imagineonedirection

Rop ekade i utrymmet jag befann mig i. Skrik skakade mellan de ljusa sätena. Hjärtslagen var som trummor i huvudet. Plötsligt drogs mannen bredvid mig genom det svarta hålet ovanifrån. Kvinnans vars famn jag låg tryggt i darrade av skräck medan ett ljus skrik lämnade hennes öppna mun. Utrymmet blev tyst. Flämtande andetag vibrerade i luften. Människor strömmade förbi i ögonvrån. Paniken fyllde alla. En nytt skräckslaget rop ekade. Min kropp sänktes hastigt ned mot det kalla golvet framför kvinnans fötter. Hennes ansikte var oklart. Inga konturer. Något mjukt lades över mitt ansikte medan en len stämma viskade något. Ett nytt skrik. Smärtsamt, panikartat.

”No!” Jag satte mig hastigt upp. Tårar strömmade ned för mina kinder blandat med svettpärlor. Jag begravde mitt ansikte i mina darrande händer samtidigt som jag försökte få kontroll på mina häftiga andetag. ”Harry?” snyftade jag och vände mig om men det lilla utrymmet bredvid mig var tomt. Med rynkade ögonbryn torkade jag bort de tårar som rann längs min hud medan jag tittade mig förvirrat omkring. Min trötta kropp vilade tryggt under ett mjukt material; insåg att jag satt i en säng. Men vart var Harry om jag låg i hans säng? Jag drog min hand genom mitt tjocka hår och flätade in fingrarna i de mörka slingorna när jag upptäckte det vita ljuset från månen som sken in genom fönstret. Välkända konturer formade möblerna i rummet. Förvånat flög jag upp ur sängen när jag förstod att jag låg i mitt eget rum. Mitt hjärta pulserade fort innanför bröstkorgen medan frågor cirkulerade i huvudet. Lättad var jag över att befinna mig hemma men samtidigt fanns stinget av besvikelse inom mig. Varför var jag inte hemma hos Harry? Hur hade jag ens kommit hem? Det enda jag minns av kvällen var att jag hade somnat i hans soffa mot hans axel, sedan var det tomt. Hur hade han lyckats föra mig hit? Eller hade det endast varit en dröm? Jag bet mig fundersamt i läppen. Om det bara hade varit en dröm så hade ingenting hänt. Mötet med Chuck och Harry vid gränden hade aldrig hänt, inte det faktum att Harry varit hotfull och tryckt upp mig mot väggen även om det var hans sätt att skydda mig på. Jag hade aldrig varit instängd i hans garderob. Känslor som hade lyckats väcka mina fjärilar i magen till liv hade inte haft existens. Mina axlar sjönk långsamt medan jag förde mina fingrar upp mot mina tinningar, masserade dem och slöt mina ögon. Drömmen hade fört mig in i en skräckfilm fylld med tårar och rädsla, men som sedan fört mig till känslor som jag sällan kände. Jag skakade trött på huvudet innan en djup suck lämnade min mun och jag öppnade ögonen igen. Jag sträckte mig efter lampan på nattduksbordet innan ett varmt sken spred sig i mitt rum. De skrämda skuggorna försvann. Min blick for ned mot mina bara fötter och granskade tveksamt mina jeans som satt obekvämt tajt på mina ben. Mina fingrar knäppte upp den enkla knappen innan jag drog av mig dem. Jag tassade över mitt rum för att hänga dem på en stol medan jag kände hur det sved under mina fötter. Grimaserande kastade jag undan byxorna och tog upp min ena fot för att titta under den. Mina ögon flackade mellan de röda fläckarna och skavsåren. Jag släppte hastig ned den igen innan jag fumlade upp min arm i en konstig vinkel för att titta under den och upptäckte som förväntat det lilla hål som befann sig på blusen. Jag minns väl hur sömmarna hade skrikit i protest när jag tagit av mig den och hur jag sedan hade hittat hålet i den. Jag minns att jag hade sprungit barfota över asfalt full med smågrus och glasskärvor. Det var ingen dröm, allting hade hänt. Lättnaden som hade befunnit sig i min kropp försvann. Mitt hjärta började återigen att slå fortare. Jag tittade mig spänt omkring i rummet; försäkrade mig om att jag var själv, men Harry hade nog varit försiktig, han skulle inte ha kört hem mig utan att kusten att hade varit klar. Jag höjde min arm och tittade på klockuret som befann sig runt handleden. De tunna visarna visade att klockan var tre. En tung suck rymde sin väg mellan mina läppar medan jag började knäppa upp knapparna på blusen. Jag granskade de blanka och runda materialen som höll ihop mitt klädesplagg. Harrys händer var där, de hjälpte mig. Jag minns hur han hjälpte mig att knäppa dem, hur trygga hans nypor hade varit. Han hade varit stadig, försiktig. Han hade fått mitt hjärta att skena. Ikväll hade jag fått se en annan sida av honom, beskyddande, nära. Jag knäppte upp den sista knappen innan jag hastigt skakade på huvudet. 

”What am I doing?” viskade jag irriterat till mig själv. Jag förstod mig inte på mina egna känslor som yrde vilt omkring inom mig. Mitt huvud var för trött för att kunna tänka även om min kropp fortfarande var på hel varv. Jag tog av mig blusen, slängde den i samma hög som jeansen innan mina händer trevade sig uppför min rygg för att knäppa upp bh:n. Den landade mjukt över de andra klädesplaggen innan jag sträckte mig efter t-shirten jag sov i. Dess lena material smekte min hud; njöt av att få något annat plagg mot min kropp då blusen hade börjat bli sträv och jobbig mot den. Jag satte upp mitt tjocka hår i en slarvig tofs innan ett plötsligt ljud spred sig i rummet. Den oväntade signalen fick mig kropp att rycka av rädsla. Jag suckade trött åt mig själv, försökte få ned min puls igen medan jag plockade upp mina jeans och letade efter mobilen som skulle ligga i fickan. Mina fingrar kramade om den kalla telefonen och förde den sedan mot mig medan mina jeans hamnade på golvet igen. Jag granskade det okända numret som lös upp på skärmen med ett höjt ögonbryn innan jag tveksamt öppnade sms:et. Mina andetag blev häftiga av rädsla samtidigt som jag läste om meddelandet ännu en gång. 

From: Unknown - 03.04

Message: What a teaser, stripping off like that. Thanks for the show Claire.

Mina darrande händer kastade skrämt iväg mobilen på sängen där den landade mjukt på madrassen. Jag tittade stint omkring mig, tecken på om det var någon i mitt rum, men det var ingen där. Min blick stannade vid fönstret. Persiennerna var fortfarande uppdragna och den mörka natten väntade utanför. Med hjärtat i halsgropen började mina fötter röra sig långsamt över golvet. Desto närmare jag kom desto fortare slog hjärtat, desto häftigare blev min andning. Min bröstkorg höjdes och sänktes hackigt och hastigt. Oros klumpen som bildades i min hals hindrade mig från att kunna svälja ordentligt. Jag stirrade ut genom fönstret, rädd för vad jag skulle upptäcka över de upplysta trottoarerna eller på min gräsmatta. Jag såg hur det var Ben som stod där, mannen som utsatte mig för övergrepp. Jag såg Kevin, Chuck. Jag såg Harry som stod med dem; visade sig att hans trygghet bara hade varit en lögn. Men det var tomt. Det fanns ingen där. Omedvetet hade jag hållit andan och den tunga luften som lämnade min mun lättade på trycket över mitt bröst. Jag kupade mina händer över ögonen, tittade ut och försäkrade mig ännu en gång om att det inte var någon där. Efter någon minuts nogrann granskning drog jag ned persiennerna och gick tillbaka till min säng. Min spända och stela kropp satte sig obekvämt i sängen och lutade sig sedan bakåt mot väggen. Jag sträckte mig efter mobilen som jag sedan kramade om så att mina knogar började vitna. Jag vågade inte släcka lampan, jag vågade inte blunda, jag vågade inte lägga mig ned. Utan jag väntade, väntade på morgonen snart skulle komma ifatt natten.