imagineonedirection

 

Mannen bredvid kvinnan vars armar höll ett beskyddande och stadigt grepp om min lilla kropp försvann plötsligt genom taket efter att två stora händer tagit tag om hans hals. Kvinnan skrek hans namn som jag inte kunde uppfatta. Människor skrik ekade i det trånga utrymmet paret befann sig i. Min blick var klistrad på kvinnan som höll hårt om mig. Hennes tårar rann fort nerför hennes kinder och ögonen var röda utav allt gråtande. Hon lade mig ner på golvet och det sista jag hann se innan hon placerade en mjuk filt över mig var den klara himlen genom det stora hålet i taket. Ett skrik fyllt med rädsla, smärta och panik fyllde min hörsel innan det blev tyst...

 

”NO!” skrek jag högt samtidigt som jag hastigt reste mig upp i sängen med svett rinnandes nerför min rygg. Min bröstkorg höjdes och sänktes fort, och mina andetag var häftiga. Mina tårfyllda ögon försökte se i det mörka rummet men det var omöjligt. Plötsligt slets dörren upp till mitt rum så att ljuset ifrån hallen lös upp en bit utav det. Min styvmamma Emma tände lampan i taket och tittade på mig med oroliga ögonen. Det starka ljuset fick mina ögon, som var vana vid mörkret, att svida. 

”Are you okay Claire? Was it that dream again?” Jag nickade hastigt till svar innan jag brast ut i gråt. Hon gick med snabba steg fram till sängen innan jag kände hur hon satte sig ner och omfamnade mig i en trygg kram. 

”It is so terrible mom, it feels so real.” grät jag medan min trötta kropp skakade. 

”I know honey, I know.” sa hon tyst samtidigt som hon ömt smekte mitt bakhuvudet och vaggade mig fram och tillbaka. 

 

...

 

Jag kupade mina darrande händer under kranen och lät det iskalla vattnet fylla dem innan jag sköljde mitt ansikte med det. Det kalla vattnet fick min hud på kroppen att knottras. Jag rätade mig upp från handfatet och studerade det trötta ansiktet som syntes i spegeln. Mina bruna ögon var blanka med mörka påsar under och mitt långa hår spretade åt olika håll. Suckandes torkade jag mina händer och ansikte med en handduk innan jag lämnade badrummet, och gick vidare in till köket där resten utav min familj befann sig. Min styvpappa Jacob satt vid köksbordet med tidningen i ena handen och sin kaffekopp i den andra. Deras fem åriga dotter och min lillasyster Farrah stod på tårna vid kylskåpet och försökte nå upp till översta hyllan där mjölken befann sig. Hennes blonda och naturliga lockar var uppsatt i en stram hästsvans, och hennes blåa jeansklänning räckte precis ner till knäna. Jag skyndade mig fram till henne och tog ut mjölkpaketet som jag sedan räckte mot henne. 

”Can you take it yourself?” frågade jag innan hon tog den ur mitt grep.

”Yes, thank you Claire.” sa hon lyckligt och skuttade iväg mot köksbordet. 

”Careful.” hörde jag plötsligt vår mamma säga bakom oss. Jag vände mig hastigt om och såg henne stå i dörröppningen med sin långa, vita morgonrock lindad kring kroppen och hennes korta hår uppsatt i en slarvig tofs. Hon gick fram till mig och placerade en trygg arm kring mina axlar. ”Are you feeling better?” frågade hon medan hon ömt och långsamt smekte min arm. Jag nickade hastigt till svar och gav henne ett tillgjort leende. Hon log varmt mot mig innan hon mjukt pussade min panna och gick vidare mot kaffekokaren. Jag mådde aldrig bra efter min dröm som återkom nästan varje natt. Aldrig något som hände annorlunda, utan alltid samma dröm. Den kändes alltid så verklig och fick mig alltid att vakna upp i rädsla. Suckandes satte jag mig ner vid bordet och tog fram ett bröd ur dess paket innan jag bredde på smör. Min pappa, som satt bredvid mig, lade ifrån sig tidningen och klappade mig lätt på benet innan han reste sig upp från bordet. Jag visste att han brydde sig, bara att han ibland hade svårt att visa det med ord vilket kunde vara skönt. Ibland behövdes bara en kram. Jag log tacksamt mot honom innan han gav min mamma en kyss, vinkade hejdå till oss och försvann från köket. 

”Can you leave Farrah at the kindergarden before you go to school today?” frågade mamma mjukt med en kaffekopp, med rykande kaffe, i händerna som värmde upp dem. Jag tittade tveksamt på klockan som hängde på väggen och insåg att jag inte skulle hinna komma i tid ifall jag lämnade Farrah men jag visste också att mamma hade det stressigt på morgonen. 

”Yeah. Do that!” utbrast Farrah glatt på andra sidan bordet med en så kallad mjölkmustasch på överläppen. Jag skrattade lågt samtidigt som jag nickade.

”Of course I can.” 

 

...

 

Mina fötter tog mig fort fram i de tomma korridorerna samtidigt som min hals började svida utav ansträngning. Jag fumlade hastigt upp min telefon ur fickan och insåg snabbt att lektionen redan hade börjat. Irriterad över att jag var försenad stoppade jag ner mobilen igen samtidigt som jag mumlade fram några svordomar. Jag slängde ännu gång upp min väska på axeln som gång på gång hade glidit ner. Min puls ökade utav mina snabba steg medan min blick sökte efter nummer 301 på de olika lektionsdörrarna som jag skyndade förbi. Mina fötter stannade tvärt när jag väl hade kommit fram till min dörr. Jag hämtade snabbt ny luft innan jag tryckte ner handtaget, gav dörren en lätt knuff och klev in till lektionen. Allas blickar riktades mot mig och skamset satte jag min egen i golvet medan jag gick fram för att ta en plats. Någonting jag aldrig förstod var varför alla i klassen stirrade på en när man var försenad, som om man precis hade dödat någon. 

”I’m glad you could join the class today Miss Parkes.” sa Mrs York strängt och jag kände hur hennes dömande blick brände i min nacke. 

”My pleasure.” mumlade jag lågt vilket gjorde att några tjejer från klassen började fnissa. Jag slängde ner min väska på golvet bredvid en ledig stol innan jag hastigt satte mig ner. Min bästa killkompis Nate, som jag känt så länge jag kunde minnas, vinkade till mig från andra sidan lektionssalen. Jag gjorde en hastigt gest med huvudet innan min blick for upp för att möta min lärares men istället såg jag en annan tjej stå bredvid henne som jag inte tidigare hade sett. Hennes osäkra ögon tittade ut över klassen medan hon flätade ihop sina fingrar med varandra. 

”Maybe we can continue now.” sa Mrs York och gav mig en menande blick innan hon tittade på tjejen bredvid henne med ett stelt leende på sina rödmålade läppar. Jag försökte desperat att hålla inne mina flämtande andetag medan jag kände hur mitt hjärta fortfarande gick på hög varv. ”So..Like I said before, this is your new classmate. Miss Jenna Walker.” Jenna log stelt mot klassen samtidigt som hon kramade hårt om sin väska. ”You can sit down next to our late girl, Claire.” Jag log falskt mot Mrs York innan jag placerade min blick på Jenna som tog sig fram mellan bänkarna. Hennes axellånga, rostfärgade hår smekte hennes rosa kinder och hennes gröna ögon tittade sig nervöst omkring för att se till så att hon inte råkade stötta emot någon. När hon närmade sig min bänk placerades ett brett leende på mina läppar.

”Hey! I’m Claire.” utbrast jag glatt medan jag slog med handen på stolen bredvid mig. 

”I’m Jenna.” svarade hon med ett leende innan hon satte sig ner. ”Is Mrs York always this.. stiff?” 

”Yeah, pretty much.” skrattade jag till svar. 

”Now class, you can open your books on page 145.” sa Mrs York och alla gjorde som vi blev tillsagda. ”Read that page. And Jenna, you can read together with Claire while I get a book for you.” Jenna nickade hastigt innan hon sneglade mot mig.

”Is it okay if..?” började hon tveksamt.

”Of course it is.” svarade jag med ett leende medan jag placerade boken mellan oss på bänken och tog fram sidan som hon hade bett oss ta fram. Våra klasskompisar började genast prata så fort Mrs York lämnat rummet och strax därefter dök Nate upp framför vår bänk. 

”Good morning sleepy head.” skrattade han vilket fick mig att titta upp. Hans hasselbruna ögon glittrade ikapp med solljuset som tog sin in genom fönstret bredvid oss, och hans tydliga käkben och charmiga leende kunde få vilket tjej som helst på fall. Dock inte mig, jag såg honom mer som en bror precis som han såg mig som en syster. 

”I actually had to leave Farrah at kindergarden.” försvarade jag mig med ett leende. ”Farrah is my sister.” Jag tittade hastigt på Jenna som nickade till svar innan Nate plötsligt räckte fram sin hand över bänken. 

”I’m Nate.” sa han med ett snett leende medan han drog med sin lediga hand igenom sin bruna kalufs. Jag himlade med ögonen åt hans charmiga utstrålning. Jag kunde alltid se hur tydligt han tyckte om att sprida sin charm och göra andra glada medan han också hade en beskyddande sida och var som en slags storebrors figur. 

”Jenna.” svarade hon och räckte över sin hand medan jag tydligt såg hur en rosa nyans spred sig över hennes kinder. 

”Mr Bosworth, you mind sitting down on your chair?” frågade plötsligt Mrs York som hade kommit tillbaka vilket fick Nate att hastigt vända sig om. 

”Yeah.” mumlade han innan han mötte våra blickar igen. ”Talk to you later girls.” Han placerade sin ena hand vid sin tinning innan han gick tillbaka till sin plats. 

 

...

 

”Finally this day is over!” utbrast jag lyckligt och väldigt högt vilket fick elever runt omkring oss att reagera. Nate skrattade roat åt mig samtidigt som han nickade och bet sig i underläppen. 

”I can’t believe that this is my first day and I already have homeworks.” suckade Jenna och tittade besviket på sin hög med böcker i sin famn. 

”Welcome to high school.” förkunnade Nate vilket fick henne att le. Under de få timmarna vi hade varit i skolan hade Jenna hunnit bli bekväm med oss och kunnat slappna av. 

”You can come home with me and I can help you with those.” föreslog jag.

”I would love to.” svarade hon med ett leende på läpparna. 

”Great.” Jag gjorde tummen upp innan vi stannade upp vid våra skåp. ”Where is yours?” frågade jag Jenna medan jag öppnade mitt egna. 

”Just a couple of lockers from yours.” svarade hon och pekade på ett som var fyra eller fem skåp ifrån mitt och Nates. Jag nickade innan jag lade in mina böcker och hon gick vidare till sitt skåp. 

”So what do you think about her?” frågade jag Nate medan jag tog på mig min skinnjacka som jag hade tagit ut. Nate tittade ut från sitt skåp med sin väska i ena handen.

”I like her.” svarade han med ett leende. ”She seems fun.” Jag nickade instämmande. 

”Yeah, I like her to.” sa jag ärligt och stängde mitt skåp. Vi gick gemensamt bort till hennes skåp och ställde oss bredvid henne. 

”Well I gotta go girls, see you tomorrow.” sa han och placerade en varsin hand på våra axlar.

”Bye.” svarade jag och Jenna i mun på varandra innan Nate slängde upp sin väska på axeln och skyndade sig därifrån. Jag lutade mig mot skåpet bredvid Jennas och placerade blicken upp i taket där jag studerade den vita färgen medan hon började plocka i böcker i sin väska. Några gamla tuggummin och snusprillor prydde vissa delar utav taket vilket fick mig att äcklat rynka på näsan innan jag förflyttade min blick till Jenna.

”So what do you think about school so far?” frågade jag. Hon placerade några hårslingor bakom sitt öra innan hon tog på sig sin jeansjacka. 

”I actually like it. And maybe it’s because of you and Nate, you have been so kind to me.” svarade hon uppriktigt och log. Jag besvarade det hon sa med ett brett leende samtidigt som hon stängde sitt skåp med en smäll. 

”Are you done?” frågade jag och hon nickade snabbt till svar innan vi lämnade skolan. 

 

...

 

Jag satte handen på det guldfärgade handtaget innan jag lätt tryckte upp den svarta dörren och klev in i huset med Jenna tätt efter mig. 

”Hello?!” ropade jag medan jag tog av mig mina skor. 

”Hello!” hörde jag mamma ropa till svar inifrån köket samtidigt som Farrah plötsligt kom ner rusandes för trappan. 

”Claire!” utbrast hon glatt och hoppade upp i min famn. Hennes långa hår kittlade mina kinder medan ett leende placerades på mina läppar. 

”Hey honey.” Jag gav henne en hård puss på kinden vilket fick henne att skratta. Jag förflyttade henne till mitt ena höftben och höll ett stadigt grepp om henne med min ena arm. ”Farrah this is Jenna, Jenna this is Farrah.” presenterade jag dem på båda, och pekade först på Jenna och sedan på Farrah. 

”Hey there.” sa Jenna glatt och höll fram sin hand mot min syster. Farrah tittade tveksamt på den innan hon blygt räckte fram sin. De skakade händer innan ett leende började leka i min syster mungipor så att hennes tydliga smilgropar syntes.

”Oh God, you are so heavy.” klagade jag och jag lät henne glida ner från min höft. 

”You are just being weak, right Jenna?” sa Farrah bestämt och jag blev nästan förvånad över att hon försökte få med sig Jenna på sin sida efter att precis ha träffat henne. 

”Yeah, she’s being weak.” skrattade hon instämmande innan vi följde efter Farrah in till köket där mamma var. 

”Hey mom.” sa jag till henne där hon stod med ryggen emot oss och skar upp grönsaker i en skål. 

”Hey honey. Do you got Nate with you because I heard you talking with someone?” frågade hon, fortfarande med ryggen vänd mot oss. 

”Yeah I got a friend with me but it’s not Nate.” Mamma vände sig hastigt om och log sedan brett mot Jenna. Hon torkade av sina händer på sitt förkläde hon hade kring midjan innan hon räckte fram sin hand. 

”Oh hello. I’m Emma, mom to these two girls.” skrattade hon. Jag ryckte lätt på axlarna med ett leende medan Jenna räckte fram sin hand. 

”I’m Jenna, nice to meet you.”

”So what are you girls going to do now?” frågade hon samtidigt som gick tillbaka till bänken med grönsakerna. 

”They are going to play with me.” utbrast Farrah glatt som hade stått vid köksbordet. 

”No we are not. It’s Jenna’s first day and she already have a lot of homeworks. So we have to study for awhile.” svarade jag vilket fick Farrah att rynka pannan med en sur blick och bestämt sätta sig ner på en stol. Jag skakade på huvudet innan jag tog av ett brunt hårband som prydde kring min handled och använde den för att sätta upp mitt tjocka hår i en slarvig hästsvans. 

”Oh okay, do you want something? Tea, sandwich?” undrade mamma.

”Yeah please, I’m starving!” utbrast jag och placerade mina händer på magen. 

”Of course you are Claire. You are always hungry.” skrattade hon mjukt innan hon vände sig om och tittade på Jenna. ”Do you want a sandwich and cup of tea as well?”

”Yes please, I would love to.” svarade hon vänligt och gav mamma ett glatt leende. 

”Alrighty then. Take Jenna with you and go to your room Claire and start with your studies. I will come with the food in a bit.” 

”Okay, thank you.” svarade vi båda i mun på varandra. Farrah, som fortfarande satt på sin stol, såg mer besviken än arg ut vilket fick mitt dåliga samvete att bubbla upp i bröstet. Jenna verkade också se det för plötsligt sa hon att de kunde leka tillsammans en annan dag vilket fick Farrah att placera ett brett leende på sina läppar så att hennes tandrad syntes och den smala glugg hon hade mellan sina framtänder. 

”Now when that’s decided maybe we can start.” skrattade jag och tittade frågande på Jenna. Hon nickade snabbt till svar med ett leende innan vi gick ut från köket och vidare in till mitt rum. ”So..” började jag men avbröt hastigt mig själv och tittade förvånat runt i mitt egna rum. Kläder låg utspridda över golvet, sängen var obäddad och persiennerna neddragna. ”..uhm.. well, this is my room.” En tung suck lämnade min mun innan jag skyndade mig in och började plocka upp kläderna för att slänga dem i tvättkorgen jag hade vid dörren. ”I’m sorry about the mess.” ursäktade jag. 

”Oh this is nothing compared to mine right now. Moving boxes everywhere.” skrattade hon vilket fick mig att le. Jag slängde mina kläder i tvättkorgen innan jag började bädda min säng. Medan jag ryckte och drog i sängkläderna började Jenna långsamt gå runt i mitt rum och studera vad som fanns på väggarna och mina bord. Jag sneglade bort mot henne medan jag placerade ut mina kuddar och märkte att hon plockat upp ett foto. ”This was cute.” sa hon uppriktigt och höll upp fotot så att jag kunde se. Det var en bild mig och Nate som vi hade tagit förra sommaren. ”For how long have you known each other?” frågade hon och lade tillbaka fotot innan hon gick fram till mig. 

”For as long as I can remember actually. If you look at some of the photos next to our stair in the hall you can see pictures of us in the bath tub.” skrattade jag och rätade mig upp då jag var färdig med att bädda. ”Sit.” sa jag sedan vilket lät mer som en beordring än ett förslag. ”If you want to.” lade jag sedan till vilket fick henne att le varmt mot mig innan hon satte sig ner. Våra väskor, som vi hade slängt på golvet, öppnade jag och tog ut våra böcker innan jag placerade dem på golvet bredvid sängen och satte mig ner. Jag satte mig i skräddarställning och tog upp vår kemibok. Plötsligt knackade det på min dörr innan den försiktigt öppnades och mamma kikade in. 

”Are you studying? undrade hon medan hon gick in med två koppar te och Farrah i släptåg som höll i en tallrik med färdiggjorda smörgåsar på. 

”Yeah, we were just about to start.” svarade jag. 

”Oh then I will not disturb you girls. I just wanted to give you this.” Hon räckte över kopparna till oss som vi tacksamt tog emot medan Farrah lade tallriken på sängkanten bredvid Jenna. 

”Thank you.” sa vi innan vi smuttade på våra varma drycker. 

”Come on Farrah, let’s leave them alone.” sa mamma mjukt och gav oss ett varmt leende innan hon placerade en öm hand på Farrahs rygg och tog med henne ut från rummet. 

”Your mom is so nice.” sa Jenna innan hon ännu en gång lät sig smacka på teet. Jag log och nickade instämmande. ”But you look totally different compared with your mom and sister.” påpekade hon och hon måste tagit mina höjda ögonbryn som om jag inte förstod för plötsligt fortsatte hon. ”They both are blonde with blue eyes. You must take after your dad.” Min blick for hastigt ner på min bok som låg i mitt knä innan jag återigen placerade min blick på Jenna. 

”Well.. I’m adopted so that’s the reason.” svarade jag vilket fick henne att förvånat höja sina ögonbryn medan hon placerade sin hand över munnen precis som om hon skämdes för att hon tagit upp det och rädd för att jag skulle ta illa upp. 

”I didn’t mean to bring that up.” sa hon skamset och bet sig i underläppen. 

”No it’s okay Jenna.” log jag. 

”So you’re not from England?” frågade hon tveksamt. 

”I’m from England, my parents lived in London. They died in a buscrash when I was just a few months and I didn’t have any other family so, yeah..” En tyst suck lämnade min mun när jag tänkte tillbaka på dagen då mina styvföräldrar hade berättat för mig att jag var adopterad. Det hade varit en mörk vinterkväll när vi hade samlats kring köksbordet och de hade berättat den stora hemligheten. Mitt hjärta hade gått i tusen bitar. Jag hade alltid vetat om att jag inte var lik dem men ändå hade tanken aldrig slagit mig. Tårar hade runnit nerför mina kinder när de hade berättat att mina riktigt föräldrar dött i någon sorts busskrasch när jag endast var några månader. Ingen visste hur olyckan hade skett, bara att motorhuven hade stått i brand på en ödslig väg och det var det enda de hade berättat för mig. Men det hade gått många år sedan jag fått reda på det och istället för att tänka på dåtiden så försökte jag koncentrera mig på nuet. 

”Oh..” sa plötsligt Jenna vilket fick mig att avbrytas från mina tankar. ”I’m sorry.” Jag skakade hastigt på huvudet innan jag harklade mig. 

”Maybe we should change the subject.” sa jag istället och slog upp sidan vi skulle läsa. 

”Agree.” Hon nickade innan hon gjorde som jag och bläddrade fram till sidan vi skulle läsa.

                                                                                                                                                                                                                                         

Här är första kapitlet, hoppas ni tycker om det! Och hoppas ingenting är för krångligt, annars är det bara att fråga så förklarar jag haha!

Tack för de fina kommentarerna på prologen, blir jätteglad! 5+ på detta så får ni kapitel 2! :)

xxx