Långsamt reste jag mig upp från stolen och började hjälpa Rockelle att duka undan frukosten.
"Thank you." sa DeAnna lugnt medan hon satte ner glaset i diskhon. Jag nickade lätt innan jag sköljde ur juicen som var kvar.
"So what are we going to do today?" frågade Louis som stod med armarna om DeAnna. Allihopa ryckte lätt på axlarna.
"Can’t we go down to the lake and bath? Just chill and having fun." sa Felicia efter en stunds tystnad där hon satt på bänken. Liam som stod lutad mot bänken där hon satt nickade glatt samtidigt som hon masserade hans axlar.
"Yeah that sounds like a good idea." svarade jag och Louis i mun på varandra vilket fick oss att börja skratta.
"Great. Let’s change and then we can go down." sa Rockelle glatt. Vi nickade instämmande till svar och jag gjorde tummen upp.
"To the bedroom." sa Felicia dramatiskt, lade sina ben om Liams midja och tog upp handen i luften. Liam skrattade lätt samtidigt som han placerade sina armar under hennes knäveck och började gå bort mot trappan. Glaset, som jag höll i, ställde jag ner i diskhon innan vi andra också började gå mot trappan för att komma upp till våra sovrum så att vi kunde byta om.
Tio minuter senare hade vi allihopa gått ner till sjön. DeAnna, som alla visste, älskade vattnet och hon hade ett stort leende placerat på läpparna när hon började gå bort mot brygga som bara var någon meter ifrån där vi stod. Vi andra började lugnt lägga ner våra handdukar på stranden medan jag hörde hur bryggan lät när DeAnna skyndade sig ut på den. Jag lade mig lugnt ner på min färgglada handduk innan jag slöt ögonen och lät solens starka strålar värma min hud.
"Come on guys! I don’t want to bath by myself!" ropade DeAnna glatt.
"It’s to cold." ropade Louis till svar där han låg på sin handduk bredvid mig.
"You haven’t even touch the water." mumlade hon högt vilket fick mig och Louis att börja skratta.
"Don’t be such a pussies." sa Rockelle glatt vilket fick mig att öppna ögonen. Hon log stort mot oss där hon stod i vattnet så att det räckte upp till fotlederna.
"What did you call us?!" ropade Louis plötsligt samtidigt som han reste sig upp och skyndade sig fram mot Rockelle.
"Louis, no stop!" ropade hon desperat samtidigt som hon backade ifrån honom och höll fram sina händer så att han inte skulle ta tag i henne.
"It’s to late for that." hörde jag honom säga snabbt innan han bar upp henne och hängde henne över axeln. DeAnna, som hade satt sig på bryggan, började skratta högt när Louis kom bärandes på henne. Likaså jag, Felicia och Liam började skratta. "Be still." sa han samtidigt som man såg hur han försökte hålla tillbaka ett leende.
"Louis! Let me down." skrek, skrattade hon samtidigt som hon slog honom på ryggen.
"Okay, if you want to."
"No, no!" Hann hon ropa precis innan hon hamnade under vattenytan. Jag skrattade så högt att jag fick ont i magen. I ögonvrån såg jag hur Felicia tittade på mig med ett leende på läpparna, mer glad över mitt skratt än att Louis slängde Rockelle i vattnet. "Louis!" hörde jag plötsligt hur Rockelle ropade när hennes huvud dök upp ovanför vattenytan. Louis skrattade högt samtidigt som han slog ihop sina händer. Snabbt hann jag se hur Rockelle och DeAnna utbytte finurliga blickar med varandra medan Louis nästan vek sig utav skratt. Liam som verkade ha sett samma sak utbrast plötsligt:
"Watch out!" Louis tittade frågande på honom innan hans min övergick till en förvånad då han föll i vattnet. DeAnna, som hade knuffat i honom, skrattade så högt att det lika väl kunde ha hörts flera mil därifrån. Höga skratt hördes strax därefter från allihopa när Louis klev upp ur vattnet.
"Very funny." mumlade han till oss. Med ett brett leende på läpparna gjorde Felicia tummen upp mot DeAnna och hon gjorde likadant tillbaka. Suckandes skakade Louis på huvudet framför Felicia så att hon fick en massa vatten på sig.
"Stop it!" ropade hon när de kalla dropparna landade på hennes bara hud. Skrattandes gjorde Louis tummen upp mot Liam och han gjorde likadant tillbaka. "You should help me instead of being on his side." sa hon samtidigt som hon slog till Liam på benet vilket fick honom att börja skratta.
"I’m always on your side honey." sa han och gav henne en mjuk kyss på hjässan.
"Yeah, I’ve notice that." mumlade hon med ett leende på läpparna innan hon reste sig upp och gick bort till DeAnna som lyckats lugna ner sig. Hon satte sig ner bredvid henne på bryggkanten och likadant gjorde Rockelle som också hade gått upp till dem. Jag satte mig upp på handduken innan jag började pilla lite med sanden samtidigt som jag, Louis och Liam tittade på tjejerna när de började plaska med fötterna i vattnet och prata om allt möjligt.
"You can take your revenge now." påminde Liam och gav Louis en menande blick. Han skrattade lågt samtidigt som han nickade.
"My revenge will come." sa han mystiskt och gned sina händer mot varandra vilket fick mig och Liam att börja skratta. Med ryggen mot solen kände jag det började hetta till.
"You start to get pretty red on your shoulders." påpekade Liam och nickade mot mina axlar. Jag sneglade mot mina axlar och insåg att de var en aning röda. "You are going to burn yourself." Jag nickade snabbt.
"Do you have sun lotion?" frågade jag och tittade på tjejernas handdukar.
"Yeah, here." svarade Louis och räckte mig solskyddsfaktorn som hade legat på DeAnnas handduk.
"Thanks." mumlade jag och började smörja in mina axlar. Jag lade ifrån mig flaskan och tog det sista utav krämen som var kvar på händerna och smörjde in på näsan innan jag lade mig ner på handduken.
Jag måste ha slumrat till i några minuter för plötsligt hör jag ett gällt skrik ifrån DeAnna och ett högt skratt ifrån Liam som sitter bredvid mig. Jag sätter mig hastigt upp och tittar bort mot bryggan där Louis står och skrattar med blicken fäst på vattnet samtidigt som Rockelle och Felicia försöker hålla sig för skratt.
"Louis, I hate you!" ropade DeAnna när hon kom upp från vattenytan.
"I said that I would have my revenge." skrattade han och gjorde sedan tummen upp mot Liam som nickade med ett leende på läpparna. Jag skakade på huvudet samtidigt som hon surt klev upp ur vattnet och lade sig ner bredvid Liam.
"Did you got surprised?" frågade han finurligt.
"Nooo." svarade hon ironiskt och drog ut på o:et vilket fick oss båda att börja skratta. Jag tittade bort mot bryggan igen där Louis försökte få i Felicia den här gången.
"Are you trying to get everyone into the water?!" skrattade jag. Han nickade snabbt samtidigt som han lade armarna i ett fast grepp runt hennes midja.
"Yes! At least one time everyone has to go into the water!" svarade han glatt samtidigt som hon kämpade som om hennes liv stod på spel.
"I can go into the water by myself!" ropade hon desperat innan ett lågt skratt for ur hennes mun.
"I don’t believe you!" ropade Louis och försökte slänga i henne men misslyckades.
"Please, Liam help me!" Liam skrattade samtidigt som han ryckte på axlarna.
"Sorry babe, Louis is to strong for me." Jag skrattade högt innan jag slog till honom på axeln vilket fick ett brett leende att sprida sig på hans läppar.
"Come on now Louis. You’re doing great, just a little more!" ropade jag glatt.
"Don’t encourage him." sa hon och försökte låta sur men misslyckades då ett skratt lämnade hennes mun. Mer hann hon knappt säga förrän hon försvann ner i vattnet.
"Yes!" ropade Louis glatt och slog ihop händerna. Felicia kom snabbt upp ur vattnet med sitt blonda hår hängandes över ögonen vilket fick henne att börja skratta.
"You’re mean." sa hon innan hon klev upp och tog bort håret ifrån ansiktet.
"What can I say." Han ryckte lätt på axlarna med ett leende på läpparna innan han räckte fram handen och hjälpte Rockelle upp från bryggan. De fick fram till oss och Louis lade sig ner över DeAnna. "Are you mad at me?" frågade han.
"Just a little." log hon vilket fick honom att börja skratta innan han gav henne en mjuk puss på pannan.
"Louis, you are crazy." mumlade Felicia samtidigt som hon kramade ut vatten ur sitt hår. Han ryckte snabbt på axlarna med ett leende på läpparna. Liam skrattade lätt innan han gjorde en handgest om att Felicia skulle komma till honom.
"Come." sa han lugnt innan han satte sig upp, drog upp knäna till bröstet och särade lite på dem så att hon skulle kunna luta sig mot honom.
"No, you didn’t help me before." sa hon samtidigt som hon skakade på huvudet. Skrattandes sträckte han sig efter hennes hand och drog ner henne intill sig. Han lade sina armar om hennes midja och tryckte henne närmare sig innan han gav henne en mjuk kyss på axeln. Hon fnissade till när hans mjuka läppar kittlade henne innan hon lade sig tillrätta mot hans bröst, lade sina armar på hans ben och började klappa på hans knän. Jag log mot dem innan jag plötsligt hörde två röster lite längre bort. De andra verkade också höra rösterna så allihopa vred sina huvuden åt det hållet rösterna kom ifrån. Jag kisade med ögonen för att försöka se vilka de två gestalterna var. Jag kände igen rösterna men kunde inte riktigt placera vilka det var. Långsamt var de på väg mot oss, fullt upptagna med att prata med varandra än att upptäcka att vi låg här. En rynka placerades i min panna när de kom en aning närmare och man såg deras kroppar tydligare.
"Is that Zayn and Harry?" frågade jag förvånat och vred mitt huvud mot de andra. Felicia, som hade satt sig upp från Liams famn, hade spända käkben och likaså Rockelle fast med en orolig blick. Fundersamt tittade jag på henne innan jag vred tillbaka huvudet mot dem jag trodde var Harry och Zayn. Jag nickade bestämt när de hade kommit yttligare lite närmare, det var dem. Lågt suckandes rätade jag en bit på ryggen. Vad gjorde de här? Plötsligt förändrades Harry min till en stel när han tittade åt vårt håll. Han hade sett oss och han sa snabbt någonting till Zayn som fick honom att titta mot oss också. Deras blickar visade tydligt att de bara ville vända men att om de gjorde det så skulle det bara bli pinsamt. Jag kliade mig försiktigt på huvudet innan jag tittade tillbaka på de andra. Liam såg inte alls glad ut över att de var här, speciellt inte att Harry var här.
"What are they doing here?" viskade Liam surt. Jag ryckte lätt på axlarna och tittade på Rockelle som såg allt mer än glad ut.
"Probably are they in Zayns family’s cabin." svarade hon lågt. Jag nickade långsamt innan jag snabbt sneglade upp mot dem när de gick förbi. Deras blickar var fästa på marken och de var alldeles tysta, precis som oss. Vi följde dem med blicken tills de nästan var utom synhåll. Liam himlade med ögonen innan han drog Felicia in mot sig igen.
"Well that was awkward." sa Louis vilket fick alla att börja skratta förutom Rockelle och Felicia. Jag rynkade fundersamt pannan. Jag fick en känsla utav att de inte riktigt uppskattade att de skulle vara här.
"Thank you for the amazing dinner." sa jag glatt till Rockelle och Liam samtidigt som jag lutade mig tillbaka i stolen och klappade mig för magen. De ryckte lätt på axlarna.
"Nothing to talk about." svarade Rockelle lugnt med ett leende på läpparna. Till middag hade de lagat en god potatisgratäng och grillat kött.
"Nothing to talk about?!" utbrast Niall. "I was starving! We haven’t eat for the whole day!" Vi skrattade lätt åt hans kommentar men det var faktiskt sant. Vi hade inte ätit någonting förutom frukost och några glassar under dagen. Liam och Rockelle log tacksamt mot Niall innan allihopa började resa sig upp för att plocka undan. Jag tog min tallrik och mitt glas innan jag gick in till köket och ställde det i diskhon.
"Do you need help with anything?" frågade jag Rockelle som också kom in med sina saker.
"No, it’s okay. I need to think a little by myself, if you know what I mean?" svarade hon lugnt och ställde ner sin tallrik i diskhon. Jag nickade förstående.
"I understand. Well I’m going out for a little walk if the others asking." Hon nickade snabbt innan hon vred på kranen och började skölja bort matrester från våra tallrikar. Jag gav henne ett leende innan jag klev ut på altanen.
"Where are you going?" frågade Louis medan han plockade ihop resten utav sakerna som stod på bordet.
"Just out for a walk." svarade jag. Han nickade till svar innan han gick in med de andra sakerna och jag gick vidare ner till stranden. Solen hade börjat gå ner och vinden var alldeles stilla denna sommarkväll. Luften var fortfarande ljummen och vattnet låg alldeles stilla, precis som om det vore orört. Jag suckade lågt när jag började tänka på när vi var vid stranden tidigare under dagen, då Zayn och Harry hade gått förbi. Jag hade tittat på honom som ett fån medan han bara hade gått förbi utan att ens ge mig en blick. Jag kände mig besviken, besviken på honom. Inte förstod jag varför heller. Jag kände ingenting för Harry, det var det jag intalade mig själv gång på gång ändå var han där och när han inte ens tittade på mig så blev jag på något sätt besviken. Frustrerat sparkade jag i sanden då jag råkade slå i min bara tå i en sten, som låg en bit ner under sanden, vilket fick mig att svära högt och bli mer än irriterad på mig själv som var så klumpig. Jag drog upp mitt ben mot magen och kramade om min tå så att smärtan skulle försvinna. Efter några sekunder kändes det bättre och suckandes släppte jag ner den innan jag fortsatte att lugnt gå fram på stranden. Hundra tankar flög igenom mitt huvud på en och samma gång och jag hade ingen aning om hur jag skulle kunna lägga undan 99 utav dem för att bara kunna fokusera på en. Efter att ha gått en stund gick jag ner till vattenbrynet som var format som en halvcirkel. Jag plockade upp en klumpig sten, lika stor som min handflata, och kastade iväg den över vattnet. Ett plums hördes ifrån den när den slog mot vattenytan innan den försvann ner till den mörka bottnen. En låg suck for ur min mun innan jag tog upp en annan. Jag lade den släta stenen i handflatan innan jag långsamt smekte den med pekfingret för att få bort sanden som fastnat på den. Jag kramade om stenen i handen medan jag, med den andra, gnuggade tinningarna då jag hade fått huvudvärk på grund utav alla tankar. Jag önskade att Harry var en sten så att jag bara kunde kasta iväg honom så långt bort som möjligt, långt bort ifrån mig. Surt kastade jag iväg stenen innan jag plötsligt hörde en svag harkling bakom mig vilket fick mig att hastigt vända mig om. Snabbt stelnade jag till när jag mötte hans gröna ögon innan jag lika hastigt vände mig tillbaka mot vattnet och nervöst snurrade jag en hårslinga runt mitt pekfinger.
"Hey." sa han lågt och han lät en aning osäker på rösten.
"Hey." svarade jag lika lågt, om ändå inte lite lägre.
"It was a surprise to see you here today." Jag nickade instämmande.
"Yeah, it was a surprise to see you here as well." svarade jag. En rynka tog plats i min panna när jag insåg hur löjlig jag var som stod med ryggen mot honom och pratade. Med fingret snurrat runt en hårslinga vände jag mig om och gav honom ett svagt leende. Han besvarade mitt leende och jag insåg att jag hade längtat efter att få se hans leende, det var precis som om en lättnad sköljde över mig. Snabbt skakade jag av mig den tanken. "So.." sa jag lågt och kliade mig nervöst på armen. Han tittade sig omkring samtidigt som han nickade långsamt. "I need to go." sa jag snabbt och gick förbi honom.
"No, wait a sec." sa han och tog tag i min arm. Jag tog ett djupt andetag innan jag vände mig om och mötte hans ögon ännu en gång.
"What?" frågade jag lugnt och försökte låta ointresserad.
"Why haven’t you talked to me or even look at me in school?" Jag höjde på ena ögonbrynet och försökte se ut som om jag inte förstod vad han pratade om. Han tittade bedjande på mig och jag såg tydligt att han ville ha ett bra svar.
"You haven’t talked to me." svarade jag bara och jag såg hur besviken han blev på mitt mesiga svar.
"I want to talk to you but I don’t know what to say. I always look at you, try to make eye contact so I can say something but you never look back, it feels like you’re ignoring me." sa han lugnt men ändå hörde man en desperat ton i hans röst som bara ville att jag skulle förstå. Det dåliga samvetet sköljde över mig och jag tittade osäkert ner i marken.
"I didn’t mean to make you feel that I am ignoring you." mumlade jag lågt. "I’m just.." Jag avbröt mig själv och försökte leta fram ord. Jag kunde knappt förklara mina egna känslor för mig själv. Liam var min pojkvän och jag tyckte otroligt mycket om honom men sedan så kom Harry. Han var inte alls min typ utav pojkvän ändå intresserade han mig på ett sätt som ingen annan hade gjort.
"You just, what?" frågade han lugnt och tog upp mitt huvud. För ett ögonblick kändes det bra när han tog upp mitt huvud så att jag kunde möta hans ögon ännu en gång innan jag snabbt tog bort hans hand och backade ett steg.
"Stop it." sa lågt.
"Why are you always doing that?" utbrast han och gick tillbaka det steget som jag hade backat. "I can see that you want to Felicia! I can see that you want me near you, that’s nothing you can hide!" Jag rynkade pannan och tittade osäkert på honom. Jag ville protestera men det kändes som om det var någonting som hindrade mig.
"That’s not true." svarade jag osäkert, nästan lite för osäkert. Han suckade lågt samtidigt som han skakade på huvudet.
"If that’s not true, why don’t you tell me right now that you don’t want me near you?" Han tittade allvarligt på mig och det kändes som om jag bara ville sjunka igenom sanden.
"I..I.." stammade jag fram, omedveten om vad jag skulle svara.
"You can’t tell me that huh? Because both you and I know that you want me with you as much as I want to be with you." Jag skakade lätt på huvudet, försökte intala honom att det inte alls var sant men jag såg tydligt på hans blick att han inte trodde mig. Jag kände hur alla känslor vällde fram inom mig och jag kände hur mina ögon långsamt fylldes med tårar.
"Can’t you just stop?!" utbrast jag. "No I can’t tell you that, okay? Because..because..I.. I don’t know." svamlade jag fram samtidigt som jag förtvivlat letade efter ord. Harrys blick var inte längre lika allvarlig utan hans ansikte hade mjuknat och han såg mer bekymrad ut. Tårarna var gång på gång på väg att välla fram men jag kämpade med att hålla inne dem. Mina känslor var för röriga för att jag ens skulle kunna svara. Jag var så frustrerad på mig själv att jag just var på väg att gå när jag kände hur han tog tag i mina överarmar, drog mig närmare intill sig och hur hans läppar placerades på mina. Jag hann knappt reagera men utan protester slöt jag mina ögon och besvarade hans kyss. Jag lade mina händer bakom hans nacke samtidigt som han placerade sina på min svank och tryckte mig närmare intill sig. Vi kysste varandra med passion och hunger, precis som om vi hade väntat på det här ögonblicket i evigheter. Jag kände ett svagt pirr i magen och hans läppar gjorde mig nästan knäsvag. Mina fingrar flätade sig in i hans hår och jag försökte trycka mig närmare honom även om det var omöjligt med tanke på att varenda millimeter som funnits mellan oss innan, var upptagna. Hans fingertoppar masserade min svank och jag njöt av varenda beröring. Hastigt öppnade jag ögonen och knuffade honom ifrån mig då jag insåg vad jag höll på med. Han tittade förvånat på mig samtidigt som jag långsamt backade med ett förvirrat ansiktsuttryck. "What the hell am I doing?" mumlade jag lågt för mig själv med blicken klistrad på marken. Jag tittade hastigt upp när Harry tog tag i min arm.
"Felicia?" frågade han osäkert men jag skakade hastigt på huvudet innan jag drog loss min arm ur hans grepp.
"We can’t do this, I got to go." sa jag snabbt innan jag skyndade mig därifrån och lämnade en förvirrad och ledsen Harry.
Så här har ni kapitel 35, ganska långt!
Och ibland skulle jag bara vilja kunna trycka Gilla på era kommentarer, speciellt på mitt inlägg om Haylor! LIKE!
Och tack för alla super fina kommentarer på förre kapitlet, kan ni kommentera lika fint och bra på det här :)
xxx
JAAAAAAAAAA!!! Äntligen händer det något mellan de!!! Hoppas det blir mer!!