imagineonedirection

Message: I’m outside about five minutes x. 

Harry hade påmint mig om vår så kallade dejt hela dagen. Meddelande efter meddelande hade trillat in från honom utan att han hade fått något svar. Jag hade hoppats på att han skulle ge upp, förstå att jag inte ville men hans intensiva sms:ande hade fått mina tankar att ändras. Han tänkte inte ge upp. En tung suck for ur min mun och utan att svara kramade jag hårt om det smala materialet i min hand innan jag slängde den på sängen och lät mina koncentrerande ögon granska tjejen som stod framför spegeln. Dagen hade varit varm och den ljumma kvällen hade fått mig att ta på mig en klänning. Det svarta tyget räckte strax ner till mina solbrända knän och dess ärmar räckte precis ner över axlarna. Det tajta materialet formades efter min kropp och det mörkbruna, flätade skärpet satt hårt en bit under mina bröst. Mina tänder gnagde osäkert i min underläpp, tveksam om jag kunde bära klädesplagget jag hade valt. Jag vilade tryggt mina händer på mina höftben innan jag långsamt nickade, bestämde mig för att det gick. Mina bruna ögon lämnade min klänning innan de vandrade sig upp mot mitt ansikte som var dekorerat med smink för att dölja de bitar utav det som jag inte var nöjd med. Plötsligt hörde jag en bil utanför vårt hus vilket fick mig att hastigt förflytta mig från spegeln till mitt fönster. Utanför vår trädgård stod en svart range rover och jag såg tydligt hur förardörren öppnades innan en lång gestalt klev ut vilket fick mitt hjärta att pulsera fort. 

”Shit, shit, shit.” svamlade jag fort fram medan mina fötter rörde sig snabbt över mitt blanka trägolv. Hastigt plockade jag upp mina svarta sandletter med klack medan jag hörde det ljusa plingandet från ytterdörren nudda mina trumhinnor. Med ögon stora som tefat och paniken växandes i kroppen slet jag upp min dörr. Mina stressade och snabba ben hann inte långt ner för trappan förrän jag såg mamma vid dörren med Harry framför sig. Han hade på sig ett par mörka jeans som satt tajt på hans ben och en leopardfärgad tröja med en mörk kappa över. Hans bruna lockar var som vanligt tillbakadragna och de gröna ögon glittrade. Båda tittade upp mot mig vars mun var vidöppen. Mammas ansikte var förvirrat, letade i mitt efter svar. 

”Hey Claire.” sa plötsligt Harry med en ton jag inte hade hört innan, en varm ton. Diskret skakade jag på mitt huvud för att vakna upp ur den trans jag hamnat i när jag såg honom stå vid min ytterdörr. 

”Hey.” mumlade jag lågt medan jag gick ner för de sista trappstegen som skulle leda mig ner till dem. ”I’m going out for a while mom, I won’t be gone for long.” sa jag samtidigt som jag tog på mig mina skor. Jag kunde känna hennes blick i min nacke, försöka tränga sig genom, förstå vad som pågick. Min hand plockade upp min matchande väska till skorna medan jag reste mig upp igen. 

”Aren’t you going to tell me who this young man is?” frågade hon, ignorerade det jag hade sagt. En tyst suck lämnade min mun medan min hand kramade hårt om skinnmaterialet från min väska då jag hade hoppats på att hon inte skulle fråga någonting. 

”Sorry for not introducing me. I’m Harry.” sa han artigt och räckte fram sin hand mot mamma vilket fick mig att höja på ena ögonbrynet. 

”I’m Emma, Claires mom.” svarade hon med ett leende och räckte fram sin medan jag granskade dem med en spänd blick. ”I didn’t know she was going out.”

”Well we are just two friends going out, nothing special.” svamlade jag fort fram så att Harry inte skulle hinna få någon chans att svara. ”Bye mom, I’ll text you when we are on our way home.” 

”Tell me the details later.” mimade hon samtidigt som hon nickade vilket fick mina ögon att vidgas, förvånad över att hon faktiskt trodde att jag frivilligt gick med på den här kvällen. Harry skrockade tyst bredvid mig vilket fick mig att förstå att han hade sett orden hon mimat. Jag himlade med ögonen innan jag tog ett hårt grepp om hans hand och drog med honom ut genom dörren. 

”Bye, have fun!” ropade hon efter oss. 

”Goodbye, nice meeting you.” ropade han tillbaka innan jag stängde dörren och släppte hans hand. 

”What was that?” frågade jag irriterat och placerade mina armar i kors över bröstet utan att röra mig, krävande efter ett svar. 

”What was what?” Han tittade oförstående på mig där han stod en bit ifrån mig samtidigt som jag såg hur ett leende gömde sig i hans mungipor. 

”Don’t play stupid. Why did you knock on my door?!” utbrast jag vilket fick hans leende att försvinna. 

”Well, you didn’t answer my text and I did clearly say to you that I would knock on your door if you wouldn’t come out.” svarade han och ryckte löst på axlarna precis som om det skulle vara en självklarhet. En djup suck ramlade ur min mun innan jag plutade löst med läpparna, funderade på vad jag skulle säga. 

”And now my mom knows about this.” andades jag, ignorerade det han hade sagt fortfarande med mina armar placerade över varandra.

”And that’s so terrible because?..” frågade han med höjda ögonbryn, visade tydligt på att han ville att vi skulle åka därifrån. 

”Because I didn’t even want this and I don’t want her to believe anything about you and me, believe I’ll come home with a boyfriend who actually isn’t even having a chance.” svamlade jag strävt fram. Mitt spända ansikte slappnade plötsligt av när jag blev förvånad över det jag hade sagt, rädd att han skulle bli sårad men hans oberörda ansikte fick de tankarna att tyna. 

”Come on now.” sa han och räckte ut sin hand mot mig, struntade fullständigt i det jag hade sagt. Jag drog långsamt in luft i lungorna, försökte samla ihop mina tankar och få kraft att klara av den här kvällen medan mina armar föll och sedan hängde tungt vid mina sidor. Mina fötter började långsamt röra sig samtidigt mina ögon tittade skeptiskt på hans hand. Utan att ge honom en blick gick jag förbi honom, vidare mot hans bil med bestämda steg. Ett lågt skratt lämnade hans mun innan jag hörde honom tätt bakom mig. Han klämde sig förbi mig, fram mot passageraredörren, lät sin stora hand krama om handtaget och öppna den. Han slickade sig om sina hjärtformade läppar innan han log ett charmigt leende och gjorde en gest med sin lediga hand om att jag skulle kliva in. 

”Thank you.” sa jag kort, försökte ignorera hans plötsliga charm och inre gentleman. Jag klev in i bilen, satte mig tillrätta i det mörka lädersätet medan han stängde dörren och gick runt bilen för att komma till andra sidan. Min hand letade desperat efter säkerhetsbältet samtidigt som mina ögon granskade den långa mannen utanför. Hans ögon var fokuserade, fokuserade på hur han gick medan hans hand drog lätt genom hans tillbakadragna lockar. Jag försökte ignorera det faktum att jag tyckte att han var väldigt snygg men det gick inte. Hans utseende, de gröna ögonen, den goda doften, hans mystiska personlighet, allting lockade men någonting fick mig att dra mig tillbaka. Om det var det mörka, nästan svarta i hans ögon, om det var hans skrämmande vänner eller om det var för hans drastiska personlighetsförändringar, det visste jag inte. Men någonting var det. Det plötsliga ljudet utav att förardörren öppnades fick mig att vakna upp ur mitt djupt tänkande och skaka på huvudet, försöka få bort tankarna, rädd att han skulle kunna se dem genom att bara titta på mig. 

”What are you thinking about?” frågade han oväntat. Jag tittade förvånat på honom med vidöppen mun medan min hand fortfarande letade efter säkerhetsbältet vilket fick ett lågt skratt att lämna hans läppar. Utan förvarning var hans stora kropp sträckt över mig, varenda muskel i inuti mig spändes, undrandes vad han höll på med. Han lutade sig tillbaka med mitt säkerhetsbälte med sig i sin ena hand innan han spände fast det. En trött suck lämnade min mun medan jag plutade med läpparna, kände hur mina kinder började hetta. Situationen blev pinsam och jag kände mig som ett litet barn som inte kunde spänna fast mitt eget bälte. Han såg mitt trötta ansiktsuttryck och började plötsligt att skratta vilket fick mig att frågande höja på mitt ena ögonbryn. 

”I was just helping you.” Han ryckte löst på sina axlar med tydliga smilgropar i kinderna. Jag skakade löst på huvudet och placerade tryggt mina händer i mitt knä. 

”So.. where are we going?” frågade jag hastigt, allt för att byta samtalsämne. 

”Where you do want to go?” frågade han istället medan han startade bilen och körde ut på vägen. 

”I don’t know.. It doesn’t matter.” mumlade jag, omedveten om vad jag skulle svara. ”This was your idea so I was hoping that you would have figured something out.” Mina fingrar flätades automatiskt ihop med varandra samtidigt som min blick vandrade mellan de olika husen vi åkte förbi. Det skulle ha varit ljust ute men molnen fick det att mörkt. 

”I have already figured something out.” svarade han kort vilket fick mitt ena ögonbryn att höjas samtidigt som en rynka placerades i min panna. 

”Then why did you ask me?” frågade jag förvirrat, fortfarande med min blick vandrades över de olika föremålen utanför bilen. 

”Because I wanted to know what you wanted to do.” Hans svar fick ett leende att leka i mina mungipor som jag desperat försökte få bort, allt för att inte visa att jag tyckte om hans kommentar.

”Surprise me.” sa jag istället vilket fick ett stort flin att placeras på hans läppar så att hans tydliga smilgropar syntes. 

”I will.” skrattade han, nästan mystiskt samtidigt som han bet sig mjukt i underläppen medan min redan fundersamma rynka i pannan blev större. ”By the way Claire.” började han kort vilket fick mig att motvilligt vända mitt ansikte mot honom. 

”What?” frågade jag tveksamt, osäker på vad som skulle lämna hans mun. 

”You look hot.”

Här kommer kapitel 8, ganska kort men jag hoppas att ni tycker om det ändå!

Tack för de fina kommentarerna på förra kapitlet, blir jätteglad! Hoppas ni kan kommentera lika bra på detta! 

Ha det så bra så länge! :)

xxx