19:48:00
Confessions of a broken heart - Kapitel 9
Message: I’m outside.
To: Nialler Horan - 17.55
Message: Okay, just walk right in. I’m upstairs.
Jag lade ner mobilen bredvid mig i den gråa soffan igen innan jag långsamt sjönk ner och slängde upp mina fötter på tv-bordet framför mig. Kontrollen som vilade tryggt i min andra hand riktade jag mot TV:n och lät sedan min tumme trycka på knappen som ändrade kanal. Olika tv-program flög upp på TV-rutan. Dess innehåll fick mig att sjunka ihop ännu mer då alla program verkade handla om kärlek. Ett ungt par dök upp som dansade glatt tillsammans samtidigt som de sjöng ljudligt. En tung suck for ur min mun när Perrie återigen dök upp i mitt huvud samtidigt som jag bestämde för att stänga av. Irriterat kastade jag iväg kontrollen bort mot ena hörnet utav soffan innan jag plötsligt hörde hur min ytterdörr öppnades och hur en glad Niall ropade högt. Jag log ett knappt synligt leende samtidigt som jag drog med min hand genom håret. Tydliga fotsteg som sprang upp för trappan nuddade mina trumhinnor innan Niall dök upp i dörröppningen med håret på ändan vilket fick mig att småle.
”Hey man.” sa han glatt.
”Hey.” svarade jag och gjorde en gest med huvudet innan han stack fram huvudet ur öppningen och tittade på min svarta TV.
”Are you just sitting here?” skrattade han med ett höjt ögonbryn samtidigt som han pekade på mig. Jag nickade till svar medan jag tog upp min mobil i handen och svängde den som en cirkel i min hand. Han ryckte hastigt på axlarna innan han med långa kliv steg fram till soffan och slog sig ner bredvid mig.
”When are we going to the cinema?” mumlade jag innan min blick flög bort mot klockan som hängde på väggen. Niall gjorde likadant samtidigt som en fundersam rynka placerades i hans panna.
”About 15 minutes or so.” svarade han efter en stund.
”Maybe we should go then.” Jag reste mig snabbt upp innan jag kände ett kraftigt tag om min axel som drog mig hastigt tillbaka i soffan så att jag landade med en duns vilket fick mig att se chockat på Niall. ”What?” frågade jag med rynkade ögonbryn.
”I need to ask you something but first another thing.” svarade han allvarligt vilket fick mig att titta frågande på honom. ”We have been friends for.. I don’t know hundred years now.” sa han vilket fick mig att le. ”And we always do things for each other and last time, you did something for me so this time I’m going to do something for you.” Mitt leende försvann drastiskt och en rynka placerades automatiskt i min panna. ”You are going on a date with me.” sa han glatt med ett leende på läpparna innan det plötsligt försvann och han skakade löst på huvudet. ”No, not with me but you are going on a double date with me.”
”What?” frågade jag förvånat med höjda ögonbryn. Han nickade entusiastiskt på sitt huvud. ”No, no, no, no.” svarade jag hastigt och slog ut med händerna. ”Why am I going on a date? No I don’t want to. I just broke up with Perrie, I can’t. And the paparazzi's, they will go crazy if they find out.” svamlade jag fram samtidigt som min oroliga blick fladdrade fram och tillbaka i rummet. Niall suckade högt.
”Man, why do you think I’m doing this?” frågade han mig med en allvarlig ton. Jag vred hastigt på huvudet och mötte hans blåa ögon som såg alldeles blanka ut. Jag skakade långsamt på huvudet samtidigt som jag löst ryckte på mina axlar. Han bet sig löst i underläppen. ”I don’t know if you have notice this, but you have become a whole different person since you and.. Perrie.. broke up..” började han tveksamt. Min blick for ner i mitt knä. Bara utav att höra hennes namn fick det att krampa mitt bröst och jag kunde inte förstå att tjejen jag älskat hade lämnat mig. När jag inte sa någonting fick det honom sedan att fortsätta. ”So I thought that it could be good for you to come out and do something else. You need to think about something except from Perrie. The lads think so to.” Jag tittade hastigt upp på honom.
”I do something else. I hang out with you guys. And maybe I can’t stop thinking about her because it was only three weeks ago.” högg jag med en bestämd blick. Jag ångrade genast att jag hade låtit så hård men jag kunde inte hjälpa det. Han suckade tungt samtidigt som hans axlar sjönk.
”I know, I know. But it kills me, it kills us to see you like this. It’s eating you from inside. And I won’t let that happen. So please just come with me on this date.” bad han. Jag bet mig löst i kinderna samtidigt som mina ögon vilade på den svarta TV:n. Jag visste att han hade rätt. Allt med Perrie fick mig att må uselt. Jag grävde så djupt i det att det höll på att äta upp mig inifrån. ”So what do you say Zayn? It’s going to be fun.” Han log ett leende så varmt så att jag själv inte kunde låta bli att le. Jag tittade fundersamt på honom en stund innan jag nickade långsamt. ”Yes! It’s going to be fun man!” utbrast han glatt vilket fick mig att skratta.
”But who is it you are going with?” frågade jag nyfiket. Han skrattade lätt medan han försiktigt kliade sig på armen.
”With Sophia.” svarade han lyckligt. ”And I’m so freaking nervous.”
”Seriously man?” Jag log brett mot honom samtidigt som jag klappade honom på axeln. Han nickade hastigt. ”How fun. I know you talk to her a lot.”
”Yeah.” svarade han med ett leende och en frånvarande blick som fick mig att skratta.
”So who is the lucky girl who has to go out with me?” frågade jag självsäkert och höjde lätt på ögonbrynen.
”Leah.” svarade han samtidigt som han tog upp sin mobil och började skriva på ett sms.
”Leah?” frågade jag med en fundersam rynka i pannan. ”Leah from the Meet and greet?” Han nickade snabbt till svar och han visade tydligt att han inte var så intresserad utav att svara på mina frågor. En ljudlig suck lämnade min mun medan jag drog med handen genom håret och lutade mig tungt tillbaka i soffan. Min blick placerades i det vita taket samtidigt som jag började fundera på Leah. Jag slöt ögonen för att försöka komma på hur hon såg ut. Hennes osäkra leende och hennes stora mörka ögon dök upp inom mitt synfält.
Mina tankar avbröts plötsligt när Niall sa någonting vilket fick mig att öppna ögonen och titta förvånat på honom.
”Huh?”
”I just texted Sophia that you are coming with us so you can’t say no now.” sa han samtidigt som han lade ner sin mobil i sin jeansficka.
”I don’t really want this man but I’m doing it for you.” Jag ryckte löst på axlarna samtidigt som jag bet mig en aning för hårt i underläppen så att min panna rynkades och huvud skakades. Han skrattade trött innan hans blick for upp mot klockan.
”Thanks man, we will have fun. But now we really have to go.” Jag gjorde som Niall och tittade på klockan innan jag nickade och reste mig upp ur soffan.
”Sophia please stop spinning around.” sa hon med en irriterad ton. Jag satte tvärt ner fötterna i golvet så att stolen stannade upp innan jag hastigt reste mig vilket fick rummet att snurra. Med ostadiga steg och illamåendet som sköljde över mig gick jag fram till henne och placerade mina händer på hennes axlar. Jag såg tydligt hur ett leende gömde sig i hennes mungipor och hur hon försökte hålla sig för skratt över hur jag hade gått. Mina fingrar masserade hennes axlar och jag märkte av att de hade blivit ännu tunnare.
”Stop worry about this date now okay? You will have a great time.” sa jag ärligt innan jag ruskade om henne. ”I’m also nervous but now you are a little over the top.” Hon suckade tungt med sin blick i golvet.
”I know, I know. But I can’t help it. I don’t have the confidence to just stop worrying. I always worry about something.” Jag bet mig löst i underläppen samtidigt som jag fick dåligt samvete över att jag hade låtit så hård mot henne.
”I know hun, I’m sorry.” svarade jag och gav henne en lång kram som hon inte besvarade. En tyst suck lämnade min mun innan jag släppte taget om henne och drog ner henne i sängen bredvid mig. Hon knäppte sina händer och placerade dem i knät medan hon studerade dem noga med sina ögon. ”I’m also really, really nervous Leah. And both of us have the right to be. I mean we are going on a date with our celebrity crushes. It’s beyond crazy.” Ett diskret leende hamnade på hennes läppar innan hon tittade upp på mig.
”It’s really beyond crazy.” skrattade hon vilket fick mig att le och nicka instämmande.
”And I will be there for you and you will be there for me. And I believe that we will have such a great time And a really nervous time.” Hon plutade med sina läppar innan hon nickade. Jag klappade henne lätt på ryggen innan det plötsligt lät från min mobil vilket fick mig att hastigt fumla upp den ur min ficka. När jag läste att det var ett meddelande från Niall fick det mitt hjärta att hoppa över några slag. Jag tog diskret fram meddelandet medan Leah återigen fokuserade sin blick på sina händer. Jag läste fort igenom meddelandet vilket fick hälften utav det att raderas från mitt minne och gjorde så att jag var tvungen att läsa det ännu en gång. ”Hey Sophia. I just talked to Zayn and he is coming with us on the date on saturday. Thumbs up! :D” Med ett leende på läpparna skrev jag in ett svar. ”Yaaay! Great! I’ll see you about two days then, looking forward to it! :)” Jag skickade iväg meddelandet och lade sedan tillbaka mobilen innan jag tittade på Leah som hade tagit upp sin mobil.
”Is that much already?” utbrast hon med stora ögon. Jag sneglade mot hennes mobil innan en rynka placerades i pannan.
”Seven?” skrattade jag medan hon lade ner sin mobil i fickan.
”I promised my dad to be home 30 minutes ago.” svarade hon nervöst innan hon reste sig upp och packade ihop sina saker med darriga händer.
”Leah?” frågade jag oroligt och gick fram till henne. ”What is it?” Hon skakade hastigt på huvudet medan hon slängde upp sin väska på axeln och började gå till dörren. ”What is it?” Jag tog bestämt tag i hennes arm och drog henne från dörrhandtaget. Hon vände sig om och tittade chockat på mig innan ett leende placerades på hennes läppar.
”Nothing Soph. I just need to hurry, I’m late.” svarade hon och ryckte loss sin arm ur mitt grep. Jag tittade med en orolig blick in i hennes ögon men hon vägrade släppa sitt leende. Fundersamt skakade jag på huvudet innan vi både gick ut ur mitt rum och vidare bort till hallen. Hon tog snabbt på sig sina skor innan hon drog på sin jacka och vände sig om till mig. ”Bye Soph.” sa hon och gav mig en hård kram innan hon skyndade sig till ytterdörren.
”Bye. See you tomorrow in school.” Hon stannade hastigt mitt i steget med sin hand vilandes på dörrhandtaget.
”Yeah.” svarade hon tyst innan hon öppnade den. ”Say hey to your mom and dad from me.” Hon klev snabbt ut genom dörren innan hon stängde den med en smäll som fick min kropp att rycka till. Suckandes började jag gå mot köket där jag visste att min mamma skulle befinna sig. Funderingar om varför hon betedde sig som hon gjorde när hon var försenad eller när hon bara skulle hem överhuvudtaget började cirkulera i mitt huvud. Jag hade ofta funderat men hur många gånger jag än hade frågat henne fick jag aldrig något mer svar än att det inte var någonting. Jag var helt enkelt tvungen att nöja mig med det och inte oroa mig även om det var svårt. Trött satte jag mig med en duns vid köksbordet vilket fick min mamma att hastigt vända sig om från köksbänken.
”Oh it was only you Sophia. You scared me.” skrattade hon. ”Has Leah left?” frågade hon sedan när hon märkte att det bara var jag som satt där medan hon torkade sina händer på förklädet kring hennes midja. Jag nickade långsamt till svar samtidigt som jag började pilla under mina naglar. ”What is it honey?” frågade hon oroligt. Jag ryckte lätt på axlarna. ”Tell me.” Hon gick fram till mig och satte sig ner på en utav de vita stolarna framför mig. En tung suck lämnade min mun innan jag tittade upp på min mamma som tittade på mig med oroliga ögon.
”It’s about Leah.” sa jag tyst vilket fick henne att nicka.
”What about her?”
”She is acting so weird sometimes. Like now when she was late home. She was all shaky and her voice were completely different from before. I start to get worried.”
”But talk to her then honey. Ask her.”
”I try!” utbrast jag vilket fick oss båda att bli förvånade. ”I’m sorry but I really do try. I have asked her many times but she always give me the same answer. That it’s nothing.” Jag tittade ner på mina händer som låg på bordet samtidigt som jag plutade med läpparna. Min mamma placerade tryggt sin ena hand på mina knäppta händer vilket fick mig att återigen titta upp och möta hennes varma ögon.
”Then it’s probably nothing honey. We both know that her father are a bit special. Maybe they don’t have such a good connection then maybe it could be hard for her sometimes. I doesn’t have to be anything more then that.” svarade hon ömt.
”Yeah maybe you’re right.” sa jag medan jag nickade.
”Don’t worry honey.” Hon gav mig ett varmt leende innan hon reste sig upp för att ta ut grönsaker ur kylskåpet. Jag funderade en stund på det hon hade sagt och kunde inte förmoda annat än att det hon sa var sant. ”Honey would you like to help me to set the table?” frågade hon medan hon började skära upp grönsakerna.
”Yeah.” svarade jag hastigt till svar innan jag reste mig upp för att ta fram tallrikarna.
”Dear God, please don’t let him hear me.” bad jag tyst innan jag hårt slöt mina ögon medan jag ännu en gång tog ett djupt andetag för att lugna mig själv. Snöflingor silade långsamt ner och lade sig som ett täcke i mitt långa hår. Jag lät mina fingrar krama om mina händer tills de började krampa innan jag släppte och tog mod till mig för att gå till ytterdörren. Jag placerade min hand på det kalla och guldfärgade handtaget. Medveten om att vad som helst kunde hända tryckte jag ner det innan jag sköt upp den och klev in i det varma men ändå kalla huset. Jag tittade mig oroligt omkring medan jag tyst tog av mig mina ytterkläder och lade undan dem. Med tysta steg började jag gå men jag hann inte långt förrän jag hörde mitt namn rytas så att det kändes som om hela huset skakades. Min kropp reagerade med en ryckning innan mina axlar hastigt for upp till mina öron samtidigt som jag hårt slöt mina ögon.
”Where the hell have you been?!” röt han med sin barska röst bakom mig vilket fick mig att långsamt vända mig om. Hans mörka kalufs spretade åt alla möjliga håll och hans bruna ögon utstrålade hat och ilska vilket fick mitt hjärta att slå fortare. Han gick fram med bestämda och hårda steg vilket fick mig att backa. Hans längd var mycket större än min och ilskan som han utstrålade och det stora hatet mot mig fick mig att känna mig liten och försvarslös. Jag ville så ytterligt gråta men det enda som hände var att min haka började darra.
”I’m sorry I’m late dad.”
”Don’t call me that.” mumlade han ilsket.
”I’m really sorry. I forget the time. I’m really sorry.” svamlade jag snabbt fram.
”Quiet!” röt han medan han höjde sin hand. Den hårda örfilen fick mitt huvud att vändas åt sidan medan min blick trängde in i golvet. Jag placerade en darrig hand på min kind där smärtan spreds fort. ”I’m getting tired of all your excuses. You need to start listen and if you don’t you have to understand the consequences.” Innan jag hann reagera hade han tagit tag kring mina armar och svingat mig rätt in i byråkanten. Smärtan som spred sig i mitt högra skulderblad fick mig att skrika. Det svartnade för mina ögon och det kändes som om hela rummet snurrade. ”Shut up, shut up!” röt han samtidigt som han gav mig flera örfilar på kinden. Efter flera antal slag placerade han sin tumme och sitt pekfinger på mina kinder och tvingade mig att titta in hans ögon. ”Do not ever be late again.” varnade han med sina mörka ögon stirrandes in i mina innan han hastigt reste sig upp och klampade bort ifrån mig och ut genom ytterdörren. Jag tittade chockat efter honom innan mina tårar trängde sig fram och rann hejdlöst ner för mina kinder. Jag placerade min hand på byrån och drog mig sedan upp. Smärtan i mitt skulderblad var olidlig och min kind sved och kändes svullen.
”I’m sorry..” grät jag samtidigt som min haka började rycka. Jag lade mina händer för ansiktet och grät tills jag skrek.
...
Med darriga ben klev jag i badkaret. Mitt långa hår var uppsatt i en knut och mina kinder hade svarta streck efter mascaran. Det varma vattnet omslöt min mörbultade kropp och jag lutade mig trött tillbaka men var snabbt tvungen att räta mig upp igen då det gjorde för ont att luta sig mot kanten. Jag placerade min hand på höger axeln innan jag vred huvudet bakåt och försökte se ner på mitt skulderblad. Jag skymtade ett stort rött sår vilket fick mig att snabbt vrida tillbaka huvudet och placera mina blöta händer för ansiktet. Min kropp var trött och jag orkade knappt hålla uppe mitt huvudet. Jag ville gråta men det gick inte. En darrande suck lämnade min mun medan jag drog upp mina knän och lutade min panna mot dem.
Då var kapitel 9 ute också! Ett litet längre och det kom ut fort också haha. Har haft sådan inspiration till att skriva och det är riktigt kul. Hoppas ni tycker om det!
Och ännu en gång, som alltid haha, så vill jag tacka till er som fortfarande kommenterar och kikar in på min blogg. Känns jättebra! :)
Men ni allihopa får ha det så jättebra tills nästa kapitel kommer upp (vilket jag inte vet när det är än tyvärr) då vi hörs igen! :)
xxx