07:18:00
Love is louder than the pressure to be perfect - Kapitel 24


Harry gick iväg med bestämda steg ifrån mig. Hans kroppsspråk var stelt och hans nävar var hårt knutna. Jag backade bakåt några steg innan jag lutade mig mot den kalla väggen. Jag lade handen för pannan samtidigt som jag tittade med en förvånad min efter honom. Alla möjliga tankar snurrade runt i mitt huvud. Hade det här precis hänt? Hade han precis sagt det jag tror att han hade sagt? Min hand letade sig vidare upp på mitt huvud där mina fingrar försiktigt började klia mig i håret. Jag tog ett djupt andetag innan jag blåste ut luften så att läpparna vibrerade. Jag tog ner min hand från huvudet och lät den vila på min höft. Jag följde hans rörelser när han tog upp sin mobil ur fickan. Hans bruna lockar kikade fram under hans mössa och hans vita t-shirt formade snyggt hans muskulösa kropp. Jag skakade svagt på huvudet innan jag tog ner min blick i golvet och placerade min tumme och mitt pekfinger på min näsrygg. En fundering, en tanke dök upp i mitt huvud. Jag stirrade stint ner i det gråa golvet samtidigt som jag nervöst flätade in mina fingrar i varandra. Jag ville inte tänka på det men jag gjorde det ändå. En känsla började sakta gro i min mage, en känsla som jag inte hade en aning om hur jag skulle kunna förklara. Jag rynkade pannan samtidigt som min blick var fullt koncentrerad på ett rosa tuggummi som låg tillplattad på golvet en bit ifrån mig. Gång på gång upprepades hans mening i mitt huvud, "I kind of like you". En varm känsla spred sig i kroppen vilket gjorde att mina armar knottrades. Jag skakade hastigt på huvudet.
"Vad är det här?" mumlade jag lågt för mig själv. Jag tyckte inte om honom, jag tyckte om Liam och ingen annan. Jag började sakta snurra en hårslinga runt mitt pekfinger. Men varför blev jag varm och glad utav detta när jag inte hade några känslor för honom? Eller hade jag det? Jag skakade hastigt på huvudet. Jag hade inte känslor för honom. Det fanns ingenting med honom att tycka om. Alla möjliga negativa saker dök upp i mitt huvud. Han var en player, han brydde sig inte om tjejerna, vars hjärtan han krossade, utan allting handlade bara om att få ett ligg. Tjejer var som leksaker för honom, när han väl hade lekt en gång med den så var han tvungen att ha en ny och så fortsatte det, som en ond cirkel. Men mina negativa tankar ersattes snabbt med positiva. Den gången när han hade kysst mig i biblioteket, den gången han hade gått fram och skydddat mig utanför klubben och nu när han berättade att han tyckte om mig. Ett leende började sakta sprida sig på mina läppar innan jag tvärt drog ner mina mungipor igen. Jag fick inte tänka så, jag kunde inte tänka så. Det var Liam som gällde nu, det var han jag tyckte om och inte Harry. Jag försökte förtvivlat slå bort mina tankar om Harry när det plötsligt vibrerade i min ficka vilket fick mig att hoppa nästan en meter upp i luften. Jag lade handen för bröstet samtidigt som jag suckade lågt innan jag tog upp min mobil ur fickan. Jag låste upp mobilen innan jag klickade fram sms:et.
From: Liam Payne ♥ - 11.26
Message: Are you at class or do you have a break? xxx
Jag log åt sms:et, tacksam för att Liam hade sms:at mig så att jag kunde släppa mina tankar om Harry.
To: Liam Payne ♥ - 11.27
Message: Well I should be at class but I'm not so I have a kind of a break.. Meet me by your locker? :)xxx
Jag skickade snabbt iväg sms:et innan jag började gå till Liams skåp.

"And know you can work with page 98 and 100." sa Mr Weston. Sakta började klassrummet fyllas med högljutt prat. Mr Weston lade sina händer på katedern och tittade på oss med en sträng blick. Han upprepade gång på gång att klassen skulle vara tyst men som vanligt så var det ingen som lyssnade. Han skakade på huvudet innan han gav upp, och satte sig ner bakom katedern och började skriva i en massa papper. Jag tog bort min blick från Mr Weston och placerade den istället på min kemi bok. Jag suckade lågt samtidigt som jag öppnade boken och långsamt började bläddra i den. Jag tittade på mobilen samtidigt som jag fortsatte att bläddra. Det var nästan som om jag väntade på att den svarta skärmen skulle lysa upp och se hur Rockelles namn stod framför min Malibu bild. Få ett sms om att hon ville träffas. Men det skulle aldrig falla henne in att göra. Jag visste att det var jag som skulle behöva sms:a men jag var rädd, rädd för att hon skulle säga nej. Jag rynkade pannan då jag insåg att det var precis så jag hade gjort mot henne. Det högg till i bröstet på mig utav att jag visste om att jag hade sårat henne medvetet och att mitt stora ego hade vart viktigare än hennes känslor. Jag spände mina käkben samtidigt som jag förbannat smällde igen min bok. Tjejerna närmast min bänk tittade på mig med höjda ögonbryn och frågande blickar innan de snabbt återgick till sitt. Jag tog upp mobilen och lät den ligga i min kalla hand innan jag tog ett djupt andetag. Min blick var klistrad på skärmen samtidigt som mina tankar yrde omkring i mitt huvud. Jag ville skicka ett sms till henne, berätta för henne hur jag egentligen kände och varför jag hade behandlat henne så illa medan jag ändå inte ville. Det kändes ungefär som om jag hade en ängla Zayn på ena axeln som sa åt mig att göra det, att det var det bästa och att det var det jag egentligen ville, och en djävul Zayn på andra som sa till mig att inte göra det därför att det kunde förstöra min populära position i skolan. Jag suckade frustrerat samtidigt som jag himlade med ögonen. Om det nu satt en djävul Zayn på min ena axel så ville jag ingenting annat än att slå bort honom och låta ängla Zayn prata vett i huvudet på mig. Jag började försiktigt bita mig i underläppen samtidigt som jag funderade på hur jag skulle göra. Vad höll jag på med egentligen? Jag var löjlig, det höll jag med Harry om. Hur kunde jag låta mitt stora ego stå i vägen för tjejen som jag verkligen tyckte om, som jag hade tyckt om hur länge som helst. Jag behövde inte ens fundera. Jag ville ingeting annat än att berätta för henne hur jag kände, be om förlåtelse och om det så skulle behövas så skulle jag gå ner på mina bara knän för att hon skulle ge mig en andra chans. Fast besluten om vad jag skulle göra låste jag upp min mobil. Plötsligt dök ett nytt meddelande upp på skärmen, det var från Harry. Jag tog snabbt fram sms:et, nyfiken över hur det hade gått för honom.
From: Harry The Man Styles - 11.20
Message: Can you come out? We need to talk about F.
Bara av att läsa sms:et och se den tydliga punkten efter F:et,förstod jag att var något negativt som hade hänt.
To: Harry The Man Styles - 11.21
Message: Sure man! I will be out in a sec.
Jag skickade snabbt iväg sms:et innan jag hastigt reste mig upp och började gå mot dörren.
"And where do you think you are going?" frågade plötsligt Mr Weston vilket fick mig att stanna mitt i steget. Jag knep ihop ögonen och försökte komma på en förklaring. Jag öppnade snabbt ögonen innan jag långsamt vände mig om och gav honom ett stort leende. Han höjde ögonbrynen och väntade otåligt på mitt svar.
"I need to go to my locker, I forgot my.." Jag tittade osäkert bort mot min bänk. "..my notebook." sa jag lättat över att jag såg att jag inte hade haft mitt skrivhäfte med mig. Han tittade bort mot min bänk innan hans blick placerades på mig igen samtidigt som han gav ifrån sig en hög suck.
"Okay for this time. But next time you'll have to make the task at home, understood?" frågade han allvarligt. Jag nickade hastigt.
"Okay." svarade jag ointresserat samtidigt som jag öppnde dörren och klev ut ur klassrummet. Jag hann knappt stänga dörren förrän jag såg Harry komma gåendes mot vårt klassrum. Jag placerade mina händer i mina byxfickor innan jag började gå mot honom. "How did it went man?" frågade jag innan jag stannade framför honom. Han tog ett djupt andetag innan han andades ut lika djupt.
"How do you tink it went?" frågade han istället samtidigt som han ryckte på axlarna. Jag granskade hans ansikte och kroppsspråk även om jag redan visste svaret.
"With that kind of look, my guess is that it didn't went very well." Han nickade bara samtidigt som han tittade bort mot väggen. Jag tänkte precis fråga vad som hade händt när han plötsligt bytte samtalsämne.
"So when are you going to talk with Rockelle?" Hans blick placerades återigen på mig. Jag ryckte på axlarna till svar.
"I don't know, I'm kind of nervous." svarade jag. Han nickade förstående.
"I think you should text her and say that you want to talk." sa han.
"Yeah I was supposed to do that but you texted me so I didn't do it."
"So I destroyed your plans?" frågade han med ett höjt ögonbryn.
"Naah, I thought that you were more important in that point." svarade jag.
"Aaaww Zayn." sa han samtidigt som han placerade sina händer på mina kinder och tryckte ihop dem så att mitt ansikte såg ut som ett muterat russin. Han skrattade högt åt hur jag såg ut innan han släppte taget. Jag skakade på huvudet samtidigt som jag gav ifrån mig ett lågt skratt. "Well I will go back to class and you will text Rockelle, now."sa han och tonade på ordet now. Jag bet mig i underläppen samtidigt som jag tveksamt nickade. "Do it." Han tittade allvarligt på mig.
"I will." sa jag i en suck. Han gav mig ett stort leende.
"Good, tell me how it went later." sa han. Jag nickade till svar innan han gick de få stegen som var till lektionsdörren. Jag tog upp min mobil och tittade tveksamt på skärmen innan min blick for upp mot Harry igen. Han gjorde tummen upp mot mig innan han klev in i klassrummet och stängde dörren med en hård smäll efter sig. Jag låste upp min mobil och gick in på min och Rockelles konversation. Jag tryckte osäkert på den lilla rutan där man kunde skriva sitt meddelande. Gång på gång dök en mening upp i mitt huvud innan den snabbt suddades ut och en ny bildades. Jag kliade mig fundersamt i håret med min lediga hand. När jag väl var säker på vad jag skulle skriva började jag nervöst skriva fram mina meningar.
To: Rockelle Wilde - 11.30
Message: Hey Rockelle. I was just wondering if we could meet up somewhere in school because I need to talk with you.
Innan jag hann tveka skickade jag iväg sms:et. Medan det laddade höll jag andan samtidigt som jag väntade på att det skulle sändas. När meddelandet var sänt andades jag högt ut.
"Now I just need to wait for an answer." mumlade jag lågt för mig själv. Jag satte mig ner på den ensamma bänken som stod vid väggen samtidigt som min mobil plötsligt gav ifrån sig ett ljud. När jag såg vem det var ifrån reste jag mig lika fort upp som jag hade satt mig. Handsvetten hann pressa sig fram på mina handflator under de få sekunderna jag stirrade på hennes namn som stod på min skärm. Jag tog ett djupt andetag innan jag med ett nervöst finger låste upp mobilen och tog fram sms:et.
From: Rockelle Wilde - 11.31
Message: Sure, where shall we meet?"
Jag andades lättat ut när jag såg att hon hade svarat positivt. Ett leende spred sig snabbt på mina läppar innan jag började skriva in ett svar.
To: Rockelle Wilde - 11.31
Message: Meet me outside the toilets on the third floor.
Jag valde just den platsen för att jag visste att det brukade vara tomt där på förmiddagarna. Jag skickade iväg mitt sms innan jag började gå bort mot trapporna som ledde upp till tredje våningen. Desto längre upp för trappan jag kom desto nervösare blev jag. Jag ville ingenting annat än att hon skulle förlåta mig och ge mig en andra chans men jag kände hur tanken utav att hon skulle neka mig gnaga i bakhuvudet. Jag gick upp för de sista trappstegen innan jag svängde av till höger och följde korridoren som ledde bort till toaletterna. Handsvetten som hade vart i mina handflator för bara några minuter sedan var tillbaka och jag hade en väldigt stor lust att vända om och gå tillbaka till min lugna kemi lektion. Jag skakade diskret på huvudet för att få bort de tankarna, jag visste mycket väl att jag var tvungen att göra det här för det var verkligen det jag ville. När jag efter en stund hade kommit fram till toaletterna hade hon ännu inte dykt upp. Jag gick fram till väggen mellan killdörren och tjejdörren och lutade mig mjukt bakåt mot den vita väggen. Jag började försiktigt klia mig i bakhuvudet samtidigt som jag försökte komma på alla möjliga och bra förklaringar till varför hon skulle ge mig en andra chans och hur jag skulle be om förlåtelse. Jag var så nervös att min kropp skakade och att den vilken sekund som helst skulle explodera. Jag andades in luft i mina kinder så att de blåste upp till två små golfbollar innan jag långsamt blåste ut luften igen. Gång på gång gjorde jag det samtidigt som jag nervöst klappa mig själv på sidan utav låret i takt till en låt som spelades i mitt huvud. Lite längre fram i korridoren började en gestalt synas och strax därefter såg jag att det var Rockelle. Hennes svarta byxor satt perfekt på hennes ben, hennes vita linne satt löst på överkroppen medan den gröna militär jackan satt lagom tajt utanpå. Hennes, nästan svarta, lockar var uppsatta i en hög hästsvans och desto närmare hon kom desto tydligare såg jag hennes vackra, klara, bruna ögon. Hela hon var perfekt. Ett brett leende ville tränga sig fram och hotade gång på gång att dyka upp. Hon stannade framför mig och gav mig ett svagt leende, leendet som fick hela min kropp att smälta och jag var inte förvånad om jag snart skulle ligga som en liten beige pöl med ögon på golvet. Jag fick hindra mig själv från att inte dra in henne i min famn och kyssa hennes perfekt formade läppar.
"Hey Rock." sa jag och gav henne ett försiktigt leende tillbaka.
"Hey." sa hon en aning tveksamt. "What did you want to talk with me about?" Jag tittade mig osäkert omkring samtidigt som jag harklade mig och försökte komma på någonting att säga men jag hade fått tunghäfta. Hon gav mig en frågande blick. Jag placerade mina händer i mina byxfickor samtidigt som jag försiktigt bet mig i underläppen. Jag mötte hennes blick och hennes ögon gjorde mig nästan knäsvag. Skärp till dig Zayn! tänkte jag.
"Okay.. I need to tell you something." sa jag försiktigt
"Yeah?" frågade hon tveksamt samtidigt som hon nickade. Jag tog ett djupt andetag och försökte samla mig.
"I want to tell you that I am truly sorry." sa jag ärligt.
"For what?" Jag visste att hon försökte spela oförstående för att hon inte orkade gräva i det gamla men jag ville ha mig sagt.
"For everything." sa jag uppriktigt vilket fick henne att titta ner i golvet. "I have been treating you so bad and I can't believe how I could do that to you, how I could do that to a person that I really like and care about." De fem sista orden fick henne att titta upp och möta min blick.
"What?" Hennes ena ögonbryn var höjt och jag såg osäkerheten i hennes blick. Jag nickade bara för att hon skulle förstå att jag menade allvar. Jag såg hur hennes ögon sakta fylldes med tårar. "I don't understand." sa hon lågt samtidigt som hon svagt skakade på huvudet. Jag satte tänderna i min överläpp, omedveten om vad jag skulle säga. "So you mean that now when Ashley has been cheating on you and you two have broke up, you will go back to me? Do you honestly think that I will take you back with open arms?" frågade hon allvarligt. Jag tittade ner i golvet då jag insåg hur det lät och att hon tog upp det med Ashleys otrohet. Hon tittade bort och skakade svagt på huvudet. "I'm sorry, I didn't mean to bring that up." sa hon lågt. Jag höjde min blick vilken fick henne att höja sin blick upp på mig igen.
"No you're right Rockelle. This is my own fault, it's called karma right? I am sorry for how I treated you and if I could have done this undone I would have done it by now but I can't." Jag tittade ner i golvet och försökte hitta ord.
"I don't think you understand Zayn." sa hon tyst. Jag tittade upp och mötte hennes sorgsna ögon. "You really hurt me." Det högg till i bröstet på mig samtidigt som minnen från skolstarten spelades upp i mitt huvud. Jag skakade diskret på huvudet samtidigt som jag tittade ner i golvet igen, jag ville inte tänka på det. "Can you at least look at me while I'm speaking to you." sa hon och jag hörde tydligt gråten i hennes hals. Jag tog ett djupt andetag innan jag mötte hennes ögon ännu en gång. Det gjorde ont i mig att se hur ledsen hon var. Tårarna i hennes ögon hade ännu inte börjat rinna men det var inte långt ifrån.
"I'm so sorry Rock. I am really, really sorry." sa jag uppriktigt. Hon gav ifrån sig ett lågt skratt samtidigt som hon tittade mot väggen och skakade på huvudet.
"Zayn.." började hon lågt innan hon mötte min blick igen. Jag tittade frågande på henne. "That summer I gave you my heart.." Jag spände käkbenen och inväntade vad hon skulle säga härnäst. "And then you ripped it in two peaces and threw it away." Hennes ton blev högre och en ensam tår började rinna längs hennes ena kind. "I trusted you!" nästan skrek hon. Jag höll mina knutna nävar längs min kropp och kände hur en ilska spred sig i min kropp, en ilska mot mig själv. Vad hade jag gjort? Hur kunde jag ha gjort såhär mot henne? Mina ögon fylldes sakta med tårar och hotade att tränga sig fram.
"I am douche bag Rock and what I did to you is not okay. I knew that all the time and why I did it, is a ridiculous reason.." Till min fruktan så avbröt hon mig och frågade vad det var för anledning. Jag tog ett djupt andetag och försökte samla mina tankar. Hur skulle jag kunna säga detta utan att det skulle låta dumt? Jag suckade lågt. Detta kunde man inte säga utan att det skulle låta dumt. "The reason why I did this to you is because I'm a big coward." Jag samlade mod innan jag fortsatte. "I did it because I thought that, if I was with Ashley it could keep my popular position in school." sa jag skamset. Jag såg tydligt på henne att hon hade blivit ännu mer sårad än vad hon redan vart.
"I already knew you were an idiot but how you could do this to me and her, I think I will never understand." sa hon lågt. "I have never liked Ashley but what you did isn't right to her."
"She was cheating on me." sa jag för att skydda mig själv.
"Yeah but you wasn't better, huh?" sa hon med en bestämd ton. Hon hade rätt. Hur kunde jag göra såhär? Både mot henne och Ashley. Jag var en idiot. Jag suckade lågt och kände hur mina tårar ännu en gång hotade med att tränga sig fram.
"What I did to Ashley wasn't right but now it is about you. It has always been about you Rock. I like you so terribly much. And how I could let my big ego stand in the way, I can't even understand. I was stupid.. I am stupid." sa jag ärligt samtidigt som hon envist torkade bort sina tårar.
"I like you as well but what you did.." Jag kände hur min kropp värmdes upp när hon hade uttalat orden. Jag gick fram till henne så att det bara skiljde någon ynka centimeter mellan oss. Hon tittade ner i golvet och suckade lågt.
"But what I did has no excuse, I know. I regret everything I did." Mina händer nådde hennes och jag flätade samman våra fingrar.
"Zayn.." suckade hon och försökte dra loss sina händer ur mina.
"Just listen." sa jag lugnt. Jag släppte hennes händer och lät dem placeras på hennes överarmar. Hon tittade upp på mig och hennes kinder var blöta efter tårar. Jag torkade försiktigt bort dem med min ena hand innan jag lade tillbaka den på hennes överarm. "Just give me one more chance, that is all I'm begging of. It's the only thing I want, I don't want anything else but you." Jag såg hur det började rycka i hennes haka samtidigt som några tårar började rinna på nytt. "You don't have to get together with me but just to have you as a friend would mean the world to me. We can grab a cup of coffee or anything. I just.." Jag tittade bort mot väggen och försökte hitta ord. "I just want to be near you again. I miss you so much, I miss how you used to touch me, I miss how you kissed me, I miss everything about you." sa jag lågt samtidigt som jag mötte hennes blick igen. "That day, when you told me about Ashley had been cheating on me, I can't really explain how glad I was when you actually hugged me. You have no idea how glad I was. How glad I was to feel you near me. I wanted to hold you like that forever." Nu kunde jag inte hejda dem längre utan två tårar började långtsamt rinna längs min kind. Jag släppte taget om hennes armar och backade frustrerat ett steg bakåt samtidigt som jag envist torkade bort dem. Hon suckade lågt innan hon tog det steget som gjorde att vi stod lika nära varandra igen. Hon lade sin hand på min kind vilket fick min blick, som hade vart placerad på golvet, att placeras på henne.
"Zayn I don't really know what to say.." sa hon tyst. Hennes hand var varm mot min kind och hennes ögon var blanka. Jag placerade min hand över hennes.
"You don't have to say anything except that you will give me a second chance. Please, just let us try one more time." Hon tittade tveksamt in i mina ögon innan hennes blick placerades på golvet. Mitt hjärtade bankade så hårt i bröstet att det inte skulle förvåna mig om det plösligt slog henne i huvudet. "Please." sa jag lågt och tog försiktigt upp hennes haka så att hennes ögon träffade mina. "It would mean everything to me. And I can promise you that I will never hurt you again. So please Rockelle.." Hon tittade tveksamt på mig samtidigt som hon bet sig i läppen. Jag väntade i vad som kändes en evighet innan hon gav mig en långsam nickning. Lättnaden som blev i mitt bröst gjorde nästan så att jag föll till marken. Ett okontrollerat leende smög sig fram på mina läppar.
"But remember Zayn.." Jag tittade frågande på henne samtidigt som mitt leende sakta försvann. "Just one chance." Jag nickade.
"I promise, I wont let you down."
Här har ni kapitel 24! Förlåt för att det tog en sådan lång tid men det var ett långt kapitel att skriva! Hope you enjoy!
Tack för alla fin, fina kommentarer på förra kapitlet! 10+ på detta? :)
xxx
Aw jag grät :') xx