21:51:27
Through the dark - Kapitel 12
”What are you thinking about?” frågade plötsligt en mörk röst vilket fick mig att hastigt vända mitt huvud mot det håll rösten kommit ifrån. Jag mötte de blåa, vänliga ögonen innan en suck lämnade min mun, medveten om att det var den jobbiga killen från tidigare under kvällen. Hans mörkblåa kavaj satt tajt på den långa kroppen och det bleka leendet var klistrat på hans läppar. Jag slöt mina ögon, tog ett djupt andetag och försökte samla kraft genom luften som fyllde min kropp innan jag långsamt öppnade dem igen.
”Didn’t I simply say to you before..” började jag och viftade med min hand innan jag hastigt avbröt mig själv. Mina ögon granskade den långa kroppen med det lockiga håret. Harry stod vid väggen med Kevin och en annan kille som jag inte kände igen. Jag granskade hastigt det hårdnade ansiktet och de mörka ögonen. En retsam tanke tog form i mitt huvud, lockade mina uppjagade nerver samtidigt som jag försökte dölja det luriga leendet som dolde sig i mina mungipor. Mitt huvud skakades diskret, låtsades som om jag aldrig hade sett honom innan jag återigen riktade min blick mot killen framför mig vars leende inte längre var lika tydligt.
”What was I saying?” frågade jag nonchalant med höjda ögonbryn.
”You were telling me something that you said before.” suckade han medan han stelt placerade sina armar över varandra, verkade inte tycka om den nonchalanta tonen jag använt.
”Oh forget about that.” Jag viftade med min hand som om jag försökte slå bort vår tidigare konversation. ”But I was actually thinking about earlier.” sa jag istället medan jag långsamt bet mig i underläppen och slog med handen på barstolen bredvid mig. Ett gillande leende spred sig på hans glansiga läppar medan hans armar sjönk från hans bröst och istället lät han sina fötter ta sig fram till stolen.
”What about earlier?” frågade han och satte sig bekvämt ner.
”Well, I didn’t mean to be so rejecting and sound so irritated. It was just that my friends.. Well I was worried about what they, you know, would think if I was talking to an older guy. But now they aren’t here so..” Jag drog med mitt pekfinger över träbordet, gjorde små cirklar och lät inte vår ögonkontakt brytas. Hans leende växte sig större medan han drog med sin stora hand genom det bruna och blanka bakåtdragna håret.
”What’s your name?” frågade han med huvudet sänkt och sina ögon riktade upp mot mig. Mitt hjärta slog fort utav nervositet medan mina tankar flög vilt omkring i mitt huvud, försökte skapa oreda och frågor om detta var en bra idé men jag var fast beslutsam.
”I’m Claire.” svarade jag självsäkert med ett leende och räckte fram min hand.
”Nice to meet you Claire.” Han tog min hand och skakade ömt om den. ”I’m Ben.” sa han och försökte låta charmig. Hans försök till att vara attraktiv lockade mig inte alls utan fick istället en envis rynka att försöka leta sig fram på min näsa. Jag sneglade över Bens axel, fortfarande med hans hand om min. Harry stod kvar på samma ställe som innan och den mörka, intensiva blicken var som fast klistrad på oss vilket fick ett retsamt leende att leta sig fram på mina läppar innan jag återigen tittade på Ben.
”What are you smiling about?” frågade han nyfiket medan han bet sig löst i underläppen, gjorde fortfarande ett tappert försökt till att vara tilldragande och charmig. Jag skakade diskret på huvudet, försökte samla mina tankar.
”Well..” började jag tveksamt medan mina ögon landade på våra händer som fortfarande höll ett stadigt grepp om varandra. ”..you have a really good grip. Strong.” avslutade jag, skakade våra händer samtidigt som jag tittade upp mot honom. Han slöt sina ögon medan ett högt skratt for ur hans strupe vilket ledde till att ett rynka tog form i min panna. Medan hans höga skratt ekade i mina öron sneglade jag återigen mot Harry vars ögon vägrade lämna våra kroppar. Jag såg tydligt att han inte gillade det han såg vilket fick lusten och min retsamma sida att växa sig större i min kropp. Jag ville göra honom irriterad, ge igen mot att han hade skapat en konflikt mellan mig och Nate. Mina mungipor letade sig upp mot mina kindben innan ett lika högt skratt lämnade min strupe samtidigt som jag löst smekte Bens arm, allt för att förarga Harry. När min beröring nådde Bens sträva kavaj fick det honom att öppna sina ögon igen och låta dem intensivt leta sig in i mina. Tveksamt sneglade jag förbi hans axel, återigen för att få se Harry.
”Who are you looking at?” frågade han plötsligt och vred huvudet bakåt vilket fick min hand att automatiskt placeras på hans axel.
”No one.” utbrast jag och drog lätt för att få honom att vrida tillbaka huvudet. Han höjde skeptiskt på sina ögonbryn, sökte i mitt ansikte efter svar.
”Who is the guy?” frågade han mjukt vilket fick mina ögon att förvånat leta sig in i hans. Mina kinder började hastigt att hetta, kunde känna hur den röda nyansen långsamt spred sig över dem vilket fick mig att snabbt avbryta vår ögonkontakt. Mitt huvud var förvirrat, sökte desperat efter ett bra svar.
”He is no one.” suckade jag stumt, fortfarande omedveten om vad jag skulle säga; lät bara de ord som föll mig in att lämna min mun.
”He doesn’t seem to be a no one.” påpekade han och försökte återfå vår ögonkontakt. Jag bet mig nervöst på insidan utav min kind. ”Did he do anything?” Hans fråga fick mig att rycka på axlarna.
”He did something but that’s not important.” mumlade jag nonchalant, försökte visa mig obrydd över hur arg han hade gjort mig.
”Well it seems important.” Hans försök till att få mig att berätta fick mig att diskret himla med ögonen, medveten om att det var allt för invecklat och att han faktiskt var en komplett främling. Jag försökt desperat leta efter en elak kommentar men oredan i mitt huvud var för kraftig och stor, istället föll en trött suck ur mig. Tystnaden som lade sig över oss var seg. Mina ögon studerade de svarta jeansen som jag hade på mig och mina fingrar som trevade sig fram och tillbaka över mitt knä.
”Do you wanna make him jealous?” frågade Ben försiktigt vilket fick mina ögon att vidgas medan de återigen letade sig upp. Min mun öppnades stumt på glänt även om jag redan hade svaret på hans nyfikna fråga. Ett leende letade sig upp på hans läppar medan han långsamt skakade på huvudet.
”Should I take that as a yes?” De ljusa färgerna i hans ögon glimrade till medan jag tveksamt tittade in i dem. Jag nickade då tanken om att han faktiskt ville hjälpa mig fick mig att le. Ett brett smil formade hans läppar samtidigt han försiktigt tog tag om min hand.
”Come on.” sa han, reste sig och gjorde en gest med huvudet.
”Where are we going?” frågade jag förvirrat, fortfarande med min kropp fast klistrad på den mjuka stolen.
”We will do something that will make him jealous.” Hans svar fick mig att tveksamt höja mina ögonbryn. Han tittade in i mina oroliga ögon innan han suckade då han verkade upptäcka min osäkerhet.
”I’m not gonna hurt you Claire, we are just going to make that guy jealous.” sa han, hoppades på mitt förtroende. Orden han hade yttrat fick mina tveksamma tankar att blekna innan jag långsamt, frånvarande nickade och reste mig upp.
...
Våra fötter rörde oss ut från den breda ingången, lät oss lämna den varma lokalen och komma ut till den friska och svala luften. Bens hand höll fortfarande i min och de breda fingrar kramade fortfarande hårt om mina då han hade dragit med mig mellan de dansande och lyckliga människorna. Harry ansiktsuttryck hade varit irriterat, visade inget tycke och de annars mjuka käkarna hade varit hårt sammanpressade. Hans mörka blick hade följt oss hela vägen och tanken på det fick mig att le, njöt utav det faktum att han blev irriterad utav mitt och Bens flirtande och att få min revansch. Jag vaknade upp utav mina djupa tankar när greppet kring min hand plötsligt hårdnade; orsakade att en ogillande rynka prydde min näsa.
”So, we can stay here.” utbrast jag vänligt samtidigt som jag lät upphöra mina steg och dra min hand ur hans. Han vände sig förvånat om; lät sina förvirrade ögon leta sig in i mina.
”Weren’t we supposed to make that guy jealous?” skrattade han och höjde frågande på sitt ena, en aning yviga ögonbryn. Jag tittade mig omkring, sökte bland köerna.
”Well I can’t see him so I believe he isn’t here.” påpekade jag och ryckte på mina axlar samtidigt som jag återigen lät min blick vandra tillbaka på honom.
”Come on. I bet he is here somewhere. If he got jealous he will follow.” konstaterade han bestämt men med ett vänligt ansiktsuttryck.
”I don’t think he would, he is a bit special.” log jag och skakade på mitt huvudet så att några hårslingor smekte mina kinder.
”Ah, come on.” försökte han återigen och räckte ut sin hand. ”Let’s make him drool.” Han blinkade med sitt ena öga; orsakade att ett bubbligt och nervöst skratt lämnade min mun. Mina ögon studerade tveksamt hans grova hand, funderade på om jag skulle vara villig att följa med honom en bit längre bort. Han verkade vara trevlig och det enda han ville var att hjälpa mig. Mina positiva tankar och uppjagade känslor fick mig att nicka innan jag ännu en gång lät hans hand ta ett grepp om min. Han log varmt mot mig innan han ryckte lätt i min hand; fick mig att följa efter i hans rörelser. Han klämde oss fram mellan köerna och några som vi råkade stötta emot gav oss stränga och irriterade blickar. Jag log ursäktande men något som de knappt han se på grund av de hastiga rörelserna. Vi fortsatte längre ner mot gatan innan han rundade ett mörk byggnad som länge stått obebodd. Jag blickade bakåt, insåg att jag inte längre såg klubben eller de lyckliga människorna utanför. Han stannade tvärt och släppte min hand men den fart mina fötter hade haft kunde inte avbrytas lika fort. Min kropp flög klumpigt en bit längre fram vilket fick ett lågt skratt att lämna min mun.
”So what are doing here?” frågade jag, vände mig om med ett leende som fortfarande lekte på mina läppar. Hans ögon mötte mina och trots att det endast fanns några få gatlampor på andra sidan vägen så kunde jag se det tydliga glittrandet som prydde dem. Jag tittade mig tveksamt omkring, upptäckte den mörka gatan som fick rysningar att gå längs min ryggrad; skapade obehagliga känslor.
”Shouldn’t we go ba-..?” Min mening avbröts plötsligt när hans pekfinger trycktes mot hans läppar och hans andra hand tog ett hårt grepp kring min handled.
”Shhhhh.” tystade han mig med sitt självsäkra leende bakom fingret. En förvirrad rynka tog plats mellan mina ögonbryn medan jag kände hur mitt hjärta började slå fortare i bröstet.
”Can you please let go of my wrist.” bad jag, försökte låta självsäker och bestämd men min kropp var för nervös för att ens låta min röst försöka. Min osäkra stämma fick hans leende att bli bredare innan hans hårda tag tvingade mig längre bak. Min kropp kollapsade hårt in i den mörka tegelväggen; fick en obehaglig smärta att forsa genom min rygg och mitt bakhuvud. Automatiskt lämnade ett skrik min strupe, chockad över hans plötsliga rörelser, den hastiga smällen i väggen och den fruktansvärda smärtan som intog min kropp. Hans andra hand for upp mot mitt ansikte och placeras hårt över min mun.
”You can’t scream like that. You need to shut the fuck up Claire.” varnade han strävt medan färgen i hans ögon mörknade. Den varma andedräkten som lämnade hans mun stank utav cigaretter och alkohol, och när den fräna lukten kollapsade i mitt luktcenter orsakade det kväljningar. ”Do you understand?” Jag stängde mina ögon, försökte hindra de tårar som hotade innanför min ögonlock medan jag nickade hastigt till svar. ”Good.” viskade han, lät sin hand lämna min mun innan den tog ett säkert grepp kring min andra handled samtidigt som han lutade sitt ansikte närmare mitt. Blodet pumpades fort ut i min kropp; orsakade att adrenalinet for som en vind genom mig. Hans läppar mötte plötsligt min bara hud vid min axel vilket fick min kropp att generat rycka till medan jag desperat försökte få loss mina armar ur hans grepp.
”Ben, please.” bad jag, kände hur oron växte sig större och större i min kropp, gjorde att min röst inte lät lika stark som den hade gjort tidigare under kvällen. Jag ruskade hastigt på mitt huvud, försökte få situationen att försvinna. Hans våldsamma kyssar mot min hud blev intensivare; fick min bekvämlighet att krympa ännu mer.
”Ben stop!” utbrast jag, desperat efter att få honom bort ifrån mig.
”Didn’t I just told you to shut up?” röt han, upphävde sina kyssar och blickade irriterat upp mot mig. Mina ögon vidgades och skräckslaget tittade jag på honom. Stumt öppnade jag min mun, förvånad över hans aggressiva ton.
”Don’t look like a freaking birdhouse.” beordrade han strävt medan hans händer kramade hårdare om mina armar.
”Ben, leave me alone. The guy is not here, we don’t have to do anything. Let me go instead. I don’t like this.” När meningarna yttrat min mun formades ett leende på hans läppar medan han skakade på huvudet.
”Claire, Claire, Claire..” Hans mystiska, djupa ton fick min nervositet att växa sig större och min självsäkerhet att bli mindre. ”I don’t care if he sees it or not. I will do whatever I want and you will just have to deal with it, even if you like it or not.” Hans ord fick mig att panikslaget börja försöka dra mig loss ur hans grepp, medveten om vad han tänkte göra.
”No, leave me alone.” försökt jag desperat vilket fick hans ögon att svartna.
”I asked you to shut up.” påpekade han ännu en gång, drog i min kropp och slog den återigen in i väggen; orsakade en bultande smärta i min rygg. Mina tårkanaler reagerade och mina ögon fylldes fort med vatten men som jag envist tvingade att hålla tillbaka, vägrade visa mig svag. Hans läppar sökte efter mina men jag vek hastigt undan. En irriterad suck föll ur hans läppar innan han plötsligt lättade greppet kring mina armar och istället pressade dem hårt upp mot väggen. Rädslan inom mig steg och jag fick kämpa med att svälja det skrik som hotade med att sig ur min mun. Bestämt lutade han sig fram, lät sina läppar pressas hårt mot mina. Jag knep hårt ihop mina ögon, kände mig illa till mods utav beröringen från de snuskiga läpparna. Hans mun fortsatte ner, vidare mot min hals och enda ner till mitt bröst. Jag pressade hårt samman mina läppar och skakade långsamt på huvudet, medveten om att jag inte skulle kunna ta mig därifrån, medveten om vad som skulle hända, medveten om att jag inte kunde göra någonting åt situationen jag tillåtit mig själv att hamna i. Ånger sköljde över mig, irriterad över att jag hade varit så dum. Mina ögon brände tillsammans med min hals när likaså sorgsen intog min mörbultade och känsliga kropp. Ben lyckades få plats med båda mina handleder i hans ena hand innan han använde sin lediga för att knäppa upp knappen på hans jeans. Skräckslaget försökte jag knuffade undan, med min lediga hand, den upphetsande mannen vars tunga kropp trycktes mot min men hans kraft var alldeles för stark och han lät inte sig själv att backa undan. Han skakade tungt på sitt huvud medan hans hand letade sig ner mot mina privata delar; trummade lätt med sina fingrar. Mina tänder tog ett hårt grepp om min underläpp medan en ensam och smärtsam tår tvingade sig fram och rann långsamt nerför min kind.
”Relax, I will take care of you Claire.” mumlade han lågt innan han lät sina läppar fortsätta att utforska skrämda min kropp.
”Please..” grät jag. Hans beröringar fick min kropp att bli kall medan mina nederdelar skrek utav obehag. Jag slöt mina ögon, hoppades på att kunna koppla mig bort från situationen jag var i.
”What the fuck are you doing? Didn’t you hear here?!” hörde jag plötsligt en raspig röst ryta bakom Ben. Den oväntade och välkända rösten fick min ögon att hastigt öppnas igen och lättnad att fylla mitt bröst.
”Harry.” suckade jag i förtvivlan, mötte de gröna ögonen som var mörka. Bens kropp slets aggressivt bort ifrån mig.
”What the fuck?” utbrast Ben förvånat vars röststyrka var låg medan han klumpigt stapplade bakåt. Harrys längd var mycket större än Bens, fick honom att se liten och ynklig ut samtidigt som Harry tog tag i hans skjortkrage.
”What the hell are you doing, huh? Are you trying to fucking rape her, huh? You are a freaking coward!” röt Harry frustrerat innan hans lediga och spända näve for upp mot Bens ansikte och träffade hans käke. Det påminde om när någon knäckte en gren och det fruktansvärda ljudet vilket fick mina händer att hastigt läggas över min mun. Ett smärtsamt stön lämnade Bens mun. Min våldsamt darrande kropp ville skrika, få Harry sluta med de intensiva slagen mot hans ansikte men både min röst och mina ben var för svaga för att göra någonting. Desperat försökte jag rätta till min vita blus vars band hade glidit ner och visat stora delar utav min bh samtidigt som jag kämpade med de tårar som ville tränga sig fram och forsa nerför mina kinder.
”Harry, please. Stop.” stammade jag med svag röst. Ännu en gång lät Harry sin näve avfyra ett slag mot Bens ansikte vilket fick min kropp att reagera med en ryckning. Bens ansikte hade börjat svullna och smala strimmor med blod rann ur hans mun. Rädslan lyste i mina ögon medan mina läppar hårt pressades samman.
”Harry fucking stop!” utbrast jag plötsligt, förvånad över min egna ton. Min höga stämma och valda ord fick honom att reagera. Han vred sitt huvud mot mitt håll, lät sina kalla ögon träffa mina medan han släppte Ben. Hans tunga kropp tog emots utav den hårda asfalten vilket fick honom att kvida utav smärta. Våldsamma hostattacker kom ifrån hans kropp och tydligt såg jag hur blod skvätte ur hans mun. På ostadiga ben försökte han resa sig upp; backade undan från Harry som återigen hade placerat sin blick på honom.
”You are fucking crazy man!” utbrast Ben vars ögon knappt syntes utav det svullna, nästan groteska ansiktet. ”I will fucking find you and you will regret it!” Han höjde varnade sitt pekfinger mot Harry innan han började springa därifrån. Hans sista mening fick Harrys muskellösa nävar att pressas samman och hans käkar att spännas innan han hastigt vände sin stora kropp mot mig.
”Why did you go with him, huh?” utbrast han ilsket och de annars gröna ögonen utstrålade hans ursinnighet. Han klevade fram mot mig med ett höjt finger; fick min kropp att skygga tillbaka men som stoppades utav tegelväggen. Chockat ryckte min kropp av den plötsliga beröringen utav det kalla och hårda materialet. Hans handflator for in i väggen på vardera sida om mitt huvud, gled ut för att hålla uppe sin kropp. ”Don’t you know that I understand why you did it? Are you freaking happy now Claire?” frågade han förbaskat. Hans röst var aggressiv och hans spända ansikte var endast några centimeter ifrån mitt. Jag slöt mina ögon, vägrade se in hans som bara utstrålade ilska. Jag var medveten om att mitt beteende hade varit idiotiskt men hans arga ton fick mig inte att må bättre, utan istället att känna mig ännu sämre.
”No, I’m sorry.” pressade jag nedstämt fram och öppnade mina ögon återigen, lät mina sorgsna träffa hans bitska. De spända axlarna sjönk hastigt när han såg de få tårar som rann nerför mina kinder. Han tittade in i väggen bakom mig innan han tryckte sig ifrån mig och skakade långsamt på huvudet, verkade omedveten om vad han skulle säga. Min skadade och mörbultade kropp skakade våldsamt, den var i behov utav närhet, en trygg famn men det var någonting jag inte vågade begära utav Harry.
”I gotta go.” mumlade han samtidigt som han drog med sin stora hand genom sina tjocka lockar, lät sin blick landa i marken. Min haka började häftigt att rycka medan jag studera honom och flätade samman mina kalla fingrar.
”Thank you.” stammade jag sorgset, försökte hålla inne de intensiva tårarna. Han höjde hastigt sitt huvud och mötte mina ögon. Den ljusgröna blicken såg förvånade ut vilket fick mig en förvirrad rynka att placeras mellan mina ögonbryn, rädd att jag skulle ha sagt någonting fel.
”You’re welcome.” mumlade han, verkade nästan paff efter de få ord jag uttalat innan hans långa ben förde honom över den kalla marken och längre bort ifrån mig.
Här är kapitel 12! Hope you enjoy!
Tack för kommentarerna på förra kapitlet, blir alltid lika glad, verkligen!! Hoppas ni kan kommentera lika bra på detta!
Ni får ha det så super bra så länge! :)
xxx