imagineonedirection

Jag gnuggade mina tinningar samtidigt som jag med snabba steg hade börjat gå tillbaka till huset. Jag kände hur paniken steg inom mig när det jag precis hade sett flög gång på gång igenom mitt huvud. Vad skulle jag göra nu? Skulle jag berätta det för Liam eller skulle jag ta det med Felicia först? Jag tvärstannade, slöt ögonen och tog ett djupt andetag. Jag räknade långsamt till tio i mitt huvud. 1..2..3..4..5..6..7..8..9..10. Jag blåste ut luften jag hade samlat i mina lungor innan jag öppnade ögonen igen. 

”Okay Niall.. What are you going to do?” mumlade jag för mig samtidigt som jag kliade mig i håret. Plötsligt hörde jag hur någonting lät inne i skogen bakom mig. 

”Aouch!” Jag vände mig hastigt om och såg hur Felicia klampade fram över stenar med blicken i marken. Egentligen ville jag bara slänga mig bakom en buske men jag visste att det var lika bra att ta upp det med henne nu på med en gång. När hon hade kommit en bit längre fram tittade hon upp från marken och mötte min blick. Hennes ögon förstorades så att det nästan såg ut som om någon hade bytt ut dem och satt in två tallrikar istället. Vi båda tittade lika förvånat på varandra innan hon plötsligt avbröt tystnaden. 

”Hey Niall.” sa hon överdrivet högt vilket fick mig att rycka till. Hon försökte med ett leende men jag genomskådade hennes nervositet bakom det. 

”Hey.” sa jag lågt och en aning osäkert. 

”What are you doing here?” frågade hon innan hennes leende långsamt försvann. 

”I’m..I’m..” stammade jag fram samtidigt som jag desperat letade efter en lögn. Hon gav mig en osäker blick samtidigt som hon började snurra en hårslinga runt sitt pekfinger. Jag visste att det inte var någon idé att ljuga utan bara att fråga. Jag tog ett djupt andetag och funderade snabbt igenom på vad jag skulle säga. ”What are you doing?” frågade jag innan jag andades ut. Plötsligt ändrades hela hennes kroppsspråk, hon blev stel och hon slutade tvärt med att snurra sitt hår runt pekfingret. ”Answer.” påminde jag henne när vi båda hade stått tysta ett tag. 

”I don’t know.” mumlade hon lågt samtidigt som hon skamset tittade ner i marken. Jag rynkade pannan åt hennes svar.

”You don’t know?” frågade jag en aning förvirrat. Hon nickade snabbt innan hon flätade ihop sina fingrar med varandra. ”Of course you know, tell me!” Mina höga ton fick oss båda att bli lika förvånande men jag försökte hålla kvar min bestämda inställning. Hon tittade ännu en gång ner i marken samtidigt som hon började bita i sin läpp. Hennes ögon kunde inte koncentrera sig utan de flög från en sten till en annan, en pinne till ett grässtrå. 

”I was mad and I needed someone to talk with.” började hon lågt. 

”So you go to Harry and almost have sex with him instead of go to us, your friends?” Hon tittade upp på mig med en blick som gjorde att jag ville backa ett steg eller två. Om blickar hade kunnat döda så hade jag varit död för länge sedan. 

”I talked to Harry because he is one of two people who maybe could understand what’s going on in my mind.” sa hon med en hög röst. ”I didn’t do this to take revenge on Liam if that’s what you’re thinking. I did it because I can’t make up my mind. It felt right at the moment but know I regret it.. a lot.” Jag tittade förvirrat på henne. Jag förstod absolut ingenting.

”Can’t we talk about it? You and me? Explain what’s going on in your head.” sa jag med en mild röst och tog några steg närmare. Hon tittade tveksamt på mig i några sekunder, men i vad som kändes som minuter, innan hon långsamt nickade. 

Vi gick en bra bit in i skogen, långt bort från Rockelles hus och långt bort ifrån Zayns, så att vi kunde försäkra oss på att ingen skulle komma. Vi satte oss ner på en större och bredare sten. Felicia tittade på sina händer som låg i sitt knä samtidigt som hon flätade ihop sina fingrar med varandra. ”Tell me.” sa jag lugnt. Hon suckade tungt innan hon tittade upp på mig med ledsna ögon. Jag kände mig besviken på henne, på vad hon hade gjort men ändå kunde jag inte undgå att tycka synd om henne där hon satt med nästan tårfyllda ögon. 

”There is one thing I haven’t told you..” började hon tyst vilket fick en fundersam rynka att placeras i min panna. ”The reason I moved to England was because..” hon avbröt sig själv och tittade ner i sitt knä så att hennes hår hamnade en bit fram så att jag inte kunde se hennes ansikte. ”My mom she..she was in a car accident just a couple of days before Christmas.” Med hennes nedstämda stämma och ostadiga röst förstod jag att det inte hade slutat bra. Med munnen vidöppen tittade jag på henne, förvånad över vad hon precis hade berättat. 

”I’m sorry.” mumlade jag, omedveten om vad jag skulle säga. Hon lyfte upp sin blick från knät och placerade den rätt fram samtidigt som hon skakade på huvudet och torkade bort en ensam tår som hade runnit ner längs hennes kind. ”So I had to move to my dad. My dad who I have never talked to. I wasn’t old when he moved to England.” Min besvikelse försvann för några sekunder och istället kände jag hur en sorg började gro i min mage. Men jag förstod ändå inte vad det hade med Harry och Liam att göra. ”I went out to a party, just a week or two, after I moved here.” Jag nickade för att visa att jag lyssnade på vad hon berättade. ”And I was drunk, very drunk.” Hon fuktade sina läppar innan hon tog ett djupt andetag och fortsatte. ”And Harry was there. I knew he was kind of interested of me and I was an easy object given that I was sad and drunk. So.. We went home to his place and yeah.. Maybe you understand the rest.” sa hon i en suck. 

”Yeah.” sa jag lågt samtidigt som jag försökte ta in det hon hade sagt. 

”The next day I told Harry in the library that I didn’t want him to tell anyone. And then we started to discuss some other things and then he kissed me to prove that he could kiss me without feel anything for me.” Jag rynkade pannan och jag hade ännu inte ändrat min åsikt om hur omogen Harry var. ”And Liam saw it... We talked for a while about it before he kissed me and after that we were together.” Jag nickade intresserat samtidigt som jag granskade hennes profil när hon pratade. ”All of sudden Harry wanted to have more contact which I though was strange. And as the time goes, I have this odd feeling about Harry.” 

”What do you mean?” frågade jag med en fundersam rynka i pannan. 

”I don’t know how to explain..” började hon lågt innan hon vände sin blick mot mig. ”I felt something for him but I refused to admit it to myself. I tried to tell myself that it was just something my head made up but..” 

”But..?” frågade jag och försökte få reda på vad hon försökte komma med det. 

”I don’t know.. It didn’t disappear.” suckade hon. ”So I said no to Liam when he wanted more.” Hon tittade undrande på mig för att se om jag förstod så jag nickade snabbt. Hon vände bort sin blick och var tyst en lång stund, precis som om hon letade i sitt huvud på vad som hade hänt därnäst. ”And then one day Harry came over to my place.” Jag tittade förvånat på henne och jag blev nästan en aning nervös över vad hon skulle berätta. ”He took me out on a picnic in the woods. He convinced me and I convinced myself that it was just as friends. But I knew that it was something more.”

”Did something happened there?” frågade jag osäkert vilket fick henne att skaka hastigt på huvudet. 

”No, nothing happened.” svarade hon. ”We talked, I told him about my mom..” Hon vände bort sin blick. ”Either way... After the picnic I ignored him.” 

”That wasn’t maybe the best conclusion.”

”No I know.” suckade hon tungt och knäppte ihop sina händer. Vi var tysta en lång stund båda två och bara stirrade rätt fram. Mörkret hade lagt sig över skogen och det var kolsvart. Det var nästan lite obehagligt att sitta därute. ”I thought this trip was going to be great.” sa hon efter en stund vilket fick mig att titta på henne. ”But then Harry and Zayn came and everything turned upside down.” Av det lilla jag kunde se i mörkret så såg hon helt förstörd ut. ”I kissed Harry down the beach the same day they got here...” Jag nickade och lät henne fortsätta. ”And know this after the fight with Liam.. I don’t know what’s wrong with me!” Det sista sa hon med en hög ton. ”I don’t know what I feel. I really do like Liam, more that anything but Harry.. I don’t know he makes me feel..” Hon ryckte lätt på axlarna innan hon suckade. Jag visste knappt vad jag skulle säga, det var väldigt mycket att ta in. 

”So what are you going to do now?” frågade jag tillslut. Hon vände sin blick mot mig. 

”I want to be with Li..” Jag avbröt henne genom att skaka på huvudet. 

”Felicia.. I can hear that you don’t know what you feel. And this is something you have to think about.” Hon tittade ner i sitt knä innan jag lade armen om henne. 

”You are great person.” Jag såg hur ett litet leende dök upp på hennes läppar, ett leende som man knappt kunde se. ”Think about what you want to do.” 

”I will.” sa hon och nickade.

”But I think you have to talk with Liam.” Hon tittade på mig med en osäker blick. ”It’s the only right thing to do.” Hon tittade på mig en lång stund innan hon långsamt nickade. 

”Good.” sa jag samtidigt som vi båda reste oss upp för att gå bort mot huset. Vi gick under tystnad och hundra tankar flög igenom huvudet på mig. Jag var fortfarande lite besviken på henne men allt hon hade berättat fick mig att förstå en aning. Jag tyckte synd om henne, efter hennes mammas död så var hon ett lätt offer för vem som helst. Det hade hänt för mycket för henne på så kort tid. Plötsligt stannade hon och vände sig om mot mig vilket fick mig att höja frågande på mitt ena ögonbryn. 

”Thank you Niall.” sa hon och kramade om mig. Jag besvarade hennes kram och log ett lätt leende. ”I think I needed someone to talk with.”

”I’m always here.” sa jag och släppte taget om henne. Hon log tacksamt mot mig innan vi började gå igen. 

 

Väl tillbaka till huset såg vi Liam stå och prata med Louis i dörröppningen. Jag hörde hur Felicia tog ett djupt andetag. Jag tittade på henne och gav henne en lätt klapp på ryggen. 

”It will be okay.” sa jag lugnt.

”I’ll hope you’r right.” suckade hon. Plötsligt pekade Louis bort mot oss vilket fick Liam att hastigt vända sig om. När han fick syn på oss småsprang han fram till oss. Felicia skyndade på stegen så att hon hamnade framför mig innan de mötte varandra i en lång kram.

”I’m so sorry.” sa Liam och kysste henne på huvudet medan hon tryckte sin panna mot hans bröst. Hon nickade samtidigt som jag hörde att hon hade börjat gråta. Med sitt huvud fortfarande vilat mot hans bröst vände hon på det så att hon mötte min blick. 

”Don’t forget to tell him.” mimade jag innan hon nickade och kramade om honom hårdare.