17:17:09
Confessions of a broken heart - Kapitel 3
Previously in Confessions of a broken heart: ”Bye Zayn.” viskade hon tyst innan jag kände en mjuk kyss på min kind. Hennes beröring fick mig att rysa och det kändes som om jag skulle falla ihop. Hon placerades sin hand på min axel en kort stund innan hon gick förbi mig och vidare ut genom dörren. ”Bye.” viskade jag lågt när jag hörde henne stänga dörren efter sig. Min hjärna skrek om att jag skulle springa efter men det var någonting inom mig som bestämde att jag skulle stanna kvar där jag stod. Jag skulle aldrig kunna förklara hur jag kände mig om någon hade frågat men jag kände mig inte ledsen utan mer besviken. Jag var inte förkrossad, det kom inga tårar och jag blev mest irriterad på mig själv på grund utav det. Det kändes nästan som om jag skulle ifrågasätta mig om det vi hade haft var så äkta som jag trott. Jag suckade högt innan jag förflyttade mig till balkongen. Luften var ljummen och mitt luktsinne fylldes med nybakat bröd då det fanns ett bageri precis under hotellet vi var på. Jag satte mig ner på en utav de slitna stolarna som fanns där innan jag tog fram en cigarett och placerade den mellan mina läppar. Jag tände den och lät sedan mina fingrar ta den så att jag kunde blåsa ut röken. Min blick placerades på några fåglar som flög förbi samtidigt som en tung suck for ur mig. Jag slöt istället mina ögon innan jag lutade huvudet bakåt och lät cigaretten ligga kvar tryggt mellan mitt pek- och långfinger.


Jag satte mig trött upp på sängkanten i det, fortfarande, mörka rummet. Min mobil, som låg tryggt bredvid min hopsjunkna kudde, tog jag upp i min kalla och tunna hand. Klockan visade halv sju och en tung suck for ur min mun när jag insåg att det var lördag och min födelsedag. Lördagen bevisade att det var helg och då var min pappa ledig och hemma, och min födelsedag var ett ännu större bevis på att min pappa inte brydde sig ett dugg om mig. Jag trummade löst med mina fingrar på mitt tunna och bleka lår innan jag tyst reste mig upp och tassade bort till min garderob. Under gårdagen hade jag och Sophia bestämt att jag skulle komma hem till henne senare under dagen, så jag bestämde mig för att leta upp något fint att ha på mig. Jag öppnade garderobsdörrarna och såg stora leenden dyka upp i mitt synfält. På insidan utav dörrarna hängde idolplanscher på One direction. Ett knappt synligt leende placerades på mina läppar samtidigt som jag blev varm i kroppen bara av att se bilderna. Jag hade följt dem sedan X-factor och min kärlek till dem hade blivit större och större för varje år. Jag fastnade med blicken på Zayn och hans stora bruna ögon fick mig att smälta. Redan första gången jag såg honom på sin audition så hade jag fastnat för honom. Han var blyg, precis som jag, men desto mer man fick lära känna honom desto mer slappnade han av och blev som en annan person. Sådan var jag också, blyg i början men när man väl hade lärt känna mig så slappnade jag av men ibland kunde det tyvärr ta tid. Jag hade svårt att släppa in människor på grund av allt som pågick i mitt liv. I början försökte jag putta bort Sophia, ibland lät jag bli att svara på henne, men hon gav inte upp och efter allt det där så blev vi vänner. Jag log vid tanken innan jag började leta bland mina kläder som hängde på de slitna galgarna. Mina fingrar smekte plaggens yttre medan jag med en fundersam rynka i pannan letade efter något som kunde intressera mig. Min blick placerades på ett vitt plagg med volanger som jag sedan tog ut ur garderoben. Jag ställde mig framför min helkroppsspegel och höll upp plagget framför mig innan jag granskade hur den skulle sitta. Efter en stunds funderande nickade jag bestämt innan jag hängde upp den på garderobsdörren så att jag kunde ta på mig den senare. Plötsligt hörde jag steg i hallen utanför mitt rum vilket fick mig att hastigt vända mig om och stirra på min dörr. Stegen upphörde och jag hörde ett svagt knarr precis vid dörren. Min andning stannade och min kropp var alldeles stel. Jag visste att han lyssnade för att höra om jag var vaken, det gjorde han ofta. Efter någon minut hörde jag steg igen som sedan försvann nerför trappan. Jag andades ut så att mina axlar sjönk ihop. Handsvetten som hade brutit ut i mina handflator strök jag bort på mina pyjamasshorts samtidigt som mina hjärtslag återgick till normal takt. Jag drog mina händer längst mitt ansiktet och suckade tungt innan jag hastigt skakade på huvudet. Med långsamma och tysta steg gick jag fram till min säng och satte mig ner innan jag rätade upp mina axlar så att det knakade i hela ryggen, vilket fick mig att grimasera. Att hela tiden leva i rädsla fick mig att spänna mig och aldrig slappna av. Min kropp var stel och mina händer domnade ofta bort. Min mobil, som låg slängd bredvid mig, tog jag upp och insåg att klockan redan hade börjat närma sig åtta. Jag vände mig om så att jag hade blicken riktad mot min dörr och tittade tveksamt på den innan jag tyst reste mig upp och tassade bort till dörren. Jag lade mina händer försiktigt på den kalla trädörren innan jag lutade mig fram och lade dit mitt öra för att lyssna om han var i närheten. Efter en stunds tystnad vågade jag mig på att tyst öppna dörren. Jag stack ut mitt huvud och tittade åt höger innan jag tittade åt vänster. Ingen var där och jag lyssnade spänt efter ljud. På nedervåningen hörde jag vattenkokaren och samtidigt hur någon drog ut en stol. Jag pustade ut innan jag smög ut från mitt rum och vidare in till badrummet. Jag låste snabbt om mig innan jag mötte den trötta och bleka tjejen i spegeln. En tung suck for ur min mun innan jag satte upp mitt tjocka hår i en lös knut. Jag vred om kranen så att kallt vatten strömmade ut innan jag kupade mina händer under. När det kalla vattnet nuddade mina händer fick det min hud att bli alldeles knottrig. Jag rös så att min kropp skakade samtidigt jag lutade mig ner över handfatet, tog upp mina händer och stänkte vattnet i ansiktet. Strax därefter stängde jag snabbt av vattnet och tittade återigen upp i spegeln. Kalla droppar rann ner från mitt ansikte och vidare ner i handfatet. Med mina händer lutade på handfatet granskade jag noga mitt ansikte. Mörka påsar syntes under mina ögon och gjorde att min hy såg ännu blekare och tröttare ut. Mina bruna ögon var trötta, och inte lika klara och stora som de en gång var. En finne hade brutit ut på min haka vilket fick mig att sucka högt innan jag greppade tag om en handduk och torkade mitt ansikte. Jag bestämde mig snabbt för att skippa frukosten, vilket jag ofta gjorde under helgen när han var hemma, innan jag borstade mina tänder noga och länge.
...
”HAPPY BIRTHDAY TO YOU, HAPPY BIRTHDAY DEAR LEAH, HAPPY BIRTHDAY TO YOU!!” sjöng Sophia ljudligt när hon hade öppnat ytterdörren vilket fick personer som passerade att titta fundersamt på oss med tveksamma leenden på läpparna.
”Thanks Soph” skrattade jag innan vi omfamnade varandra i en varm kram. ”Come on in.” sa hon med sin högljudda stämma samtidigt som hon flyttade sig undan från ingången och gjorde flera handgester som visade att jag skulle kliva in. Skrattandes klev jag in och genast kände jag doften utav mat. Jag drog ett djupt andetag och njöt varenda sekund utav doften av hemlagad mat. Medan jag tog av mig mina ytterkläder granska jag den ljusa och hemtrevliga hallen. Jag studerade väggarna som var klädda med foton utav familjen och jag log diskret för mig själv. Jag hann knappt få av mig skorna innan Sophia tog ett grepp om min handled och drog mig in till köket. Så fort vi kom in vände sig Sophias mamma hastigt om från spisen med ett brett leende på läpparna.
”Happy birthday hun!” utbrast hon glatt och slog ut med armarna innan hon rusade fram till mig och drog in mig i en varm kram.
”Thanks Lydia.” skrattade jag och besvarade hennes kram. Hon släppte taget om mig och placerade sedan sina händer på mina kinder och gav mig ett varmt leende innan hon skyndade sig tillbaka till spisen. Jag kikade runt i köket och såg hur det låg konfetti och band i färgglada färger på bordet. Jag log diskret för mig själv då de hade gjort det för min skull. ”Hey Mark.” hälsade jag sedan till Sophias pappa som hade rest sig upp från deras köksbord.
”Happy birthday Leah.” sa han varmt och gav mig en kram.
”Thank you.” Jag besvarade hans kram och log. ”Do you need help with anything?” frågade jag Lydia som snabbt skakade på huvudet.
”No, no, no.” svarade hon bestämt samtidigt som hon rörde runt i grytan på spisen. ”It’s your birthday, just sit down and the dinner will me ready in a minute.” Hon gav mig ett varmt leende innan hon återigen fokuserade på maten. ”But you can give me hand Soph.” mumlade hon sedan vilket fick Sophia att sucka innan hon gick fram till sin mamma vid spisen. Jag skrattade lätt åt henne då Sophia ibland kunde vara en utav de mest lataste människorna i världen. Jag skulle precis sätta mig vid köksbordet när jag plötsligt kände två starka händer på mina axlar vilket fick mig att hoppa till. Ett högt och väl igenkänt skratt hördes och jag log snabbt när jag insåg att det var Sophias bror Austin.
”Isn’t it my other lil sis?!” utbrast han samtidigt som han vände mig om och gav mig en stor kram. ”Happy birthday Leah.”
”Thanks Austin.” skrattade jag innan vi släppte taget om varandra. Hans blåa ögon träffade mina fick mig att bli alldeles varm. Han var snygg, väldigt snygg men det kunde jag aldrig berätta för Sophia.
”So.. have you got anything yet?” frågade han nyfiket samtidigt som vi båda slog oss ner vid det vita bordet. Jag skakade hastigt på huvudet.
”No not yet.” ljög jag. Jag visste mycket väl att jag inte skulle få någonting utav min pappa men det behövde inte han veta. Han nickade bara innan han började prata med Mark om någonting som hade hänt under skoldagen igår. Jag lyssnade halvt på vad de pratade om samtidigt som jag tittade mig omkring i köket, studerade de personer som befann sig där. Deras breda leenden fick mig själv att le och deras höga skratt fyllde då och då det varma och mysiga köket. Det var alltid lika mysigt att komma hem till Sophia. Alla var alltid så snälla och de behandlade mig som om jag vore en familjemedlem. Jag log vid tanken av att jag ibland kunde känna den känslan, känslan av att ha en familj. Men det varade bara för en kort sekund tills jag var tvungen att gå hem igen. Jag suckade tungt samtidigt som jag pillade under mina naglar och återigen försökte fokusera på vad Mark och Austin pratade om.
”The dinner is ready!” utbrast plötsligt Sophia som ställde fram en stor gryta på bordet. Min blick for ner på grytan och jag studerade intressant det lockande innehållet.
”You look hungry.” skrattade Lydia och gav mig en klapp på axeln. Jag nickade till svar samtidigt som jag försökte dölja hur hungrig jag egentligen var då jag hade hoppat över frukosten.
...
”The food was amazing, thank you so much Lydia.” sa jag samtidigt som jag ställde ifrån mig tallriken på diskbänken.
”Oh that was nothing hun. It’s just fun to have you here.” svarade hon mjukt samtidigt som hon smekte mig lätt på ryggen. Jag gav henne ett leende innan jag tog en sista klunk från mitt vatten och ställde glaset på bänken. ”You can go and sit down in the livingroom for a while. I will come soon.” sa hon och hoppade med blicken mellan mig, Sophia och Austin. Vi nickade hastigt till svar. Mark var också på väg ut från köket tills en hög harkling for ur från Lydias mun och fick honom att stanna mitt i steget. ”And you can help me in the kitchen Mark.” Vi började skratta högt åt honom när han suckandes gick tillbaka till sin fru innan vi gick vidare in till vardagsrummet. Vi satt, och pratade och skrattade i vad som händes som timmar innan Lydia och Mark också kom in till vardagsrummet med te och en stor tårta på ett fat vilket fick mig att lysa upp. Var det någonting jag älskade så var det sötsaker.
”Happy birthday to you, happy birthday to you..” började allihopa sjunga samtidigt som de satte ner godsakerna på vardagsrums bordet. När de var färdiga log jag stort mot dem.
”Aw thank you.” Allihopa log varmt mot mig innan Lydia räckte fram tårtspaden och lärt mig ta första biten. Jag slöt ögonen och njöt utav första tuggan utav min favorit tårta med grädde och jordgubbssylt.
”Did you like it?” frågade Sophia och jag nickade hastigt till svar vilket fick henne att börja skratta. ”I thought so.” Hon blinkade mot mig innan hon själv skar upp sin andra bit.
”Leah..” började plötsligt Lydia efter en stund. Jag nickade samtidigt som jag gav henne en frågande blick. Hon blötte sina rödmålade läppar med tungan innan hon sträckte sig efter någonting bredvid fåtöljen hon satt i. Jag tittade nyfiket på vad hon tog fram i en påse som stod där. ”We got something for you.” Hon log mot mig samtidigt som hon sträckte fram ett rosa klätt paket.
”Aw you shouldn’t have.” sa jag samtidigt som jag tog emot paketet.
”Of course we should!” brast allihopa ut samtidigt vilket fick mig att börja skratta. Jag smekte den blanka ytan innan jag vände på det och varsamt började ta bort tejpen.
”Hurry up.” sa Sophia ivrigt samtidigt som hon hoppade bredvid mig och stirrade på paketet.
”I almost think that you are a little more curious then I am.” skrattade jag vilket fick henne att le. Jag drog bort pappret innan jag lade det bredvid mig och tittade nyfiket på den vita kartongen som låg i mitt knä. Med min ena nagel drog jag bort tejpen som höll igen locket innan jag öppnade den och jag höjde förvånat på ögonbrynen när jag såg innehållet. I kartongen låg en ihopvikt t-shit med ett tryck på med några väl igenkända ansikten och ovanpå låg ett kuvert med mitt namn på. Jag kände hur handsvetten bröt ut i mina handflator och jag vågade knappt tänka på vad jag trodde att det var. Jag tittade upp på familjen som satt och tittade på mig med nyfikna ögon.
”Is it?..” mumlade jag så tyst så att de knappt hörde. Sophia gav mig ett brett leende och en menande blick om att jag skulle fortsätta öppna. Jag tittade återigen ner i kartongen och tog sedan upp kuvertet med darriga händer. Med hjärtat slående hårt i bröstet öppnade jag det, och kände hur mina ögon blev stora som tefat och hur min mun ändrades till ett o. Jag stirrade länge på innehållet innan jag tittade upp igen. ”Is this the meet and greet tickets?” frågade jag precis som om jag inte kunde förstå att de låg i kuvertet, i min hand. Sophia nickade hastigt med ett brett leende på läpparna.
”And concert tickets!” utbrast hon glatt. Mitt hjärta bultade fort innan ett stort leende placerades på mina läppar.
”You guys are crazy!” skrattade jag samtidigt som jag tog upp biljetterna och lade dem i min hand. ”I can’t believe it, thank you so, so much!” Det kändes nästan som jag skulle börja gråta men istället satt jag bara och skrattade.
”Are you happy?” frågade Sophia lika exalterat som jag lät. Jag nickade hastigt till svar.
”I am! Thank you so much, this means the world to me. I can barely believe it.” Jag log åt mina biljetter i handen innan jag tittade upp på dem med en förvånad blick. ”But it must have been expensive!” utbrast jag. Lydia skrattade högt innan hon skakade på huvudet så att hennes blonda hår smekte hennes kinder.
”Don’t worry about that hun. Just enjoy the tickets.” svarade hon och log varmt mot mig.
”Thank you so, so much.” sa jag med ett brett leende innan jag reste mig för att krama om dem.
...
Jag slängde mig på rygg i Sophias säng med kuvertet tryckt mot bröstet.
”Are you happy?” frågade hon samtidigt som hon stängde dörren till sitt rum. Jag nickade hastigt till svar innan jag satte mig upp. Hon log varmt mot mig och gick fram till sin dator för att sätta på musik.
”This is unbelievable.” suckade jag och stirrade på kuvertet i mina händer. Hon skrattade högt samtidigt som jag hörde hur Kiss You med One direction började spela på hög volym genom högtalarna.
”If you want to you can stay over the night.” sa hon och vände sig om från datorn.
”I would love to but I don’t have anything to sleep in and I definitely not have anything to wear tomorrow at the meet and greet.”
”You can borrow something from me if you want to. Just choose whatever you want.” sa hon och öppnade sin garderobsdörr. ”Except for this.” Hon tog ut en jeansfärgad skjorta och höll upp den framför mig. ”Can I wear it?” frågade hon tveksamt.
”Of course you can.” svarade jag samtidigt som jag nickade. ”But what will you wear to it? Black jeans?...”
”White jeans I think.”
”It will totally work.” sa jag och gjorde tummen upp mot henne.
”Are you sure?” frågade hon, fortfarande en aning osäkert samtidigt som hon höll upp den framför sig och studerade den noga.
”Yeeeees.” sa jag och drog ut ordentligt på e:et. ”Everything looks great on you Soph, don’t worry.” Jag log varmt mot henne.
”And that is so not true but thanks hun.” Hon log mot mig innan hon hängde tillbaka skjortan i garderoben. ”Now, choose whatever you want.” sa hon dramatiskt samtidigt som hon vände sig om och slog ut med armarna. Jag skrattade åt henne och reste mig upp innan jag gick fram till garderoben. ”Oh, I just wanna show you off to all of my friends. Making them drool down their chinny-chin-chins.” sjöng hon och gjorde några dansrörelser med armarna vilket fick mig att skaka på huvudet med ett leende på läpparna. Jag placerade mina händer på höfterna och drog blicken över de olika plaggen som hängde på galgarna. Det fanns tröjor, kjolar och klänningar i massa olika färger och jag avundades Sophia över alla fina kläder hon hade. Jag fastnade för ett plagg med en beige ton som jag tog ut och höll upp framför mig, men snabbt skakade jag på huvudet och hängde tillbaka blusen. Den passade mig inte, jag var för blek och för kort till det långa plagget. Jag nynnade tyst med i låten samtidigt som jag smekte med mina fingertoppar över de olika plaggen. I ögonvrån såg jag hur Sophia satt och studerade mig från topp till tå.
”I’ve an idea!” utbrast hon plötsligt samtidigt som hon reste sig från sin sittplats. Jag höjde frågande på ögonbrynet och backade några steg från garderoben när hon kom rusandes. ”I want to see how you look in this outfit.” sa hon koncentrerat samtidigt som hon tog ut en svart, vid kjol och en vit blus. Jag tittade fundersamt på kläderna när hon höll upp dem med glatt leende. ”Come on.” Hon skakade ivrigt på galgarna och jag gav kläderna en sista blick av tveksamhet innan jag tog emot dem.
”Can you turn around?” frågade jag tyst vilket fick henne att sucka högt samtidigt som hon vände sig om med ryggen mot mig.
”Why do I always have to turn around? We are both girls.” sa hon innan hon lade armarna i kors. Jag skrattade stelt åt henne samtidigt som jag började byta om till de kläder hon tagit fram till mig.
”I just don’t like when people are looking at me while I’m changing.” ljög jag. Men egentligen så handlade det inte om det utan det handlade om att hon inte skulle få se mina blåmärken jag hade på kroppen. Mina ögon fylldes snabbt med tårar när jag såg det fortfarande breda blåmärket långt upp på låret.
”Are you done?” frågade hon vilket fick mig att snabbt torka bort en tår som hade börjat rinna ner för min kind.
”Yes.” harklade jag mig innan hon hastigt vände sig om med ett brett leende på läpparna.
”You. Look. Awesome.” sa hon glatt och slog ut med armarna. Jag studerade mig själv upp och ner i spegeln samtidigt som jag smekte med mina händer på det mjuka kjoltyget.
”No, I can’t wear this.” sa jag samtidigt som jag skakade hastigt på huvudet och vände mig om från hennes helkroppsspegel.
”Are you serious? You look beautiful in that.”
”No and I don’t want to show of my legs.” svarade jag och drog obekvämt i kjolens nedre del. Hon suckade högt och tittade på mig med höjda ögonbryn.
”You have great legs, you need to show them. Especially for Zayn.” sa hon och blinkade mot mig vilket fick mig att bli röd om kinderna.
”Stop it.” skrattade jag och slog henne lätt på armen. ”He already has a girlfriend anyway..” mer hann jag inte säga förrän hon plötsligt avbröt mig.
”Speaking of Zayn!” utbrast hon plötsligt och började rensa i sina lådor efter någonting. Jag tittade frågande på henne samtidigt som jag slog mig ner på sängen. Hon tog upp en tidning och började bläddra hastigt i den. ”There.” sa hon efter en stund och tryckte upp den öppna tidningen i ansiktet på mig. Jag skrattade högt åt henne samtidigt som jag tog ifrån henne tidningen och höll upp den framför så att jag kunde se själv. Men så fort jag hade läst rubriken tryckte jag tidningen lika fort tillbaka i ansiktet.
”Have they broke up?!” utbrast jag så jag nästan överröstade den höga musiken som Sophia hade höjt ännu mer. Hon nickade hastigt till svar samtidigt som hon klappade ivrigt med händerna. ”That’s to bad..”
”Ah stop it! I know you are the most happiest person alive right now.” Jag ryckte lätt på axlarna samtidigt som ett leende smög sig fram på mina läppar. ”I told you!” skrattade hon och pekade på mig när ett brett leende lyste upp i hela mitt ansikte.
”But it’s still sad for them.” sa jag uppriktigt och hon nickade instämmande.
”Yeah, of course it is but now he’s all yours and you are going to meet him tomorrow!” ropade hon ut vilket fick mig att börja skratta samtidigt som jag skakade på huvudet.
”Yeah me and plenty of other girls. He will never see me.” suckade jag till svar och hon skulle precis protestera när jag avbröt henne. ”But Niall will definitely see you.” Ett leende placerades på hennes läppar samtidigt som hon satte sig ner på sin datorstol. Hon slängde det ena benet över det andra innan hon lutade sin ena armbåge på knät, lade sin haka i handen och gav mig en drömmande blick.
”HE. IS. SO. FREAKING. HOT.” mumlade hon och jag nickade instämmande. Jag tog upp en bild på min mobil och höll den så att den hamnade bredvid Sophias ansikte.
”You guys would look so good together.” sa jag uppriktigt samtidigt som jag nickade. Hon log mot mig.
”I think I’m going to cry tomorrow.” Vi båda började skratta innan hon reste sig upp och började leta i sin garderob igen. ”Now lets find something you can wear so that Zayn will drool down his chiney chin chins."
Och här kommer kapitel 3, flera veckor senare.. Förlåt, förlåt, förlåt så jätte mycket för en så otroligt dålig uppdatering. Men jag kan tyvärr inte hjälpa det, mår fortfarande inte 100% bra och det går i vågor för mig hela tiden. Och som ett + på detta så känns min fantasi hundra mil ifrån mig, kommer inte på någonting och jag är absolut inte nöjd med det här kapitlet överhuvudtaget. Men det kommer (hoppas jag att ni tycker) bli mer spänning osv sedan. Jag hoppas iallafall att ni ska tycka om det här kapitlet mer än vad jag gör.
Och tack så JÄTTE mycket för att ni fortfarande går in på min blogg och läser, och även kommenterar. Blir super glad utav att läsa era kommentarer. Means so much. Och även om jag uppdaterar så himla dåligt så hoppas jag att ni fortfarande vill slänga in en kommentarer och säga vad ni tycker, det är även jättebra för mig att veta.
Jag vet inte när nästa kapitel kommer ut, allt beror ju på som sagt. Men ni får ha det såå super bra så länge! :)
xxx
Jätte bra!! Oroa dig inte alls för att det inte skulle vara bra, du skriver bättre än du själv tror! Det är verkligen värt att vänta för :)