19:00:00
Through the dark - Kapitel 9
”Do you got everything?” frågade han med ett höjt ögonbryn. Min blick for ner på mina händer som kramade hårt om den lilla väskan jag hade med mig innan jag hastigt nickade till svar.
”Where are we going?” frågade jag och tittade mig nyfiket omkring medan han låste bilen. Gatlamporna på den uppvärmda asfalten lös även om det inte behövdes och glada människor passerade på trottoaren en bit ifrån oss. Hans stora hand placerades på min svank och den plötsliga beröringen fick min kropp att reagera med en ryckning medan jag spänt knep ihop min läppar. Ett leende letade sig fram i hans ansikte efter att han hade känt hur min kropp reagerat.
”To the movies.” svarade han, gjorde en gest med huvudet åt den riktning biografen skulle ligga samtidigt som han med sin hand, som fortfarande var placerad på min svank, tryckte lätt för att få mig att börja gå. Tanken på att vi skulle sitta i ett rum som var kolsvart fick min kropp att bli nervös men samtidigt pirrig. Hans närvaro gjorde mig osäker och kunde ibland få obehagskänslan att skölja över mig men att han också gjorde mig nyfiken lockade.
”Which movie are we going to watch?” undrade jag och lät mina ögon utforska den långa mannen bredvid mig. Hans leende fanns inte kvar på hans läppar men hans ansikte var mjukt och käklinjerna syntes tydligt bakom några lockar som hade letat sig fram mot ansiktet.
”I hope you haven’t seen this one, it is Mama.” svarade han, fortfarande med sin blick riktad framåt. Mina ögon vidgades medan ett leende lekte i mina mungipor.
”Mama?” frågade jag exalterat vilket fick honom att reagera och låta sina ögon vila på mig. Hans ena ögonbryn höjdes medan han bet sig löst i underläppen, precis som om han var orolig över att jag inte tyckte om hans val utav film. ”I’ve always wanted to see it but it has never been of.” Jag ryckte nonchalant på mina axlar medan jag lät min blick vandra vidare och utforska människorna som fanns på andra sidan vägen.
”So you like horror movies?” frågade han nyfiket.
”Yeah.” I ögonvrån såg jag hur hans gillande leende växte medan hans fingrar masserade min svank när vi båda gick över övergångsstället.
”So in other words I made a good pick?” Hans fråga och nöjda ton fick mig att nicka medan ett skratt gömde sig i min strupe. ”Good.” mumlade han samtidigt som vi hade kommit fram till den väl igenkända biografen. Han öppnade den stora glasdörren innan han lät mig gå in. Den stora lokalen var fylld med människor och det var varmare därinne än ute. Den goda doften utav smält smör och popcorn fyllde mitt luktsinne. Min blick landade på en stor skyltning med omslaget utav filmen som vi skulle se. Mina ögon gled över de mörka linjer och konturer, och det lilla barnet som stod bakom en gestalt som skulle föreställa en kvinna som man inte kunde se huvudet på. Jag kände hur jag började bli varm i kroppen, lycklig över att jag äntligen skulle få se filmen som jag länge hade velat se.
”Come on.” sa plötsligt Harry som stod bakom mig medan jag kände hur hans hand gav mig en lätt knuff på ryggen för att leda mig längre in i lokalen. ”Do you want anything?” Hans fråga fick mina ögon att exalterat landa på de stora kartonglådorna med popcorn i.
”Yeah, I think I’m going to buy popcorn.” svarade jag glatt, medan min blick var fullt fokuserad på lådan med popcorn jag tog. Jag log artigt mot kvinnan bakom disken vars strama och korta hästsvans satt långt upp på hennes huvud. Min hand fiskade upp plånboken ur väskan medan mina fingrar letade mellan de olika fickorna för att få fram rätt summa pengar. Harrys hand dök plötsligt upp i mitt synfält, placerades framför min plånbok.
”I will pay for them.” sa han och drog upp sitt kort ur fickan.
”No you don’t have to.” protesterade jag och skakade hastigt på huvudet. Ett charmigt leende var placerat på hans läppar och de gröna smaragderna glittrade i det varma ljuset.
”I asked you out and I’m going to pay.” Jag såg tydligt i hans ögon att han hade bestämt sig men ändå öppnade jag munnen för att ännu en gång protestera men kvinnan bakom disken avbröt mig.
”So who is going to pay?” frågade hon med en trevlig ton men hennes ansiktsuttryck visade att hon egentligen ville att vi skulle skynda på.
”Me.” svarade Harry bestämt utan att låta mig säga någonting medan han räckte sitt kort mot henne. Jag himlade med ögonen samtidigt som ett leende dök upp på mina läppar. Jag samlade mitt långa hår i mina händer innan jag lade det tjocka svallet över min axel samtidigt som jag tittade mig omkring i lokalen. Tre tjejer, som satt på en bänk längre in, viskade till varandra medan de utbytte blickar mellan varandra och Harrys ryggtavla. De kunde endast vara några år yngre än mig. Även om ljudnivån i lokalen var hög kunde jag inte undgå att höra deras fnitter eller undgå deras gillande ansiktsuttryck. Jag sneglade över mot Harry som log artigt mot kvinnan bakom diskan. Jag kunde förstå varför de tittade på honom, han såg väldigt bra ut med sin mystiska charm och barnsliga lockar men det var någonting jag inte tänkte erkänna, det skulle få honom att bli för nöjd. Hans händer greppade om popcornen innan han vände sig om.
”Thank you.” sa jag tacksamt medan jag tog ett popcorn och stoppade in i munnen. Han ryckte löst på sina axlar samtidigt som han drog med sina ena hand för att dra bak de lockar som envisast sig med att leta sig fram mot ansiktet. ”By the way..” började jag och gjorde en gest med huvudet mot tjejernas håll. ”You seem to got yourself a fan club.” Hans ögon sökte efter det jag såg innan ett brett leende landade på hans läppar. Tjejerna, som insåg att han såg dem, tittade genart bort medan fnitter lämnade deras munnar. Jag skakade trött på huvudet åt deras barnslighet.
”What can I say..” började Harry och gjorde en hastigt rörelse med huvudet så att hans lockar vaggade. ”..I’m pretty hot.” Ett lågt skratt lämnade min strupe innan jag himlade med ögonen åt hans självsäkra kommentar. En lång man med några få hårstrån på huvudet ställde sig vid ingången till biograferna fick mig att fokusera mina ögon på annat. Jag och Harry lät våra fötter röra sig snabbt över den röda mattan, som golvet var klädd med, då människor fort började samlas framför honom. När Harry lämnat fram våra biljetter, som han redan hade köpt, gick vi in till biografen för att hitta våra platser. Han hade tagit platser längst upp där det var soffor istället för vanliga säten. Jag lät min kropp ramla ner på det mjuka tygmaterialet innan en djup suck rymde mellan mina läppar. Harry blickade ut över den redan halvt fulla biografen medan han tog av sig sin kappa och satte sig ner bredvid mig. Jag studerade de olika människorna som kom in. Några kom ensamma, andra kom med vänner och andra kom som par. Alla pratade högljutt och glatt med varandra medan jag satt där, ensam med en kille som jag knappt träffat och omedveten om vad jag skulle säga. Ett par slog sig ner i sätena, inte långt ifrån oss. De hade hela tiden ögonkontakt med varandra och deras kärleksfulla leendena verkade inte kunna lämna deras läppar. Jag sneglade över mot Harry som satt med huvudet sänkt och sin koncentrerade blick på sin mobil med popcornen i andra handen. Jag suckade tungt, medveten om att vi lika väl kunde vara två främlingar som aldrig träffat varandra. Mina tänder gnagde löst i min underläpp samtidigt som folket i lokalen tystnade, lamporna släcktes och den stora skärmen framför oss började lysa.
”Here is your popcorn.” sa Harry plötsligt samtidigt som kartongen med det gulfärgade innehållet hamnade under min näsa. Doften utav smör fyllde mina näsborrar medan jag förflyttade min blick till honom.
”Don’t you want some?” frågade jag och tog emot popcornen. Han vände sitt ansikte mot mig och även om det var mörkt så såg jag leendet som lekte i hans mungipor.
”I do want some but not of the popcorn.” svarade han, endast som en viskning vilket gjorde att hans röst lät ännu raspigare. Min panna rynkades, undrandes över vad han menade. Jag tänkte fråga honom men min mun blev inte mer än halvöppen då jag plötsligt förstod. Mina kinder började hetta samtidigt som jag kände mig lättad över att det skulle vara omöjligt för honom att se den röda nyansen som spred sig över dem. Mina ögon sökte sig runt omkring mig, nervös över att någon skulle ha hört hans kommentar. Jag skakade hastigt på huvudet, hoppades att det han hade sagt skulle försvinna ur mitt huvud. I ögonvrån såg jag hur han fortfarande hade sitt huvud vänt mot mig och jag kände på mig att han visste vad jag tyckte och tänkte.
”Watch the movie.” mumlade jag samtidigt som min hand placerades på hans kind och tryckte lätt för att få hans huvud att riktas framåt innan jag lade tillbaka min hand i mitt knä.
...
Den lilla flickan med det korta, blonda håret, den bleka hyn och de gula, ned tuggade tänderna dök plötsligt upp i köket efter att lamporna, som hade varit släckta, började funka igen. Överraskningsscenen fick mitt hjärta att hoppa över ett slag medan resten utav min kropp reagerade med en överdriven ryckning. Mina händer kramade hårt tag om mina ben samtidigt som hjärtat började slå ännu fortare. Jag sneglade över mot Harry som satt avslappnad bredvid mig. En rynka placerades mellan mina ögonbryn, undrandes över hur han inte kunde bli rädd eller överraskad. Hans huvud var lutat åt sidan så att hans mörka lockar vilade mot hans axel och sina händer lät han ligga tryggt i sitt knä. På den stora handen, närmast mig som vilade på hans lår, prydde en bred silverring på långfingret. Min blick vandrade upp från hans hand och vidare till hans arm som lystes upp utav den stora skärmen. Under hans leopard färgade t-shirt såg jag hans tydliga armmuskler. Mina brunfärgade ögon studerade de svarta och snirkliga bokstäverna som var klottrat i hans armveck. Things I can. Jag läste meningen innan jag började fundera på vad det kunde stå för. Mitt huvud skakades diskret samtidigt som jag vände bort min blick, medveten om att hans hand och arm hade fascinerat mig. Jag lät mina ögon fokusera på de rörliga bilderna som visade en spänningsscen. Jag bet spänt på mina målade naglar medan jag med mina andra hand trummade fort på mitt lår. Tjejen som satt bredvid mig bet lika hårt på sina naglar och hennes nervositet smittade av sig på mig. Plötsligt, från ingenstans, dök en demonisk kvinna upp framför skärmen vilket fick min redan spända kropp att lyftas en bit ifrån den bekväma soffan medan min hand placerades på Harrys, som fortfarande vilade på hans lår. Min hand kramade hårt om hans tills kvinnan sekunden senare var borta. Min blick for fort ner på min lilla hand som höll ett stadigt grepp om Harrys innan jag lika fort tog bort den och drog med den lätt i mitt hår som hängde över min axel. Mina kinder började hetta och jag kunde riktigt se hur den röda nyansen spred sig över dem. I ögonvrån kunde jag tydligt se Harrys roade blick som var riktad mot mig. Jag kunde se hur han ville kommentera min reaktion men jag valde att inte ge honom chansen, istället lät jag mina ögon följa figurerna på skärmen, låtsas som om det aldrig hade hänt, medan jag hårt knäppte mina händer i knät, försäkrade mig om att jag inte skulle råka göra samma sak igen.
...
”So what did you think about the movie?” frågade Harry när vi kommit ut från det trånga utrymmet där alla hade knuffat och pressat sig fram för att komma ut först. Jag drog in en djupt andetag utav den friska luften innan jag vände min blick mot Harry.
”It was awesome. I’m so glad that I have seen it.” svarade jag lyckligt. Han skrattade roat åt mitt glada ansiktsuttryck medan mina ögon sökte sig ner mot mina svarta sandletter som satt tryggt på mina fötter som rörde sig framåt över den mörka asfalten. ”And thank you by the way.” sa jag och kramade hårt om min väska som hängde i min hand.
”For what?” frågade han och i ögonvrån såg jag hur han tittade på mig med en förvirrad rynka i pannan vilket fick mig att återigen titta upp mot honom. Hans längd var mycket större än min och de bruna lockarna vaggade i den kalla vinden som drog förbi och som fick huden på mina bara ben att knottras.
”For paying for the movie and the popcorn.” svarade jag och försökte dölja leendet som envisades med att tränga sig fram i mina mungipor. Motvilligt lät jag mina läppar pressas samman, allt för inte visa att jag tyckte att kvällen hade varit trevlig, allt för att inte göra honom för nöjd.
”Oh..” började han och log ursäktande efter mitt noterande. ”Well that was nothing.” Han ryckte nonchalant på sina axlar samtidigt som han mjukt placerades sin hand på min axel vars storlek gjorde att axeln försvann under den. Jag ville säga emot, säga att det visst var någonting, att det var väldigt snällt utav honom att betala för allt men istället lät jag bli, ville inte börja en konversation som ändå inte skulle leda någon vart än att vi skulle låta som ett löjligt par som envisades om vem som hade rätt. Hans hand som fortfarande låg kvar och kramade om min axel fick mig att bli nervös och mina tänder att hårt gnaga i min underläpp. Han verkade märka av min nervositet för plötsligt lämnade ett lågt skratt hans strupe vilket gjorde att de gröna ögonen blev till smala små streck. Hans hand försvann från min axel och placerades istället i fickan på hans kappa.
”Was it scary?” frågade han vilket fick mina ögon att vidgas.
”What?” frågade jag förvirrat. ”That your hand was on my shoulder? Do you think I would think that was scary?” Mitt ena ögonbryn for upp medan mina armar automatiskt placerades i ett kors över mitt bröst. ”It’s not like I have never been touch there before.” påpekade jag, försökte göra så att han skulle känna sig som komplett idiot över frågan han hade ställt. Jag tyckte inte om min kaxiga attityd men hans fråga hade fått mig att låta som ett litet barn som inte tålde en lätt beröring från en kille. En rynka placerades i hans panna medan det roade leendet på hans läppar bara blev större desto mer jag sa. En tung suck lämnade min mun innan jag gav honom en trött blick. Vad var det nu som han tyckte var så roligt?
”I wasn’t taking about that.” noterade han med ett snett leende. Rynkan i min panna förstorades medan mina oförstående ögon studerade den roade pojken bredvid mig. Ett lågt skratt rymde sin väg mellan hans läppar medan han skakade långsamt på sitt huvud. ”I was taking about the movie.” Hans mening fick mina korsade armar att falla och istället hänga tungt vid sidorna på min kropp. Jag suckade trött, medveten om att det var jag som framstod som en komplett idiot.
”Oh.. Well, it wasn’t that scary.” svarade jag säkert, utan att be om ursäkt för min tidigare sträva attityd, och lät min blick placeras framåt. Allt jag sa verkade roa honom då yttligare ett skratt lämnade hans mun.
”Was it not scary? So you just hold my hand because you wanted to?” Hans plötsliga påpekande fick mina ögon att vidgas innan jag återigen lät mina förvånade ögon landa på honom.
”Okaaay.” sa jag och drog ut på a:et samtidigt som jag kände mig irriterad över att han hade tagit upp att jag hade kramat om hans hand och irriterad över att jag ens hade gjort det, även om det hade hänt automatiskt utan mitt medvetande. ”The movie was scary and I got scared.” Jag himlade med ögonen samtidigt som jag slog ut med min ena hand. Min fot var på väg ut mot övergångsstället innan Harry plötsligt placerade sin arm framför min överkropp och drog mig tillbaka in mot trottoaren. Den svarta taxin, som jag inte hade hunnit reagera på, åkte förbi över hastighetsgränsen medan chauffören lät sin hand vara placerad på tutan. Mitt hjärta slog hårt i bröstet, chockad över den snabba bilen och Harrys plötsliga rörelser.
”Be careful.” mumlade han irriterat och tog hastigt bort sin arm ifrån mig. Mina förvånade ögon letade sig bort från taxin och landade istället på honom. Hans hade mörknat och hans nävar var hårt knutna medan han blickade ut över vägen för att se om det var några fler bilar som skulle åka förbi.
”I’m sorry.” sa jag, mer som en viskning. En ljudlig och överdriven suck lämnade hans mun innan han placerade sin hand på min rygg och gav mig en lätt knuff så att jag följde med när han började gå över vägen. Jag skakade löst på min överkropp så att hans hand lämnade min rygg innan jag ökade hastigheten och längden på mina steg så att jag hann före honom. Mitt huvud skakades löst medan jag lät mina fötter flyga fram. Den kalla vinden svepte tag om mitt hår och de lena hårstråna smekte mina kinder. Trött på hans konstiga humör svängningar stannade jag tvärt utanför passagerardörren på hans bil, väntade på att han skulle komma.
”What are you doing?” frågade han plötsligt bakom mig. Hans ton var fortfarande kort, inte lika trevlig som den hade varit under första delen utav kvällen. Jag slöt mina ögon, tog ett djupt andetag, lät den rena luften lyfta min bröstkorg och omsluta mina lungor innan jag återigen öppnade ögonen och vände mig om.
”What do you mean?” frågade jag förvirrat och samtidigt irriterat. Mitt ena ögonbryn for automatiskt upp medan jag lät mina armar hamna i ett kors över mitt bröst.
”Why are you standing there for?” Hans tonfall fick mig att låta dum, precis som om det han tidigare hade frågat skulle varit en självklarhet för mig att förstå.
”Because we are going home.” påpekade jag, slog ut med min ena hand och höjde på mina ögonbryn. ”We went to the movies and now we are going to home.” Jag tittade menande på honom, försökte visa att jag var trött på hans sätt och att jag ville hem.
”Well, I’ve planned a coffee.” sa han strävt och lade sitt huvud på sned.
”Well, I haven’t planned that so unlock the car.” Mina ögon tittade bestämt på honom men när han skakade på huvudet fick det min nervositet att krypa fram från sina gömda vrår i min kropp.
”Come on now Claire.” sa han medan räckte ut sin hand och gjorde en gest med sitt huvud åt det håll vi skulle gå. När jag bestämt stod kvar fick det en djup suck att ramla ur hans mun. ”I’m not going to unlock the car and there’s no busses going now so their is no possibility for you to go home.” påpekade han och ryckte löst på sina axlar. Jag försökte svälja bort klumpen som hade bildats i min hals medan jag flackade med blicken mellan hans hand och hans ögon. En diskret men trött suck lämnade min mun innan jag motvilligt började röra mig mot honom, medveten om att jag skulle låta honom ångra att han tvingade med mig. Jag undvek hans ögonkontakt och struntade i hans uträckta hand. I ögonvrån såg jag hur han himlade med ögonen.
”This way, through the park.” mumlade han samtidigt som han lät sina fötter ta honom över asfalten. Jag följde efter honom med mina ögon tveksamt tittandes mot ingången till parken som endast hade några enstaka lampor som lös upp den mörka gången som var omsluten utav höga och täta buskar. Jag ville ifrågasätta varför han valde att ta vägen genom parken men fast besluten om att inte prata med honom under resten utav kvällen fick mig att låta bli. Vi passerade ingången och den smala stigen gjord utav grus lystes upp utav några enstaka lampor. De hjälpte knappt vilket fick mig att undra varför de egentligen fanns där om de ändå inte gjorde någon nytta. De täta buskarna viskade i vinden och det obehagliga mörkret som vilade över dem fick rysningar att gå längs min ryggrad. Jag hade alltid varit mörkrädd, speciellt när jag var ute. Det fick mitt hjärta att slå fortare och alla möjliga skräck scenarior att dyka upp i mitt huvud. Stigen var tom på människor och omedvetet rörde mig närmare Harry så att det breda avståndet minskades. Jag vred huvudet bakåt, såg hur ingången till parken försvann längre och längre bort.
”What is it?” frågade Harry och jag hörde tydligt i hans röst den retsamma tonen som ville leta sig fram då jag visste att han egentligen förstod att jag inte tyckte om att gå där. Mitt huvud vreds hastigt tillbaka, lät mina ögon studera pojken som tittade på mig innan jag återigen tittade fram och ignorerade det han sa. Medveten om att jag hade gått närmare honom flyttade jag mig snabbt ifrån honom igen. En tung suck lämnade hans mun medan jag i ögonvrån såg hur han, med sin hand, drog sina lockar bakåt. Med handen kvar på sitt huvud och hårslingor lindade runt sina fingrar, tittade han sig omkring vilket fick en rynka att placeras mellan mina ögonbryn.
”Claire?” försökte han efter en stund, när han hade slutat att titta sig omkring, men jag envisades med att inte svara. Jag lät mina ögon vandra mellan buskarnas blad, allt för att inte låta dem vila på honom. Ännu en gång försökte han men hans röst lät mer otålig, mer kort och irriterad. Tanken på att vi gick själva genom en mörk park gjorde mig nervös och spänd, och tanken på att jag inte hade någon aning om vem han egentligen var fick min oro att förstärkas men inte min envishet. Jag tänkte inte svara honom, jag var trött på att han skiftade så drastiskt med sitt humör. Plötsligt kände jag hur han tog ett hårt grepp kring min hand och svingade mig tätt intill sig vilket fick min redan spända kropp att rycka till utav förvåning medan mitt hjärta hamnade i halsgropen. Mina chockade och oroliga ögon tittade skrämt in i hans.
”Have I done something?” frågade han strävt, fortfarande med sina fingrar hårt lindade kring min handled. Hans längd var mycket större än min vilket fick min osäkerhet att lysa i mina ögon samtidigt som jag försökte backa ifrån honom men hans grepp var för hårt.
”No.” svarade jag tyst medan jag tappert försökte lirka min handled ur hans hand vilket ledde till att det gjorde ännu ondare.
”Then what is your problem? Why are you acting all weird?” Orden som lämnade hans mun fick min irritation att bubbla fram samtidigt som jag bestämt tittade in i hans ögon, lät dem inte lämna mina.
”My problem?!” utbrast jag. ”You are my problem Harry!” Frustationen tog över min kropp och tankarna om att han egentligen kunde var vem som helst försvann ur mitt huvud. Min höga och irriterade ton fick hans grepp att lätta men utan att släppa. ”You are the one acting all weird, not me. You are the one who can’t control which mood you want to have. You are a freaking schizophrenic. Are you on your period or something?!” svamlade jag förbannat fram. Mina andetag lämnade häftigt min mun, och min bröstkorg höjdes och sänktes fort. Utan att bry mig om att mina ord som jag hade slängt ur min mun var förolämpningar tittade jag spänt in i hans ögon, hoppades på att han skulle bli sårad. Mina axlar sjönk drastiskt när de gröna ögonen blev som små smala streck och ett högt skratt lämnade hans strupe. Jag tittade menande på honom, ville att han skulle förstå att jag förväntade mig en annan reaktion. Plötsligt släppte han min handled. Han lät sina händer istället hamna bakom min nacke medan hans tummar långsamt smekte mina kinder. Mitt hjärta pulserade fort i bröstet och dess slag ekade högt i min trumhinnor. Han bet sig löst i sin underläpp, lät sina ögon utforska mitt ansikte innan de lät vilas i mina uppspärrade.
”I like it when you get mad. Your voice, your crazy look. That’s a really turn on.” viskade han förföriskt och hans raspiga stämma ekade inuti min kropp, fick mina armar att knottras. Hans ögon letade sig ner mot mina läppar där de sedan stannade. Hans tummar fortsatte att smeka mina kinder medan min, fortfarande, förvånade kropp försökte samla ihop sig. Jag studerade hans gröna smaragder som var djupt fokuserade på mina läppar vilket gjorde mig nervös. Mitt hjärta slog hårt i bröstet och ett diskret leende letade sig fram på hans läppar. Medveten om att han kände av det försökte jag slappna av men det gick inte.
”Harry..” började jag, försökte låta stadig på rösten men jag lät mer som ett osäkert litet barn. Han skakade långsamt på huvudet medan han lutade sig längre fram, lät det bara vara några ynka centimeter mellan våra ansikten. Desperat försökte jag svälja klumpen som hade bildats i min hals. Mitt huvud skrek om att jag skulle flytta mig ifrån honom men min kropp var som förlamad, den vägrade lyda mina order. Mina ögon flackade mellan varenda liten vrå utav ansiktet med de vackra dragen framför mig, omedveten om vart jag skulle titta.
”Can you let me go?” försökte jag, osäker på om jag egentligen ville det eller inte.
”Do you know what?” frågade han istället, ignorerade det jag sa, fortfarande med blicken på min mun. ”You are pretty hard to resist sometimes.” Orden som lämnade hans läppar var endast som viskningar och fick mitt hjärta att hoppa över några slag och mina händer att bli fuktiga. Jag försökte säga någonting, någonting som skulle vara kaxigt, något som skulle få honom att backa men min mun förblev stängd. Han lät sin rosa tunga fukta sina läppar innan han plötsligt lutade sig fram och lät dem nudda mina. Mina ögon spärrades förvånat upp medan min chockade kropp blev stel men jag njöt, njöt utav att få ha de hjärtformade läpparna mot mina. Efter bara några enstaka sekunder var det över, hans goda smak försvann och istället tog han långsamt tillbaka sitt huvud, fortfarande med sina händer om min nacke. Jag tittade förvånat på honom, kunde inte få in i mitt huvud att det hade hänt, att han hade kysst mig. Han bet sig löst i läppen medan ett letade sig upp på hans läppar.
”You did like that huh?” Han släppte taget om mig vilket fick mina axlar att sjunka och en trött suck att lämna min mun. Han drog sina lockar bakåt ännu en gång med en nöjt flin på sina läppar. Jag skakade på huvudet innan jag nervöst samlade mitt hår i mina händer och lade det över min ena axel.
”No I did not, definitely not.” nästan stammade jag fram, försökte låta bestämd på min sak, vilket fick honom att skratta.
”Well it seemed like you did.” Han ryckte löst på sina axlar och lät sina fingrar fläta sig ihop med varandra.
”Well I didn’t.” påstod jag, medveten om att jag ljög men jag tänkte inte erkänna att jag hade tyckt om det. Jag tittade nonchalant bort, placerade min blick på omgivningen omkring oss.
”Are you sure?” frågade han plötsligt vilket fick mig att titta tillbaka på honom vars ögon hade en mystik över sig. Han gick närmare igen, lät sin hand smeka min kind. ”So you didn’t like this?” frågade han, böjde sig fram, lät sina läppar nudda mina innan han återigen titta in i mina ögon. Förvånad och tom på ord skakade jag långsamt på huvudet. Det ryckte i hans mungipor innan han lät sina läppar nudda mina igen innan de letade sig ner mot min haka och vidare ner mot min hals. Jag lade försiktigt huvudet på sned med mina ögon placerade på den mörka himlen där vita stjärnor lyste. Mina tänder bet hårt i min underläpp när hans läppar masserade min hud och hans mjuka beröringar fick rysningar utav välbehag att gå genom min kropp. Jag knep ihop mina ögon, försökte tränga ut välbefinnandet i min kropp och lusten från mitt huvud.
”And so you don’t like this?” upprepade han mellan sina kyssar som lämnade fuktiga märken på min hud. Jag försökte återigen skaka på mitt huvud men min kropp var som paralyserad utav de mjuka beröringar vid min hals. Mina tänder kramade hårdare om min underläpp när han kyssar övergick till varsamma sug. En njutningsfull suck lämnade min mun och via sugen som han gjorde på min kropp kunde jag känna hur ett leende spred sig över hans läppar vilket fick mig att himla med ögonen, medveten om att han hade hört det jag hade försökt stänga inne. Min hand for automatiskt upp bakom hans nacke när sugen blev mer intensiva och nöjt slöt jag mina ögon. Hans fylliga läppar, som var pressade mot min hud, kändes som en del utav mig och den lustfyllda känslan spred sig i min kropp, fick det att börja pirra nertill. Sugen övergick till smärta vilket fick mig att hastigt öppna mina ögon igen. Den, som för bara någon sekund sedan hade varit en njutbar stund, blev till en obehaglig känsla. Den otäcka smärtan spred sig från min hals och ner i min arm.
”Harry.” mumlade jag fram i ett stön, försökte få honom att förstå att det gjorde ont. ”You are hurting me.” påpekade jag men som om orden aldrig hade yttrat min mun fortsatte han. Min hand som hade kramat om hans nacke gled istället ner till hans axel där jag försökte knuffa undan honom. ”Harry.” försökte jag igen. Suget blev intensivare och mer smärtsamt vilket fick mig att hårt knipa ihop mina ögon.
”I can’t do this!” utbrast han när han plötsligt slutade och förflyttade sig hastigt bort ifrån mig. Mina ögon öppnades och stirrade förvånat på pojken framför mig som andades häftigt medan min hand letade sig upp mot min hals, kände där det hade gjort som mest ont. Hans ord och plötsliga rörelser orsakade oreda i mitt huvud och oförståndet om vad som egentligen hände lade sig som ett täcke över mina tankar som förvirrat flög omkring innanför mina tinningar. Hans långa kropp stegade fram och tillbaka medan han frustrerat drog i sina lockar. Mina fingrar masserade det onda på min hals medan jag ruskade på huvudet, försökte få ordning på det som hände.
”I just can’t do it.” mumlade han lågt innan han plötsligt stannade upp och de gröna nyanserna mötte mina bruna ögon. De utstrålade oro och irritation vilket fick en förvirrad rynka att placeras i min panna.
”What is it?” frågade jag försiktigt, omedveten om jag ens skulle fråga någonting.
”Nothing.” svarade han kort, ruskade sitt huvud och hår innan han drog med en hand genom det för att få det att rikta åt rätt håll. Min tunga letade sig ut från min mun och smekte desperat mina torra läppar.
”But..” började jag men hans irriterade och hesa stämma avbröt mig.
”I need to go.” mumlade han med sin blick riktad ner i marken, flackandes mellan de olika föremålen som prydde den lilla stigen. Hans långa ben började röra sig mot det hållet vi hade kommit ifrån och de snabba fötterna fick honom att flyga snabbt över gruset. Jag tittade förvirrat efter honom innan jag skakade på huvudet och joggade ifatt honom. Min hand tog ett säkert grepp kring hans breda arm; fick honom att stanna.
”What is happening? What was that and what is this?” Mina ögon studerade ansiktet framför mig, försökte hitta ledtrådar i det men hans ansiktsuttryck förblev tomt. Ett ruskande huvud blev svaret på mina frågor vilket fick en djup suck att ramla ur min mun.
”Well, you can’t just go.” påpekade jag och släppte hans arm. Hans ögonbryn rynkades i förvirring. ”I need a ride home.” Jag tittade menande på honom tills det gick upp ett ljus i hans ögon, förstod att jag inte kunde komma hem på något annat sätt.
”Yeah, come on.” svarade han, tom på uttryck och känslor innan han vände sig om och började gå igen. Oredan i mitt redan förvirrade huvud blev värre och den svidande känslan på min hals fanns fortfarande där medan jag började sätta fart efter honom, allt för att hinna ikapp de långa stegen.
Här har ni kapitel 9, hope you like it!
Tack för kommentarern på förra kapitlet, blir jätteglad! Skulle dock uppskatta om fler kunde kommentera, gör det alltid lite roligare att höra av ni tycker och även om vad jag kan göra bättre!
Ha det nu så bra så länge! :)
xxx
Superduperbra!!!