imagineonedirection

 

Jag öppnade hastigt ögonen i det kolsvarta rummet. Jag hade vaknat utav att ytterdörren hade stängts med en smäll. Klarvaken klev jag upp ur sängen och smög bort till fönstret för att se om det var min pappa som hade gått ut för att åka till sitt jobb. Jag särade på persiennerna och såg hur en mörk gestalt rörde sig i mörkret där snö lugnt silade ner. Jag kände igen den långa kappan och såg sedan hur han satte sig i vår svarta BMW. Han backade ut från uppfarten och åkte sedan iväg med full fart. Jag stod länge och tittade tills jag var säker på att han inte hade glömt någonting som gjorde att han var tvungen att åka tillbaka. En lättad suck for ur min mun innan jag klev ut från mitt rum och vidare in till badrummet där jag satte på vattnet och lät det rinna med hastigt fart ner i badkaret. Medan det spolade tittade jag mig i spegeln och såg en trött och blek tjej med mörka påsar under ögonen. Jag suckade tungt innan jag tog fram en borste och försökte borsta ner den stora risbusken till hår jag hade på huvudet. Tillslut klev jag i badkaret och lät vattnet rinna över huvudet och längs min kropp. Det varma vattnet kändes skönt mot min sköra hud som hade mörka blåmärken. Jag tittade snett bakom mig och ner på mitt lår som var alldeles mörkblått men ändå såg det bättre ut än vad det hade gjort dagen innan. Igår hade jag lyckats undvika min pappa hela dagen genom att stänga in mig i mitt rum hela kvällen vilket gjorde att jag inte hade ätit sedan lunchen i skolan. Min mage kurrade högt och jag schamponerade snabbt mitt hår innan jag klev ur duschen. Av ren vana lyssnade jag spänt när jag öppnade badrumsdörren för att lyssna efter ljud även om jag visste att han hade åkt till jobbet men jag kunde ändå aldrig vara helt säker på att han inte hade åkt tillbaka. Efter att jag lyssnat av och fått en tyst respons tillbaka så gick jag nerför de knarriga trapporna och vidare in till köket. Jag satte på te vattnet innan jag började breda två smörgåsar med ost till mig. Jag hällde upp det kokade vattnet i en kopp innan jag satte mig vid köksbordet och tog ett stort bett utav min smörgås. Jag tittade upp på den stora klockan som hängde på väggen och såg att det var nästan två timmar kvar innan jag behövde lämna huset. Jag suckade tungt innan jag tog fram tidningen som låg på bordet och började bläddra i. Plötsligt hörde jag ett knarr i träplankorna utanför köket vilket fick mig att sätta mig på helspänn. Jag drog upp benen i kökssoffan och stirrade på dörröppningen. Jag visste att han inte var här och att det ofta brukade knarra i trät då huset var gammalt men jag var ändå beredd på att vad som helst kunde hända. Med skakande händer åt jag upp mina smörgåsar och drack upp mitt te innan jag ställde mig och diskade min kopp. Jag torkade sedan av den och ställde i den i skåpet innan jag torkade bort brödsmulorna från bordet. När allting såg ut som det gjorde när jag hade kommit ner gick jag upp till mitt rum för att sedan ta på mig kläder. Jag drog på mitt ett par mörkblåa jeans sedan en vanlig svart tröja. Jag tittade mig i min helkroppsspegel och suckade tungt när jag såg vad som stod där. En trött och sliten tjej. Jag kammade igenom mitt hår med fingrarna innan jag placerade en tunt lager med mascara på mina ögonfransar. Jag försökte le mot mig själv men det var inte äkta. Trött lämnade jag spegeln och satte mig sedan på sängen för att vänta ut tiden som var kvar. 

 

...

 

Jag drog min svarta vinterjacka tätare runt kroppen innan jag tittade upp och såg hur mina bästa vän stod några meter längre fram och vinkade med ett brett leende på läpparna. Hennes långa och blonda hårsvall blåste mjukt när en kall vind svepte förbi och hennes blå ögon glittrade ikapp med snön. Jag kände ett sting utav avundsjuka bara för att hon var så vacker och även glad över att jag hade en sådan fin vän. Hon slängde ut sina långa armar och drog in mig i en varm kram. 

”Hey babe.” kvittrade hon och log brett. 

”Hey Sophia.” svarade jag glatt tillbaka innan vi började vår vandring till skolan. Hon drog sin blåa kappa tätare omkring sig samtidigt som hon huttrade.

”It’s so freaking cold.” nästan skrek hon ut innan hon började skratta. Jag nickade instämmande samtidigt som jag log. En man med breda axlar och en stor mustasch tittade efter henne när han gick förbi. Jag suckade tyst. Ingen skulle någonsin titta så efter mig. Sophia var lång och ståtlig med tjockt hår, glittrande ögon och vackra drag. När hon log kunde man själv inte låta bli att le. Hon hade varit min enda och bästa vän i ungefär 5 år då hon började som ny i min klass. Jag hade alltid varit själv, aldrig passat in. Redan i förskolan viskade mina klasskompisar bakom min rygg. Det hade huggit i mitt bröst varje gång men så småningom så hade jag vant mig vid allt skitsnack. Det pågick fortfarande och det gjorde fortfarande ont men jag hade lärt mig att hantera det på ett annat sätt, speciellt när jag hade Sophia vid min sida som ställde upp för mig i alla väder. ”So..” började Sophia och drog ut på o:et vilket gjorde att jag vaknade ur mina tankar. Jag tittade frågande på henne innan jag gav henne en blick om att hon skulle fortsätta. ”It’s thursday today right?” Hon höjde på ena ögonbrynet och sneglade på mig med ett finurligt leende.

”Yeah.” skrattade jag.

”So.. About two days it’s your birthday.” Jag himlade med ögonen och nickade. ”Aren’t you excited?” frågade hon högt och slog ut med armarna. Jag putade med underläppen och ryckte på axlarna innan jag skakade på huvudet. 

”A little maybe.” ljög jag. Men egentligen såg jag inte alls fram emot min födelsedag. Den hade jag aldrig firat på så länge jag kunde minnas förutom efter att jag hade börjat umgås med Sophia. Hon och hennes föräldrar bjöd alltid in mig på middag. Hemma så firades ingenting, min pappa kunde inte ens anstränga sig och säga grattis. Ibland undrade jag om han ens visste om att det var min födelsedag. Hemma hos Sophia var jag alltid tvungen att ljuga när de frågade mig vad jag fått utav min pappa men ibland kändes det som om de genomskådade mig. Sophia visste att jag och min pappa inte brukade komma överens, och han var ofta kort och tystlåten mot henne men aldrig att han gjorde mig illa när hon var hemma hos oss vilket alltid var skönt. Hennes föräldrar, Rose och Edward, märkte också att det inte alltid stod rätt till hemma hos mig. Min pappa brukade inte ens hälsa på dem om de råkade passera varandra. De sa till mig att jag alltid var välkommen hem till dem om det skulle vara jobbigt hemma vilket jag kände mig oerhört tacksam över. Jag hade berättat många gånger för Sophia att jag och pappa inte kom överens men aldrig att han gjorde mig illa. Det skulle jag aldrig kunna berätta. 

”You are turning 17 dummy, of course you must be excited!” utbrast hon. Jag skrattade lätt innan jag skakade på huvudet. Hon suckade högt innan hon gav mig ett leende. ”What do you wish for then? Something special?” frågade hon finurligt och blinkade vilket fick mig att skratta. 

”You already know what I wish for.”

”Yeah I know. Do you think you are going to get them from your dad?” frågade hon nyfiket.

”The meet and greet tickets?” utbrast jag innan jag hastigt skakade på huvudet. ”No but I can always hope.” sa jag även om det inte fanns någonting att hoppas på då han inte ens hade frågat vad jag önskade mig, och även om han skulle fråga så skulle han inte köpa dem. Vi fortsatte att gå under tystnad tills vi såg vår stora och gamla tegelbyggnad till skola. Vi skyndade oss uppför trappan till skolans portar där tre killar satt som jag genast kände igen. Det var John, David och Drew. Dem hade jag fått dras med jag vet inte hur länge. De tittade upp och ner på oss och viskade till varandra innan de började skratta. Sophia himlade med ögonen innan hon hastigt vände sig om med en vass blick. 

”Is it something you guys want? In that case then maybe you can say it to our faces instead.” väste hon irriterat vilket fick dem att tystna innan stora flin placerades på deras läppar. 

”Okay then..” sa John, killen som styrde gänget, och tog upp händerna i luften. ”I just thought you were really hot today.” Han gav henne ett charmigt leende innan han fäste sina blåa ögon på mig och det kändes nästan som om hans blick kunde tränga igenom allt. Han tittade länge på mig innan han skakade på huvudet. ”Sorry Leah but nothing has change, still not hot.” Alla tre började skratta och jag kände hur det högg till i bröstet samtidigt som jag försökte se ut som om jag inte brydde mig. I ögonvrån såg jag hur Sophia blev röd utav ilska i ansiktet. 

” Can’t you guys just put back your heads in the asses, where they belong. They are getting pretty jealous of your mouths which is spitting out so much shit.” sa hon kaxigt och jag kunde knappt hålla mig från skratt då Drew och David började se förvånade ut. ”And by the way John, do you really think Meredith likes it when you call others girls hot all the time?” Så fort hon hade nämnt Meredith, hans flickvän och även den mest kaxiga tjejen i skolan, försvann hans leende.

”She isn’t the boss of me. I don’t care.” sa han bara vilket fick henne att fnysa. 

”We will see about that.” mumlade hon innan vi vände på klacken. 

”Don’t be such a bitch Sophia.” hörde vi honom ropa innan skolportarna stängdes bakom oss. En stor suck for ur hennes mun medan vi började gå mot våra skåp. 

”I’m getting so pissed, he is such a pain the ass.” sa hon irriterat och jag nickade instämmande med blicken i golvet. I ögonvrån såg jag hur Sophia tittade på mig med en menande blick. ”Are you okay?” frågade hon lugnt. 

”Yeah.” mumlade jag tyst till svar. 

”Don’t care about him Leah. He is an idiot.” Jag nickade bara, orkade inte ens svara. ”You are beautiful, one of the most beautiful girls I have ever seen. And he is together with Meredith for gods sake, he doesn’t know what beautiful is. Believe the one who still can see clearly.” Jag skrattade lätt åt hennes kommentar även om jag visste att det inte var sant. Jag var definitivt inte vacker och man kunde inte säga att Meredith var ful hur mycket jag än tyckte illa om henne. Men jag förstod vad Sophia menade, har man en ful personlighet så blir tillslut utseendet lika fult också. 

”Thank you for standing up for me.” sa jag och tittade upp. Hon log brett mot mig. 

”Leah stop, I will always stand up for you. You are my bestie.” sa hon uppriktigt. Jag log tacksamt mot henne innan vi stannade upp vid våra skåp. Vi lade in våra jackor innan vi tog fram våra matteböcker. 

”I’m so not looking forward to math.” suckade jag tungt samtidigt som jag stängde skåpet. Sophia skrattade högt samtidigt som hon började rota i sin väska efter en penna. 

”Math is fun, seriously. As soon as you understand, it always fun.” svarade hon och började sedan rota i skåpet då hon inte hittade den. 

”Sophia you are at least good at it. I’m not even the best of the worst.” mumlade jag vilket fick henne att skratta. 

”You are so ridiculous.” log hon, samtidigt nöjd över att hon hittat sin penna. Jag ryckte lätt på axlarna samtidigt som vi började gå mot vår lektionssal. ”Isn’t it today we are going to have math with Meredith class?” frågade hon. Jag suckade högt samtidigt som det kändes som om en stor sten placerades i min mage. Jag hade absolut ingen lust att ha matte med henne och sina två vänner, Joeline och Mikaela, idag. De kunde bli så oerhört påfrestande och de fick mig illa till mods. Deras blickar räckte för att få mig att titta ner i golvet. 

”I think so.” mumlade jag till svar.

”What a beautiful start we got.” suckade hon vilket fick mig att le men det försvann lika fort när vi närmade oss lektionssalen. Alla tre stod redan utanför och så fort de fick syn på oss började de viska. Vi ställde oss en bit ifrån för att slippa tjafs men jag kunde inte undgå att se Merediths elaka blickar i ögonvrån. Hennes axel långa, blonda hår var rakt och hennes kristallblåa ögon var lika kalla som is. 

”That girl is freaking me out.” mumlade jag tyst innan en tung suck for ur min mun. 

”Just ignore her.” log hon. ”We are just going to be with them for an hour, we can sit in the back so that we don’t have to worry about that they will talk shit behind our backs.. literally.” Jag skrattade och log tacksamt mot henne. 

 

...

 

”See you tomorrow baby boo.” kvittrade Sophia innan hon svängde av för att komma till sitt hus. Jag vinkade glatt till henne innan jag fortsatte att gå hem till mig. Skoldagen hade rullat på ganska fort och Meredith och hennes vänner hade inte gjort någonting. De hade fullt upp med att prata om One direction konserten som de skulle gå till på söndag. Jag suckade tungt. Jag ville så gärna få Meet and Greet biljetterna men pappa skulle aldrig köpa dem och jag skulle aldrig ha råd med dem. Trött gick jag uppför trapporna samtidigt som jag slängde en hastigt blick för att se om bilen stod på uppfarten men det gjorde den inte. Lättat låste jag upp dörren och klev in. Som vanligt så var huset tyst och mörkt. Suckandes ställde jag iordning mina skor innan jag skyndade mig uppför trapporna och vidare in på mitt rum. Jag låste dörren om mig, slängde min väska på golvet och slängde mig sedan på rygg i sängen. Baksidan på mitt lår slog i mot sängkanten och jag fick bita mig hårt i tungan för att inte svära rakt ut. Jag satte händerna för ansiktet och försökte hålla tillbaka tårarna som envisades med att tränga sig fram. Jag tog ett djupt andetag och försökte lugna ner mig innan jag tog bort mina svettiga händer och satte mig upp. Jag tog fram mitt lilla block under kudden och öppnade det. Min blick for igenom alla nerkladdade sidor medan jag bläddrade tills en ny och ren sida dök upp. Jag slog med pennan mot blockets vita sida och funderade på vad jag skulle skriva. 

”Why can’t you just let me do..” började mumla för mig själv samtidigt som jag tittade upp från blocket och placerade min blick i väggen. ”..the things I want to do.” Ett stort leende placerades på mina läppar samtidigt som jag skrev ner första meningen på versen. Att skriva musik fick mig att koppla av och att glömma allt som kretsade kring mitt liv. Jag skrev om allt, skolan, hur jag mådde. När jag kommit på några fler meningar började jag leta med min hand under sängen. När jag kände gitarrhalsen greppade jag tag om den och drog fram den. Jag lade ner blocket bredvid mig på sängen innan jag lade gitarren i knät. En melodi hade flugit runt i mitt huvud och jag visste hur det skulle låta men nu skulle jag bara hitta den rätta melodin på gitarren. Jag sjöng tyst med samtidigt som jag försökte hitta det som lät rätt. Efter vad som kändes som timmar så visste jag hur första versen skulle låta. Med ett nöjt leende på läpparna klappade jag händerna innan jag stängde mitt block och lade tillbaka det under kudden. Gitarren åkte in under sängen innan jag plötsligt kände hur det började kurra i min mage. Lätt reste jag mig upp ur sängen innan jag gick ut ur mitt rum och sedan vidare ner för trappan. Min mage skrek efter mat och det kändes som om det rann ur mina mungipor när jag tänkte på vad jag skulle göra för något. Glatt var jag på väg in till köket när jag plötsligt tvärstannade och kände hur en klump bildades i min hals. Jag svalde hårt innan jag stelt vände mig om och tittade bort mot ytterdörren. En ilning for igenom min kropp och fick mig att rysa utav obehag. Med knutna nävar tittade jag spänt på de stora och väl igenkända läder skorna som stod vid dörren. Jag hörde hur steg närmade sig bakifrån och mitt hjärta bankade hårt i bröstet. Jag slöt ögonen och försökte lugna ner mina andetag samtidigt som jag önskade att han bara skulle få låta mig gå tillbaka till mitt rum. 

”Leah.” sa han med sin barska stämma vilket fick mig att hastigt öppna ögonen igen. Jag vände mig långsamt om innan jag mötte de bruna ögonen, de som det aldrig fanns någon sorts vänlighet i. Det fanns bara hat i dem när han tittade på mig. Jag nickade försiktigt för att visa att jag hade hört honom. Hans armar låg över hans breda bröst och han gav mig en sträng blick innan han drog med sin ena hand igenom sitt svarta hår. ”Did you have a hard time to set up your shoes yesterday?” frågade han och pekade bort mot skohyllan. Jag skakade hastigt på huvudet. 

”I-I-I’m sorry.” stammade jag fram samtidigt som jag kände hur handsvetten bröt ut i mina knutna handflator. 

”I-I-I’m sorry.” härmade han mig och jag kände mig plötsligt förnedrad. Min blick for ner till golvet samtidigt som jag hörde hur han tog några steg närmare. Först när han var precis framför mig kände jag hur mina händer började skaka. ”And did you have a hard time to open your fucking door when I asked you?!” röt han vilket fick mig att stänga ögonen så hårt att det kändes som om jag fick kramp. Hans ord ekade i huset och mitt hjärta bankade så hårt i bröstet att jag trodde att det skulle gå sönder vilken sekund som helst. Jag fick bita mig hårt i läppen för att inte låta mina tårar tränga sig fram. Hela min kropp var på hel spänn och jag väntade bara på den stora smällen. Jag kunde inte fly och om jag försökte så skulle han bli ännu argare. Plötsligt kände jag en hård örfil på min kind. Smärtan ilade från min kind och upp mot tinningen. Jag tittade försiktigt upp och mötte ögonen som nu såg alldeles svarta ut. 

”You have to look at me while I’m talking to you Leah.” Hans andedräkt stank alkohol och jag kände mig plötsligt illamående. ”Understood?” Jag nickade hastigt till svar. Det kändes som om mitt hjärta satt i halsgropen och jag ville bara tillbaka till mitt rum så att jag slapp stå där jag stod. ”And now..” började han samtidigt som han smekte sig på sin ena hands framsida. Mina andetag blev korta och snabbare, och jag trodde nästan att jag skulle falla ihop och dö. Ibland önskade jag att jag skulle göra det, dö alltså men sedan kom jag att tänka på Sophia. Jag hade henne i mitt liv och jag kunde inte vara mer tacksam för de gånger hon ställt upp för mig och de få gånger jag gråtit, och utan att hon vetat anledningen så hade hon tröstat mig tills jag kände mig bättre. Ofta så grät jag på grund utav pappa så när hon frågade vad det var så skakade jag bara på huvudet. Jag ville inte att någon skulle få veta. Så ofta jag kunde så stängde jag in mina känslor men ibland gick det inte att kontrollera utan då brast det för mig istället. ”..now you have to pay for what you did yesterday. You have to learn Leah.” Och utan att jag hann reagera kände jag en hård smäll mot sidan.

                                                                                                                                                                      

Såååå, här kommer kapitel 1. Tre hundra år senare... Förlåt för att det tar sådan tid men jag kan tyvärr inte hjälpa det, det går i vågor för mig just nu så jag skriver när jag känner att det går. 

Blev inte jätte nöjd med det här kapitlet men jag hoppas att ni kommer att tycka om det. Och tack så jätte mycket för kommentarerna på prologen, kul att ni verkar tycka om den. 

Angående nästa kapitel så vet jag inte när det kommer upp men jag försöker skriva så ofta jag kan. Men ni får ha det så bra så länge och ta hand om er! :)

xxx