imagineonedirection

"Jasper!" ropade jag så att det nästan ekade i vårt röda tvåvånings hus. Jag slet upp min dörr och klev med arga steg ut ur mitt rum.
"What?" hörde jag min tre år yngre bror ropa tillbaka från sitt rum. Mina högljudda steg styrdes mot hans dörr som jag sedan snabbt drog upp. Min blick fann honom snabbt framför sin dator. "What do you want?" frågade han irriterat när jag sköt ut hans stol.
"What is this?" frågade jag med en bestämd ton samtidigt som jag höll upp min dagbok framför hans ansikte. Hans irriterade blick övergick snabbt till en nervös. "Well?"
"I don’t know what you’re talking about." sa han oskyldigt samtidigt som han placerade sin blick på andra sidan rummet. Jag tittade strängt på honom.
"Really?" Han mötte osäkert min blick innan han utan förvarning flög upp ur sin stol och sprang ut från sitt rum. "Jasper!" ropade jag irriterat innan jag själv satte fart efter honom.
"Mom!" ropade han desperat samtidigt som han sprang nerför trapporna.
"I’m going to get you!" Jag sprang snabbt efter honom. Mamma kom ut från köket och tittade chockat på oss där vi kom nerspringandes. Jasper slängde sig bakom mamma och tryckte sig bakom hennes rygg samtidigt som jag försökte få tag i honom.
"Woah, calm down." sa mamma allvarligt och satte upp handen mot mig så att jag inte kunde komma förbi. "Leave your brother alone." Jag slutade att försöka attackera min bror och tittade istället förvånat på vår mamma.
"Should I leave him alone? He should leave me and my THINGS alone." sa jag surt och betonade ordet things. Mamma suckade högt.
"What are you fighting about this time?" Hon tittade bak på Jasper, som fortfarande stod gömd bakom henne, och sedan på placerade hon sin blick på mig igen.
"Don’t look at me like this is my fault, he actually read my diary." sa jag och lade min ena hand på min höft samtidigt som jag viftade med min dagbok i luften.
"Jasper." sa mamma strängt.
"I didn’t do anything, she is lying." försvarade han sig vilket fick mig att sucka högt.
"Am I lying now? I always left my diary on a special place and all of sudden it lays on my bed, open. You aren’t so discreetly."
"Tell your sister that you’re sorry." sa mamma strängt.
"An apology isn’t enough, I got secret stuff written in here." Plötsligt hörde jag hur han började skratta vilket fick mig att titta på honom med ett höjt ögonbryn. "What?" frågade jag irriterat. Han ryckte snabbt på axlarna.
"I just read some funny things about your secret crush." Jag tittade strängt på honom.
"Jasper!" Mamma började också skratta samtidigt som hon lade sin hand för sin mun.
"We all now who it is already so it isn’t such a secret."
"Mom?" Jag tittade förvånat på henne. "You should be on my side."
"I’m sorry honey." skrattade hon. "Jasper don’t read your sisters diary, that wasn’t nice. Tell her that you’re sorry." Jag tittade på Jasper samtidigt som jag höjde väntat på ena ögonbrynet och lade armarna i kors.
"I’m sorry De." mumlade han.
"Yeah, I really heard some true honest and feeling in that sorry." suckade jag samtidigt som jag himlade med ögonen. Han flyttade sig från mamma samtidigt som han skrattade innan han sprang upp för trappan. "Do not read my diary again!" ropade jag efter honom innan vi hörde hans dörr smällas igen. Jag suckade lågt samtidigt som jag skakade på huvudet innan jag återigen placerade min blick på mamma.
"When do you guys leave tonight?" frågade jag henne.
"About an hour." sa hon glatt innan hon gick in i mina föräldrars sovrum där pappa också var. Jag följde snabbt efter och stannade sedan i dörröppningen samtidigt som jag granskade mammas vita morgonrock som hon hade svept om sig.
"What are you going to wear tonight at the dinner?" Hon ryckte lätt på axlarna.
"I don’t know." sa hon samtidigt som hon började röja i garderoben. Pappa som satt på sängen gav mig ett varmt leende innan han reste sig upp.
"Emma, don’t forget that we have to leave about thirty minutes." sa han snabbt innan han gav mig en snabb puss på hjässan och steg ut ur rummet.
"Thirty minutes?!" utbrast mamma chockat. Jag skrattade lågt när jag plötsligt såg hur hennes armar rörde sig ännu fortare i garderoben.
"Do you need help?" frågade jag.
"Yes please honey." sa hon snabbt innan hon förflyttade sig till deras helkroppsspegel och började bättra på sminket. Jag gick fram till garderoben och tittade på de olika klänningarna som hängde därinne. Det fanns både korta och långa i alla möjliga färger. Efter en stund funderande tog jag fram en svart klänning med axelband som gick en bit ovanför knäna.
"This one would look wonderful on you." sa jag och visade upp klänningen.
"I haven’t use that one in years." Hon tog emot den och höll den framför sig i spegeln. Hon lutade huvudet mot sin axel samtidigt som hon gav klänningen en fundersam blick.
"Take it mom." sa jag bestämt. Hon tittade på mig innan hon började skratta.
"Okay then, I trust you De." Jag gjorde tummen upp mot henne samtidigt som jag gav henne ett glatt leende. Jag satte mig på sängen medan hon tog av sig sin morgonrock och sedan tog på sig klänningen.
"So?" frågade hon sedan. "How do I look?" Jag gav henne ett brett leende samtidigt som jag reste mig upp. Jag granskade hennes svarta klänning som satt perfekt på hennes smala kropp och hennes bruna lockar som vilade tryggt vid brösten.
"Beautiful as always." sa jag glatt innan jag räckte fram hennes svarta klackskor. Hon gav mig ett varmt leende innan hon gav mig en mjuk puss på hjässan.
"My beautiful little girl." sa hon tyst samtidigt som hon smekte mig lätt på kinden. Jag gav henne mjukt leende innan hon tog på sig skorna.
"Perfect." sa jag snabbt och gjorde tummen upp. Hon gjorde likadant och log brett mot mig.
"So what are you doing tonight?" frågade hon samtidigt som hon tog sin väska innan vi började gå mot hallen.
"Louis is coming over." svarade jag.
"Oh." sa mamma och blinkade mot mig.
"Stop it." mumlade jag. "We are just friends." Jag visste mycket väl att jag ljög för mig själv men jag visste också om att han inte kände någonting och jag ville inte riskera våran vänskap.
"Okay." sa mamma lugnt. "But I can see the way you look at each other and that is not how friends look at each other."
"Mom just give up." suckade jag även om det pirrade till i magen när hon sa så.
"David, Jasper are you coming?!" ropade mamma högt så att jag nästan fick hålla för öronen.
"Are Jasper going to join you at the dinner?" frågade jag förvånat. Mamma skakade snabbt på huvudet.
"No, we are going to give him a ride to his friend Jeremy."
"I thought so, he can not be around people like a proper kid." sa jag och mamma skrattade.
"Be nice DeAnna."
"Yeah, yeah." mumlade jag snabbt med ett leende innan både pappa och Jasper kom ner från övervåningen. Pappa knäppte snabbt sin kavaj samtidigt som mamma började fixa hans slips.
"Bye De, see you about a couple of hours. Don’t wait up." sa han snabbt innan han gav mig en puss på kinden. Jag nickade snabbt.
"Louis is going to be here so I don’t think she will wait up." sa mamma med ett finurligt leende på läpparna.
"Mom." sa jag samtidigt som pappa tittade strängt på henne.
"I have my faith on Lou, he won’t do anything I wouldn’t like."
"Dad." mumlade jag samtidigt som jag såg i ögonvrån hur Jasper småskrattade.
"I was just kidding, of course we can trust Lou." sa mamma snabbt och log mot oss innan hon öppnade dörren. Jag himlade snabbt med ögonen innan allihopa gick ut.
"Bye honey." ropade mamma och pappa i mun på varandra samtidigt som jag vinkade ett snabbt hejdå till dem innan jag stängde dörren.

"Hello!" sa Louis glatt när jag öppnade dörren efter ungefär en halvtimma efter att mina föräldrar och lillebror hade åkt iväg. Han gav mig en lång kram, och jag njöt varje sekund, innan han tog av sig sina ytterkläder och klev in.
"Hey Lou." sa jag lika glatt innan jag stängde dörren.
"I have rent a movie that we can watch?" Jag tittade förvånat på honom.
"A movie?" Han vände sig om och tittade på mig samtidigt som han nickade.
"We have homework, we need to st.." Han avbröt mig snabbt.
"No DeAnna. We don’t have to study, we can study tomorrow."
"But.." började jag.
"No I don’t want to hear the word homework today. We can study tomorrow. Today I want to watch a movie with you." sa han vilket fick mig att sucka lågt innan ett svagt leende spred sig på mina läppar.

"Which movie did you rent?" frågade jag och försökte se filmen som han höll i sin hand. Han log glatt mot mig, det leendet som kunde få vem som helst att smälta. Han gick närmare mig och höll sedan på upp filmen framför mig.

"Drag me to hell?" frågade jag glatt. Han nickade snabbt.

"Yeah I know you always wanted to see it but that you never had someone to watch it with so today I decided to give up and let you watch it." svarade han samtidigt som jag log.

"That’s very kind of you." sa jag och tog filmen ifrån honom.

"Just one thing." sa han och höll upp sitt pekfinger framför mig innan han började rota i sin väska som han hade med sig. "I bought your favorite candy as well." Han tog upp påsen och log mot mig. Jag tittade glatt på den röda påsen som hade innehållet utav små runda choklad bollar med nötter i.

"Extra nice today." sa jag och tog emot påsen. Han ryckte löst på armarna innan han tittade förvånat på mig.

"I am always extra nice." sa han bestämt.

"Of course." Jag himlade med ögonen innan jag började skratta och likaså han.

"Fix the movie and I will make us a cup of tea." sa han varmt. Jag nickade till svar innan han gick ut till köket och jag in till vardagsrummet. Jag log diskret för mig själv samtidigt som jag böjde mig ner för att sätta i skivan i DVD:n. Jag älskade hur Louis gjorde i ordning saker och ting hemma hos mig precis som om det var hans egna hus. Hur han hittade allting och gjorde saker åt mig istället för att jag skulle behöva göra det. Jag satte mig ner på bordet med kontrollen till DVD:n i handen samtidigt som jag tittade på reklamen. Strax därefter kom Louis in med två vita koppar med rynkade te i.

"I was just wondering a thing." sa jag med blicken fäst på TV:n samtidigt som han satte ner kopparna på bordet.

"What?" frågade han innan jag kände en hand på min axel som fick det att pirra till i min mage och mig själv att spänna mig. Jag rätade på ryggen samtidigt som jag harklade mig.

"How does it come that on a horror movie it always is horror movie commercial and on a comedy it is always comedy movie commercials. Isn’t it nicer to have funny and happy commercials before a horror movie?" frågade jag med ett höjt ögonbryn, fortfarande med blicken fäst på TV:n. Louis började skratta högt vilket fick mig att titta frågande upp på honom.

"You always has this weird kind of questions." sa han med ett leende på läpparna.

"But wouldn’t it be nicer with something funny before a horror movie?"

"Of course it would be." skrattade han innan han satte sig i soffan. Jag suckade lågt när jag insåg att han inte alls tyckte som jag. Han slog lätt med handen på dynan bredvid sig. Jag satte mig bredvid honom innan jag gick in på subtitle och valde engelskt text. Louis var van vid det här laget att jag var tvungen att ha engelsk text. Jag hade alltid svårt att hänga med även om det var mitt eget hemspråk. Jag tryckte på play movie innan jag lade ifrån mig kontrollen och lutade mig tillbaka i soffan. När filmen satte igång drog jag nöjt upp mina knän mot bröstet samtidigt som jag i ögonvrån såg Louis sitta med en lite mer allvarligare min. Jag visste mycket väl om att han inte var förtjust i skräckfilmer och därför blev jag så glad när han ställde upp och tittade med mig när ingen annan ville. Jag tittade på honom och log när han också vände sin blick mot mig. Jag placerade tillbaka min blick på TV:n samtidigt som jag i ögonvrån såg hur hans blick fortfarande var fäst på mig. Jag placerade min haka på mina knän samtidigt som jag nervöst trummade med mina fingrar på mina smalben.

"Look at the movie Lou." sa jag med ett leende läpparna.

"But I’m scared." skrattade han. "I feel better when I look at you." Hans ord fick mig att bli alldeles varm. Jag gav ifrån mig ett nervöst skratt.

"No, look at the movie." sa jag mer bestämt även om ett leende hela tiden hotade med att dyka upp. Han skrattade lågt innan han återigen placerade sin blick på TV:n. Jag bet försiktigt i läppen och mitt nervösa trummande upphörde när han inte längre tittade på mig. Jag ville så gärna berätta för honom hur jag kände men jag var för rädd för att han inte skulle känna samma sak och att det sedan skulle förstöra våran vänskap. Jag stördes snabbt ur mina tankar när en överraskande scen kom vilket mig att hoppa till och Louis att snabbt ge ifrån sig ett svagt skrik. Ett brett leende dök snabbt upp på mina läppar samtidigt som ett lågt skratt for ur min mun.

"Ey, remember that I am watching this movie for you." varnade han. Jag nickade snabbt samtidigt som jag försökte dra ner mitt leende. Återigen såg jag hur han tittade på mig i ögonvrån. "Stop laughing at me." Jag nickade bara och försökte dölja mitt leende. Han skakade snabbt på huvudet innan han placerade sin blick på TV:n. Jag tog bort min haka från knäna och lutade mig istället bakåt i soffan.

Efter ungefär halva filmen hade mitt huvud glidit ner till axeln och mina ögon var halvt öppna.

"Are you tired?" frågade Louis.

"Just a little. I haven’t been sleeping for so many hours tonight." svarade jag lågt samtidigt som jag spärrade upp ögonen för att bli pigg. Ännu en överraskande scen kom vilket fick mig att vakna till liv och Louis att börja skratta.

"Come here." sa han försiktigt samtidigt som han tveksamt lade armen på ryggstödet och tryckte lite lätt med fingrarna på min axel. Nervös men ändå glad hoppade jag en aning närmare Louis. Jag drog upp mina ben under mig och satte mig på sidan så att jag kunde luta mig mot honom. Han lade försiktigt sin arm om mina axlar samtidigt som han tryckte mig närmare honom. Jag bet mig nervöst i läppen och när hans tumme plötsligt började smeka min arm kände jag hur det hettade till om kinderna.

"Louis." Jag sträckte mig hastigt upp från hans famn för att ta kontrollen som låg på bordet. Jag kände plötsligt hur det började värka i mitt huvud samtidigt som jag hörde ett högt stön ifrån Louis. Jag lade min hand på huvudet samtidigt som jag pausade och sedan lade ifrån mig kontrollen igen. "I’m sorry." mumlade jag och tittade på honom där han satt och masserade sin haka.

"No it’s cool." Han mötte min ögon. "Did I do something wrong?" frågade han oroligt.

"No, no, it’s just..What is happening?"

"With what?" Han tittade frågande på mig.

"With us." sa jag desperat. "I mean..I don’t know." mumlade jag samtidigt som jag kliade mig själv i håret. Jag tog ett djupt andetag innan jag bet mig hårt på insidan utav kinderna. "I mean, I like you but I don’t know if you like me and sometimes you give some kind of signals but maybe I read them wrong. And other says that they see things between us but I am so unsure because I don’t want to ruin our friendship if you don’t like me back and, and.." Svamlade jag snabbt fram innan jag plötsligt kände två händer på mina kinder och sedan ett par mjuka läppar mot mina. Jag tittade förvånat på honom samtidigt som jag njöt varenda sekund då hans läppar var mot mina. Efter vad som kunde ha känt som underbara timmar öppnade han ögonen och lät sedan sina läppar lämna mina.

"You need to calm down a little." sa han lugnade. Jag nickade snabbt samtidigt som jag tittade förvånat in i hans klara, blåa ögon. "I like you as well but I was as worried as you." Jag fortsatte att nicka utan att svara. Jag försökte ta in allt han precis hade sagt och när hans ord började placeras rätt i mitt huvud kände jag hur fjärilarna i min mage vaknade till liv och hur mitt leende sakta spred sig på mina läppar. "You are my best friend DeAnna and to have my best friend as a girlfriend would be the most greatest thing." Mitt hjärta började snabbt att slå hårdare i bröstet. Sa han precis det jag trodde att han hade sagt?

"Do you want me to be your girlfriend?" frågade jag chockat.

"I thought you would never ask." skrattade han. Jag log snabbt innan det försvann lika fort igen. "But if you don’t want to you have to tell me De."

"Are you kidding me?" frågade jag och han tittade förvånat på mig. "I just told you that I have a crush on you and you are telling me that I have to tell you if I don’t want to have you as a boyfriend?"

"I’m taking that as a yes." Han tittade frågande på mig innan jag snabbt nickade och ett leende spred sig på hans läppar. Hans händer var fortfarande placerade på mina kinder och han drog snabbt mig intill sig. Han läppar träffade mjukt mina samtidigt som jag lade mina händer bakom hans nacke. Hans händer letade sig bak till min rygg innan han tryckte mig hårdare intill sig. En glädje, som jag inte ens kunde förklara med ord, spred sig i min kropp. Hans läppar lämnade mina och hans ögon vägrade lämna mina, de ögonen som jag kunde drunkna i. Han log varmt mot mig innan vi båda satte oss tillrätta i soffan igen. Jag satte på filmen igen innan jag lutade mig honom och han lade sin arm om min axel. Strax därefter var han fokuserad på filmen igen men det kunde inte jag vara, det enda jag hade i tankarna var Louis. Att han äntligen var min, efter så många år så kunde jag äntligen känna att jag hade honom. Jag kliade mig löst på axeln men jag hann inte ta ner den igen förrän jag kände hur hans hand som vilade över min axel tog tag i den och flätade samman våra fingrar. Jag sneglade mot våra händer och jag log diskret för mig själv innan jag placerade min blick på skärmen igen med en lycka i kroppen som inte gick att förklara.