19:26:00
Love is louder than the pressure to be perfect - Kapitel 19
Previously in Love is louder than the pressure to be perfect: "Then it is decided then?" Jag tittade på dom med ett höjt ögonbryn. Allihopa nickade exalterat. Jag log nöjt åt mitt förslag och att allihopa tyckte att det var en rolig idé, samtidigt som jag gjorde tummen upp. Efter några sekunders tystnad utbrast plötsligt Louis:
"Now turn on the movie!" Vi började skratta åt honom innan jag tryckte på play och lade ifrån mig kontrollen. Jag lutade mig bakåt och försökte koncentrera mig på filmen men det enda jag kunde tänka på var hur roligt vi skulle få.
Där stod han med sitt bruna lockiga hår och stora vita leende. Gång på gång skrattade han högt när Zayn sa någonting. Hans gröna ögon såg förvantsfulla ut när han väntade på vad Zayn skulle säga härnäst. Jag lutade mig mot de röda skåpen med matte böckerna hårt tryckta mot bröstet. Jag tog bort min blick och placerade den på mina skor. Jag andades djupt. Jag visste att jag var tvungen att prata med Harry men jag ville göra det i enrum, när Zayn hade gått vilket verkade som om han aldrig tänkt att göra. Jag hörde en ljudlig busvissling vilket fick mig att titta upp. Harry log charmigt åt en lång tjej som hade gått förbi dem och hon log generat tillbaka innan hon fortsatte att gå. Jag himlade med ögonen. Skulle han aldrig lägga av med den där player attityden? Och allvarligt talat så kunde jag inte begripa hur tjejer kunde falla för det där falska spelet. Jag såg hur Zayn började gå därifrån och strax därefter började Harry ta ut sina böcker ifrån skåpet. Nu hade jag min chans. Jag tog ett djupt andetag och började med långsamma steg gå mot Harry. Alla olika meningar på hur jag skulle formulera mig och säga flög vilkt omkring i mitt huvud. Jag hade ingen aning om vad eller hur jag skulle säga det, alla möjliga ord cirkulerade i mitt huvud om hur jag skulle uttrycka mig. Jag nickade nöjt för mig själv när jag hade fulla meningar placerade i mitt huvud. Jag stannade vid Harrys skåp och när jag öppnade munnen var allt som bortblåst. Jag hade ingen aning om vad jag skulle säga. Alla meningar jag hade planerat var borta. Harry rynkade pannan och tittade på mig med ett höjt ögonbryn.
"Hey." sa jag tillslut och gav honom ett försiktigt leende. Han höjde ointresserat på huvudet innan han stängde skåpet och började gå därifrån. Jag tittade oförstående på honom innan jag gick ikapp honom. Jag satte min hand på hans axel och jag kände hur han stelnade till. "Wait." bad jag vänligt. Han vände sig om med himlande ögon.
"What?" frågade han med höjda ögonbryn.
"I just wanted to say thank you." svarade jag försiktigt och gav honom ett svagt leende.
"For what?" Mitt leende försvann samtidigt som jag harklade mig.
"For what you did for me this friday." svarade jag. Han ryckte på axlarna.
"You don't have to thank me, in fact I didn't do anything for you. Like you said, it was stupid of me and you could have handle it by yourself." svarade han kort.
"Yeah about that.." jag tystnade och tittade ner i golvet samtidigt som jag snurrade en hårslinga runt mitt finger. Jag tog försiktigt upp blicken igen och mötte hans klara ögon. Hans kroppsspråk gjorde så att han såg så ointresserad ut men ändå var det någonting med hans ögon som gjorde så att jag såg att han var en aning intresserad av vad jag hade att säga. Det såg ut som om han faktiskt ville ha mig här men att han gjorde allt för att undvika så att märkte det. Jag skakade diskret på huvudet. Jag måste inbilla mig, han närapå avskyde mig. "I want to say sorry for what I said last friday. It was stupid of me and not stupid of you. I couldn't have handle it by myself. So I am very thankful for that you helped me." sa jag ärligt. Han tittade först bara på mig innan han lätt ryckte på axlarna.
"You're welcome." mumlade han innan han vände och gick ifrån mig. Jag suckade lågt åt hans korta beteende. Men nu var det iallafall sagt och gjort. Jag nickade stolt åt mig själv innan jag började gå mot min lektion sal.
"Finally." suckade jag när våran fysiklärare sa att lektionen var slut. Alla i klassen började plocka ihop sina böcker och resa sig ifrån sina stolar. Jag lade handen för magen när den plötsligt kurrade högt. Jag himlade med ögonen åt min högljudda mage innan jag reste mig upp och gick ut ifrån klassrummet. Doften av mat fyllde den fulla korridoren när jag klev ut ur salen vilket fick min mage börja låta ännu en gång. Jag gick med snabba steg bort mot mitt skåp och lade in mina böcker. Jag skulle möta Felicia och DeAnna utanför matsalen eftersom vi skulle ha lunch samtidigt. Jag smällde igen mitt skåp innan jag började gå med raska steg bort mot matsalen. Korridoren var fullpackad med elever men ändå lyckades jag se dom, Zayn och Ashley. Där stod han lutad mot skåpen med Ashley tryckt mot sin kropp och deras munnar som passionerat kysste varandra. Jag kände hur min glada engergi försvann och jag tittade sorgset på dom. Även om Zayn hade gjort som han gjort mot mig så ville jag ingenting annat än att ha honom. Men det han hade gjort var fel och därför tänkte jag inte ta tillbaka honom även om jag ville. Han slutade kyssa henne och lät sin blick glida över hennes axel. Hans bruna ögon mötte mina vilket fick mig att titta bort och fokusera med blicken rätt fram. Jag såg i ögonvrån hur han följde varenda steg jag tog vilket fick mig att spänna kroppen. Jag måste sett ut som en stelpinne när jag gick fram längs korridoren. När jag tagit mig runt hörnet andades jag ut och ett djupt andetag innan jag fortsatte fram till matsalen.
"Hey." sa DeAnna och Felicia glatt i mun på varandra när jag stannade bredvid dom vid ingången till matsalen. Jag slog bort mina tankar om Zayn och gav dom ett brett leende.
"Hello." svarade jag lika glatt tillbaka. Dom gav mig ett varsitt varmt leende innan vi allihopa gick in.
"I'm starving." klagade DeAnna när vi ställde oss i den långa matkön.
"Me too. And the bad part is that Liam said that the food wasn't so good today." sa Felicia med en suck.
"Is the food on this school ever good?" frågade jag med ett höjt ögonbryn vilket fick oss allihopa att börja skratta. Två killar som stod framför oss tittade bak på oss och log åt våra skratt innan dom tittade fram igen. Deras blickar fick oss att börja skratta ännu mer.
"What is it for something today anyway?" frågade DeAnna efter att vi lugnat ner oss. Jag ryckte på axlarna till svar.
"Liam said it was fish something." svarade Felicia och försökte titta fram mellan alla elever i kön.
"Oh fish something, now I know what it is." sa jag ironiskt och vi allihopa började småskratta åt mitt ironiska tonfall.
"Okay the food wasn't that good." sa DeAnna äcklat när vi gick ut från matsalen en halvtimme senare. Jag och Felicia började skratta.
"DeAnna you ate like you hadn't seen food before." sa jag och log.
"I was starving! I had no other choice than to eat it all up." utbrast hon. Jag och Felicia utbytte blickar med varandra innan vi tittade på henne och började skratta igen. DeAnna suckade högt samtidigt som hon log mot oss. "Well Felicia we got to go. Our lesson starts about ten minutes." sa DeAnna efter att vi slutat skratta. Felicia tog upp sin arm och tittade på sin klocka som satt runt handleden.
"Okay, we'll see you later Rocky." sa hon. Jag nickade och båda två gav mig varma leenden innan dom började gå mot sina skåp. Jag började gå åt motsatt håll, bort till toaletterna. Jag tog snabbt upp min mobil för att titta hur mycket klockan var. Nästa lektion skulle inte börja förräns om en halvtimme. Jag suckade lågt och lade ner mobilen i min ficka igen. Vad skulle jag göra i 30 minuter? Det var riktigt långtråkigt att behöva ha rast så länge när man inte hade en aning om vad man skulle göra. Jag klev snabbt in på toaletterna som för mesta dels alltid var tomma. Jag ställde mig framför en utav speglarna och granskade hur jag såg ut. Mitt mörka, nästan svarta, hår såg risigt ut och det svarta från mascaran hade hamnat en bit under ögonen. Jag suckade lågt innan jag drog med mitt pekfinger under ögonen och sedan satte upp mitt hår i en hög hästsvans. Jag gav min spegelbild ett falskt leende innan det snabbt försvann och jag gick ut från toaletterna. Jag blickade ut över korridorerna samtidigt som jag drog ner min blus som hade hamnat långt ovanför byxlinjen. Korridorerna som hade varit fulla för bara fem minuter sedan var nu tomma, bara någon enstaka elev som kom och gick. Jag började gå med långsamma steg längs den ena korridoren, omedveten om vart jag skulle gå. Jag började tyst nynna på en låt som hade spelats på radion på morgonen och som hade satt sig som klister på min hjärna.
"Talk to me, why won't you talk to me. Can't you see I'm burning up when you look like that.." sjöng jag lågt samtidigt som jag diskret började knäppa med fingrarna. En lång tjej med en kall blick tittade snett på mig innan hon fortsatte bort med sina giraffben. Jag slutade sjunga och gav ifrån mig en låg suck. Här fick man inte göra någonting utan att någon tittade snett på en. Jag tittade ner på mina svarta boots och följde mina långsamma steg samtidigt som jag lade ner mina händer i mina bakfickor. Plötsligt hörde jag låga röster längre fram vilket fick mig att titta upp. Jag hörde tydligt att det var en kille och en tjej som tyst konverserade med varandra. Jag kände igen tjejens ytliga röst. Jag gick fram bakom hörnet och såg Ashley stå tryckt mot väggen med en kille över sig, en kille som inte var Zayn. Jag gick snabbt tillbaka runt hörnet och lutade mig mot väggen. Jag kände igen den blonda killens lockar och slafsiga kläder. Han var ny här på skolan, han hade börjat Felicia och DeAnnas klass förra veckan. Jag kikade fram igen och den här gången var dom så nära varandra så att det knappt skiljde en centimeter mellan dom. Jag rynkade pannan. Vad höll hon på med? Hans händer vilade på hennes rumpa som han gång på gång klämde på. Hon skrattade flörtigt samtidigt som hon lade sina händer på hans rygg. Han lutade sig en aning närmare så att deras läppar möttes i en passionerad kyss. Det kändes som om min haka föll enda ner till golvet. Jag drog mig snabbt tillbaka och lutade mig mot väggen med handen för pannan.
"Shit." viskade jag i en suck. Jag visste mycket väl vad jag var tvungen att göra men ändå kände jag på något sätt att jag inte ville, utan låta honom smaka på sig egen medicin. Jag tog ett djupt andetag innan jag drog upp min mobil ur fickan och började gå åt motsatt håll.
Här har ni kapitel 19, hope you enjoy!
Haha första gången det gick lite snabbare med ett kapitel eller? Detta beror dock på att jag varit sjuk i tre dagar så har hunnit skriva lite!
Men tack för alla fina kommentarer på förra kapitlet, blev jätte glad! Fortsätt kommentera lika bra och gör mig ännu gladare! :)
xxx
#4:
#9:
Braa