftandes torkade jag bort mina tårar innan jag tittade upp på foto, sträckte mig efter det och sedan tryckte det mot bröstet.

                                                                                                                                                                       

Här har ni kapitel 46! JÄTTE kort jag vet!! Skulle ha skrivit längre men jag visste också att då skulle det ta ännu längre tid för kapitlet att komma upp så jag körde bara på Felicias perspektiv. Hoppas det går bra ändå! Förresten så ser ju bilden ut som hej kom och hjälp mig men jag hoppas att det är lugnt också, haha!

Tack för fin, fina kommentarer på förra kapitlet! Blir alltid lika glad!! :D

xxx

Kategorier: Love is louder than the pressure to be perfect (avslutad) | Läs 5 kommentarer eller kommentera du också!