imagineonedirection

Jag öppnade ögonen i det nästan kolsvarta rummet. Jag tog upp min ena hand som låg tryggt under det varma täcket och började desperat leta efter nattduksbordet där min mobil låg. *Dunk, dunk, dunk* lät det från min hand när jag gång på gång slog den på bordet för att känna efter var den låg. När jag kände den kalla skärmen under min handflata greppade jag försiktigt tag i mobilen och drog den mot mig. Jag tryckte på mittknappen och ett starkt ljus fyllde mitt ansikte vilket mig att kisa och mina ögon att bli tårfyllda. Jag gömde mitt ansikte i kudden innan jag gav ifrån mig en låg suck och gnuggade bort mina tårar ur ögonen. Jag placerade återigen min blick på mobilen och jag fick anstränga mina ögon att hålla sig öppna och inte stängas av det starka ljuset. Klockan visade 09.02. Jag stängde snabbt av mobilen innan jag slängde den bredvid mig i sängen och försökte somna om. Mitt huvud värkte efter de få timmarna jag sovit under natten, och tacksam för att det var lördag slöt jag ögonen och försökte slappna av. Jag hade en hel halvtimma kvar innan mamma skulle komma in och väcka mig så jag kunde gott och väl somna om men istället låg jag klarvaken. Jag vred och vände mig i sängen i hopp om att hitta en skönare plats. Jag suckade frustrerat samtidigt som jag lade mig på rygg med armarna i kors. Jag visste exakt varför jag inte kunde somna om och varför jag hade sovit så dåligt under natten, för det var idag jag skulle träffa Zayn. Jag tog ett djupt andetag och andades sedan ut lika djupt. Min migrän var fruktansvärd, jag skulle inte vara förvånad om mitt huvud pulserade där den vilade på kudden. Det kändes som om mina ögon skulle gå i kors vilken sekund som helst ändå kände jag mig klarvaken. Min kropp skakade under täckte på grund av tröttheten vilket mig fick mig att huttra till och dra upp täckte till hakan. Mina fingrar flätade sig in i varandra där de vilade på min mage under täcket samtidigt som mina ögon flackade mellan olika punkter på taket. Jag var väldigt nervös över mötet med Zayn. Min och hans konversation för några dagar sedan hade gjort mig ledsen men ändå varm. Alla hans kärleksfulla ord som han hade använt, hans erkännanden och hur han hade tagit tag i mig, tittat mig i ögonen och hur hans hade utstrålat ärlighet. Men ändå vred sig magen varje gång jag tänkte på det han hade berättat, det om varför han inte ville fortsätta med oss. Det sårade mig att hans status i skolan hade gått före mig, gått före oss. Jag suckade lågt samtidigt som jag torkade bort en ensam tår som rann längs min kind. Egentligen vågade jag inte träffa honom idag, jag var för rädd att få tillbaka mina starka känslor som jag hade lyckats gräva in djupt inom mig. Jag var för rädd att han skulle lyckas gräva fram dem igen och sedan lämna mig med ett brustet hjärta. Jag hade aldrig klarat det en gång till. Men jag hade lovat honom att träffas och jag håller alltid mitt ord även om det ibland kan vara svårt. Dessutom fanns det en liten gnista inom mig som hela tiden ropade efter honom och den här gången tänkte jag lyssna på den. Jag ville ge honom med en chans till även om jag var rädd, rädd för att bli sårad. Plötsligt knackade det svagt på dörren innan mamma klev in.

"Are you awake honey?" frågade hon med en mjuk röst samtidigt som hon satte sig på sängkanten.

"Yes." svarade jag lågt och försökte ge henne ett leende.

"Are you sad?" frågade hon oroligt. Jag skakade på huvudet.

"No, just nervous. I'm going to meet Zayn today." Jag hade berättat allt för mamma om vad som hade hänt mellan oss och även om våran lilla catch up på tredje våningen. Hon tyckte inte om tanken på att jag skulle ge honom en andra chans men hon ville att jag skulle bestämma själv och det hade jag gjort. Jag visste vad jag skulle göra och det var att jag skulle träffa honom. Hon stöttade mitt val och det var jag väldigt tacksam för.

"Everything will be alright. You'll fix this, like you always do." sa hon varmt samtidigt som hon smekte mig över håret. Min mamma var så vacker och så olik mig på alla möjliga sätt. Hon hade klara blåa ögon och mörkblont, kort hår. Hennes blick var alltid varm och man såg tydligt hur ett leende alltid gömde sig bakom hennes mungipor. Jag log mjukt mot henne.

"I love you mom."

"I love you too sweetheart." sa hon innan hon pussade mig mjukt på pannan. "Get up now so you don't miss your date." Hon blinkade innan hon reste sig upp och gick ut ur mitt rum. Jag log generat samtidigt som jag långsamt reste mig upp ur sängen. Jag ställde mig framför min helkroppsspegel och granskade hur jag såg ut. Mitt mörka hår spretade åt alla möjliga håll, min hy var blekare än vanligt och mörka påsar syntes under mina ögon. Jag suckade lågt samtidigt som jag drog mina händer över ansiktet.

"Okay.." mumlade jag lågt för mig själv innan jag gick ut ur mitt rum och vidare bort till badrummet.

 

Jag lockade sista slingan med locktången innan jag drog ut kontakten och lade ner den på golvet. Jag granskade mig ännu en gång i min spegel som jag redan hade gjort så många gånger den här morgonen. Jag granskade mina kläder som jag hade tagit på mig, mina svarta, slitna jeans, min vita t-shirt och min gröna jacka. Min blick letade sig vidare upp till mitt huvud där mitt lockade hår hängde över axlarna, mina ögonfransar var målade med mascara och min brunkräm låg jämnt över ansiktet. Jag tog på mig några assessoarer innan jag lade på lite rouge på kinderna. Jag tittade tveksamt på min spegelbild samtidigt som en låg suck for ur min mun, jag hade ju haft bättre dagar. Plötsligt lös min mobils skärm upp och en låg signal började spelas på den. Klockan visade redan tolv. Jag stängde av alarmet innan jag nervöst började knäppa mina fingrar. Jag blundade och tog ett djupt andetag. Alla möjliga tankar virvlade runt i mitt huvud, om hur själva "dejten" skulle bli, skulle det bli spänt mellan oss eller skulle allting rulla på som om ingenting hade hänt? Jag blåste ut luften som jag hade samlat i mina lungor samtidigt som jag öppnade ögonen igen.

"It's going to be alright." intalade jag mig själv innan jag gav min spegelbild ett brett leende. Men det försvann lika fort när jag såg att jag hade någonting mellan mina två framtänder. "Well that's charming." suckade jag innan jag gick ut från mitt rum och vidare in i badrummet. Jag tog en stor klick med tandkräm på min tandborste innan jag började borsta mina tänder med hårda tag. Jag hoppade till när det plötsligt knackade hårt på dörren.

"Honey are you done in there? You have been in there for hours now!" ropade mamma utifrån. Jaq suckade så att lite utav tandkrämen hamnade på spegeln.

"Mom, I just got in here!" ropade jag tillbaka med munnen full utav vitt lödder. Hon suckade högt utanför dörren innan jag hörde hur hon gick därifrån. Jag himlade med ögonen innan jag spottade, sköljde av tandborsten och sedan lade ner den på handfatet. Jag duttade försiktigt med min handduk runt munnen innan jag log mot min spegelbild för att se om det fortfarande var någonting mellan mina tänder men matresten var som bortblåst. Jag öppnade dörren och klev ut ur badrummet.

"The bathroom is all yours now!" ropade jag innan jag skyndade mig nerför trappan och började ta på mig mina svarta boots.

"Are you going now sweetie?" frågade mamma som hade ställt sig halvvägs ner i trappan. Jag nickade långsamt.

"Yes." svarade jag nervöst. Hon log varmt mot mig innan hon gick ner för de sista trappstegen och fram till mig.

"It's going to be fine." sa hon mjukt samtidigt som hon lade sina händer på mina axlar. Jag nickade och log svagt mot henne. "Don't be nervous, I'm sure that you two will have fun."

"I hope so." viskade jag.

"Of course you will!" utbrast hon. "Mama is always right." Jag skrattade lågt innan mamma gav mig ett varmt leende och sedan en mjuk puss på pannan. "Have fun now sweetie and tell me about it later." Jag nickade.

"I will." svarade jag. Hon släppte taget om mina axlar innan hon gjorde tummen upp. Jag gjorde likdant innan jag tog ett djupt andetag och klev ut genom ytterdörren.

"Bye honey!" ropade hon efter mig.

"Bye!" ropade jag snabbt tillbaka innan jag hörde hur dörren stängdes efter mig. "It will be fun today, it's going to be alright." intalade jag mig själv.

 

Ju närmre jag kom till kaféet desto nervösare blev jag. Även om det var kallt i luften så kändes det som om min kropp stod på 100 grader och att jag lämnade stora pölar efter mig där jag gick. Jag skulle väll vara dyngsur när jag kom fram, han skulle antagligen undra om jag hade tagit ett dopp på vägen hit. Jag flackade med blicken på alla möjliga ställen och min nervositet stod mig enda upp i mitt värkande huvud. Folk tittade på mig som om jag vore ett infångat vilddjur i bur, det var lite så jag kände mig också. Nervös och rädd. Jag tog ett djupt andetag och försökte lugna ner mig samtidigt som jag torkade av mina svettiga händer på byxorna. Jag försökte peppa mig själv genom att tänka positiva tankar, jag försökte tränga in att det skulle bli en perfekt dag ändå gnagde den obehagliga känslan i mitt huvud om att allt skulle sluta i katastrof. Stop thinking like that Rock! tänkte jag för mig själv samtidigt som jag diskret skakade på huvudet. Jag började skymta det mörka teglet som tillhörde kaféet och snart såg jag den tydliga beiga texten Café som stod på fönstren. När jag var alldeles utanför kaféet stannade jag upp och tittade osäkert på ingången. Jag började nervöst knäppa mina fingrar samtidigt som jag gång på gång tog ett djupt andetag för att lugna ner mitt hjärta som slog snabbare än vad en häst sprang.

"I will do this." viskade jag lågt för mig själv. Jag nickade bestämt innan jag började röra på fötterna igen. Jag lade handen på det guldfärgade handtaget innan jag öppnade dörren och klev in. Dörrklockan klingade och några som satt närmast ingången tittade upp från sina bord för att se vem som klev in innan de gick tillbaka till sitt igen. Den härliga doften utav nybryggt kaffe och nybakat bröd fyllde mitt luktsinne. Jag tog ett djupt andetag innan jag med beslutsamma steg gick längre in. Jag tittade ut över kaféet och min blick letade desperat efter en ensam kille som satt vid något utav borden. I ögonvrån såg jag hur någon reste sig upp och tittade åt mitt håll. Jag placerade min blick på personen och mitt hjärta började slå fort i bröstkorgen när jag såg att det var Zayn. Han log stort innan han börhade gå mot mig. Hans mörka hår var perfekt fixat, hans bruna ögon glittrade i det svaga ljuset och han hade på sig sin svarta skinnjacka, som jag så många gånger hade berättat för honom att den passade honom perfekt. Jag gav honom ett försiktigt leende innan jag började gå fram för att möta upp honom. Tankarna i mitt huvud började ännu en gång virvla runt som löv som var fångade i en höstvind. Vad skulle jag göra? Skulle jag krama om honom eller skulle jag bara säga hej? Tänk om jag kramade om honom men om han inte ville eller tvärtom? Skärp till dig nu! tänkte jag med en skarp röst. Han var säkert lika nervös som jag.. Förhoppningsvis. Vi stannade upp framför varandra med ett varsitt nervöst leende.

"Hey." sa han nervöst.

"Hello." svarade jag, säkert lika nervöst som han, samtidigt som jag flätade ihop mina fingrar bakom ryggen. Vi stod tysta i vad som kändes som timmar innan han plötsligt avbröt den pinsamma tystnaden.

"So shall we order something?" frågade han mindre nervöst.

"Of course." svarade jag samtidigt som jag nickade.

"Great." Han slog ihop sina händer. "Tell me what you want and then I can ordet it, and under the mean time you can pick a table there you would like to sit."

"Of course." svarade jag innan jag suckade diskret för mig själv. Var det, det enda jag kunde säga? "I'm pretty hungry so I would like a chicken salad and a coke." Han nickade.

"Understood, I will fix that." sa han och började gå bort till kassan.

"Wait!" sa jag hastigt samtidigt som jag började rota i min väska. Han stannade upp, vände sig om och tittade frågande på mig. "I will just give you money first." Han skakade hastigt på huvudet.

"No." protesterade han när jag precis hade tagit upp min plånbok.

"Yes I will."

"No you won't. Don't destroy this now, I'm trying to be a gentleman." sa han och blinkade. Jag skrattade lågt samtidigt som jag skakade på huvudet.

"Are you sure?" frågade jag. Han nickade bestämt.

"Of course I am." Jag log tacksamt mot honom innan jag lade ner min plånbok i väskan igen. Han gav mig ett snabbt leende innan han vände sig om och började gå bort till kassan. Jag tittade mig omkring för att se vilka platser som var lediga. Det verkade vara fullt nästan överallt men längst in i ett mörk litet hörn fanns ett ledigt bord för två.

"That looks cozy." viskade jag för mig själv samtidigt som jag gick fram till bordet. En söt liten lampa hängde på väggen ovanför bordet och ett litet ljus stod på det. Jag tog av mig jackan och hängde den sedan över min stol innan jag satte mig ner på den. Jag viftade lätt bort några smulor som låg på bordet innan jag tyst började trumma med mina fingrar på det. Detta verkade gå bra, nu skulle vi bara få en konversation att flyta på ett tag. Jag hade alltid haft lätt att prata med Zayn men efter allt som hade hänt så kändes det svårt. Jag tittade bort mot kassan och Zayn var redan klar, han stod med en bricka i sina händer, som var mer än full, och tittade efter vart jag hade satt mig. Jag höjde handen och vinkade lätt för att fånga hans uppmärksamhet. Han mötte min blick och gav mig ett snabbt leende innan han började gå mot bordet.

"Here is your order." sa han artigt och satte ner min tallrik med kycklingsallad och mitt glas med cola framför mig på bordet.

"Thank you." sa jag med blicken fäst på maten. Min mage började kurra och min blick flög hastigt upp till Zayn för att se om han hade hört något men han hade fullt upp med sina egna grejer som stod på brickan. Jag suckade lättat innan jag tog en klunk ifrån min cola. Han satte ner sin egna kycklingsallad på sin plats och sedan sitt glas med fanta. Han satte sig ner framför mig samtidigt som han log mot mig. Jag besvarade hans leende samtidigt som jag satte ner mitt glas på bordet.

"So.." började han. Jag svalde innehållet i min mun och höjde på ena ögonbrynet. "How are you?" frågade han innan han tog upp sin gaffel och stoppade en kycklingbit i munnen. Jag såg på honom att han egentligen inte hade en aning om vad han skulle fråga.

"I'm fine, thanks." svarade jag nervöst, nervösare än vad det egentligen skulle ha låtit. "And you?"

"I'm great." svarade han glatt.

"That's good." Han nickade bara innan jag började äta utav min sallad. Vi satt bara tysta och åt utav våran mat en stund, omedvetna om vad vi skulle säga.

"I'm really glad that you wanted to give me another chance." sa han efter en stund. Jag tittade upp för att möta hans blick.

"Well, I couldn't say no when you said so many nice stuff." svarade jag och log mot honom. Han skrattade lågt innan han tog en snabb klunk ifrån sin fanta. Jag tittade ner på min mat, fortfarande med ett leende på läpparna.

"You look beautiful today by the way." sa han plötsligt vilket fick mig att titta upp igen. Han såg en aning generad ut. Jag log tacksamt mot honom och skulle precis svara när han avbröt mig. "Of course you look beautiful everyday, I didn't mean it like that. I just wanted to tell you that." Jag tittade på honom med höjda ögonbryn. Han hade svamlat fram allting så fort att jag knappt hade hunnit med själv. Men när jag hade lyckats samla in alla hans ord i mitt huvud spred sig ett stort leende på mina läppar. Jag lade en lugnande hand på hans som låg på bordet.

"Thank you Zayn." sa jag lågt. Han log mot mig och flätade sedan in sina fingrar i mina. Jag kände hur fjärilarna vaknade till liv i min mage och egentligen borde jag ha tagit bort min hand för att visa att det han hade gjort ännu inte var helt förlåtet men jag kunde inte. Jag kände mig fast i hans stora, bruna ögon. "You don't look so bad you either." sa jag.

"I know." sa han drömmande vilket mig att börja skratta samtidigt som han log brett mot mig.

"Haven't you stopped with showing your confidence so often?" frågade jag finurligt.

"Of course I have. Haven't you notice?" skrattade han. Jag skakade svagt på huvudet med ett leende på läpparna.

 

Två timmar senare stod vi utanför mitt hus. Vi stannde upp utanför grinden och log mot varandra.

"Thank you for the salad and, yeah, everything." sa jag.

"Oh, that was nothing." sa han och ryckte på axlarna med sitt charmiga leende. "Thank you for just being there with me." Jag log generat ner i marken. Han tog försiktigt tag i min haka och drog upp mitt ansikte. Hans ögon mötte mina och det kändes som om jag vilken sekund som helst skulle falla ihop. Hur kunde en sådan vacker kille kunna vara intresserad utav lilla mig? Just vid det ögonblicket skulle jag bara ha velat kasta mina armar om hans hals och kyssa honom men det hade nog vart en aning opassande. "See you at monday?" frågade han. Jag nickade samtidigt som jag bet mig i underläppen.

"See you at monday." svarade jag lågt.

"Great. Well.. bye then." sa han osäkert.

"Bye." svarade jag. Han bet sig försiktigt i läppen och tittade sig omkring innan han lade sina armar om mig och gav mig en kram. Jag besvarade hans kram med ett leende på läpparna. Han släppte taget om mig och log stort.

"Bye." sa han igen. Jag vinkade hejdå till honom innan han började gå. När han var utom synhåll började jag gå mot ytterdörren. Jag log diskret för mig själv innan jag öppnade dörren och klev in.

"Hello?" ropade jag.

"Honey?" ropade mamma från övervåningen. Jag hörde hur hon kom springades utifrån sitt rum. Hon ställde sig i trappan och tittade förväntansfullt på mig. "How did it went?" Jag log stort mot henne.

"Well I can say that I didn't regret anything."