imagineonedirection

 

Efter yttligare en timmas körning svängde DeAnna in på en grusväg där höga träd växte runt om. Jag tittade ut genom den nervevade rutan och hann se ett rådjur skutta iväg i full fart inne bland träden när vi kom åkandes.

"Which way?" frågade DeAnna och bromsade in vid ett vägskäl som ledde till två olika vägar. Rockelle tittade ogillande åt den högra vägen vilket fick mig att rynka på pannan innan hon pekade åt vänster.

"Left." svarade hon snabbt. DeAnna nickade innan hon tryckte på gaspedalen och styrde åt vänster. Efter att vi åkt i ungefär fem minuter började jag se ett hus bakom trädstammarna.

"I can see the house." sa jag snabbt vilket fick allihopa att trycka sig mot sina rutor för att se.

"I can’t see anything." mumlade Louis samtidigt som Niall jublade över att han också kunde se huset. DeAnna parkerade utanför och alla klev ut så fort de kunde. Ett lågt wow lämnade min mun när jag fick se det vita två våningshuset. Det var svarta knutar runt de breda fönstren och en bred veranda vette ut på baksidan. Man skymtade en stor sjö, bakom några enstaka träd som stod på bakgården, som glittrade i det starka ljuset från solen.

"The house is amazing." mumlade jag fram med blicken klistrad på huset. I ögonvrån såg jag hur Rockelle ryckte lite löst på axlarna med ett brett leende på läpparna. Liam, som hade ställt sig bredvid mig, nickade instämmande samtidigt som han lade armen om mina axlar.

"Come on, I want to show you guys the inside." sa hon snabbt och gick mot den svarta dörren. Hon tryckt i nyckel, vred om och öppnade sedan dörren så att vi kunde kliva in. De vita väggarna var täcka med tavlor med vita ramar där Rockelles familj fanns med på med stora leenden och de ljusa trägolvet hade en stor, vit, fluffig matta. Den vita trappan som ledde upp till övervåningen glänste som om den precis vore nyskurad. Jag tittade imponerat runt i hallen innan Rockelle gjorde en handgest om att vi skulle följa efter.

"Your house is beautiful." sa DeAnna samtidigt som Rockelle började gå igenom huset.

"Thank you." svarade hon snabbt. De olika rummen var klädda i ljusa färger och i köket fanns det en altandörr som ledde ut mot verandan. "Now to the upper floor." mumlade Rockelle samtidigt som hon började gå upp för trapporna. Vi andra följde snällt efter samtidigt som alla granskade varenda liten vrå. Övervåningen hade en egen liten hall, som var som en kopia utav hallen på nedervåningen bara att det här rummet var bredare. Lite längre fram fanns det en dörröppning som ledde ut till ytterligare ett vardagsrum.

"This place is huge." sa Louis imponerat vilket fick oss allihopa att nicka instämmande.

"When you said "cabin by the lake", I thought you meant a little cabin." började jag, tog upp min hand och gjorde ett litet mellanrum mellan min tumme och mitt pekfinger. "Not a whole house!" Rockelle skrattade lågt samtidigt som hon skakade på huvudet.

"We have a living room up here as well and also a bathroom." började hon och pekade bort mot dörröppningen som jag hade sett innan som ledde ut till vardagsrummet innan hon pekade bort mot en vit trädörr som ledde in till badrummet. "We have five bedrooms and that means that someone or some people have to share." Hon tittade frågande på mig, Liam, Louis och DeAnna. Vi ryckte löst på axlarna samtidigt vilket fick Niall och Rockelle att börja skratta. "You can decide that later or DeAnna and Louis can share a room and Liam and Felicia share one. All rooms have double beds." sa hon snabbt innan hon suckade lätt och gav oss ett varmt leende. "Shall we get our things?"

 

Efter över två timmar hade allihopa packat upp, lyckats göra i ordning en kycklingsallad och ätit lunch. Mätt och glad började jag lugnt gå ner till sjön. Det mjuka gräset kändes som sammetstyg under mina fötter och solen brände skönt på min hud. Jag gick ner till den lilla stranden och njöt när den grävde sig in mellan mina tår. Mitt blonda hår satte jag upp en hög hästsvans innan jag försiktigt doppade stortån i sjön. När det ljumma vattnet omslöt min tå dök ett nöjt leende upp på mina läppar innan jag gick ut i vattnet tills det täckte mina fotleder. Jag satte mig lugnt ner på en sten som stack upp ovanför vattenytan och lät mina tår gräva sig in under havsbottnens sand. Med ett fundersamt ansiktsuttryck och min blick klistrad på mina fötter började Harry dyka upp i mitt huvud. Enda tills vi slutade skolan var han där med sin blick, som kunde få vem som helst på fall. Jag hade märkt honom i ögonvrån hur han försökte fånga min ögonkontakt, bara för att vi skulle få möta varandras ögon för ett ögonblick. Men jag hade undvikit honom, undvikit honom som en råtta undviker katten. Jag suckade lågt och tittade upp mot den klarblåa himlen. Jag tog ett djupt andetag utav den natur doftande luften innan jag blåste ut lika djupt. Jag försökte få ut honom ur mitt huvud men ändå så fanns han där, sittandes på min hjärna som om han vore häftmassa. Hans bruna lockar, de vackra gröna ögonen och det breda, charmiga leendet fanns där hela tiden. Irriterad över att han vägrade försvinna drog jag upp mina blöta fötter, placerade dem på stenen, lade mina armar runt benen och tryckte dem hårt mot bröstet innan jag placerade min haka på knäna och tittade på en liten fisk som simmade förbi.