11:25:00
Love is louder than the pressure to be perfect - Kapitel 30
Previously in Love is louder than the pressure to be perfect: Jag satte på filmen igen innan jag lutade mig honom och han lade sin arm om min axel. Strax därefter var han fokuserad på filmen igen men det kunde inte jag vara, det enda jag hade i tankarna var Louis. Att han äntligen var min, efter så många år så kunde jag äntligen känna att jag hade honom. Jag kliade mig löst på axeln men jag hann inte ta ner den igen förrän jag kände hur hans hand som vilade över min axel tog tag i den och flätade samman våra fingrar. Jag sneglade mot våra händer och jag log diskret för mig själv innan jag placerade min blick på skärmen igen med en lycka i kroppen som inte gick att förklara.
Med händerna placerade i mina fickor lunkade jag lugnt fram i de nästan fulla korridorerna, trött efter bara en dag i skolan. Jag suckade lågt samtidigt som jag började tänka på Felicia. Hon hade inte svarat på mina sms i söndags och igår hade hon varit väldigt frånvarande, precis som om det var någonting annat som störde hennes koncentration. Hon hörde knappt när jag pratade med henne, knappt när någon pratade med henne och hon hade hela tiden haft en rynka placerad i pannan. Jag kliade mig fundersamt på huvudet innan jag långsamt placerade tillbaka min hand i fickan. Det var nog ingenting allvarligt, hon hade nog bara mycket som var på gång. Jag lyfte min blick, som hade varit djupt fokuserad i golvet, och såg någonting som fick ett stort leende att sprida sig på mina läppar. En bit framför stod DeAnna och Louis. Jag gick snabbt fram till dem innan jag gav dem ett brett leende.
"Hey guys." sa jag glatt. Båda två tittade överraskat på mig innan två leenden snabbt spred sig på deras läppar.
"Hello." svarade de i kör.
"What did you two do?" frågade jag med en finurlig blick. De tittade oförstående på mig, precis som om de trodde att jag inte hade sett någonting vilket fick mig att börja skratta. Jag tog mitt ena pekfinger framför dem och tryckte det mot det andra pekfingret samtidigt som jag gjorde puss-ljud. Snabbt spred sig en rosa nyans över DeAnnas kinder samtidigt som Louis himlade med ögonen med ett leende på läpparna. "Why haven’t you tell me?" utbrast jag istället och slutade upp med min fånighet. Min blick placerades på Louis som ryckte lite löst på axlarna samtidigt som jag i ögonvrån såg hur han hade lagt armen om DeAnnas midja.
"We haven’t tell anyone yet." sa han käckt med ett leende som var så stort att det gick enda upp till öronen.
"But when did this happen?" Jag slog ut med händerna samtidigt som jag nyfiket tittade på dem.
"In yesterday when I went to DeAnnas." svarade han innan jag snabbt slog ihop med händerna.
"I always knew that you two were going to get together, everybody knew it." Jag log brett mot dem och DeAnnas rosa nyans på kinderna hade försvunnit och nu log hon själv mot mig.
"It has always been something there, I guess but no one dared to say anything." Louis tittade på DeAnna som också mötte hans blick.
"I’m so happy right now." utbrast jag glatt vilket fick de båda att börja skratta.
"We are glad that our relationship made you happy." skrattade DeAnna. Jag tog försiktigt tag i hennes kinder.
"You are to cute De." sa jag överdrivet samtidigt som hon skrattade och försökte komma loss ur mitt grepp.
"It hurts." mumlade hon fram mellan sina skrattattacker.
"Be careful." sa Louis skyddande innan tog bort mina händer. Han tryckte henne närmare sig samtidigt som han gav mig en sträng blick.
"I’m sorry sir." Vi skrattade lågt samtidigt som vi skakade på huvudet åt vår egna humor.
"I just need to go the library and rent this book we need to have for english." sa jag snabbt.
"Haven’t you rent it yet?" skrattade Harry.
"No." mumlade jag.
"We rent that book for two weeks ago."
"I wasn’t here that day for two weeks ago." svarade jag snabbt vilket fick honom att börja skratta igen.
"Do what you got to do." Jag nickade snabbt samtidigt som jag skrattade lågt.
"Tell Miss Vandergale that I will be five minutes late." sa jag innan jag placerade min hand på dörrhandtaget till biblioteket.
"Yes man." sa Harry snabbt och höjde handen i en lätt vinkning innan han svängde av och började gå mot lektionen. Jag tryckte upp dörren och klev in innan jag gick fram till bibliotekarien.
"Hello." sa jag så trevligt jag kunde med ett falskt leende på läpparna. Bibliotekarien tittade upp under sina röda, rektangulära glasögon. Det fanns inget leende på hennes smala, rödmålade läppar och hennes hy var så blek att om hon hade suttit still med slutna ögon så kunde man ha trott att hon var död. Hon höjde frågande på ögonbrynet. "I would like to rent a book." sa jag samtidigt som jag letade i min ficka efter pappret jag hade fått utav min lärare. Hon rätade sig upp i sin stol innan hon rättade till sitt halsband som hängde runt halsen samtidigt som hon lade sitt ena ben över det andra. Hennes vita, korta lockar låg som en liten peruk över huvudet. Hon påminde lite om Betty White fast i en surare version. Jag tog upp det ihop vikna pappret och vek snabbt upp det innan jag lade det på disken. Hon tog upp pappret och läste snabbt vilken bok det var innan hon pekade bort mot bokhyllorna.
"You can find the book on the second, last row at the back." sa hon kort innan hon gav tillbaka mitt papper. Jag nickade tacksamt samtidigt som jag tog emot det.
"Thank you." sa jag snabbt och började gå till den näst sista raden. Det var ett väldigt stort bibliotek och om man var ny kunde man lätt gå vilse, vilket jag själv hade gjort första dagen. Jag suckade lågt innan jag vek av mellan bokhyllorna. Min blick gled snabbt över de olika boktitlarna innan jag plötsligt hörde en harkling vilket fick mig att hastigt vända mig om. Det blonda, raka håret och de bruna ögonen kände jag snabbt igen. Förvånat tittade jag snabbt tillbaka på böckerna innan jag började gå igen.
"Zayn, we need to talk." sa hon samtidigt som jag hörde hur hon började gå efter mig.
"Actually I don’t want to talk you Ashley." svarade jag kort, fortfarande med blicken fäst på böckernas titlar.
"Please." sa hon snabbt innan jag kände en hand på mina axel. Jag himlade med ögonen samtidigt som en låg suck for ur min mun innan jag vände mig om och mötte ett par ledsna ögon.
"What?" Jag höjde frågande på ena ögonbrynet. Hon tittade ner i golvet samtidigt som jag hörde hur hon tog ett djupt andetag. Jag tittade otåligt på böckerna bakom henne samtidigt som jag bet mig i läppen, en aning nervös över vad hon ville. I ögonvrån såg jag hur hon försiktigt tittade upp på mig igen vilket fick mig att placera tillbaka min blick på henne.
"I want to tell you that I’m sorry, that I truly am sorry." Hon såg uppriktig ut men jag hade ingen lust att lyssna på vad hon hade att säga.
"Okay." svarade jag istället.
"I want you to give me another chance Zayn." Jag tittade förvånat på henne, precis som om hon precis hade slagit mig i ansiktet.
"What?" frågade jag chockat innan hon gav mig en snabb nickning.
"I was stupid who cheated on you and I thought that John was the right guy at the moment but he wasn’t. I miss you so much Zayn." Hennes ögon såg tårfyllda ut och plötsligt kände jag hur hon tog tag i min handled. Jag rynkade snabbt pannan innan jag löst ryckte loss min arm ur hennes grepp.
"Please, we all make mistakes and this time I made this huge one. But I really do miss you." Hon tog ett steg närmare. "Every touch." sa hon lågt och tog tag i min handled igen samtidigt placerade sin andra hand på mitt bröst. "Every kiss." Hon tog ännu ett steg närmare och plötsligt kände jag hur hennes läppar placerades på mina.
Här har ni kapitel 30! Ganska kort men jag hoppas ni gillar det ändå!
Men förresten vad händer med alla kommentarer? Det blir bara färre och färre, inte alls kul.. Men ett stort tack till er som fortfarande kommenterar, mean a lot!
xxx
Hon får inte röra Zayn!! Det ska ju va Zayn och Rockelle och hon får inte förstöra något! Hehe ^^
Jätte bra som vanligt! :)