12:39:33
Confessions of a broken heart - Kapitel 2
Jag sträckte mig efter min biologi bok längst upp i skåpet samtidigt som jag kände hur det smärtade vid mina revben. Jag bet mig hårt i underläppen när jag sakta drog fram den.
”Leah..” började Sophia och tittade oroligt på mig. Jag tittade frågande på henne och hoppades på att det inte skulle synas i mitt ansikte hur ont det precis hade gjort. ”..maybe you should go to the school nurse. I can see that it hurts.” Hastigt skakade jag på huvudet innan jag stängde skåpet och tryckte min bok hårt mot bröstet.
”I’m fine Sophia. I happened to walk into the bureau.” ljög jag. Hon tittade tveksamt på mig samtidigt som hon också tryckte sin bok mot bröstet. ”You don’t have to worry, it will get better.” Jag log brett mot henne för att visa att det inte var någon fara. Hon nickade långsamt. ”Hurry up now so that we will not be late.” sa jag snabbt för att byta samtalsämne samtidigt som jag började gå mot vår lektionssal. När hon kom ikapp mig väntade jag stelt på att hon skulle fortsätta fråga men hon lät det vara. Jag hatade att ljuga för henne men jag hade inget annat val, jag kunde bara inte berätta. Jag skämdes över vad som hände innanför våra väggar och om detta någonsin skulle komma ut så skulle helvetet bryta ut på riktigt. Bara tanken på hur arg han skulle bli fick mig att rysa.
”Good morning class.” Jag tittade hastigt upp från bänken och såg Mr Weston trötta ögon. Mitt huvud skakades lätt när jag började undra hur jag ens hade kommit dit. Ibland när jag var fördjupen i mina tankar så försvann allt annat runt omkring mig och jag kunde ibland gå iväg någonstans och sedan inte komma ihåg hur jag kom dit. Så kände jag nu, när jag helt plötsligt satt på en hög stol i plast i lektionssalen.
”I’m so tired.” suckade jag med blicken riktad mot Mr Westons skalliga huvud när han började rita upp saker på tavlan. Sophia skrattade tyst.
”I’ve notice. I did talk to you before but you didn’t answer.” svarade hon i en viskning så att inte läraren skulle höra.
”I’m sorry.” sa jag lika tyst. Hon log varmt mot mig innan Mr Weston bad oss att anteckna det han skrev upp.
...
Efter tre långa lektioner satte jag och Sophia oss med en duns i den beiga och nersuttna soffan i skolans cafeteria.
”Your birthday is tomorrow.” sa hon plötsligt exalterat innan hon drack ifrån sitt juicepaket. Jag nickade samtidigt som jag smekte ytan på mitt gröna äpple jag hade i handen. Sophia suckade tungt samtidigt som hon himlade med ögonen. ”I’m even more excited then you Leah!” utbrast hon innan hon började skratta. Jag log trött mot henne innan jag tog ett bett utav mitt äpple. Långt in i natten hade jag legat och vridit mig i sängen. Hur jag än låg så gjorde det ont i kroppen och när jag väl hade somnat så kunde jag vakna bara några minuter senare för att det gjorde ont igen. Plötsligt hörde jag hur en hög röst röt till i kön vilket fick både mig och Sophia att reagera. Där stod Meredith med sina väninnor Joeline och Mikaela. Personen hon hade skällt på hade satt sig på sin plats i cafeterian och personerna som stod bakom henne tog ett steg bakåt. Det var otroligt att hon kunde få sådan respekt. Mikaela spejade med sina mörkblåa ögon och när hon såg mig placerades ett elakt flin på hennes läppar innan hon tittade vidare. Jag tittade nervöst på Sophia som också hade sett hur hon hade tittat. Hon skakade på huvudet samtidigt som mimade att jag bara skulle ignorera dem. Jag nickade långsamt innan jag tog ännu en bett på mitt äpple.
”Oh honey.. that apple will not help you loose weight. Nothing will.” Jag svalde nästan äppelbiten hel vilket fick det att skava i halsen. Jag tittade upp och mötte Merediths kalla och ljusa ögon. Man synade hennes tunna ben under hennes tajta jeans och hennes urringade topp gjorde så att man trodde att hennes bröst kunde ramla ut vilken sekund som helst. Jag kände mig plötsligt obekväm och jag lade mina armar över magen så att den inte skulle synas under min tajta tröja. Mikaela och Joeline skrattade åt hennes kommentar samtidigt som Meredith tittade på mig med ett elakt leende på läpparna.
”Can’t you just leave.” sa Sophia irriterat samtidigt som hon placerade en trygg hand på min hopsjunkna rygg.
”Don’’t defend her Sophia.” svarade Meredith kallt. ”I can’t understand why you are hanging out with such a loser.” Sophia gav henne en kall och hård blick.
”And I can’t understand why you are behaving like a bitch. Just leave us alone.” Merediths ansikte blev som en enda stor rynka och hennes ögon förvånade innan de återigen blev kalla. Hon stirrade länge på oss innan en hög suck for ur hennes mun.
”Come on girls.” sa hon till sina vänner innan de lämnade oss för att sätta sig längre in i cafeterian. När de försvann inom mitt synfält slappnade jag av och andades ut. Sophia smekte mig lätt över ryggen.
”Are you okay?” frågade hon lugnt med oro i blicken. Jag nickade till svar samtidigt som jag lät mitt äpple vila i mitt knä. ”I can’t believe how they can be so cruel.” mumlade hon.
”Thanks Soph. I seriously wouldn’t know what I would do without you.” sa jag uppriktigt med blicken ner på mina händer.
”I would do anything for you anytime Leah.” Jag log tacksamt mot henne innan jag kikade bort mot borden där de satt. Meredith tittade på oss emellanåt och bara hennes ögon fick en kall ilning att gå igenom min kropp.
”I can’t understand how you have the guts to question her like that.” Hon ryckte lätt på axlarna.
”It isn’t that hard. And I know her, she wouldn’t do anything even if people believe so.” svarade hon innan jag nickade. Sophia och Meredith hade varit bästa vänner en gång i tiden, de hade umgåtts varje dag i flera år enda tills dagen då Meredith ändrades. Sophia hade berättat att hennes blick hade blivit hårdare och hon var kall mot människor som hon hade bestämts för att inte tycka om. Sophia hade inte gillat hennes nya och elaka stil så hon hade sagt upp vänskapen med henne och det var efter det som jag och hon hade blivit vänner. Jag log mot min bästis och hon gav mig ett varmt leende tillbaka.
”Now eat your apple. Then I will buy us two a big cupcake, I think we need it.” svarade hon och blinkade.
Message: I’m with you in two minutes.
To: Perrie ♥ - 20.23
Message: You can just walk right in babe, the door is open. xxx
Jag lade ner mobilen på bordet innan jag började trumma med mina fingrar på mitt lår. Liam gjorde plötsligt mål och ett tyst ”yes” hördes ifrån honom. Jag sneglade på Louis som såg allt annat än glad ut.
”Who is loosing?” frågade jag innan jag bet mig försiktigt på insidan utav kinderna.
”Shut up!” ropade Louis högt vilket fick oss att börja skratta. ”It isn’t funny. Liam is cheating like always.”
”I haven’t cheat!” utbrast Liam med en förvånad ton. ”I never cheat.” Allihopa tittade på honom med höjda ögonbryn. ”Well at least not at Fifa.” mumlade han vilket fick oss att börja skratta på nytt. Vi avbröts hastigt när vi plötsligt hörde en knack på väggen och en harkling i dörröppningen. Jag tittade upp och såg Perrie vilket fick ett stort leende att placeras på mina läppar.
”Hello Perrie!” ropade killarna i kör innan de fortsatte att koncentrera sig på vad som hände på TV:n.
”Hey guys.” skrattade hon och tittade på dem innan hon mötte min blick.
”Hey babe.” sa jag tyst när jag hade kommit fram till henne. Jag böjde mig fram för att ge henne en kyss men hon aktade på sitt ansikte och gav mig ett ursäktande leende.
”Can’t we go upstairs?” frågade hon försiktigt och jag nickade hastigt till svar.
”Have fun up there!” ropade Louis efter oss medan Perrie hade börjat gå upp för trappan till våra rum. Jag skrattade högt åt hans kommentar samtidigt som jag skakade på huvudet innan jag följde efter henne in till mitt rum som jag delade med Niall. Jag stängde dörren efter oss innan jag gick fram till henne och drog in henne i min famn.
”Zayn, we need to talk.” sa hon och försökte krångla sig ur mitt grepp.
”What is it?” frågade jag samtidigt som jag släppte taget om henne. Hon backade några steg ifrån mig och tittade ner i golvet vilket fick mig att rynka pannan. ”What’s wrong?” frågade jag oroligt. Hon knäppte sina händer och en hög suck for ur hennes rödmålade läppar. ”Please say something Perrie.” Hon tittade upp från golvet med en ledsen blick.
”I want to break up Zayn.” Hennes ord kändes som grus som kastades på mig samtidigt som det kändes som om mitt huvud vägrade ta in det hon precis hade sagt.
”What?” frågade jag förvånat samtidigt som jag skakade på huvudet. Hon bet sig försiktigt i läppen samtidigt som hon gav mig en sorgsen blick.
”I’m sorry Zayn..” svarade hon istället tyst.
”But why?” Hon suckade lågt innan hon rättade till sitt blonda hår som var uppsatt i en stram hästsvans.
”It is so much things going on with Little mix career. It all happened so fast and I don’t have time with a relationship right now. Believe me Zayn, I like you so much but my career is so important right now.” svarade hon. Jag höjde ögonbrynet samtidigt som jag knöt mina nävar så hårt att jag nästan fick kramp i händerna.
”So that’s the reason? I understand that your career is important Perrie but..” Hon avbröt mig snabbt samtidigt som hon skakade på huvudet.
”I must do what is right for me. Please don’t make this harder than it already is.” Jag tittade länge i hennes blåa ögon innan min blick for ner i golvet och mina händer placerades i mina jeansfickor.
”Okay..” mumlade jag tyst innan jag slöt mina ögon. Det var tyst en lång stund innan en tung suck lämnade hennes mun samtidigt som jag hörde hur hon började gå närmare mig.
”Bye Zayn.” viskade hon tyst innan jag kände en mjuk kyss på min kind. Hennes beröring fick mig att rysa och det kändes som om jag skulle falla ihop. Hon placerades sin hand på min axel en kort stund innan hon gick förbi mig och vidare ut genom dörren.
”Bye.” viskade jag lågt när jag hörde henne stänga dörren efter sig. Min hjärna skrek om att jag skulle springa efter men det var någonting inom mig som bestämde att jag skulle stanna kvar där jag stod. Jag skulle aldrig kunna förklara hur jag kände mig om någon hade frågat men jag kände mig inte ledsen utan mer besviken. Jag var inte förkrossad, det kom inga tårar och jag blev mest irriterad på mig själv på grund utav det. Det kändes nästan som om jag skulle ifrågasätta mig om det vi hade haft var så äkta som jag trott. Jag suckade högt innan jag förflyttade mig till balkongen. Luften var ljummen och mitt luktsinne fylldes med nybakat bröd då det fanns ett bageri precis under hotellet vi var på. Jag satte mig ner på en utav de slitna stolarna som fanns där innan jag tog fram en cigarett och placerade den mellan mina läppar. Jag tände den och lät sedan mina fingrar ta den så att jag kunde blåsa ut röken. Min blick placerades på några fåglar som flög förbi samtidigt som en tung suck for ur mig. Jag slöt istället mina ögon innan jag lutade huvudet bakåt och lät cigaretten ligga kvar tryggt mellan mitt pek- och långfinger.
Här har ni kapitel 2, gick ganska fort den här gången. Blev inte jätte nöjd med det här kapitlet heller haha men jag hoppas att ni kommer att tycka bättre om det.
Tack för kommentarerna på förra kapitlet, blir jätte glad och tacksam för de som fortfarande läser min blogg men även de som kommenterar. Kommentarerna blir nästan som en motivation till att lägga ut osv. Skulle vara jättekul om ni ville slänga in vad ni tycker.
Angående nästa kapitel så vet jag inte riktigt när det kommer ut, hoppas på att det ska gå ganska fort att skriva. Men det beror på som sagt hur jag mår. Men ni får ha det så bra så länge!! :)
xxx