16:24:00
Love is louder than the pressure to be perfect - Kapitel 20
Previously in Love is louder than the pressure to be perfect: Jag kikade fram igen och den här gången var dom så nära varandra så att det knappt skiljde en centimeter mellan dom. Jag rynkade pannan. Vad höll hon på med? Hans händer vilade på hennes rumpa som han gång på gång klämde på. Hon skrattade flörtigt samtidigt som hon lade sina händer på hans rygg. Han lutade sig en aning närmare så att deras läppar möttes i en passionerad kyss. Det kändes som om min haka föll enda ner till golvet. Jag drog mig snabbt tillbaka och lutade mig mot väggen med handen för pannan.
"Shit." viskade jag i en suck. Jag visste mycket väl vad jag var tvungen att göra men ändå kände jag på något sätt att jag inte ville, utan låta honom smaka på sig egen medicin. Jag tog ett djupt andetag innan jag drog upp min mobil ur fickan och började gå åt motsatt håll
Jag stod otåligt utanför Felicias klassrum och väntade på att hon skulle lyckas komma ut utan att hennes lärare misstänkte någonting. Jag tittade på min mobil bara för att distrahera mig själv från att tänka på det som precis hade hänt samtidigt som jag stampade nervöst med foten. Plötsligt öppnades dörren och en orolig Felicia klev ut. Hon stängde dörren efter sig innan hon ställde sig framför mig.
"What have happened?" frågade hon mig samtidigt som hennes blick sökte efter någon som helst ledtråd i mitt ansiktsuttryck om vad som hade kunnat hända. Jag skakade svagt på huvudet.
"It's about Zayn.." sa jag försiktigt och tog ett djupt andetag.
"What has he done?" frågade hon allvarligt. Jag skakade hastigt på huvudet.
"No he hasn't done anythig."
"What is it then?" Hon rynkade pannan samtidigt som hon höjde på ena ögonbrynet. Jag tittade ner i golvet och suckade lågt.
"Ashley has been cheating on him." sa jag lågt och tittade upp på Felicia som såg helt chockad ut.
"What?!" Jag nickade bara. "How do you know that?" frågade hon fundersamt.
"Because I saw her with another guy."
"Who was it? What did they do?" fortsatte hon med en förvånad och nyfiken röst.
"She was kissing the new guy in your class." svarade jag kort.
"You are kidding me right? With him? He isn't even handsome." sa hon hastigt med höjda ögonbryn. Jag skrattade lågt innan jag blev allvarlig igen.
"I don't know what to do." sa jag lågt.
"Rockelle it shouldn't be so hard to figure out what to do." svarade hon allvarligt men ändå mjukt. Jag tittade frågande på henne innan jag fortsatte.
"But it is just that I want him to know how it feels to be hurt by someone you like." Jag tittade skamset ner i golvet samtidigt som jag nervöst knäppte finger efter finger på min vänstra hand. Felicia lade en lugnade hand på min. Jag tittade upp och mötte hennes medlidande ansiktsuttryck.
"I know that you feel that way but I also know that you are going to regret that if you don't tell him."
"I know." mumlade jag.
"You need to tell him right away." sa hon lugnt. Jag nickade.
"I will." Hon nickade och gav mig en varm kram innan hon snabbt släppte mig.
"I need to go back to my lesson but text Zayn and tell him that you need to talk." Jag nickade till svar innan hon vände sig om och började gå tillbaka till dörren.
"But what should I do if he doesn't believe me?" frågade jag stressat innan hon hann trycka ner dörrhandtaget. Hon vred huvudet bakåt och log försiktigt mot mig.
"I think he will." svarade hon innan hon öppnade dörren och klev in. Jag suckade lågt samtidigt som jag tog upp min mobil med skakande händer. Med nervösa fingrar skrev jag in ett sms till honom. Jag slöt ögonen och funderade över mitt beslut. Efter en stund tog jag ett djupt andetag innan jag öppnade ögonen igen och skickade iväg sms:et. Med mitt hjärta som slog snabbt och hårt i mitt bröst lutade jag mig mot väggen och lade ner min mobil i fickan igen.
Jag tittade ut genom fönstret och suckade lågt när jag såg hur regnet vräkte ner utanför. Mrs Campbells dryga röst försvann längre och längre bort när jag började följa en vattendroppe som sakta rann nerför fönstret. Matte var inte min starkaste sida och när hon hade sina genomgångar då det var knäpp tyst i klassrummet kändes det som om tiden stod stilla. Plötsligt hörde jag hur min mobil vibrerade högt på min bänk. Jag tog snabbt upp den och tittade storögt på Mrs Campbell som inte verkade ha reagerat utan fortsatte att prata om mattetal med sin dryga röst. Jag suckade lättat medans Harry tittade på mig med ett skratt som hotade med att komma fram. Jag gav honom ett snabbt leende innan jag tog upp mobilen. Mina ögon måste ha varit stora som golfbollar för plötsligt frågade Harry fundersamt vem det var ifrån.
"No one special." svarade jag kort innan jag klickade fram sms:et.
From: Rockelle Wilde - 13.14
Message: We need to talk. Important! - Rockelle
Jag tittade upp på Harry för att se om han läst sms:et men han var fullt koncentrerad på sin egen mobil. Jag kliade mig nervöst i håret. En varm känsla spred sig i min kropp av att hon hade sms:at mig men ändå kunde jag inte undgå att vara nervös. Vad var det som kunde vara så viktigt?
To: Rockelle Wilde - 13.16
Message: Sure! Where shall we meet?
Jag skickade iväg mitt sms samtidigt som jag lutade mig tillbaka i stolen. Mitt hjärta slog hårt i bröstet, nervös över vad som hade kunnat hända. Jag tog ett djupt andetag och försökte fokusera på vad Mrs Campbell sa. Det vibrerade plötsligt i min hand och jag drog snabbt ner min blick till skärmen.
From: Rockelle Wilde - 13.17
Message: I need to talk with you in private. Meet me in the library.
Utan att svara på sms:et reste jag mig hastigt upp så att stolen sköts ut med ett högljutt ljud som ekade i det tysta klassrummet. Mrs Campbell tittade förvånat upp från whiteboardtavlan.
"I need to go.. on the toilet." sa jag stressat. Hon tittde på mig med stora ögon bakom sina röda rektangulära glasögon som matchade hennes bleka hud och röda läppar. Jag tittade på henne med en bedjande blick och höjda ögonbryn. Hon rynkade pannan och nickade svagt. Jag log stort mot henne innan jag skyndade ut ur klassrummet. Jag började gå med glada steg mot biblioteket samtidigt som jag nervöst kliade mig i håret. Sist jag och Rockelle hade pratat med varandra så hade hon inte velat höra av mig någonsin igen så det måste vart någonting allvarligt som hade hänt nu. Jag sprang uppför trapporna och fortsatte sedan bort längs korridoren som ledde bort till biblioteket. Jag tittade mig nervöst omkring, orolig för att jag skulle råka springa på Ashley. Jag speglade mig i tavlan som hängde utanför biblioteksdörren. Jag höjde på ena ögonbrynet samtidigt som jag rättade till en hårslinga som hamnat fel. Jag gav mig själv ett flörtigt leende innan jag tog bort min blick från tavlan och gick fram till dörren. Jag tog ett djupt andetag och lade huvudet på sned så att nacken knäppte innan jag pustade ut och öppnade dörren. Jag klev in det nästan tomma biblioteket. Bara några få elever som satt framför datorerna eller läste i böcker. Längre in såg jag Rockelle sitta vid ett långt bort närmast fönstret där hon tittade ut och trummade med sina fingrar på bordet. Jag gick fram till henne och stannade på andra sidan bordet.
"Hey.." sa jag försiktigt vilket fick henne att förvånat titta upp på mig.
"Hey." sa hon lågt samtidigt som hon försökte le mot mig.
"What have happened?" frågade jag samtidigt som jag kliade mig i bakhuvudet. Hennes leende försvann och hon tittade sig osäkert omkring innan hon reste sig upp.
"Come on." sa hon försiktigt innan hon började gå längre in i biblioteket, långt in mellan alla höga bokhyllor. Jag följde snällt efter henne samtidigt som jag granskade henne, uppifrån och ner. Hennes lila blus som matchade hennes långa svarta hår som var uppsatt i en hög tofs, hennes svarta byxor som satt tajt vid hennes rumpa och ben. Plötsligt vände hon sig hastigt om vilket fick mig att tvärstanna och dra upp min blick till hennes ansikte. "I don't know how to say this." sa hon lågt samtidigt som hon flackade nervöst med blicken. Jag tog tag i hennes arm och det kändes som om en stöt for igenom min hand och vidare igenom min kropp. Hon tittade mig i ögonen med en sorgsen blick.
"What have happened?" frågde jag oroligt. Hon ryckte loss sin arm ur mitt grepp innan hon drog sina händer över ansiktet.
"Ashley.." började hon lågt. Jag tittade oförstående på henne och försökte fånga hennes blick som ännu en gång började flacka.
"Ashley what?!" frågade jag högt och tog tag i hennes överarmar. Nervositeten steg i min kropp och det var inte meningen att höja rösten som jag hade gjort. Våra blickar möttes och våra ansikten var bara några centimeter ifrån varandra. Hon tittade förskräckt in i mina ögon.
"Ashley has been cheating on you!" utbrast hon. Jag tittade chockat på henne.
"What?" frågade jag fövirrat samtidigt som jag släppte henne och backade några steg bakåt. Det kändes som om luften försvann i rummet. Hon skakade svagt på huvudet.
"I just saw her kissing another guy." Jag tittade upp från golvet och mötte hennes blick. Jag ville inte tro på det men jag visste att Rockelle inte skulle ljuga om något sådant. Jag såg ärlighet spegla sig i hennes ögon. Jag kände hur en besvikelse sköljde över mig. Hur kunde Ashley göra såhär? "I had to tell you." sa hon tyst och tittade ner i golvet. Jag nickade och jag kunde knappt förstå det hon precis hade berättat.
"Thanks for telling me Rock." var det enda jag kunde få fram. Jag bet mig försiktigt i underläppen. Hon tittade upp från golvet och nickade. Jag suckade lågt samtidigt som jag skakade på huvudet. Rockelle gav mig ett svagt leende innan hon långsamt började gå. När hon hade passerat mig vände jag mig hastigt om och tog tag i hennes arm. Hon tittade förvånat upp på mig innan jag drog henne intill mig och lade mina armar om henne. Jag vet inte varför jag gjorde det. Jag ville bara ha henne nära mig, så nära det gick. Jag kände hur hon lade sina armar om mig och besvarade min kram. Jag log svagt och jag kände hur en varm känsla spred sig i min kropp. Jag hade inte känt hennes närhet på snart ett år. Jag tryckte henne hårdare intill mig och borrade in mitt ansikte i hennes nacke. Tårarna brände innanför ögonlocken och hotade hela tiden med att komma fram men jag vägrade gråta. Jag var så tacksam över att hon hade berättat det här när jag vet att hon hade kunnat strunta i det och låta mig bli sårad senare. Jag visste att jag hade vart värd det så som jag hade sårat Rockelle. Jag släppte taget om henne och lät henne glida ur mina armar. Egentligen ville jag bara dra in henne i min famn igen men det gjorde jag inte. "Thanks again Rock." sa jag lågt. Hon nickade och gav mig ett varmt leende innan hon vände och började gå därifrån.
Här har ni redan kapitel 20, haha! Blev färdig i gårkväll så tyckte att jag kunde lägga upp det nu :)
Såg för någon dag sedan att jag hade 102 unika besökare. Alltså herregud vad glad jag blev, hihi! Och sedan har jag fått en massa mysiga och gulliga kommentarer, tack så jätte mycket! Means alot! ♥
Skulle jag kunna få 15+ på det här kapitlet? :)
xxx